unga vuxna

Jag varken älskar eller hatar

2012-03-06T16:44:00.000+01:00

- snarare lämnar Jenny Downhams Älskar - hatar mig ganska oberörd. Jag bryr mig inte om vem som ljuger när ord står mot ord. Jag bryr mig inte om hur det går för Mikey och Ellie som på olika sätt pressas av sina familjer att ställa upp för laget.

Mikey, killen med ambitioner som får stå tillbaka när han måste ta hand om familjen. Omgiven av tjejer; mamman, systrarna och en oupphörlig rad av flickvänner som flyter ihop till en enhetlig grå massa. Innan Ellie dyker upp alltså. Ellie lyser.

Det blir lite jobbigt med kontrasterna mellan Mikeys Fish tank-miljö, drickande mamma och tomma kylskåp och Ellies fina hus med sitt dyrt fyllda barskåp och semesterminnen från utlandsresor. Som om Downham kände sig tvungen att använda just svart och vitt för att blanda till gråzonerna.

Äh, jag vet inte. Jag skrev "älskar - hatar" i sökrutan på www.bokbloggar.se och klickade in på inlägg efter inlägg och försökte se vad jag missade, men jag kände det inte. Klart fall av "Det är inte du, boken - det är jag"?

Det var dock intressant hur många som beskrev handlingen som att Karyn (Mikeys syster) blivit våldtagen av Tom (Ellies bror). Som om alla valt att ta Karyns version som den sanna trots att det fanns olika versioner. Jag gjorde det själv.
Karyns version förresten... Hörde man den någonsin? Eller Toms? Alla andra skulle in och berätta hur det gått till (läs: Tom och Ellies pappa) och i huvudsak var det förstås Mikey och Ellie som gav sin version av en tung period.

Vilken version ska man läsa?

2012-03-05T11:15:00.001+01:00

Jag har insett att jag läser väldigt få översatta böcker. Nästan så att jag kommit till en punkt där jag läst så mycket på engelska att det känns konstigt att läsa på svenska. Jag översätter tillbaka i huvudet om jag läser en bok som någon bemödat sig om att översätta till mitt modersmål.* Otacksamt men sant. Och då är jag inte på något sätt någon expert på engelska språket.
Så när Caroline kommenterade översättningen av Maureen Johnsons Systrar av guld
drabbades jag genast av kli och riktade in mig på The Key to the Golden Firebird istället.
För jag vill gärna gilla Maureen Johnson men är lite osäker och då behöver jag en bra start.

Ett annat val är amerikansk eller brittisk utgåva eller amerikansk eller australisk. Jag har inte förstått vitsen, engelska som engelska, pavement eller sidewalk, spela roll. (Är som sagt inte någon expert.) Men sen läste jag Katarina Kuicks blogg om Jellicoe Road-översättningen och hur den amerikanska versionen skiljer sig från originalet (On the Jellicoe Road) och insåg att det var mer än ett ord här och där.
Förutom innehåll förändras framsidor och ibland även titlar vilket också spelar in i valet av bok. Göteborg har både Ten Things We Did (and Probably Shouldn't Have) och Ten Things We Shouldn't Have Done av Sarah Mlynowski.

Och jag valde förstås den första. Inte på grund av omslagen utan för att den första titeln är mycket bättre och britternas val att förkorta den är visserligen praktiskt men inte lika tilltalande. Så snobbig kan jag unna mig att vara tack vare biblioteket. Skulle jag köpa den skulle jag förmodligen bara valt den som var billigast. :)

Som jag skrivit förut är jag givetvis för översättningar och känner att jag, personligen, sviker hela översättarkåren varje gång jag väljer original framför översättning.
För att lätta skuldbördan något kommer jag att läsa Aldrig släppa taget på svenska (även om det gör mig lite orolig av någon anledning) och hade jag vetat att Den statistiska sannolikheten... skulle komma på svenska redan i maj hade jag nog väntat på den också.
Däremot hade jag inte kunnat vänta på Du glömde säga hej då, Sommar för evigt och Jellicoe Road. Men oj, vilken bra månad maj blir för alla som väntar!

-------------------------
* Det har dock inte gått så långt att jag översätter författare vars originalspråk är svenska.

Söndagssexan - på glid, beställda böcker och "Ja, jag vill bli bibliotekarie"

2012-03-04T15:45:00.000+01:00

1. Första söndagen i mars betyder Vasaloppet. De gåshudsframkallande startbilderna, blåbärssoppan, den jämna målgången och Jörgen Brinks känslor. Själv blev jag lite rörd när Vibeke Skofterud var på väg mot mål, men det var nog bara en fördröjd reaktion på Brink.
Och nu, nyss? Bergmans andra medalj på två dagar. Igår brons, idag silver. Jaaaa!!!
Skidor ser kul ut, men också sjukt jobbigt så jag håller mig till böcker. :)

2. Jag fick precis VG på en tenta jag på förhand var livrädd för. Av alla tentor jag trott att jag aldrig skulle klara ligger "Beskrivningsmodeller och metadata" definitivt topp 3. Så min belöning var givetvis en bokbeställning.
Lite mer mysromantik efter The Statistical Probability... i form av Prom & Prejudice och The Fine Art of Truth or Dare och en annan bok som verkar mindre mysig men ändå bra. Classy framsida dessutom.

3. En annan form av bokbeställning är att reservera böcker på biblioteket. Allt det roliga med att skicka iväg varukorgen men utan att det kommer någon faktura. Just nu väntar jag bland annat på Stephen Chboskys The Perks of Being a Wallflower som är lite kult och snart (?) bioaktuell (?), Sara Zarrs How to Save a Life och Nick Burds The Vast Fields of Ordinary.

4. Är det konstigt att jag hellre vill läsa Ten Things We Did (and Probably Shouldn't Have) än Ten Things We Shouldn't Have Done trots att det (i princip) är samma bok? Den första titeln låter bara bättre i mina öron.

5. De senaste dagarna har jag haft mer fokus på vad jag vill läsa framöver än på böckerna som ligger och väntar på bokpallen. Har varit tvungen att förlänga både City of Bones och Trasig soppa.
Trasig soppa riskerar för övrigt att bli en ny Splitter i den mening att jag lånar hem den, inte läser, förlänger, lämnar tillbaka oläst, plockar hem på nytt, upprepar. Jag SKA läsa. Nån gång. Båda två. Eller alla tre om man räknar City of Bones också. Men jag har i alla fall tagit mig hundra sidor in i Jenny Downhams Älskar - hatar. Heja mig!

6. Jag kallar mig bibliotekariewannabe, men det finns stunder när jag frågar mig: "Vill jag verkligen bli bibliotekarie (eller vill jag bara flytta in på biblioteket och bo där i allevighetamen)?" för det är så tråååkigt att plugga ibland.
Men så händer något.
Någon frågar: "Jobbar du här?", det vill säga på biblioteket, för uppenbarligen ser jag ut som en bibliotekarie och hur kan man inte ta det som en komplimang/ett tecken från biblioteksgudarna.
Eller som nu senast när jag skyltat med Anita Eklund Lykulls böcker om Julia och någon lånat hem Café Brazil! Ren och skär lycka. Ja, jag vill bli bibliotekarie.

The Statistical Probability of Love at First Sight

2012-03-02T18:14:00.001+01:00

Ååhh! Jag tycker om den här boken. Det finns något så fascinerande i tanken på hur tillfälligheter och beslut påverkar vilken riktning livet tar härnäst och hur minsta lilla avvikelse (fyra minuter) kunde ha tagit dig på en helt annan bana.

Jennifer E. Smiths bok är inte en Sliding Doors. Vi får inte någon alternativ händelseutveckling där Hadley hinner med det plan som skulle ta henne till London i god tid till pappans bröllop. Men vi vet att om hon inte hade varit fyra minuter sen och blivit tvungen att ta nästa flight skulle hon aldrig ha träffat Oliver. Och det hade varit väldigt synd.

The Statistical Probability... är skriven i presens och jag gillar presens. Det är ett enkelt sätt att skapa närvarokänsla som jag köper fullt ut. Det begränsade tidsspannet på ett dygn bidrar också.
Berättelsen om Hadley och Oliver, så skönt romantisk, inget utrymme för evighetslång uppbyggnadsfas och tonvis med förvecklingar. Och så en bakgrundshistoria om Hadley och hennes pappa och hur allt förändrades när han lämnade sin familj för kvinnan han nu ska gifta sig med.

And this was the most unfair part of it all: what Dad had done, he hadn't just done to him and Mom, and he hadn't just done to him and Hadley. He'd done it to Hadley and Mom too, had turned the easy rhythms between them into something brittle and complicated, something that could shatter at any moment.

Malin skrev så här när hon hade läst boken: "Söt och sorglig och mysig och trevlig att befinna sig i".
Ja. Så fin på något sätt. Sen finns det också något i tonen som påminner mig om En dag av David Nicholls och det är inte fel. Hadley och Oliver kanske inte har Dex och Ems dimensioner men de har å andra sidan bara 24 timmar medan Emma och Dexter hade år.

Jennifer E. Smith har tidigare skrivit om roadtrip och döda familjemedlemmar så hon låter som en författare jag borde läsa mer av.

Ooops, höll på att glömma goda nyheter! Den långa titeln översätts till Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet och kommer på svenska i maj!

Bokmässedrömmar

2012-03-01T17:52:00.000+01:00

Ni vet väl att det bara är 209 dagar kvar till årets bok- och biblioteksmässa?

Hög tid att beställa ett drömseminarium av mässgudarna med andra ord. Här är mitt!

Sarah Dessen. John Green. Pratar böcker och sociala medier. Helst i några timmar. De kan få prata om vad som helst egentligen. FIFA? Dockhus? Friday Night Lights? Pizza? Jag skulle lyssna.

What Happened to Goodbye kommer på svenska i maj, Du glömde säga hej då, och det skulle underlätta om Rabén & Sjögren lagt beslag på The Fault in our Stars och fixar en översättning till hösten. Annars är samarbete över förlagsgränserna fint. Johanna Lindbäck ligger ju på Rabén och Sjögren så hon kan få vara moderator.

Bra så?

Hur skulle mässan kunna bli extra fantastisk för dig?

The Education of Hailey Kendrick

2012-03-01T12:40:00.000+01:00

av Eileen Cook

Hailey Kendrick är en duktig flicka. Sköter skolan, har siktet inställt på Ivy League, är en drivande kraft i elevrådet, har ett stabilt förhållande med sin pojkvän Tristan och är allmänt omtyckt.
Men när det enda mörka molnet på himlen en kväll blir överhängande gör hon något (som involverar en staty och en kille som inte är hennes pojkvän) som vänder upp och ner på den trygga ordningen.
Plötsligt är hon persona non grata och Tristan vill inte veta av henne. Dessutom måste hon städa klassrum med en dryg kille som tror att han förstår henne.

Det här är visserligen snobbig internatskolemiljö, men inte i närheten av Frankie Landau-Banks. Inte lika vasst, inte lika smart, inte lika roligt. En snäll lyckligt-slut-bok som är trivsam men inte så originell eller minnesvärd.
Duktig flicka försöker bli sedd av sin pappa. Kille tar med duktig flicka på äventyr hon missat när hon varit upptagen med duktig-saker. Ja, det kanske är precis vad Eli gör, men han gör det så mycket bättre.

Slutomdöme: läs den om du vill, men läs hellre The Disreputable History of Frankie Landau-Banks (E. Lockhart) och Along for the Ride/Mycket mer än så (Sarah Dessen).

Bokalfabet 2.0 - Ö

2012-02-28T21:51:00.000+01:00

Idag är sista dagen. Sen är det över. Alfabetet om böcker.

1. Enligt O är det här de sista 5 orden som ska kopplas till boktitlar:

ö öl överraskning ödmjuk önsketänkande

Will Grayson får en överraskning när han stöter på en annan Will Grayson på ett oväntat ställe i Chicago.

Tiny Cooper har ett eget hus där han och Will Grayson kan dricka öl och spela TV-spel. Men Will gillar inte öl och Tiny gillar inte TV-spel så de spelar dart istället.
Tiny är för övrigt ett under av ödmjukhet när han sätter upp en musikal om sig själv där han givetvis har huvudrollen men också skriver, regisserar, rollbesätter etc. etc.
maura verkar tro att hon och will har en chans. men det är rent önsketänkande från hennes sida. will är inte intresserad.
Om Will Grayson, Will Grayson ändå utspelade sig på Manhattan så jag kunde påstå att John Green och David Levithan skrivit om en ö... Nåväl.
(Vill ni ha ett tips om en bra bok som faktiskt utspelar sig på en ö? Kolla Bokgläntans recension av Om jag inte hade sett honom.)

2. En karaktär med för- eller efternamn på Ö????????????

Så här sista gången kan man väl få lägga till smeknamn till för- och efternamn? För jag kommer verkligen inte på någon Örjan.
I Var är Alaska? av, ja, John Green finns det två smeknamn på Ö, nämligen Översten och Örnen. Det är väldigt förvirrande att de blivit så lika i översättningen för de är ju totalt olika som karaktärer. Översten är den som gör hyssen och Örnen är den som delar ut straffen.

3. En bok som var så bra att jag nästan grät av saknad när läsningen var över?

Nästan? När jag läste ut The Piper's Son av Melina Marchetta grät jag inte nästan - jag grät. Men var det av saknad eller för att boken var en så fin gråtbok? Äh, sak samma. Den var så bra. Rekommenderad läsning även för personer som inte föll för Jellicoe Road. ;)

Fifteen love

2012-02-26T20:59:00.000+01:00

Fifteen love var en av böckerna jag definitivt skulle läsa i höstas men trots det blev den stående till februari. För man är ju lite korkad ibland och tror att man inte kommer gilla en bok något vidare och andra böcker går före. Och så står det en liten pärla i bokhyllan och bara väntar.

Peter Barlachs bok är både rolig och sorglig. John har sin döda mamma i bakhuvudet. Det har gått några år sen hon dog och för honom, pappan och storasystern går livet vidare. Men John är också full av Violetta, den polska städerskan som kommer varje onsdag. Mycket av hans energi går till att hitta sätt att komma nära henne.

Vad jag gillar mest är hur ung John faktiskt känns. Hur han hänger med Gabriel som är äldre och mer erfaren men fortfarande vill vara hemma, äta lördagsgodis och pappas pommes frites. Hur hemliga häxblandningar smakar bättre än en dry martini gjord efter konstens alla regler. Han är femton och känns som femton, pendlande, på gränsen mellan barn och vuxen eller hur man nu vill uttrycka det.
Det är så befriande med Johns bristande koll. På hur man egentligen städar. Violetta som kan vara allt mellan 20 och 40. Min favorit var när hans pappa sa prosit åt en nysande kvinna i mataffären. De kände ju inte ens varandra! Vilket märkligt vuxet beteende.

Fifteen love är den fristående fortsättningen på Inte bara tennis och Dubbelfel.

Läsning den 26 februari

2012-02-26T15:02:00.001+01:00

2002: Kärlek, lögner och Jessica Wakefield av Francine Pascal

Jag inser att barn och unga idag har bättre böcker än massproducerade tvillingböcker att tillgå, men oj vilket stort kliv som togs när tvillingarna började på college och fick mens och hade sex och Lizzie gick upp i vikt.

2007: Det går an av Carl Johan Love Almqvist

Ja, det här var terminen jag pluggade litteraturvetenskap. Ja, det här var min kurslitteratur.

The Realm of Possibility

2012-02-25T18:38:00.000+01:00

av David Levithan

20 röster från en gymnasieskola. Som skiljer sig i ton, tema och typografi men också hör samman.

Prosalyrik som rör sig på skalan mellan prosa och lyrik. Från det mer poetiska till det mer konkreta. Killen vars flickvän är kär i Holden Caulfield. Hon som bryter ner sin kropp och han som bygger upp sin. Ord som måste ut. Hugs AND drugs. Vänta på att bli sedd och sen bli sedd. Kärlek. Vänskap. Omöjliga saker som ändå inträffar. Såna grejer.

Ingrid Olsson gjorde något liknande med Jag vill bara att du gillar mig. Berättarröster som inte hade mer gemensamt än att de tillhörde karaktärer som råkade gå i samma klass och viljan att bli gillad.
Anledningen till att jag gillar Levithans bok mer är att samtidigt som rösterna är individuella, separata, cirkulerar de kring och korsar varandra. Jag får höra både killen vars tjej är kär i Holden Caulfield och tjejen som är kär i Holden Caulfield. Namn på tidigare berättare skymtar förbi som en vän eller ovän och man får pussla ihop nätet av relationer. I Jag vill bara... kände jag att trådarna mellan karaktärerna var för få, men här finns de och knyter också mig närmare än Ingrid Olssons gjorde.

Vanligtvis när jag läser prosalyrik går det så fort för att det är färre ord på sidan men The Realm of Possibility's 210 sidor var långsam läsning. Långsam och fin.

Ung, bög och jävligt kär

2012-02-24T13:04:00.000+01:00

Det måste finnas ett sug efter böcker som handlar om hur det är att vara ung, bög och (jävligt) kär när en bok som är så här dålig kommer ut på marknaden. Ursäkta, men, ja... Vanligtvis brukar jag kunna skylla på mig själv när jag inte gillar en bok, men den här gången känns det lättare att säga att Ung, bög och jävligt kär inte är en bra bok.

Ambitionen är förstås god. Ung kille, precis kommit ut, kär i heta fotbollskillen som är förortens värsta player, inget hopp om att känslorna kan vara besvarade naturligtvis. Men, lo and behold, det kanske de är?!
Utförandet lämnar desto mer att önska. Karaktärerna är platta, gestaltningen obefintlig och om jag fått komma in i ett tidigare skede hade jag sagt "Stryk, stryk, stryk och fokusera".
Boken försöker berätta alldeles för många (ointressanta) historier om kriminalitet, idealistiska lärare, ondsinta häxor och någon sorts musikalshow. Kärlekshistorian, som inte heller den innehåller någon känsla ("köttsliga lustar", herregud, var har jag hamnat?!), försvinner i vansinnet.

Jag gillar ungdomsböcker som berättar flera historier och inkluderar vuxna karaktärer som mer än parenteser, men det måste göras med känsla och de vuxna måste vara mer än grovt tillklippta pappfigurer. Som studierektorn (?) Viveka ("Några elever syntes dock inte till och likt en bibliotekarie tyckte hon att ungdomarnas frånvaro var helt underbar.") och den drickande machopappan. Inte bra.
Den här boken har så många fel och hur gärna jag än vill att den ska vara rätt kan ingen välvillig inställning i världen hindra mig från att såga den.

När de oomskrivna böckerna hopar sig

2012-02-23T15:08:00.000+01:00

Jag skriver inte om alla böcker jag läser. Jag listar ungdomsböckerna här i kronologisk ordning och idealet är förstås att varje titel ska vara en länk till ett inlägg om boken ifråga. Så ser det inte riktigt ut och kommer förmodligen aldrig att göra eftersom ideal är ideal och verklighet verklighet. Men jag ska försöka skriva något, i någon form (haiku?), om böckerna jag läst i februari innan februari är över (avd. vatten över huvudet).

Två böcker i januari som jag skriver lite om nu men också länkar till andra recensioner av:

Anna and the French Kiss
Jag sträckläste Anna... när jag egentligen borde syssla med annat. Och det var okej. Men jag är totalt ointresserad av miljöbeskrivningar så hela storslagenheten med Paris hade liten effekt på mig och ja, jag är mer på Johannas linje än på Andréas.
Längre tyckande om den boken kan ni med fördel läsa hos Bokskadad som till och med fastnade för samma del av boken som jag. Det jag tar med mig från boken är Annas tips om var man ska sitta i biosalongen. Men jag har glömt om det var fyra eller fem rader ovanför mitten. Suck.
Kommer jag att låna Lola and the Boy Next Door när den blir ledig på biblioteket? Ja, förmodligen. Kommer jag att läsa Isla and the Happily Ever After när den kommer? Beror på Lola.

Tretton skäl varför

... skuttade raskt upp i läsordningen för att jag ville kunna svara på frågan i Boktyckes tävling. Anna skriver om boken här och går på linjen "Var det där värt att ta livet av sig för?" och jag säger som Jay Asher sa i en intervju på Basically Amazing: "Nej, men vad är?" (min parafras).
Mathilda i Bokgläntan, som vann ovan nämnda tävling trots mitt idoga googlande på obskyr paranormal, har också skrivit om boken och jag håller med om hur det var som att vara tvungen att lyssna vidare trots att jag inte kunde räkna med att mitt namn skulle nämnas på banden.

Bokalfabet 2.0 - Ä

2012-02-21T17:36:00.000+01:00

Näst sista upplagan av Enligt O: s alfabet!

1. Hur många ord? 5! Vad ska jag göra med dem? Koppla ihop med böcker.

äpple ärlig äventyrlig äcklig äktenskap

Jag vet att jag läst en bok om någon som inte var ärlig... Pants on Fire/Katie Ellison ljuger inte av Meg Cabot. "Hyfsat underhållande sensommarfluff" kallade jag det visst. Det var generöst av mig. (En av sakerna Katie inte är helt ärlig om? Quahogs. Hon tycker det är äckligt.)

På mellanstadiet läste jag en bok som jag antar måste ha varit Expedition Kon-Tiki. Ut på Stilla havet på en flotte? Thor Heyerdahl och Bengt Danielsson var minst sagt äventyrliga av sig.

Hadley har inte så höga tankar om äktenskap och det är en av alla saker hon och Oliver pratar om på planet till London där Hadleys pappa ska gifta sig med en kvinna Hadley aldrig ens träffat. Men kärlek då, Hadley? Vid första ögonkastet? Jennifer E. Smiths fina The Statistical Probability of Love at First Sight.

2. Äääääähhhhhhhhh... Karaktäääääär på Ä?
Inte ens J.K. Rowling kan hjälpa mig den här gången. Men man kanske tilltalar Oberon som Älvkungen Oberon? För man kan ju inte dua eller ba' "Öh, Oberon!". Mm, vi säger så. Bara för att visa att jag kan min Shakespeare. (Men det kan jag egentligen inte, trots att jag nördade Shakespeare mer än de flesta högstadieelever. Jag var betydligt smartare och mer kulturell när jag var 14. Vad hände sen?)

3. Tredje frågan saxar vi från O:
Äntligen!, utropade Gert Fylking när Horace Engdahl och senare Peter Englund avslöjade nobelpristagen i Börshuset. Vilken nobelpristagare skulle få dig att brista ut i ett rungande Äntligen? Har det kanske redan hänt?
I litteratur? Jag vet inte. Nobelpris engagerar mig väldigt lite och jag kommer inte på någon just nu.
Men bröderna Green skulle kunna få ett fredspris för hela Nerdfighter-grejen. Det tycker jag. Men jag är förstås lite besatt just nu.

Jämlikhet mellan könen

2012-02-16T14:12:00.000+01:00

I skrivande stund har jag 2012 läst 16 böcker och 8 av dem har författats av män. En imponerande siffra med tanke på hur kvinnodominerad min läsning är. Året är ungt och det finns inte en chans att jämlikhet kommer råda när jag summerar det i december, så lika bra att låta Fredrik få chansen att glänsa nu.

Av dessa åtta har fem skrivits av David Levithan eller John Green. Nästa utmaning blir alltså att läsa böcker av män som inte är John Green eller David Levithan. (Ska bara läsa Will Grayson, Will Grayson och Liten parlör för älskande först.)

Män som inte är någon av ovan nämnda och därmed platsar i utmaningen?
Har Nick Burd kvar på läslistan sen i höstas, men för övrigt har jag prickat av dem riktigt duktigt. Aidan Chambers har jag sneglat på i evigheters evigheter. Stephen Emonds bok är jag nyfiken på, men det får nog vänta till nästa vinter. (Ja, jag har börjat planera min julläsning. Winter Town och Dash & Lily på något språk. Inga konstigheter.) Why We Broke Up av Daniel Handler och Life: an exploded diagram av Mal Peet.

Har ni fler män att rekommendera? De ska helst vara bra också. Jag kvoterar inte in författarmän i min bokhylla för statistikens skull, men råkar någon man ha skrivit en bra bok vill jag ju inte missa den bara för att han råkar vara en han.

Vem är Anita Eklund Lykull?

2012-02-15T14:51:00.000+01:00

Ja, Clara, vem är Anita Eklund Lykull?

Rabén & Sjögren

Anita Eklund Lykull är en svensk, västkustsk, ungdomsboksförfattare född 1942. Hon har skrivit elva ungdomsböcker sedan debuten med Hökautostradan 1991.
Alla hennes böcker (utom just den första) har en ung tjej i centrum, men böckerna är också fyllda av intressanta sidokaraktärer, både unga och vuxna.
När jag var 15 och läste om hennes serie om Julia kallade jag henne för "en superbra nutidsskildrare". Hon skriver verklighetsnära och väver ihop sina böcker med karaktärer från en bok som gästspelar i en annan (hon var den första jag läste som gjorde så och jag tyckte, och tycker fortfarande, att det är en så bra grej).

Jag rekommenderar framför allt trilogin om Julia som börjar med Silverdelfinen (1992) där Julia går i nian och bestämmer sig för att söka upp sin pappa i Grekland. Andra boken, Café Brazil (1993), utspelar sig under hennes sabbatsår från gymnasiet och sista boken, Julia mitt i världen (1996), skildrar Julias liv åren efter studenten.

Fristående boken Ängel i grön klänning (1997) beskrev jag som "otroligt fin" så det är den säkert.
Ballongfararens morgon (1999) som jag nämnde förra veckan är uppföljaren till Hjärtat i översta lådan (1994) och handlar om Nella och hennes familj.

Jag inser att utgivingsåren på de här böckerna ligger långt tillbaka i tiden. Alla böcker jag nämnt här gavs ut innan jag blev tonåring. Det är möjligt att böckerna känns hopplöst mossiga idag (och är inte "mossigt" ett mossigt uttryck!) men det skulle vara kul om någon letade upp Eklund Lykull på biblioteket eller bokloppis (eller i förrådet) och gav henne en chans. Jag tror absolut att hon är värd det.

Mer om Anita och hennes böcker finns att läsa hos Rabén & Sjögren .

Bokalfabet 2.0 - Å

2012-02-14T18:10:00.000+01:00

Återigen dags för bokalfabetet. Som den skarpsynta kan utläsa av rubriken är vi nu inne på de sista skälvande bokstäverna som skiljer oss från andra alfabet. Enligt O har skrapat ihop 5 ord ur ordlistan. Alla börjar de på Å. Alla ska de på något sätt kopplas till böcker.

återvinning ångest ålderdom årskurs åskådare

"Oh shit, I know! We used to run together, right? In middle school? And now you date that guy, the one who's always yelling at us about bicycling!"
It took me a second.
"Recycling?" I said.
"Right!" She clapped her hands. "That's it!"
Ja, Jason är brinner för återvinning, men behöver jobba lite på relationer och sånt. Men jag tror att han gör det. Inte i The Truth about Forever visserligen, men Sarah Dessen ger honom fler chanser.

JAG KAN VERBALISERA MIN ÅNGEST! Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld.

På temat ålderdom måste jag berätta att jag är nyfiken på Sara Beischers bok Jag ska egentligen inte jobba här som handlar om Moa som börjar jobba på ett äldreboende. Men hon ska alltså inte jobba där. Egentligen. Hon ska ju bli skådespelare.
Det här med årskurser kan vara svårt för översättare. Freshman, sophomore, junior, senior. Första, andra, tredje och fjärde året. Så junior year är alltså tredje året, inte första. Och att byta skola sista årskursen innan college är inte drömmen, men vissa tvingas göra det ändå. Bea i Natalie Standifords Robothjärta till exempel.
Översten är inte någon tyst åskådare när han går på skolans basketmatcher. Hans verbala attacker har fått honom utslängd mer än en gång. Var är Alaska? av John Green.

Karaktär på Å.
Jag trodde att jag inte visste någon, men då glömde jag Alfons Åberg. Kakburken hos farmor och glassen i garderoben och långkalsongerna i frysen och spöket på balkongen och alltihop.

Å är O:s systers bokstav så O vill att jag avslutningsvis ska berätta om vilka litterära systrar jag minns bäst.
Jessica och Elizabeth Wakefield. Systrarna Bennet. Systrarna March. Sommarsystrar. Systrar i jeans.

Läsning den 12 februari

2012-02-12T12:25:00.003+01:00

2002: Ballongfararens morgon av Anita Eklund Lykull.

Jag vill inte fråga "Läser tonåringar fortfarande Anita Eklund Lykull?" och låta hopplöst gammal, men gör ni? Gör de? Gör DET! Men ni får leta på biblioteket för Bokus och Adlbris säger slut.
Jag tyckte att hennes böcker var jättebra på det där vardagsfina och livsomvälvande ung vuxen-sättet. Om jag ska tillåta mig att läsa om några böcker i år kan det verkligen vara hennes. Eftersom det är tio år sen blir det i princip nyläsning ändå.

2007: Brick Lane av Monica Ali.

Kurslitteratur när jag läste litteraturvetenskap. Det var mycket sånt den våren. (Är det vår snart? Snälla?)

Bokalfabet 2.0 - Z

2012-02-09T10:13:00.001+01:00

Direkt från källan: veckans upplaga av bokalfabetet!

Först fem ord på Z. Koppla dessa framkrystade ord till en, två eller kanske fem boktitlar:

Zygot

Zen

Zoo

Zooma

Zenit

Carmen, Lena, Tibby och Bridget har varit vänner mer eller mindre sedan de var zygoter. Deras mammor blev vänner när de väntade barn och tjejerna betraktar sig som systrar. När de börjar tillbringa somrarna och sedan alltmer tid ifrån varandra delar de ett par jeans som skickas mellan dem. Systrar i jeans av Ann Brashares. Alla tjejerna har olika intressen. Tibby zoomar in då och då, filmare som hon är.
Var det inte längesen jag nämnde Jessica Darling? Nej, kanske inte. Men Marcus Flutie mediterar. Och det är ju väldigt zen. I fjärde boken, Fourth Comings, av Megan McCafferty.
Inte är det något zoo direkt utan snarare en veterinärklinik Laurel börjar arbeta på efter olyckan där hela hennes familj omkommer i The Beginning of After av Jennifer Castle. Men i alla fall.
Zenit är en punkt på himlavalvet. På himlavalvet finns stjärnor. Och ni borde läsa The Fault in Our Stars. En gateway drug till John Green. Cancer och kärlek och grejer.

Sedan vill jag att du presenterar en karaktär med Z i inledningen av för- eller efternamnet, eller mitt i om det funkar bättre. Det är inte så himla petigt.

När jag försökte reda ut om jag någonsin läst en bok på Z kom jag på att jag läst om Zeina och Nalle. Högstadiekärlek av Sören Olsson och Anders Jacobsson. Men jag kommer inte ihåg Zeina. (Eller Nalle.) Men hon börjar på Z. (Tack Zeina!)

Och slutligen till veckans fråga som handlar om en väldigt speciell zon, nämligen din bekvämlighetszon när det kommer till läsning.

Hur ser den ut? Extremt snäv men otroligt trevlig.
Hur ofta tar du dig utanför den? Alltför sällan förmodligen.
Hur brukar resultatet bli då? Ibland blir jag positivt överraskad, men många gånger blir jag påmind om varför jag hänger i min zon.
När hände det senast? Det största klivet utanför bekvämlighetszonen var februari förra året när jag läste Hungerspelen (och det gick bra). Sedan dess ha det varit några studiebesök i sörjan under hösten/vintern med Hannas högra hand och Bryta om till exempel.

Jag har inte läst City of Bones

2012-02-08T20:43:00.000+01:00

Än.

Men idag ökade chansen för att jag kommer att gör det.
Jag tog det enorma klivet från ungdomsavdelningen till fantasyavdelningen. I verkligheten handlade det väl om högst några steg på biblioteksgolvet, men mentalt... Woosh! Ljusår.
Där låg den och visade framsidan för mig. Stadssiluett och nån kille som liksom strålar. Så jag tänkte "Nu gör jag det!" trots att ryggsäcken redan var rätt så välfylld.

Jag läser bara contemporary/"vanliga"/"verklighetstrogna"/nutidsskildringar med några få undantag. Harry Potter, Twilight och Hungerspelen. Cassandra Clare känns som nästa steg. Jag ska ärligt säga att jag sållar bort ungefär 95% av alla blogginlägg jag läser för att de handlar om fantasy/paranormal/steampunk, men jag har inte kunnat undgå The Mortal Instruments så jag tänker att jag borde ge det en chans.

Ja? Nej? Absolut? Absolut inte? Prova det här istället...
Synpunkter mottages nedan.

Om du var jag

2012-02-07T10:29:00.000+01:00

av Jessica Schiefauer.

Agnes träffar en kille som för en gångs skull vill ha henne och inte Louise. Agnes älskar sin bästis, men ibland blir det lite jobbigt. Alla vill ha Louise. (Men vad vill Louise?)
Louise drar till Grekland själv trots att de planerat att åka tillsammans. Men det var innan Hannes kom in i bilden. Agnes är helt uppslukad av honom. Otroligheten att någon kan vilja ha henne...
Men Louise då? Varför hör hon inte av sig? Varifrån kommer alla hennes pengar? Vem bultar hotfullt på dörren till lägenheten?

Jag klarar inte riktigt av böcker som den här. Vill slänga den åt sidan när Agnes återigen drar in magen. Kroppsångest och mindervärdeskomplex är självklart värt att skriva om, men åh vad jag hatar att läsa om det. Om det inte vägs upp av ett språk som kittlar mig. (Lex Wintergirls av Laurie Halse Anderson.) Inte för att Schiefauers språk är dåligt. Klibbigheten på Agnes jobb lägger sig till exempel som en hinna över huden och flottet sätter sig i kläderna trots att det "bara" är ord på en sida. Det blir ändå inte tillräckligt för mig (mvh/Jobbighetsfobikern).

Mysteriet med Louise som det hintas om i baksidestexten, hur Agnes börjar nysta etc., väntade jag mig mer av. För mig blev det mest ett "jaha" och "Så oväntat var väl inte det?" och "Om Agnes varit lite mindre fixerad vid sin egen ocoolhet vs. Louises coolhet borde hon ha sett det för länge sen. Har hon aldrig undrat?"
Men boken följer bara en kort tid av deras vänskap. När allt redan börjat krackelera. Jag får inte känslan av hur fullständigt översvallande övertygande Louise måste ha varit. Jag ser bara hennes trasighet.

---------------------------------------------------------------------------
En sak jag funderar på är hur vissa böcker kommer med "Behöver du prata?"-info och telefonnummer till BRIS. Tretton skäl varför av Jay Asher hade det på baksidesfliken. Den handlar om självmord. Finns det någon skala över ämnen som triggar självskadebeteende och behöver följas av sådan information? Eller vem bestämmer att det behövs ett nummer till BRIS? Och hur bestämmer man att Om du var jag inte behöver något?

Behöver du prata med någon du inte känner?
BRIS
Jourhavande Medmänniska

Beauty Queens

2012-02-06T10:49:00.001+01:00

av Libba Bray

Flygkrasch. Tonåriga skönhetstävlingsdeltagare. Öde (?) ö. En före detta skönhetsdrottning med presidentambitioner. En Elvis-dyrkande diktator. Brittiska TV-pirater. Sjukt roligt.

Skönhetsdrottningarna har det gemensamt att de är snygga men de är sinsemellan olika (nåja, inte alla kanske...) och har ställt upp i tävlingen av olika anledningar. Miss Texas Vill. Verkligen. Vinna. Miss New Hampshire är med för att avslöja den smutsiga sanningen bakom tävlingen. Miss Rhode Island är med för att hon behöver pengarna. Miss Mississippi är med för att det är och alltid har varit hennes liv.
Strandade på ön är frågan vad de ska göra nu. Hoppas att räddningen kommer snabbt och fortsätta träna inför tävlingen som bittra rivaler bakom påklistrade leenden? Gå Flugornas herre? Hålla ihop och utnyttja varandras styrkor för att överleva? De står plötsligt inför betydligt större problem än avsaknad av hårprodukter.

Bakom tävlingen Miss Teen Dream står The Corporation. The Corporation står för övrigt bakom det mesta i samhället och löpande genom boken görs reklam för TV-program man bara måste se! (Vampire Prom) och produkter man inte kan klara sig utan! (örsnibbspeeling). Fotnoterna i Beauty Queens är såna man vill läsa och när det blir längre reklamavbrott
stannar jag kvar för de är också hi-larious.

Jag försökte sammanfatta den här boken i senaste avsnittet av Bokalfabet 2.0 och skrev : "feministisk actionkomedi/politisk satir/kärlekshistoria". Ungefär så är Beauty Queens. Den gör upp med stereotyper och lyfter fram HBTQ-frågor och ger en tillspetsad bild av konsumtionssamhället, kändiskulturen och utseendefixeringen.
Man både skrattar och morrar åt samhällets sneda föreställningar. Det är #sexism och #homoriot i bokform och övistelsen blir en lektion i feminism och självkänsla för människor som indoktrinerats i läran om hur de ska uppträda för att bli accepterade.

En av mina "favorit"produkter? "Bipolar Bears, The Corporation's cuddly combination vitamin and mood-leveling drug marketed to tween and teen girls. Bipolar Bears banish bad moods and keep you beauty-queen perfect."

En enkät

2012-02-05T20:06:00.000+01:00

Denna söndag har jag prokrastinerat med en enkät som Johanna K svarade på tidigare i veckan. Kan ju lika gärna dela med mig av resultatet tänkte jag.

Senast lästa: Om du var jag av Jessica Schiefauer.
Senast köpta bok: The Fault in Our Stars av John Green.
Senast lånade bok: Beauty Queens av Libba Bray.
Senast fådda bok: Institutionen skänkte bort avhandlingar så jag "fick" (det vill säga tog) till exempel Approaching the Future av Frances Hultgren och Att söka information för att lära av Louise Limberg.

Favoritbokhandel: Pass. Alltså, det händer att jag besöker en fysisk bokhandel men jag kan inte påstå att jag har en favorit.
Favoritbibliotek: Stadsbiblioteket i Landskrona. Så mycket att jag stoltserar med tygkassen. Gillade Sambibioteket i Härnösand när jag var där och biblioteksturistade. PUNKTmedis i teorin, men jag har aldrig varit där.
Antal lånekort: 7.

Använder som bokmärke: Bibliotekskvitton. Bokmärken. Minnet. Vad som finns tillgängligt och inte är skadligt för boken.
Favoritfärg på bok: Grön. Lila. Orange. Röd. Men vad menar man egentligen? Ryggen som står utåt i bokhyllan? Mina ryggar är väldigt blandade. Om jag var tvungen att välja en färg à la det här stället skulle jag nog kunna gå på grönt. Eller orange. M.a.o : sak samma.

Favoritmat/snack vid läsning: Knäckebröd. Inte supersmart med tanke på favoritställe att läsa på.
Favoritdryck vid läsning: Te. Men eftersom jag helst ligger och läser brukar jag varken äta eller dricka under tiden. Opraktiskt på något sätt.
Favoritställe att läsa på: Alltid : sängen. På sommaren : balkongen.

På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: 122 i David Leithans The Realm of Possibility.

Den här boken köper jag till en förälder: En förälder? Browsar underavdelningen "Föräldraskap" hos adlibris efter böcker jag aldrig läst men som verkar passa... Sex, sprit och ätstörningar : tonåringarnas handbok till föräldrarna och/eller Fem gånger mer kärlek och/eller Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två.
Min förälder? Mamma skulle nog uppskatta en deckare.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Något som får henne att komma vidare från Twilight? (Förslag?) Annars den bok hon verkligen vill äga men inte kan köpa för att hon är pank. (Förutsatt att jag har råd.)
Den här boken köper jag till en partner: Frågar adlibris. (....) Men avdelningen för "Dating, relationer, samlevnad & äktenskap" kanske inte är the place to go när man letar efter en present till sin partner? Annars verkar där finnas en överflöd av tips, råd och regler. Jag skulle nog ge personen en bok jag gillar själv men samtidigt tror att personen i fråga skulle uppskatta.

Favoritgenre: Contemporary young adult fiction.
Favoritformat: Rätblocksformatet. I hanterbar tjocklek.
Författarfavorit: Sarah Dessen. Melina Marchetta. John Green. E. Lockhart.
Den tjockaste bok jag läst: Borta med vinden?
Den tunnaste bok jag läst: Pixiböcker som Fyra lejon äter middag. På senare tid Den första gång jag såg dig... .
Favoritljud när du läser: Hyfsat tyst. Jag har svårt att slappna av i röriga miljöer.
Favorittidning: Sportbladet.
Prenumererar på: MåBra.
Favoritbokblogg: Till exempel Forever Young Adult och Bokgläntan.
Mitt bästa bokminne: När jag fick Deathly Hallows kanske?

Senaste bokfyndet: Fyndet as in "woohoo, bara 19 kronor!" eller fyndet as in "oj, den här hade jag aldrig hört talas om, men den var ju skitbra!" som Jane Fallons The Ugly Sister? Okej, där fick ni båda två.
Senaste impulsköpta bok: The Fault in Our Stars egentligen. Men ännu mer The Ugly Sister för den hade jag inte ens hört talas om när jag klev in i bokhandeln.

En bra bok att ge bort: Beror naturligtvis på vad man vill säga, sammanhang och mottagare. Jag tror inte att det finns någon bok som alla borde läsa. (Vore det inte jokes om jag plötsligt avslöjade titeln på den ultimata gåvan? Godhetens kraft : konsten att göra gott säljer slut på rekordtid. (Nej, jag har inte läst.))
En riktigt fin anteckningsbok.
Bokgenre som jag undviker: Deckare/kriminalromaner/thrillers. Fantasy. Paranormal. Science fiction. De flesta faktiskt.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Skänker. Slänger. Skickar till bloggläsare som vill ha dem.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Min bokbok. Ett vanligt, billigt, linjerat A5-block.
Så här sorterar jag min bokhylla: Min skönlitt stod i bokstavsordning efter författarens efternamn på ett hyllplan, men nu står de olästa böckerna i ena änden. På det andra hyllplanet har jag fått stoppa in de senaste köpen bland avhandlingar och ordböcker. Och så har jag lite gammal kurslitteratur undangömd i ett skåp. Men samlingen är fortfarande så liten att den är överblickbar utan system.
Nästa bok jag ska läsa: Trasig soppa tror jag.

The Fault in Our Stars

2012-02-04T12:46:00.000+01:00

av John Green

Hazel är döende. Lite mer döende än de flesta andra eftersom hennes lungor suger på att vara lungor och en dag kommer att dränka henne och ingen mirakelmedicin i världen kan hindra det utan bara skjuta det på framtiden.
Augustus Waters har inte cancer längre. Han har å andra sidan inte längre ett komplett set av sina originalben, men han är på en bergochdalbanetur som bara går uppåt. Och han vill ta med sig Hazel.
De träffas på en stödgrupp för ungdomar med cancer (var annars) och det säger klick typ direkt (med ett mindre farthinder som är på väg att ta död på vad-det-nu-är-som-håller-på-att-hända innan det hinner starta) och de gör som coola kids gör: läser varandras favoritböcker (übersweet!!!) och sen fortsätter boken att vara makalöst bra så läs den.

Hazel har en utläggning om hur vissa böcker är sådana att man måste prata om dem och rekommendera till alla medan andra blir så personliga att man inte vill eller kan berätta om dem för någon. Jag skulle vilja rekommendera The Fault in Our Stars till alla men jag vet inte om jag har några ord för att göra det. Helst vill jag bara räkna upp massa scener och citat och säga "Åh!" eller "Åh, Augustus..." eller "Det var så roligt när..." eller "Tårarna bara svämmade över när..." eller "Isaac!!!!" eller "Tänk att X dök upp!" o.s.v. i oändlighet.

Alla kommer naturligtvis inte att läsa den här boken, men många kommer att göra det. Vanliga John Green-fans och så nya fans som dras till en bok om cancer. Men det här är inte den typen av cancerbok som Annas pappa (eller Nicholas Sparks) skriver. Det är heller inte en vanlig John Green-bok om det nu finns någon sådan. För det första är berättaren en tjej, men Green har alltid haft intressanta kvinnliga karaktärer som på sätt och vis varit huvudpersoner. För det andra är det en kärleksroman. Men egentligen finns alla ingredienser med. Bara förpackade på ett lite annat sätt.

Det är inte enbart cancer och död. Det är en bok om liv och kärlek och allt annat som är värt att skriva om. Det är okej att skratta och älska men också att bryta ihop över hur jäkla orättvist det är att vara sexton och döende eller över andra saker som inte är på liv och död men känns så.
Det är också en bok om böckers fantastiskhet.

Men det är en bok om cancer och död. Jag ska inte säga något dumt om att "Gråter du inte när du läser är du en känslokall robot", men jag skulle tro att tårar i någon utsträckning är vanligt förekommande vid läsning av TFIOS. Mina ögon kunde vätskefyllas vid de mest oväntade ställen redan från ett tidigt skede innan det blivit så sorgligt som det skulle kunna komma att bli. När det inte var mer sorgligt än att jo, just det, Hazel är döende. Alla är döende.
Utom Max Mayhem. Max Mayhem överlever alltid.

Paper Towns

2012-02-02T20:53:00.001+01:00

av John Green

Tänk vilka äventyr man kan ha i en minivan. I alla fall om man som Q bor granne med Margo Roth Spiegelman och en natt blir utsedd till chaufför på en hämndodyssé i ett sovande Orlando.
I alla fall om Margo Roth Spiegelman är denna närmast mytiska varelse som kan göra vad som helst och som Quentin varit besatt av i evigheters evigheter. Och nu har hon valt honom. Kommer allt att bli annorlunda? Kommer de att hänga i skolan de sista veckorna? Kommer Margo att sitta med Q och hans kompisar istället för med de populära typerna hon brukar umgås med?
Nej. Efter en natt av äventyr försvinner Margo. Vilket hon brukar göra då och då så ingen reagerar utan väntar bara på att hon ska dyka upp med en galen förklaring. Men när dagarna går utan att hon kommer tillbaka inser Q att den här gången är annorlunda och att det är upp till honom att följa spåret som Margo lämnat efter sig.

Några som får stå ut med Quentins besatthet är hans bästa kompisar Ben och Radar som är besatta av andra saker. Ben av att hitta en tjej (en honeybunny) som vill gå på balen med honom. Radar av att underhålla Omnictionary (vilket märkligt nog inte hindrat honom från att skaffa en date till balen). Q är inte intresserad av balen, men okej, om Margo ville...
Grejen är att jag gillar de här personerna och deras vänskap så sjukt mycket. Som Colin och Hassan all over again. Alla små detaljer som gör vänskapen trovärdig. Hur de vet allt om varandra, har sina interna skämt och hackar på varandra men ställer upp för varandra på galna saker. Deras egenheter.
Jakten på Margo blir ett mysterium och där en annan bok skulle använda Q och Margos natt som tidsramen för hela boken blir den här bara upptakten till något mer. Och det är smartroligt och korkat roligt och fint på samma gång.

I'll Be There. I mars.

2012-02-01T12:06:00.001+01:00

Satt och kollade upp de böcker jag vill läsa när jag läst de böcker jag ska läsa härnäst (there's no time like the future) och blev tvungen att göra små glädjeskutt.

I'll Be There kommer på svenska i mars!

Och? Vadå I'll Be There? Hur är det värt glädjeskutt?

Jo, det är en bok av Holly Goldberg Sloan som i synnerhet YA Crush pushat för i inlägg efter inlägg men som också älskats av andra bloggare. Den har sipprat in i mitt medvetande ungefär som robotboken gjorde och jag tror så mycket på den.

Jag hade ingen aning om att den skulle översättas, men jag läser å andra sidan aldrig några boknyheter så det är inte så överraskande. I mars alltså, Aldrig släppa taget, Holly Goldberg Sloan, B. Wahlströms. Håll utkik!

JGW : An Abundance of Katherines

2012-02-01T10:19:00.025+01:00

Återvinner ett tidigare inlägg om An Abundance of Katherines. Som är en rolig bok.* Jag brukar inbilla mig att jag inte tycker om roliga böcker men det är just inbillning. Det finns så många olika slags rolighet. John Greens rolighet till exempel.

An Abundance of Katherines handlar om Colin Singleton som efter att ha blivit dumpad av sin nittonde flickvän (som precis som alla de övriga heter Katherine) dras i väg på en roadtrip, söderut från hemstaden Chicago. Följeslagare på och initiativtagare till resan är (enda) kompisen Hassan som egentligen helst tillbringar sin tid i TV-soffan och kollar på Judge Judy, men vad gör han inte för sin kompis?
De hamnar i Gutshot. En håla i heta södern som har två saker: Franz Ferdinands grav och en fabrik. Och en befolkning med historier att berätta. Colin kan inte berätta historier. Eller viska. Men han är suverän på anagram, kan de första 99 siffrorna av pi, talar elva språk (däribland holländska, ryska, latin och arabiska) och tycker allt är intressant. Han är, eller har varit, ett underbarn, men är inget geni. Men nu tror han sig ha hittat grejen som ska få honom att nå genistatus. Med sin episka erfarenhet av att bli dumpad (av Katherines) ska han kunna knåpa ihop ett teorem (grafer och x-axlar och annat obegripligt) som ska kunna förutspå förhållandens utveckling och därmed reducera heartbreaks överallt.

När jag såg framsidan på den här boken blev jag lite tveksam för den såg matematisk ut och matte? Inte min grej. Men Colin är inte något mattegeni (han är bara sjukt mycket bättre på det än de flesta andra) han är egentligen bättre på ord - som jag. Och det underlättar när texten börjar brytas upp av grafer. Bli inte rädda för dem! För det här är en makalöst nördigt rolig bok. Nördroligt är my kind of funny. Fotnoter. Colins märkliga faktakunskaper. Hassan och Colins vänskap. Citat:

"Of all the major human mysteries - God, the nature of the universe, etc. -

he knew the least about tampons. To Colin, tampons were a little bit like

grizzly bears: he was aware of their existence, but he'd never seen one in the

wild, and didn't really care to."

---------------------------------------------------------------------

*DISCLAIMER! Eftersom det finns olika typer av rolighet är det möjligt att just Du inte kommer att roas av just den här sortens rolighet. Eventuellt bestrider du påståendet som föregår asterisken. Men läs boken ändå. För den är rolig.

Bokalfabet 2.0 - Y

2012-01-31T15:21:00.000+01:00

Slutet av januari, slutet av alfabetet. Enligt O kämpar på med sina ord och frågor och målsnöret är inom synhåll. Denna vecka: Y som i ymnighetshorn, ynnest och YA.

1. Men veckans ord som ska förknippas med böcker är några helt andra:

yvig yrsel ynklig ytlig ypperlig

Nu är väl inte hår det man främst bör förknippa Albert Einstein med, men E=mc-upphöjt-till-2 till trots - Einstein = yvigt hår. På Albert Einstein High School i New York går Mia i Meg Cabots serie En prinsessas dagbok. Mia själv kanske också hade yvigt hår innan grand-mère kom och prinsessifierade henne?

Yrsel kan man drabbas av om man har höjdskräck som St.Clair i Stephanie Perkins Anna and the French Kiss. Han håller sig helst på marken medan andra ser Paris från ovan. Men ingen skulle drömma om att kalla honom ynklig. Alla gillar St. Clair. Och han har perfekt hår.

Kan det bli mycket ytligare än en skönhetstävling? De Beauty Queens som Libba Bray skriver om visar att de är mer än bara yta när de hamnar på en öde ö och leenden och flirtiga vinkningar inte är nog för att överleva. En alldeles ypperlig feministisk actionkomedi/politisk satir/kärlekshistoria.

2. Karaktär på Y?

Nu behövs Astrid igen. Ylva-Li, drottning i gyllene salen, under rosenbusken i Allrakäraste syster.

3. En författare som måste skriva ytterligare än bok?

Spontant och utan att tänka för mycket? Jandy Nelson som skrev Himlen börjar här.

Påminnelse om Annas utlottning

2012-01-31T13:24:00.000+01:00

Sista chansen att vara med i Annas bokutlottning. Sprillans nya januariböcker att välja bland. Som The Fault in Our Stars... (John Green! John Green! John Green!)

Tävlingen hittar du HÄR.

Var är Alaska?

2012-01-31T09:30:00.002+01:00

av John Green.

Vad handlar den om?
Miles som lämnar sin tråkiga och kompislösa värld i Florida för att börja på en internatskola i Alabama. Där blir han omedelbart omdöpt till Bullen av sin rumskompis Översten, indragen i en värld av hyss och regelbrott och förtrollad av Alaska som inte behöver något annat namn än Alaska.
Mer? Tro, liv, död, lidande, människors sista ord, litteratur och händelser som förändrar och får oss att omvärdera våra liv. Före och efter.

Är den bra?
Ja. Karaktärerna är komplexa. Översten. Alaska naturligtvis. Den otroliga dragningskraften hon besitter utan att vara någon felfri ängel. Spänningen som byggs upp av formen, kapitlen som räknar ner till något.
Är den så vanvettigt bra som andra påstår?
Nej, inte för mig. (Jag hör heller inte till dem som älskar Räddaren i nöden/The Catcher in The Rye och recensenter gillar att likna Alaska med den.) Jag läste Alaska första gången 2007 när jag inte visste något om John Green och så läste jag om den efter att ha läst An Abundance of Katherines och upptäckt att Green är fantastisk.
Blev den bättre andra gången? Lite kanske. Men personligen föredrar jag hans andra.

Varför? Är jag för ytlig? För ofilosofiskt lagd? För ointresserad av att diskutera hur man tar sig ut ur labyrinten? Ja, kanske. Förmodligen. Högst troligt. Men det har jag inte lust att fördjupa mig i. Kan vi ta en annan fråga?
OK. Skulle den vara bättre på engelska? Är det där problemet ligger, jag har läst Greens andra på engelska?
Jag inbillar mig det, men det är mest en känsla. Inte så att jag riktar någon kritik mot översättningen, men vissa saker gör mig alltid så medveten om att det är en översättning. Som ramsor (Vad rimmar de på egentligen?) och brytningar (Nehej, så där låter hon inte!) och smeknamn (Pudge skulle jag acceptera medan Bullen låter så 50-tal.) Men jag tror ändå inte att språket är avgörande. Det är inte så att jag läser den på engelska och plötsligt utnämner den till århundradets bok.

Ska du läsa den? Ja. Om du gillar välskrivna böcker. Om du gillar att läsa. Om du gillar att läsa om internatskolemiljö och människor med magnetisk aura. Om du gillar att tänka och gillar att läsa böcker som får dig att tänka ännu mer.

John Green Week

2012-01-30T14:03:00.000+01:00

I anslutning till utgivningen av John Greens senaste bok pågick John Green Week där flera amerikanska bokbloggar deltog och skrev om författaren och hans böcker. (Jag deltog genom att läsa om Var är Alaska?)

Själv blev jag inte frälst på allvar förrän jag läst Paper Towns men då blev jag istället smått besatt. Så besatt att jag i brist på annan fotboll tittar på John Greens FIFA-matcher med Swindon Town. Ja.

Men i alla fall... Den här veckan tänkte jag dela med mig av mina "recensioner" av de böcker jag har läst i min egen John Green Week. Om du vill säga något om John Green och hans böcker får du gärna göra det. I min blogg eller i din blogg eller genom att ställa dig på torget i din pizzatröja och vara allmänt awesome.

Läsning den 28 januari

2012-01-28T12:12:00.000+01:00

2002: Korpens sång av Per Nilsson

2007: Information av Martin Amis

Ibland känner jag mig gammal. Som när jag gör en tidsresa och konstaterar att det idag är tio år sen jag läste ut min första Per Nilsson. Tio år. Och inser att jag för fem år sen precis börjat plugga i Lund och att första boken jag läste på litteraturvetenskapen var Information.
Två skrivande män alltså. Amis har inte haft någon inverkan på mitt liv (nej, ingen koppling mellan Information och informationsvetenskap), men Nilsson... Hallå tonår.

I natt läste jag ut The Fault in Our Stars av en tredje skrivande man, John Green. Så bra, så bra, så bra! Kanske den mest troliga att översättas till svenska sedan Alaska? Låt oss hoppas.

1 av 150 000

2012-01-26T17:12:00.000+01:00

Sitter och sneglar på mitt nykomna ex av John Greens The Fault in Our Stars. Signerat med blå penna som typ 3% av de 150 000 signerade försättsbladen är. Ska vänta med att läsa till imorgon. Men Green har på kort tid seglat upp och blivit en av mina favoritförfattare/favoritpersoner så det kliar i fingrarna.

I paketet låg också The Statistical Probability of Love at First Sight, The Geek Girl's Guide to Cheerleading, How to Say Goodbye in Robot och The Education of Hailey Kendrick. Hur rättfärdigar jag inköpet av fem nya böcker?
Jo, två av dem (The Fault in Our Stars och How to Say Goodbye in Robot) räknas som julklappar. En (The Education of Hailey Kendrick) är present till mig själv för att ha klarat av halva min utbildning. The Geek Girl's Guide to Cheerleading är uppmuntran inför andra halvan och The Statistical Probability of Love at First Sight är belöning för VG:t på förra kursen.

Vilka ursäkter använder du när du unnar dig ett bokköp?

Bokalfabet 2.0 - X

2012-01-25T13:47:00.000+01:00

Enligt O:s alfabet har kommit fram till (xtremt knepiga?) X.

1. Som vanligt 5 ord:

xylofon xenofobi xantofyll x-kromosom xylitol

----> 5 titlar

Xylofon är ett slagverk. Omnictionary är ett uppslagsverk på Internet som Radar är lite smått besatt av att underhålla. Quentin är totalt tondöv så han hänger bara utanför bandlokalen istället för att spela (xylofon) själv. Paper Towns av John Green. Ååååhhhh!

Xenofobi är ett ord jag förknippar med franska (xénophobie) eftersom det användes en hel del när jag pluggade franska på universitetet. Att jag en gång började läsa franska beror mycket på Viveca Lärns bok Vad händer om man vänder på Paris?

Xantofyll är det gula färgämne som kommer fram i löven om hösten när det gröna försvinner (man lär sig något nytt varje dag!). Höst får mig att tänka på bland annat två saker - skola och New England. På en skola i New England utspelar sig Curtis Sittenfelds roman Prep/I en klass för sig.

Paul/FreeDigitalPhotos.net

XX eller XY - ska den lilla skillnaden spela så stor roll? Många ungdomsböcker bråkar med frågan om varför man ska bete sig på ett visst sätt om man har två x-kromosomer och ett annat om man bara har en. E. Lockharts böcker rekommenderas liksom Not That Kind of Girl av Siobhan Vivian.

Xylitol används som sötningsmedel i tuggummi. En av karaktärerna i Roald Dahls Kalle och chokladfabriken tuggar tuggummi. Konstant. Hur ska hon kunna motstå det nyuppfunna tuggummit som förmodligen saknar xylitol men istället innehåller tomatsoppa och blåbärspaj?!

2. En karaktär med för- eller efternamn på X?! Tack och lov för J.K. Rowling! Xenophilius Lovegood, Lunas pappa, mannen bakom The Quibbler, som har ett namn som utgör motsatsen till xenofobi.

3. Vi, d.v.s. jag, låter O formulera sista frågan själv:

Och så en sista fråga på X. Om en person inte vill avslöja sitt namn kan man skriva ett X istället. Ett annat sätt är att använda en pseudonym. Vilken är den bästa bok du läst av en pseudonym?

Hm, hm, vilken av alla Kittyböcker var egentligen bäst... Carolyn Keene är definitivt den pseudonym jag läst flest böcker av. Kitty och tidningsmysteriet är en favorit. (På engelska heter boken Smile and say murder, på svenska har alla böcker fått de fantasifulla titlarna Kitty och x-mysteriet/Kitty och den försvunna x/Kitty och den mystiska X. (Notera min användning av X.))

Slukar barn fortfarande Kittyböcker eller är den tiden förbi?

Jag skulle bara titta på...

2012-01-22T21:16:00.001+01:00

...videon där John Green läser första kapitlet ur The Fault in Our Stars (eftersom jag nu läst Paper Towns och inte har något mer av John Green att läsa om man inte räknar Will Grayson, Will Grayson (vilket man naturligtvis gör (åtminstone till hälften)) men det slutade med att jag också såg väldigt många andra videor från vlogbrothers vilket åt upp betydligt mer tid än en halvtimme.
Så istället för att göra som det ursprungligen var tänkt - skriva något insiktsfullt om Paper Towns - nöjer jag mig med att kort skriva att det är mycket möjligt att John Green bara blir bättre och bättre. Jag gillade Var är Alaska? OK när jag läste den första gången (tyckte bättre om den andra gången, men det var ändå inte en stor aha-upplevelse där jag plötsligt insåg storheten jag missat första gången), älskade An Abundance of Katherines och sträckläste Paper Towns. Ser därför otroligt mycket fram emot TFIOS. Som verkar vara lite annorlunda jämfört med tidigare böcker. Huvudpersonen är till exempel en tjej den här gången. Men förhoppningsvis lika smart, rolig och ordig även om den råkar handla en del om cancer. Att döma av första kapitlet verkar den vara det.

UPPDATERING 2012-01-22, 23.45: Lade just till TFIOS i min senaste bokbeställning. Tittade innan dess på ännu fler videor från vlogbrothers. Ska nu gå och lägga mig.

Nytt år - nya böcker?

2012-01-17T18:16:00.000+01:00

Eh, inte direkt... Jag har läst sex böcker hittills i år och fyra av dem har jag läst tidigare. Kanske hög tid att införa ett omläsningsstopp? Nån måtta på trygghetsnarkomanin får det väl ändå vara? Suck... Ja.

Men jag köpte faktiskt en bok idag! Kollade inte ens om den fanns på biblioteket först.
Jag behövde en ny kalender och några pennor och jag hade 500 oanvända kronor instoppade i ett presentkort. (Hur kan man ha ett sånt i plånboken i ett halvår utan att använda det? Inte alls svårt har det visat sig. Hade det däremot varit för en nätbokhandel...) Så vad ska man göra med födelsedagspengar om inte impulsköpa sig lite nöjesläsning? En vuxenbok dessutom så det var en bok jag aldrig hört talas om (The Ugly Sister), av en författare jag förmodligen hört talas om men inte lagt på minnet (Jane Fallon).

OK, slut på retoriska frågor. Nu kvällsplugga lite och sen läsa någon ny bok. Inte läsa om The Truth about Forever eller What Happened to Goodbye alltså. Kanske bara bläddra lite...

Bokalfabet 2.0 - W

2012-01-17T17:48:00.000+01:00

Nu är det dags för den charmigt osvenska bokstaven W. När jag kilade över till Enligt O för att kolla veckans ord var den spontana reaktionen att lämna walk over, men det tänker jag naturligtvis inte göra. Istället kommer jag ge väldigt långsökta svar när det krävs. (Och sen komma på de mer givna svaren när jag publicerat.)

1. Här kommer alltså veckans 5 ord!

wallraffa wannabe whisky wienerkorv weekend

En av eleverna på Pineville High i Megan McCaffertys Sloppy Firsts är inte där för att gå i skolan utan för att skaffa sig material till en bok. Wallraffa alltså. Under falsk identitet nästla sig in och samla info från insidan.

Wannabe är en låt med Spice Girls. I Spice Girls var Victoria Beckham med. Hennes senaste barn sägs vara uppkallat efter Harper Lee som skrev To Kill a Mockingbird.

Oliver C. Johansson i Christer Hermanssons Ich bin ein bibliothekar! dricker inte whisky. Inte alkohol överhuvudtaget faktiskt. Han är ju bibliotekarie. Om han äter wienerkorv minns jag inte, men han använder läderbyxor vilket får mig att tänka på korvskinn.

"Vad är en weekend?" undrar lady Grantham i Downton Abbey. Den TV-serien utspelar sig till viss del under första världskriget. En bok som utspelar sig under samma krig är På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque (en bok jag garanterat inte haft med i alfabetet tidigare, när man kommer till bokstav 23 är det annars svårt att komma ihåg). Jag kommer inte ihåg vad den handlade om, men gissar krig och elände. Minns dock att jag läste av egen fri vilja.

2. Om orden var kluriga så har veckans bokkaraktär, med för- eller efternamn på W, istället varit given sedan tidernas begynnelse.

Wes! Who? Wes! The Truth about Forever/Mitt perfekta liv av Sarah Dessen. Upphovet till sa-woon. Jag kan inte ens beskriva honom på något vettigt sätt utan att få akutlängt efter att läsa om boken.

3. Blogg är som vi alla vet en förkortning av ordet webblogg. Följaktligen undrar O varför jag bloggar, vem/vad som fick mig att börja och till sist ombeds jag tipsa om en läsvärd (bok)blogg.

Just nu bloggar jag mest för att jag tycker det är kul att blogga, för att det får mig att känna mig som en del av en gemenskap. Jag bloggar för att skrivandet är det bästa sättet för mig att formulera mina tankar och bloggen det bästa formatet att göra det i.

Jag började blogga för att jag kände att bloggvärlden behövde en bokblogg som koncentrerade sig på böcker för unga vuxna och då närmare bestämt den sorten som inte handlar om övernaturliga varelser. Tilläggas bör att jag inte hade någon större koll på hur utbudet såg ut, för jag började egentligen inte följa bokbloggar aktivt förrän efter jag börjat blogga själv. Sedan dess har bloggen ofokuserat snubblat omkring och jag har upptäckt många bokbloggar som är tusen gånger bättre än min egen, men känner ändå att jag också får plats.

En bloggare jag gärna följer är bokclara som bloggar med härlig entusiasm och inte på något vis påminner om mig själv som fjortonåring, men jag tänker ändå att om jag var tio år yngre skulle vi vara bokbästisar.

Söndagssexan - tävlingar, strandläsning och vattenpolo

2012-01-15T16:55:00.000+01:00

1. Boktycke startar idag en tävling som kräver lite tankeverksamhet och uthållighet. Kul för alla som tävlar och finfint pris för den som vinner. Anna presenterar tävlingen HÄR.
En annan Anna har utlottning på sin blogg Reading this World. Jag har fortfarande inte kommit fram till vilken bok jag helst vill ha om jag vinner. Inlägget där du kan välja bok och anmäla dig nås genom den HÄR LÄNKEN.

2. Skulle ju hänga med John Green i helgen, men suget efter ett återbesök i Cousins Beach blev för stort. Ibland bara måste man liksom. Så nu har jag läst de första två och gett mig i kast med tredje boken för att se om den inte hade några försonande drag ändå. Jenny Han - Belly, Conrad, Jeremiah. Sommar, sommar, sommar.

3. Dagen sport: vattenpolo. Bokkopplingen är kanske inte uppenbar, men efter dagens JSM i vattenpolo satt faktiskt (tror jag) det förlorande lagets superbesvikna tränare och läste en bok. En biblioteksbok dessutom. Intellektuell sport, vattenpolo.

4. Dagens sport II: volleyboll. Ganska säker på att jag läst en bok där det förekom volleyboll, men kan inte erinra mig vilken. (Eller så har jag bara haft en väldigt o-bokig vecka och får kämpa för att få ihop sex bokrelaterade saker.)

5. Sarah Dessen har börjat skriva på bok nummer 11. Jippi! Hon har också intervjuats av Claire Zulkey (vars bok An Off Year finns med på min läslista).

6. Nu måste jag gå och köpa en ny lampa till min sänglampa så att jag kan läsa ikväll. Fönsterlampan fick hoppa in i natt och gjorde ett helt okej jobb, men nu längtar den tillbaka till sin fönsterplats.

Halvvägs! Fanfarer och presenter!

2012-01-13T18:18:00.000+01:00

Härmed är jag en halvt utbildad biblioteks- och informationsvetare/bibliotekarie.

*infoga fanfar här*

Phu. Halvvägs genom utbildningen alltså. Väl värt att fira? Ja? Ja! Klicka hem ett bokpaket kanske? Ja! Har bara lite beslutsångest över vilka böcker jag vill ha i paketet.

Den närmaste belöningen blir dock en läshelg. Jag har inte läst en boksida sen jag läste ut Var är Alaska? i söndags. Nu lutar det åt mer John Green (Paper Towns) eller lite Trasig soppa.

Bokalfabet 2.0 - V

2012-01-11T16:43:00.000+01:00

Igår meddelade O att vardagen är på G och att det är dags för bokstaven V. Igår sysslade jag med disk och plugg och handling, så jo, vardagen är här. Idag tar jag mig tid att hoppa på sista etappen av Enligt O:s bokalfabet 2.0.

1. 5 ord ska leda tankarna till 1-5 boktitlar. Veckans ord:

välkomnande vinnare våldsam vacker violin

Under vinteruppehållet återbesökte jag en gammal tonårskärlek, nämligen Nora Roberts. Hon tog med mig till ett litet B&B på Irlands västkust. Ägaren, Brianna, är minst sagt välkomnande, till och med när gästerna är tidiga och klampar in mitt i natten som Grayson gör i Född ur kylan. Det var inte riktigt som förr, men Roberts får i alla fall den irländska landsbygden att verka vacker. (Dessutom blev det plötsligt uppenbart varifrån Stephenie Meyer fått inspiration till Bella och Edwards bröllopsnatt i Breaking Dawn. Då när många tycker att det går alldeles för våldsamt till.)
Violin spelar Claudia Salinger i TV-serien Ensamma hemma. Så bra att hon kommer in på Juilliard. Som också är Baileys drömskola i Himlen börjar här av Jandy Nelson.
Stå som vinnare hoppas jag göra när Anna summerar sin tävling. Jag vet bara inte vilken bok jag önskar mig än. John Greens nya? Sarah Ocklers cupcakebok? The Statistical Probability of Love at First Sight har jag definitivt ögonen på, men kanske skulle jag satsa på något helt annat som Holly Cupalas Don't Breathe a Word?

2. Punkt 2 brukar vara att presentera en bokkaraktär med för- eller efternamn på veckans bokstav. Så också den här veckan. Men jag tänkte kuppa på bästa Allsång på Skansen-manér (dessutom har Tina och Lotten redan svarat Voldemort och jag menar, det går inte att toppa.(Inte för att det är någon tävling, jag ville bara länka till Tina och Lotten.)) och presentera Valfrid Palmgren.
Valfrid var en verklig person och det är typ henne vi har att tacka för att vi kan springa till biblioteket och låna böcker helt gratis. Det var också hon som tog initiativet till Stockholms barn- och ungdomsbibliotek som öppnade 1911. All anledning att ge cred till Valfrid P alltså.

3. Slutligen, för att återknyta till inledningen, vill O ha en bok som beskriver vardagen på ett bra sätt, eller som misslyckas totalt. Då måste jag nämna Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling igen. Mary och Lovely flyr visserligen vardagen för en färgsprakande fantasi, men den vardag som glimtar fram är så gråstensgnistrande. Killarna i klassen som blir osams och sams på killars vis. Att äta limpmackor och prata om panikångest. Etc. etc.

Ghost Boy och Robot Girl

2012-01-10T21:49:00.000+01:00

How to Say Goodbye in Robot är en titel som cirkulerat på mina amerikanska bokbloggar och letat sig in i mitt medvetande trots att jag aldrig riktigt satt mig in i vad den handlar om. Den amerikanska titeln innehåller ordet "robot", vilket är ungefär lika lockande som en akademisk examen i matematik, men antyder att "robot" i det här fallet är ett språk, och genast blir allt mycket mer intressant. Hur tar man egentligen farväl på robotspråk? Vem talar robot och varför måste man säga hej då?

Så började Natalie Standifords bok också dyka upp på mina svenska bloggar då den översatts till svenska (av Kapitulera omedelbart eller dö-Sanne Näsling). Enbart den svenska titeln, Robothjärta, skulle dock aldrig ha fått mig att plocka med mig boken. Men efter lång tids subliminal påverkan, två nyligen publicerade inlägg hos Flaskposten respektive Bokhora, och en placering på ungdomsavdelningens boksnurra på mitt hemmabibliotek gav jag efter. Universum hade talat.

Efter denna extremt långa inledning vill ni förstås veta om Robothjärta är en läsvärd bok? Ja, det är den.
Den handlar om Bea som precis kommit till ytterligare en ny stad med sin kringflyttande akademiker till pappa och sönderfallande känslomänniska till mamma. Sista året av high school är inte det bästa året att komma till en ny skola, i synnerhet inte en liten privatskola där alla känt varandra sen de gick i blöjor i princip. Som nykomling väcker Bea intresse i de mer populära gängen, men den hon dras till är Jonah som står lika utanför som hon.
Efter ett första samtal av det ovanligare slaget inleder de en komplicerad relation i utkanten av den vanliga världen. I en egen värld som har plats för en tjej med robothjärta och en spökpojke, men också för de individer som ringer till Baltimores lokala nattradio. Det är som en lokal version av Karlavagnen där ämnet alltid är fritt men oftast det samma (Elvis, katter, tidsresor...) och med samma närmast mytiska karaktärer som ringer in för att få nå ut i några minuter.

Det här är en sån bok jag vill beskriva som udda och speciell och quirky. Med karaktärer som väljer andra vägar än de flesta och fattar beslut som kanske inte alltid är de bästa. Det är inte en sån bok som jag kan säga "Därför är det här en bra bok" (men vilken bok är det å andra sidan?), men liksom boken letat sig in i mitt liv nästlar sig historien och karaktärerna in i mitt robothjärta. Till den grad att jag lägger den till listan "Böcker jag lånat och läst men vill äga". Köper den rosa telefonboken tror jag.

En bit av mig fattas

2012-01-09T10:24:00.001+01:00

Morgonen den 11 september 2001. Claire är i skolan. Jasper sover. Peter väntar utanför en skivbutik. Två flygplan flyger in i World Trade Center.

David Levithans bok följer tre vanliga New York-ungdomar som alla påverkas av terrorattacken utan att drabbas extremt hårt. De överlever. De förlorar inte någon närstående. De går vidare, men något kommer alltid vara förändrat. En låt får en ny mening. Fastklamrandet vid hoppet om att något gott måste komma ur katastrofen. Insikten att man är ensam om sin upplevelse hur många som än delar den.
Under dagarna, veckorna, månaderna och åren som följer glider de in i varandras liv. Från de första dygnen när lukten av död ligger över staden och sömnlösheten driver ut Claire på nattvandring. Tiden då chocken och sorgen är så stark och kärleken och medmänskligheten vinner. Omslaget till patriotism och hat och krig.

Levithan skriver i efterordet om hur det växer upp människor utan något minne av det som hände. De var för små eller ännu inte födda. Själv var jag 14 och precis som Jasper följde jag TV-sändningar som upprepade sig i sin ofattbarhet. Men den här boken ger en inblick i hur det var DÄR. För människor i en osårbar stad som plötsligt sårats. Lika osänkbar som Titanic. De små detaljerna som ger liv.

Valet att berätta med tre röster visar på den gemenskap som finns. En händelse som blir en gemensam nämnare i ett så mångfasetterat land, en så mångfasetterad stad. Var var du? Vad gjorde du?
Men det visar också hur olika man upplever och hanterar situationen. Inte alla amerikaner upplevde 11 september på samma sätt. Inte ens alla New York-bor delade exakt samma upplevelse, inte ens de som befann sig i samma rum.

Himlen börjar hos Amanda

2012-01-04T18:14:00.000+01:00

Jag läste om Jandy Nelsons Himlen börjar här för att få ett fint slut på 2011.

Och nu vill Amanda ge mig en fin start på 2012 genom att ge mig boken!

Eller okej, hon vill inte ge den till just mig, men hon lottar ut två ex på sin blogg så hon vill ge den till någon. Vill du vara med i utlottningen så är det bara att klicka vidare till Amanda och följa instruktionerna.

Himlen börjar här finns högt upp på listan över böcker jag lånat och läst men känner att jag behöver äga. Andra som är med i toppen är Megan McCaffertys böcker om Jessica Darling och Melina Marchettas The Piper's Son. (Diskret tips om någon annan tänker ha utlottning...)

Nittionio och en halv

2011-12-30T17:59:00.001+01:00

Jag är ungefär halvvägs igenom en omläsning av Himlen börjar här (visst kom jag ihåg att den var fin, men hur kunde jag ha glömt hur extremt fantastisk den är?) och när jag suckande fäller ihop den kommer jag att ha läst 100 böcker under det här kalenderåret.

Det var aldrig en målsättning. Inte förrän förra veckan i alla fall. Då upptäckte jag att jag närmade mig och tänkte "Hundra, vore inte det fint? Nu när jag ändå är så nära..." Det är flera år sen jag läste så många böcker. Ungdomsböcker är bra för kvantiteten, men också för kvaliteten. Har läst så bra böcker i år.

Hur gick det till?

Det började i januari med ett besök i den amerikanska södern. Jag funderade över pojkar och panikångest med Ruby Oliver men bekantade mig också med den store Gatsby. David Belbin påminde mig om att förhållanden mellan lärare och elever inte är romantiska och Laurie Halse Anderson berättade, som hon brukar, skärande vackert och naket om svåra saker.

I februari frossade jag i Hungerspelen för kunde jag verkligen vara en nybliven bokbloggare som inte varit inne på arenan där kampen för överlevnad och frihet var viktigare än valet mellan Gale och Peeta.
I mars var jag på återbesök i chicklitgenren men blev inte så underhållen. Sofia Nordin gav mig finare kärlek och Sara Ohlsson förde mig framåt i ett halsbrytande tempo och jag vet fortfarande inte vad jag tycker. Som kurslitteratur hade jag Häxan och lejonet som jag undvikit i nästan 24 år dessförinnan.

I april var det gamla vänner för nästan hela slanten. Jag började läsa om Sarah Dessens böcker och kom till bok fem. Jag var i strandhuset den där sommaren Belly blev vacker. Ruby Oliver hade Real Live Boyfriends (ja, plural). Jag läste världens tråkigaste bok men också en av världens bästa när Jellicoe Road öppnade sig för mig.

Maj fyller två sidor i min bokbok för det fanns så många titlar jag behövde läsa innan vuxensommaren tog vid. Sarah Dessens tionde bok kom och Jenny Han knöt ihop sin sommartrilogi med en bok som inte levde upp till mina förväntningar men som jag kommer läsa om i vår. När jag lät dig gå överträffade Om jag stannar. Jag var på läger med tre systrar, gjorde en biltur genom USA och hittade Violet Park. (Men det senare var förstås i London.)

Under sommaren frös jag in till märgen i Malmö, gled nerför Mississippi och läste kärlekens historia. (Och läste nästan inga ungdomsböcker alls.)

När hösten kom och jag åter hoppade på pluggapluggatåget välkomnades jag hem och så skrattade och grät jag med Francesca och hennes vänner. Men som det utvecklade sig blev september i första hand Jessica Darlings månad. Inte för att hon gav sig av när det blev oktober. Men då var jag också full av beundran för Frankie Landau-Banks och grät kudden våt av tårar för Tom.

I november kunde jag konstatera att John Green förtjänar sin stjärnstatus när han skrev om alldeles för mycket matte men ändå underhöll mig. Prinsessan Mia och jag återförenades efter flera år på olika håll och jag hängde i killarnas omklädningsrum med Gretchen Yee.

Årets sista månad blev vittne till hur jag prickade av inte mindre än sju böcker på min läslista. Jag bodde tillsammans med en minst sagt platt karaktär i Boston, gav mig ut på ännu en road trip med sorg i bagaget, konstaterade att jag hade koll på världslitteraturen medan natten föll i New York och satt shiva under några väldigt långa dagar.

Och här är jag nu. Sörjer Bailey som jag aldrig träffat och förälskar mig i the unfreakingbelievable Joe Fontaine.

Ibland blir det rätt, ibland blir det fel

2011-12-28T17:50:00.000+01:00

Dagens avprickning av tre svenska böcker från läslistan avslutas med Hannas högra hand av Liina Talvik. Men bara för att säga att jag inte gillade den.
Precis som med Kapitulera omedelbart eller dö var det ett tips som fick mig att läsa en bok jag annars inte skulle ha läst. Till skillnad från Kapitulera var det dock en bok jag aldrig hört talas om. Trodde jag i alla fall. När jag såg boken på biblioteket insåg jag att jag sett den förut men vandrat förbi.

Problemet med Hannas högra hand är i första hand den stora stilen. På något sätt lurar den mig att tro att det är en lättläst bok att hasta igenom. Så jag flyger fram. Där var övergreppet. Missade nästan. Läs igen. Vidare.
Andra problem är att jag inte får grepp om karaktärerna. (Eventuellt en följd av att jag hastar igenom?) Och hur är det okej att Hanna stannar en månad i Spanien när hon egentligen borde vara i skolan och sen tar bussen hem själv?

Ja, det här tipset från Elina tog mig också ur bekvämlighetszonen och in i problematiken med sexuella övergrepp, skuld och skam, men utflykten var ingen jag skriver entusiastiska vykort med många utropstecken om.

Kapitulera!

2011-12-28T17:03:00.000+01:00

Eller dö snarare. Det är för den som ger upp som döden blir livshotande, säger Lovely.

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling alltså. Mary och Lovely, 15 år. Bästa vänner, så nära man bara kan komma, de mot den grå och fantasitorftiga världen. Nagellack som flagar och läppstift som målas på i sju varv. Är de en eller två? Är de kära eller älskar de bara varandra? Hur börjar det? Hur slutar det? Vad händer däremellan?

Jag gillar böcker som är rakt upp och ner, måndag till söndag, a till ö. Uppbruten kronologi, multipla röster och dubbla handlingar går också bra. Men när det blir så där "Is this happening inside my head?" börjar jag vinka bye bye.
   Eller så sveps jag med och struntar i att jag inte fattar.
   För bara för att det händer inuti huvudet så är det ju inte mindre verkligt. Så Marys inre dialoger med sin pappa och med Lovely är verkliga. Deras framtida liv i London är verkligt.
   Och jag hänger med på deras eskapader och finner mig i att inte förstå, vi delar inte samma värld och det är okej, men det är det verkligt verkliga som håller mig kvar. Det de måste fly för att dricka vatten, läsa Monika Fagerholm och drömma om London. Vardagstristessen som kikar fram i sådan briljans.

På svenskan läser vi en bok om nån snubbe som går på en
internatskola och alltid vinner över alla han slåss med. Alla i
klassen tycker att boken är jättebra. Det är den inte. Den är
skit.

(Ondskan är en del av svenska skolans inofficiella kanon. Tack vare det vidgade textbegreppet och en väl timad lansering fick jag se filmen istället för att läsa boken.)

Jag tänkte länge hoppa över den här boken, men när Sofia föreslog den till läslistan skrev jag dit den och läste. Tips av den sorten är välbehövliga. Det är så lätt att bara läsa böcker som man tror att man kommer att gilla och därmed sjunka allt djupare ner i den filtrerade verkligheten. Ut ur bekvämlighetszonen är bra ibland. Blinka i takt med någon annan.

Slutomdöme? Jag gillar. På ett direkt sätt och ett mer svävande. Jag kan skapa en Topp 7 över stycken och citat i boken som bara är så rätt. So clever. Och jag förstår Mary och Lovely. Ibland. Att inte vilja duga. Söndersmulandet av utvecklingssamtal. Ibland förstår jag inte alls, men det är också okej.

Flyga högt

2011-12-28T14:56:00.000+01:00

När Katarina von Bredows senaste bok först beskrevs lät det som en variant av Christina Herrströms Tusen gånger starkare. Ny tjej kommer till klassen, vänder upp och ner på saker. Men Saga och Silja har olika sätt att skapa oreda och böckerna är inte tvillingar.

I Flyga högt kommer Silja till Vendelas klass, sätter sig på en tagen plats i klassrummet och bryr sig inte om hierarkistegen där klassen klamrar sig fast vid sina pinnar. Vendela och Tove, och Nils och Loke, finns någonstans i mitten. Ingen längtan neråt och inget hopp om klättring. Stabilt. Men med Siljas intåg ändras allt. Reglerna om vem som får prata med vem bryts och i all oreda tvingas Vendela fatta beslut hon tidigare seglat under och undvikit genom att hålla sig fast i bästisen Tove med fötterna kvar på jorden.

Boken är också stabil. Pirr, naturligtvis. Kan von Bredow skriva en bok utan pirr? Men knappt ens nåt hångel. Som om hon försökte skriva en bok utan kärlek men där den liksom letade sig in på ett hörn ändå. (Killar som är sjysta när man är full och spyr? Guldstjärna.)
   Ingen språkfest, inte smarta oneliners att sätta i topplistor, utan enkelt och så glimrar det till från ingenstans.

   - Nästa gång kanske vi kan hitta på något annat, säger
han sedan. Om du vill.
   Om jag vill? Ibland blir jag nästan lite stolt över mig själv.
Jag hoppar inte omkring och skriker av lycka eller gör bort
mig på något annat sätt. Jag tror inte ens att jag rodnar särskilt
mycket, trots att hjärtat gör en vild tjurrusning i bröstet.
   - Visst, säger jag. Det kan vi väl.

De hänger på Miranda som man gör i den där staden. Det namedroppas några bekanta namn från tidigare böcker. Det levs vardagsliv. Det finns bakomliggande sorg som inte går över. Killar heter Nils och Sven men är snygga ändå*. Habilt, stabilt. Bra tonårsbok, men just en tonårsbok. Hamnar under skiljelinjen mellan "12-15 år" och "unga vuxna", både för mig och förlaget.

*Menar inte att dissa eventuella läsare som heter Nils och Sven, eller deras flick-/pojkvänner, men namnen hamnar inte på min lista över heta saker man kan heta. En generationsfråga möjligtvis. Min högstadiekompis gifte sig dock med en Sven.

Hälsningar från skogen

2011-12-22T14:50:00.000+01:00

Jag är på landet. Det ligger snö på granarna. På marken och på taken. På vägen till biblioteket och min mormor skulle det gå finfint att åka spark om man hade en.
Men jag är inte ute och rullar mig i snön. Är inne och läser böcker förstås. Den ena efter den andra nu när jag har "typ jullov".
Planen är att läsa mer än jag bloggar. (Känns som en skön plan.) Men jag tittar in några gånger till innan året är slut och skriver några rader om läsningen.
För stunden kan jag avslöja så här mycket:

Jag förstår att Flat-Out Love inte blev utgiven av ett förlag, men är glad att författaren gav ut den själv.
Jane Eyre funkar även på 2000-talet. Naturligtvis är Mr. Rochester rockstjärna.
Kapitulera omedelbart eller dö är inte min typ av bok, men jag gillar den ändå på något sätt.
Jag gillar Saving June mer än jag gillar Amy & Roger.

The Beginning of After

2011-12-12T20:33:00.000+01:00

När jag först läste om Jennifer Castles debutroman greps jag av omedelbart habegär och förväntningarna rasade iväg. Jag brukar föredra att ha låga förväntningar, lättare att bli positivt överraskad då. Höga förväntningar bäddar mest för besvikelse.
Hur var det den här gången?

The Beginning of After handlar om tiden Efter. Efter tragedin som tog livet av Laurels familj och lämnade henne kvar. För Laurel handlar det inte om något val, stanna eller gå, som det gör i en annan bok om en tjej som förlorar sin familj i en bilolycka. Hon lever och hon måste hantera det på något sätt. Sorgen som ibland är förlamande. Skuldkänslorna. Den plötsliga kändisstatus som tragedin för med sig. Önskan att bara få vara normal och fortsätta sitt liv som det hela tiden var tänkt. Orättvisan i att behöva passera milstolparna utan att hennes föräldrar är där och ser det.

Ja, det är smått oundvikligt att jämföra The Beginning of After med Gayle Formans Om jag stannar. Men där Formans böcker utspelar sig under en koncentrerad tidsperiod drar Castle ut på det och skriver om den svårberättade tiden efter. Vardagen. Det tar drygt 400 sidor. Behövs det så många? Jag vet inte. Kanske inte. Eller kanske blir det mer verklighetstroget på det sättet. Hur vet man när "the beginning" är över?

Kritik mot den här boken brukar handla om att Laurel är för kontrollerad och hur kan hon bry sig om killar och balen och skolan när hon just varit med om värsta tänkbara. Hon sörjer helt enkelt inte på rätt sätt.
Jag ska inte påstå att jag blir känslomässigt överväldigad av den här boken. Men den får mig att tänka på ett uttryck jag läste en gång, att barns sorg är randig, att de kliver i och ur sin sorg och det känns rätt för Laurel. Sorgen finns där, men också det stora behovet av att allt ska vara normalt. Trots att det inte går.
Och killar... Ja, där finns Joe som är förstående och så finns David som förstår, som också sörjer, men på ett helt annat sätt. Men för mig handlar det inte så mycket om ett val mellan två killar utan mer om en process där Laurel kommer fram till hur hon vill bli sedd och behandlad.

Så, hur var det med de höga förväntningarna?
Nej, de infriades inte helt och hållet.

Bidragande orsak till förväntningarna var Davids åtta på swoonskalan (ja, det är en viktig faktor när jag väljer böcker). För mig hamnade han inte lika högt trots att han hade sina fina stunder. Speciellt en scen i slutet av boken som höjde temperaturen och som jag gillade av flera anledningar. Och Laurels långsamma insikt att hon behöver honom i sitt liv medan han gång på gång försvinner? Fint. Så swoon, ja. SA-WOOON, nej, där är konkurrensen för tuff. Sammanfattar både David och boken som helhet.

Att vänta böcker

2011-12-11T11:30:00.001+01:00

Veckans skörd av YA Highways Field Trip Friday resulterade bland annat i det här inlägget om debatten kring litteratur för unga vuxna och hur genren (som skribenten Andrew Karre väljer att se det som) och dess villkor förändrats.
Karre refererar till en artikel från 1994 för att visa hur stor skillnad det är idag. Då ansåg man bland annat att lärare var den viktigaste målgruppen för att nå ut till de egentliga läsarna. Att lärarna skulle promota böckerna genom att använda dem i skolan. För ungdomarna själva hade ingen koll utan var beroende av skolans och bibliotekets förmedling.

Sen kom Internet.

Idag har flitiga läsare stenkoll på vilka böcker som är på gång och ser fram emot dem flera månader i förväg, förhandsbeställer, köar, bloggar om det under rubriken "Waiting on"... Det är en sak som jag tänkt på en del.
Jag har aldrig varit så medveten om vilka böcker som finns och är på väg som jag varit sedan jag började läsa bokbloggar. Jag har aldrig förut behövt en läslista (och den listan är ändå inte fullständig) för att hålla reda på alla böcker jag läst om och bestämt mig för att läsa.
Min läsning är betydligt mer målinriktad nu. Allt oftare är jag på biblioteket för att låna en viss bok snarare än att låta mig överraskas. Den enda ungdomsbok jag varit totalt omedveten om innan jag plockat den från bibliotekshyllan i år är Jessica Brodys The Karma Club. Alla andra har jag vetat om tidigare. Oftast tack vare bokbloggar. Ja, "tack vare". Jag ser det som något positivt. Naturligtvis. Det finns en gemenskap i att dela böcker med andra och en glädje och förväntan i att se fram emot ännu outgivna böcker.
Samtidigt kan jag sakna det planlösa "browsandet" på biblioteket där de flesta boktitlarna var okända. Nu när jag studerar bokryggarna är det titlarna jag redan känner igen som sticker ut. Och det handlar inte så mycket om att välja bort de okända (även om jag kan tänka "Den här har jag aldrig hört talas om, kan den verkligen vara bra?") som att de kända redan är så många att jag sätter stopp.

När läste du senast en bok du aldrig hört talas om?

Den första gång jag såg dig...

2011-12-08T19:39:00.003+01:00

Det fanns en tid när jag ansåg att böcker på under 300 sidor inte var värda att läsa (över 400 sidor var förstås ännu bättre). Sen sjönk den siffran lite. Under 250... under 200... Och så läste jag Fly on the Wall nyligen. Under 200 sidor. Och nu sitter jag här och ska säga något om en fin liten 72-sidare och påminns om att det naturligtvis inte handlar om antal sidor eller ord (utom när man skriver för skolan förstås, 6-8000 ord, hur många har vi nu?).

Katarina Kuick skriver egna böcker och översätter andras. Just nu läser och översätter hon till exempel Jellicoe Road. Och bloggar om det! Översättning verkar otroligt svårt. Alla dessa beslut. Alla dessa saker som verkar helt naturliga när man läser dem på engelska utan att behöva översätta dem till svenska. Jag märkte det en gång när jag skulle börja översätta Sarah Dessens böcker (ja, det var innan Jan Risheden gjorde det) och gav upp på första sidan eller så.

Men nu var det inte översättning vi skulle prata om. Den första gång jag såg dig... är en kärlekshistoria. Även om jag läser böcker om kärlek hela tiden är det oftast bara en av ingredienserna. Här står kärleken i fokus i hans och hennes version av förloppet. Från första gången de ses (det går inte så bra) vidare över insikten att hen verkligen gillar den andra och oron över att känslorna inte är besvarade och vidare. Och när man läser så känns det verkligen. Vilket är tur. En hel bok som helt handlar om Kärlek som inte lyckas förmedla den där känslan av att vara kär med dem vore ganska så misslyckad. Men nu känner jag pirret och osäkerheten och vissheten och lyckoruset.

Som här:

och så säger du

"jag tror jag är kär i dig"

säger du

att du tror att du

är kär i mig

i mig tror du

att du är

kär

säger du!

och här:

Du var så gulligt nervig när du kom in på fiket

så osäkert blossande

så tvekande virrig

att jag blir alldeles lugn

och sen säger jag att jag tror att jag är kär i dig.

Men det "liksom snoriga"? Uäh! Inte grejen i sig, men ordet.

"We grew up together."

2011-12-07T21:54:00.000+01:00

Jag var och såg En dag idag.
Trots allt.
Kunde inte låta bli.
Och den var inte fruktansvärd. (High praise!)
Bara inte lika bra som boken och det "visste" jag ju redan från början. Det gick fort ibland. Eftersom en film är kortare än en bok.
Och jag har uppenbarligen ett hjärta för när 2007, första årsdagen, kom grät jag. Det var så hjärtskärande att se...

Ja, en vuxenbok i mitt hjärta. Men egentligen en enda lång uppväxtskildring.

Generositet

2011-12-06T20:12:00.000+01:00

Det fina med julen är att så många bokbloggare blir galet generösa och lottar ut böcker. Allt man behöver göra är att kika in på deras bloggar och följa instruktionerna! Det har jag gjort.

Hos Bara en sida till kan man just nu vinna Lisa Schroeders bok Chasing Brooklyn som verkar jättefin. Det är den finaste bok Malin läst och det gör mig verkligen nyfiken.

Amelie lottar ut Flyga högt av Katarina von Bredow. Hur länge har jag sagt att jag ska läsa den? Lääänge. Om jag vinner den ökar chanserna för att det faktiskt blir av.

Slutligen kan man välja och vraka bland titlarna hos Bookrelated. Pia tänker slumpa fram en vinnare som får TVÅ böcker. Vinnaren avslöjas juligt nog på julafton. Första julklappen för en lycklig vinnare? Jag har önskat mig de två första böckerna ur Cassandra Clares serie The Mortal Instruments för att ge mig själv en utmaning.

Nu återstår bara att hålla alla tummar och hoppas på lite tur!

Free speech matters

2011-12-06T14:25:00.001+01:00

Böcker bekräftar oss, låter oss koppla av, ger oss tröst. Men böcker kan också utmana våra uppfattningar om världen. Och det är något positivt, people! Även om just du inte är bekant med den värld som målas upp i en bok betyder det inte att den världen inte finns och är någon annans verklighet. Det är din fulla rätt att inte hålla med, att tycka att det är avskyvärt, men du har inte rätt att hindra andra från att ta del av den världen. Du kan försöka men du kommer att motarbetas.
I Sverige har vi tagit till oss mycket av den amerikanska kulturen. Från jeans och hamburgare till Elvis och Idol. Men låt oss vara fortsatt selektiva. Book banning är ingenting vi behöver.
Nedan pratar några av USA:s främsta författare om vikten av yttrandefrihet. Ytterligare ett exempel på att Sarah Dessen och John Green är adorable och awesome och att bibliotekarier är superhjältar. Och en påminnelse om att det trots allt finns kloka människor i en värld som många gånger framstår som så dum.

Ja, det är viktigt

2011-12-05T18:18:00.000+01:00

Det här är inlägg nummer 200. Jag utlovar inte att det kommer bli episkt, men jag ville ändå att det skulle vara speciellt på något sätt så därför tänker jag återvända till inlägget jag skrev för en vecka sedan.

Jag frågade om det är så jäkla viktigt att läsa böcker. Inte för att provocera direkt, även om jag kände mig provocerad själv för läsningen är en så stor del av den jag är och för mig är det viktigt, en del av mitt liv. Därför känns det så ofattbart när människor väljer att inte läsa och jag vill skaka beklagande och överlägset på huvudet.
Det hände senast för några dagar sen när Klara på superbloggen Tonårsboken berättade att hon tappat intresset för läsning. Genast ville jag sända ut en räddningspatrull. Sen tänkte jag en gång till. Förhoppningsvis har Klara andra intressen som just nu ger henne mer än läsningen gör. Piff och Puff kan avbryta insatsen.
De flesta människor har perioder i livet då de läser mindre, forskning visar att gymnasietiden är en sån tid och alltid när frågan ställs varför det inte skrivs böcker om collegeelever så förklaras det (delvis) med att människor i den åldern inte har tid att läsa böcker. Men många hittar ändå tillbaka till läsningen i någon form och omfattning. Andra förblir bokslukare utan uppehåll, livet igenom.

Varför läser vi? Kanske finns det lika många svar som det finns läsare. Vi som gillar att läsa läser framför allt för att det är roligt.Vi gillar att läsa för att det låter oss besöka andra(s) världar, antingen det är en fantasivärld eller den här.
Läsningen låter oss uppleva saker som aldrig händer oss själva, både det hemska och det fina. Den kan också få oss att känna igen oss och skänka tröst.
Att läsning fortfarande är en del av skolan trots alla alternativa medier beror på tradition, visst, men också på att bokläsning har positiva effekter på språkutvecklingen, ökar måluppfyllelsen, gör oss mer nyanserade när vi ser på världen och våra medmänniskor och helt enkelt gör oss lite klokare tror jag (även om det är svårt att bevisa och mäta).

Vi läser hela tiden idag. Vi lever i ett textsamhälle. Ännu mer så med alla textbaserade sociala medier. Vi läser tidningar, bloggar, tweets, statusuppdateringar, mail, SMS, skyltar, mjölkpaket, innehållsförteckningar, TV-program och filmer (vare sig de är textade eller ej).
Alla läser om man inte snävar in betydelsen av läsning så att den är lika med läsning av skönlitteratur. Men jag tror att det är viktigt att läsa just skönlitteratur för att det tar tid. På något sätt känns det viktigt att låta saker och ting ta tid i en tid då så få andra saker får göra det.
Att stanna kvar i en längre sammanhängande text istället för att hoppa från den ena till den andra. Kanske är det en omodern förmåga som kommer att vara helt betydelselös i framtiden eller redan är det. Jag tror ändå att det är viktigt att stanna kvar i samma text ett tag. Låta hjärnan arbeta på andra sätt.

Tack så mycket till Anna och Malin som svarade i kommentarerna och Clara och Vynne som skrev egna fina inlägg. Det intressant att ibland fråga sig varför man gör som man gör och eftersom jag är läsare tycker jag om att läsa om hur andra människor ser på saken.
Läsning är en av dessa saker som känns självklara samtidigt som man kan diskutera dem hur länge som helst.

Escape och Fiesta

2011-12-02T15:31:00.001+01:00

Kate Cann. Känd som den brittiska författaren bakom realistfeministiska kärlekstrilogin om Coll och Art (Dyk i, Djupt vatten, Över ytan). I alla fall är det den serien jag främst förknippar henne med. Men idag ska vi prata två andra böcker, två sommarböcker lagom till vintern (?).

Escape och Fiesta ingår i Canns strandläsningsserie. Sommar och sol, te och rostat bröd... Men det är inte brittisk sommar utan tjejer som lämnar landet under sitt gap year (året många tar ledigt mellan A levels och Uni).

I Fiesta är Laura i Spanien med sina kompisar. Och kompisens kille. Tyvärr. Värsta tänkbara resesällskapet. Laura är trött på spanska motorvägar, skitiga motell med tunna väggar och mat hon kunde (men knappt skulle) äta hemma. Var är äventyret? Var är killarna? Var är det riktiga Spanien? Jo, det kommer, alltihop. Det gäller bara att sätta ner foten. Och ha en osannolik tur.
Mja, sådärbra. Om jag ska vara generös. Inte så eldig passion. Inte så mycket dramatisk kurva, allt mest lunkar på under tjafs, bråk, tjafs, matlagning, fiesta, jobb... Man hänger med och sen tar det slut.

Escape är bättre men inte så bra som jag mindes den från min första läsning. Synd att jag inte har boken kvar för då skulle jag citera den roliga lilla inledningen om hur våld lönar sig.
Rowan drar till USA för att jobba som au pair i Seattle och föreställer sig massa coola saker som hon ska göra på fritiden. Hon föreställer sig alltså att hon ska ha fritid att ägna åt coola saker. Not so much. Om det bara vore Flossy hon skulle ta hand om. Flossys föräldrar gör allt sju gånger värre. Dags att fly igen. Den här gången med en leguan, mot obestämt mål. Och där börjar en helt annan historia...

Laura och Rowan känns väldigt vanliga. Inte perfekta genier. Inte så duktig flicka-komplexiga. Tycker att de är skitsnygga ibland och skitfula ibland. Självsäkra och osäkra.
Det känns på något sätt väldigt brittiskt. (Konstigt.) Brittiska ungdomsböcker är inte som amerikanska. (Ännu konstigare.) Lite mer Skins och lite mindre One Tree Hill. Det är som att hela bilden av amerikansk ungdom filtrerats genom ett TV-filter (CW) och att den inte känns lika verklig, hur mycket jag än älskar amerikansk YA.

Så om ni vill prova brittiskt och Kate Cann, välj Escape hellre än Fiesta och serien om Coll och Art hellre än någon av dem. Andra brittiska tips är fortfarande Sarra Mannings Diary of a Crush.

Fly on the Wall

2011-12-01T20:31:00.000+01:00

av E. Lockhart

Jag vet inte om uttrycket fly on the wall har någon bra svensk motsvarighet. Norstedts säger kika genom nyckelhålet. Men det är ju inte vad Gretchen Yee önskar att hon kunde göra. Hon önskar att hon vore en fluga på väggen i killarnas omklädningsrum. Och så blir hon det.
Gretchen går på en konstnärlig skola i New York där alla är unika och speciella individer. Det gäller att utmärka sig. Gretchen har försökt göra sitt genom att färga håret, men det har just inte gjort någon större skillnad. Hon är fortfarande för vanlig och hennes grej, att rita Spindelmannen och serier, är inte tillräckligt speciell.
Dessutom är det det där med killar. Hon förstår dem inte och hon kan inte prata med dem. Därav den där lilla önskningen om att få bli en fluga på väggen. Att den skulle slå in var inte något hon räknade med direkt.

Vad händer i killarnas omklädningsrum? Vad ser man om man är en fluga men fortfarande uppfattar saker som en tjej, bara genom andra (fler) linser? Kroppar i alla former, kroppskomplex, trakasserier, vänskapsrelationer, kärleksrelationer, hierarkier, tårar... Boys, boys, boys... Gretchen får veta betydligt mer än hon visste tidigare.

E. Lockhart har en förmåga att skriva smarta och underhållande böcker om tjejer och killar utan att upprepa sig. Serien om Ruby Oliver är något helt annat än The Disreputable History of Frankie Landau-Banks som är något helt annat än Fly on the Wall.
Fly on the Wall är en underhållande bagatell, och då menar jag bagatell som något positivt eller så menar jag inte bagatell överhuvudtaget. Inte någon dramatisk handling där man biter på naglarna och undrar om Gretchen ska överleva och någonsin bli människa igen. Mer om den dramatik som finns i allas liv men som man kanske inte alltid lägger märke till i vanliga fall.
En kort bok, under 200 sidor, fullpackad med smarthet och humor, om det som gör oss lika och det som gör oss unika.

Bokalfabet 2.0 - U

2011-11-29T16:07:00.000+01:00

Enligt O:s alfabet gör vinteruppehåll med bokstaven U som årets sista Utmaning.

Veckans 5 ord som ska leda fram till boktitlar (eller en bok som det blir idag för att vara effektiv)

undantag ungdom underlig ungefär ute

Fyra vänner återförenas för en färd på Mississippi i Lee Smiths Mississippi börjar i lobbyn på Peabody Hotel (The Last Girls). De gjorde samma resa ungefär 30 år tidigare, i sin ungdom, när de gick på samma college. Men då var de ute i friska luften på en flotte, nu är de inne på en lyxig flodbåt. Det är för övrigt inte det enda som förändrats, men underligt vore väl annars. Dessutom är de inte där allihop. Undantaget är Baby som genom att inte vara där är anledningen till att de andra är det.

En bokkaraktär med för- eller efternamn på U (som jag har grubblat över denna!)

Ja, jag har funderat och funderat och oroat mig, men så, alldeles nyss, bara så där, kom jag på det. Ubbe. Ubbe är Timjans kompis som finns kvar när Linnea inte kommer hem trots Timjans uppmaning i Linnea, kom hem! av Anita Eklund Lykull.

En bok som är riktigt udda - på ett bra eller dåligt sätt.

E. Lockharts bok Fly on the Wall är en smula udda. Eller vad ska man säga om en bok som till stor del berättas av en fluga (som fram till helt nyligen brukade vara en människotjej) som betraktar killarna i skolans omklädningsrum. Udda på ett bra sätt!

Är det så jäkla viktigt att läsa böcker?

2011-11-28T19:15:00.000+01:00

Kollektivt drag efter andan! Vad menar människan?! Klart det är!

Jo, jo, det är kul och så om man är intresserad som du och jag. Men om man tycker det är roligare att shoppa eller träna eller spela WoW? Varför ska man i skolan läsa x antal böcker men inte ta sig till nivå 9 i något spel (där man kan ta sig till nivå 9)?

Jag håller på med en liten studie i skolan där vi undersöker skönlitteraturens roll på gymnasiet och det har fått mig att fundera lite. Det finns en föreställning om att det är bra att läsa böcker, men vad grundar sig den på? Blir man bättre på språket? Bättre än om man läser Offside och Dagens Nyheter? Är det berättelsefunktionen som är det väsentliga? Kan man då inte lika gärna kolla på en film? Blir man smartare? Blir man en bättre människa?

De här tankarna håller på att rubba hela min världsbild känner jag. En läsare och blivande bibliotekarie som börjar ifrågasätta vikten av litteratur?!

Varför läser du? Är det viktigt att läsa? Varför då?

Om du vill svara, vilket jag hoppas att du vill, kan du göra det i en kommentar och/eller på din egen blogg.

The Karma Club

2011-11-28T10:19:00.001+01:00

av Jessica Brody

Maddy Kasparkova har inte gjort något ont. Hon har varit den perfekta flickvännen, hjälpt sin pojkvän Mason att bli elevrådsordförande och gett honom 15 minuter i rampljuset genom en artikel i Contempo Girl. Så det är verkligen inte rättvist när Mason plötsligt dumpar henne för skolans snyggaste tjej, tillika Maddys ouppnåeliga ideal, Heather.
Maddys kompisar, som inte heller de haft någon större tur med sina val av pojkvänner, försöker trösta henne med att Mason och Heather kommer få vad de förtjänar en vacker dag. För så funkar karma.
"En vacker dag" är dock för oprecist för Maddy. Det kan ju ta ÅR innan karma gör något och för att få snabba resultat bestämmer sig Maddy för att kliva in i karmas ställe och se till att både Mason, Heather och kompisarnas ex får sina straff.
Men det är inte helt oproblematiskt att ge sig i kast med balanserandet av universum...

Det här är en lättsam och underhållande historia om en tjej med ett uppdrag som utförs med krigslist och kreativitet. Inte av Frankies kaliber på något sätt och väldigt förutsägbart. Hantverket är lite klumpigt på sina ställen, vissa saker som ska avslöjas längre fram är nästan självlysande i sin tydlighet när de introduceras. Det här kommer att bli viktigt längre fram! Till exempel står det redan från första meningen om en av karaktärerna klart vilken funktion hen kommer att spela.
Men ändå kul med Maddys planer och hur de inte går ut på att få Mason tillbaka utan på att sätta dit honom. Inte så mycket tuggmotstånd men trivsam underhållning.

Söndagssexan - Alan Alda, RPattz, Kim Jong-il och Ebenezer Scrooge

2011-11-27T13:52:00.000+01:00

1. Den här veckan har jag varit på biblioteket utan att låna böcker. Det händer ibland. Men det berodde helt på ett kort - och sällsynt - infall av självdisciplin som höll i sig trots att jag vågade inspektera hörnet med mina hyllor, inte på att det inte fanns något jag ville ha. För det fanns det: Ann Brashares Sisterhood Everlasting som Malin berättade om redan i maj, Alice Kuipers Livet på en kylskåpsdörr som jag alltid går förbi men flyttat upp i mentala läslistan sen Bokgläntan skrev om den. Alan Aldas Never Have Your Dog Stuffed... Okej, den finns inte på tonårshyllan, men jag är lite kär i Alan Alda.

2. Jag har redan skrivit om Twilight/Breaking Dawn här och här. Men jag är inte ensam om att göra det. YA Highway har hjälpsamt samlat ihop relaterade länkar. Till exempel inlägg som försöker problematisera och nyansera lite mer än "Bella borde inte...", "Twilight glorifierar relationsvåld" etc. etc. Sarah Blackwood, Erika Christakis ("Hating Twilight is so 2009") och Sarah Rees Brennan är några av rösterna.
Vill man inte engagera sig i den frågan kan man läsa Claras intryck efter att ha sett filmen och påminna sig om att det är UNDERHÅLLNING. Eller konstatera att Robert Pattinson Says Stuff Sometimes.

3. Vad exakt är detta tumblr? Känner mig lite stenålders som inte har integrerat denna medieform i mitt brus. Det är en bloggplattform med lite fler uttrycksmöjligheter? Många använder det för såna där bilder som rör sig à la Harry Potter? Eller bilder på söta kattungar? Fakta om Harry Potter? Kim Jong-il looking at things?

4. Jag kanske behöver skriva några "bokrecensioner"? Det har samlats ihop en hög med böcker som jag inte skrivit om, men det är så mycket enklare att bara skriva lite random thoughts. Tanken är att jag ska skriva om Jessica Brodys The Karma Club och E. Lockharts Fly on the Wall. I övrigt kan ni kolla under Läst 2011 och se om det är någon bok utan länk som jag borde ge min unika syn på.

5. Nu har jag läst ut en av mina dåligt samvete-böcker, men Splitter väntar fortfarande och Kärlek i kolerans tid måste tillbaka till biblioteket imorgon. Ibland är tre månaders lånetid inte tillräckligt...

6. Första advent idag. Jul på gång. Dessförinnan alldeles för få dagar och alldeles för mycket rapport att arbeta med. Dessutom... Jul? The Grinch. Ebenezer Scrooge. Jag. Jag bubblar inte precis av julstämning.

Men julledigt innebär ändå utmattande mycket engelsk fotboll på TV och lediga dagar för läsning. Tre positiva tankar för varje negativ. Alltså

- jul

+ läsa

+ fotboll

+ mina föräldrar har diskmaskin

Bokalfabet 2.0 - T

2011-11-24T17:26:00.000+01:00

Enligt O är läget trött just nu och jag kan bara instämma. Men jag ska ändå tagga till tillräckligt för att tipsa om T-relaterade böcker.

- Först 5 ord som på något sätt ska leda fram till ungefär lika många boktitlar.
trohet tillräckligt tuff tankfull tåg

Tankfull är Anon som dyker upp i Per Nilssons böcker, till exempel du&du&du. Det är många tankar som snurrar i hans huvud och han tillbringar stor del av sin tid där inne. Det gör att han inte alltid är uppmärksam på vart hans gummistövlar är på väg och då händer det att man krockar med lyktstolpar.
När Maddy dumpas av sin pojkvän försöker hennes kompisar trösta med att universum kommer att ge igen en dag. Mason kommer förr eller senare att få vad han förtjänar för så funkar karmas lag. Men Maddy tycker inte att karma jobbar tillräckligt snabbt så istället för att vänta tar hon saken i egna händer och startar The Karma Club i boken med samma namn av Jessica Brody.
På ett tåg utspelar sig en av Agatha Christies mest kända böcker, Mordet på orientexpressen. En raffinerad mordgåta att lösa för Hercule Poirot som råkar befinna sig på tåget.
Trohetseden är en tradition i amerikanska skolor där eleverna svär sin trohet till den amerikanska flaggan och vad den representerar. Flaggan består av ränder och stjärnor. Ränder finns också på zebran. Zebra äts det i boken Fyra lejon äter middag som Flaskposten till min stora förtjusning tipsade om nyligen. En av mina favoritböcker modell pixi. (Det får vara långsökt!)
Tuff är en porös bergart som består av aska från vulkanutbrott. Aska från vulkanutbrott kan också ställa till det för flygtrafiken. Två böcker där flygplan är inblandade som jag ser fram emot att läsa är Libba Brays Beauty Queens som handlar om just sådana som hamnar på en ö efter en krasch och The Statistical Probability of Love at First Sight av Jennifer E. Smith som handlar om missade flyg (och kärlek skulle jag tro).

- Sen ska man som vanligt komma på en bokkaraktär som börjar på veckans bokstav.
Temperance Brennan tjatar sig in i mitt medvetande, trots att jag bara sett TV-serien Bones som bygger på Kathy Reichs böcker om karaktären. Temperance är briljant rättsantropolog och bästsäljande författare, ungefär som Kathy Reichs själv. TV-serien är trevlig underhållning även om liken har varit lite smått otrevliga de senaste avsnitten.

- Till sist undrar O vad jag läser i perioder när jag är trött och tappar läslusten lite.

Det beror lite på varför jag tappat läslusten. Är jag trött på min vanliga läsning? Gå i en annan riktning. En gång när jag hade svårt att komma på något att läsa bad jag en kompis ge mig två bokstäver och sen gick jag till den hyllan i biblioteket och hittade Jonathan Carrolls Skrattets rike. Det var definitivt en annan riktning.
Kommer jag ingen vart med boken jag läser? Byt till en annan, vilken som helst. Känner jag bara inte för att läsa? Då är det inte hela världen att låta bli ett tag.
Ett vanligt råd brukar vara att läsa en ungdomsbok för att få fart på läsandet, men hallå!, det gör ju jag hela tiden!

Död och road trip

2011-11-23T11:59:00.000+01:00

Två av mina favoritingredienser i en bok är att någon dött och att några ger sig ut på road trip. Oftast är det bara någon som dött, en förälder eller ett syskon, utan att huvudpersonen bestämmer sig för att ge sig ut på vägarna (Himlen börjar här) och ibland görs en road trip utan att någon dött (Diary of a Crush: Sealed with a kiss).
Men ibland kombineras dessa ingredienser. Som i Fyra dagar, fyra nätter. Och nu har det gjorts igen av Hannah Harrington med boken Saving June (ett lockande recept på boktitel är uppenbarligen saving + tjejnamn). Jag har bevakat den och haft på läslistan sen jag läste om den här och nu har den kommit ut och hamnat högt på swoon-skalan hos Forever Young Adult (en nia!!!) vilket inte gör mig mindre sugen.

död syster
road trip
snark
mysterious loner dude

Kan inte gå fel känner jag. Så ska absolut hitta ett skäl att bortse från köpstoppet. Fick VG på statistiktentan och förtjänar en belöning? Kan funka.

Bokalfabet 2.0 - S

2011-11-20T21:01:00.000+01:00

Jag vet att jag är flera dagar sen med veckans bokstav. I tisdags när jag skulle klura över enligt O:s alfabetslek satt jag istället på Twilight-marathon. Därför får S bli ett specialinlägg utifrån Stephenie Meyers skapelse.

5 ord ska leda fram till boktitlar
snäll sabba stilig sårbar sandlåda

När Bella Swan kommer till regniga Forks i boken Twilight är hon som den nya, skinande leksaken i sandlådan. Bara det att hon är människa och sandlådan är skolan där alla känt alla sedan den riktiga sandlådan. Bella är friskt blod.
Just blodet gör att stiliga Edward Cullen också dras till Bella. Hans plötsliga längtan efter hennes blod hotar att sabba hela den vegetariska livsstil som han och hans familj försöker upprätthålla genom att sätta sina vampyrtänder i djur, inte människor.
Bellas mänsklighet gör henne sårbar i vampyrernas värld och i New Moon och Eclipse kämpar och köpslår hon för att få sin vilja igenom. Hon vill bli en av dem. Familjen Cullen är splittrad i frågan, men Edwards snälla "mamma", Esme, är en av dem som står på Bellas sida.

Karaktär med för- eller efternamn på S

Bella Swan må vara sårbar, men hon är också stark. Hon är väldigt klar över vad hon vill och envis som få. Hennes val kritiseras av många, men innebär inte vår rätt av välja just att vi får välja det alternativ som känns rätt för oss själva? Skulle Bella vara en bättre förebild om hon avstod från det hon vill ha? (Och sen när är det jämlikt att böcker för unga tjejer ska vara starka, moraliska, förebilder medan böcker för killar bara behöver vara underhållande?)

En bok som handlar om semester.

En smekmånad är väl en sorts semester? Bella och Edward tar i Breaking Dawn semester från all dramatik i sitt liv för att bara ha lättsamt skoj i solskenet. Istället visar det sig bli inledningen på helt nya problem...

Dåligt samvete-böcker

2011-11-18T11:05:00.000+01:00

Jag lånade Splitter av Charles Benoit i september. På bokmässan sa jag till förlaget att det var nästa bok jag skulle läsa. Vilket lät bra och var tanken när jag sa det. Men sen har andra böcker lånats och köpts och lästs och stackars Splitter står kvar oläst i bokhyllan. Snart går lånetiden ut och boken får återvända oläst till biblioteket och en annan läsare.
En annan gång, en annan gång... Jag har ju inte hört annat än fina saker om Splitter.

Andra böcker som riskerar att gå samma väg är Ingrid Olssons Jag vill bara att du gillar mig och Kärlek i kolerans tid av Gabriel García Márquez.

Vad läser jag istället? Just nu är det The Karma Club av Jessica Brody.

Don't hate the Twilight

2011-11-17T10:20:00.009+01:00

Min blogg är i stort sett en vampyrfri zon, men jag måste göra undantag för Twilight, som är de enda vampyrböcker jag läst (förutom en fjärdedels Sookie Stackhouse).

Jag var på Twiday med min kompis som äääälskar Twilight på ett läst-alla-böcker-och-sett-alla-filmer-fler-gånger-än-jag-kan-räkna-köper-accessoarer-jag-inte-visste-fanns-sätt. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken att sätta mig i en biosalong och se fyra filmer i rad om inte hon bestämt att vi skulle göra det. Och jag är ganska glad att jag gjorde det för det var en speciell upplevelse. Hela den här hysterin och enorma kärleken som finns till den här serien, bok och film, är så fascinerande och det var spännande att vara en del av det.*

Att sitta där i en salong fylld av fans som sett filmerna, i många fall många gånger, förut fyllde mig av lust att försvara dem mot alla nätspydigheter (jag tror aldrig jag sett min biograf få så många "gilla" och kommentarer som när den gjorde sig spydig över Breaking Dawn).
De här tjejerna som viskar replikerna innan de kommer, kan obskyr trivia, ooh-ar och aah-ar, skrattar när det är meningen att man ska (och där jag aldrig skrattat när jag sett filmerna förut) men också åt Edwards slowmotionentré i New Moon. Som lägger sin kraft på det de älskar istället för att berätta för alla hur tråkig Gudfadern eller Apocalypse Now (eller någon annan film som är bra eftersom män säger att den är bra) är.
Det är så lätt att göra sig rolig över Twilight, så lätt att hata något som (ett mindre antal män, men i första hand) tjejer i alla åldrar, världen över, älskar. Så lätt att fnysa och se ner på.
Nej, det är inte världens bästa filmer eller böcker på något sätt. Det finns anledning att diskutera många aspekter av handlingen. Men att hata och göra sig lustig över? Det är för enkelt och för billigt.

Jag har själv svårt att sätta fingret på vad som fångade mig med Twilight när jag läste böckerna och vad som fått mig att se filmerna med skämskudden tillräckligt många gånger för att också veta några repliker och känna igen låten som spelas på bröllopet. Vad som fått mig att tillbringa så mycket tid med karaktärerna att jag känner mig som en inbjuden gäst på deras bröllop.
Jag har dessutom ägnat fler timmar än jag vill tänka på åt att kolla intervjuer med skådespelarna på YouTube och klagat på att Robert Pattinson upprepar sig, men hallå, han hade nog inte tänkt sig att jag skulle sitta och kolla på varenda en.

Så jag måste uppenbarligen gilla en hel del. Ändå gäller uppmaningen att sluta förlöjliga inte bara alla haters som läser recensioner av filmen bara för att få kommentera hur dålig den är och briljera med sin egen lysande filmsmak en stund, utan också mig själv.
Jag är tillräckligt mycket cyniker och film- och litteraturkritiker för att se att det inte är lysande och inte svepas iväg förbehållslöst, men också tillräckligt mycket romantiker för att förstå dragningskraften i en episk kärlekshistoria som överstiger alla brister. Jag säger inte att alla måste älska Twilight, men

Don't hate the Twilight.

OK?

----------------------------
*Dessutom tycker jag att Breaking Dawn är klart bäst hittills.

Jessica Darling erövrar Sverige! pt. II

2011-11-16T23:45:00.000+01:00

Tillsammans med Marcus Flutie! och sin svada.

Ja, jag har också sett TRAILERN

2011-11-14T21:36:00.000+01:00

Men bara två gånger. Och jag gillar! Trodde att jag var klar med Hungerspelen men ack, vad jag bedrog mig. Det där ser ju riktigt bra ut, hörni!

Se den hos

Bokhora
Bokgläntan
Bokclara
Amelies boktips
Tonårsboken

An Abundance of Katherines

2011-11-14T21:28:00.000+01:00

Jag har läst en bok av en man. Som handlar om en pojke. Spelar det så stor roll? Ja, av någon anledning gör det visst det, för Fredrik och hans gelikar är gravt underrepresenterade i min läsning. Men John Green har nördat sig in i mitt liv och han är välkommen.

"Of all the major human mysteries - God, the nature of the universe, etc. -

he knew the least about tampons. To Colin, tampons were a little bit like

grizzly bears: he was aware of their existence, but he'd never seen one in the

wild, and didn't really care to."

(An Abundance of Katherines är lite som en bror till E. Lockharts The Boyfriend List när Colin och Ruby räknar upp sina bekantskaper av det motsatta könet. Och båda har fotnoter.)

Olästa böcker

2011-11-09T18:08:00.000+01:00

Jag fick paket igår. Av den bokiga sorten som jag får betala själv. Så med det tillskottet (April Lindners Jane, Jessica Parks Flat-Out Love och Jennifer Castles The Beginning of After) har jag plötsligt 8 olästa böcker i bokhyllan.
Åtta böcker är inte så mycket i bokbloggarvärlden, men det är en tredjedel av mina skönlitterära ägodelar (av dem som är på plats här, vill säga) och betydligt mer än jag är van vid. Plus fyra olästa biblioteksböcker. Och imorgon har jag en rendezvous med Göteborgs stadsbibliotek så högen kommer inte att krympa.
Men olästa böcker är positivt, visst? Ingen anledning till stress? Istället ska jag se dem som en morot (varför nu en morot skulle vara så lockande) eller ljuset i slutet av tunneln ( tunneln = fältstudien/rapportskrivningen). För OM jag fixar den till jul kan jag ta mellandagarna ledigt. Och bara läsa.

Så kan ni hålla tummarna för att jag fixar det skoliga? Så att jag kan ta läslov med er andra sen.

Bra, tack.

Bokalfabet 2.0 - R

2011-11-08T19:04:00.000+01:00

Redo för R? Enligt O är det dags.

5 ord på R ---------> 1 - 5 boktitlar
rosig rymma reaktion råtta Ryssland

Rasmus rymmer från barnhemmet när han ger upp hoppet om att bli adopterad. Alla föredrar ju lockhåriga flickor med rosiga kinder framför killar med rakt hår som han. Bättre det, Rasmus, seriöst. Hellre fattig som en kyrkråtta längs vägen med Paradis-Oskar än hamna hos några tråkmånsar som inte fattar att det varken hänger på håret eller könet.
OBS! Rekommenderar inte att någon rymmer hemifrån nu! Långtifrån alla berättelser är lika idylliska som Astrid Lindgrens Rasmus på luffen. OBS! (Jag har märkt att Astrid Lindgren alltid funkar i den här leken. Kommer man inte på något - tänk Astrid!)

I Ryssland är favoriten bland Astrids karaktärer Karlsson på taket, han i Lillebror och Karlsson på taket, ni vet. Världens bästa Karlsson? Nja, denne lagom tjocka propellerförsedda figur möter blandade reaktioner. Inte är han min favorit.

(Nästa veckas utmaning blir att klara hela S utan Astrid!)

Bokkaraktär med för- eller efternamn på R?
Jag funderade på den här när jag gick till skolan idag. Har aldrig funderat i förväg förut, men just namnfrågan är ju densamma varje vecka så möjligheten finns. Hjälpte det? Nej. Men jag kom på att jag kunde ha tagit Peeta på P.
En man det suktats efter längre än det tvistats om Gale vs. Peeta? Jane Eyres Rochester.

En bok i Robinson Crusoes anda (en så kallad robinsonad som jag var tvungen att skriva på högstadiet), det vill säga om en person som befinner sig på en öde plats och funderar över livet?
Erlend Loes Doppler handlar om en man som flyttar ut i skogen för att han tröttnat på människor och deras duktighetskrav. Så väldigt öde är det väl inte, han har fortfarande gångavstånd till Oslos bebyggelse och andra figurer hittar också till skogen, men det är mer känslan och funderandet över livet. En lagom rolig bok för mig som inte gillar roliga böcker!
(Robinson Crusoe förresten? Väldigt trist bok. Vet inte om det är skillnad i rolighetsgrad mellan olika versioner, men den jag läste i min ungdomslittkurs var inte underhållande.)

Jessica Darling erövrar Sverige!

2011-11-07T16:00:00.000+01:00

Okej, en smula överdrivet... Men Flaskposten-Sofia har läst första boken och vill läsa vidare!

Böcker som dyker upp i böcker

2011-11-07T10:17:00.007+01:00

Ofta i ungdomsböcker (och filmer med för den delen) omnämns andra litterära verk. Det kan vara klassiker eller författarens favoritbok. Det är ett roligt sätt att få boktips för en boknörd. I The Duff, som jag läste nyligen, dök det upp flera böcker och där föddes tanken att samla ihop några "böcker i böcker" till ett inlägg. Så här kommer några exempel!

To Kill a Mockingbird (Dödssynden) av Harper Lee. En klassiker. Utspelar sig i en liten stad i den amerikanska södern under 1930-talet. Handlar om rasmotsättningar som kommer upp till ytan när en svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna och berättas av Scout som är dotter till försvarsadvokaten Atticus Finch. Flitigt använt (och ifrågasatt)inslag i undervisningen i amerikanska skolor.

Nämns bland annat i: Jellicoe Road av Melina Marchetta

The Scarlet Letter (Den eldröda bokstaven) av Nathaniel Hawthorne. Liksom Mockingbird en populär klassiker i amerikanska skolor. Diskussionsvänligt innehåll om 1600-talskvinnan Hester Prynne som föder ett "oäkta" barn och får bära en bokstav som en tydlig symbol för sin synd. Har inte läst, men känns som jag har efter alla gånger jag läst om den.

Nämns bland annat i: The Duff av Kody Keplinger (och filmen Easy A)

The Code of the Woosters (Som det anstår en Wooster) av P.G. Wodehouse. Okej, jag har bara sett den här boken omnämnas i en bok, men den hade stort inflytande på huvudpersonen i den boken. (Och gjorde mig sugen på att läsa Wodehouse.)

Nämns i: The Disreputable History of Frankie Landau-Banks av E. Lockhart

The Secret History (Den hemliga historien) av Donna Tartt. Modernare kultbok om Richard Papen som kommer till ett college i New England och blir involverad med en sammansvetsad grupp av vänner och åskådare/deltagare i ett intellektuellt relationsdrama med förödande konsekvenser. Det här är en bok för unga vuxna utan att vara en typisk YA-bok. Jag gillade den, men den blev inte Min Stora Läsupplevelse. (Om man läser på svenska får man några skojiga översättningar som bonus. Bantarcola.)

Nämns bland annat i: Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck

A Prayer for Owen Meany (En bön för Owen Meany) av John Irving. Inte heller den vanligast "boken i boken" utan mer ett exempel på hur författare smyger in sina egna favoritböcker när de skriver. Om två pojkar som växer upp i New Hampshire under 1950- och 60-talet. Tro, ödet och övertygelsen om att allt har en mening.

Nämns i: What Happened to Goodbye av Sarah Dessen

Har ni fler exempel på böcker där de här fem nämns? Eller egna exempel på andra böcker som dyker upp i ungdomslitteraturen?

Söndagssexan - Harry, Mia, bokköp, Zlatan och DFTBA

2011-11-06T09:53:00.007+01:00

1. I torsdags låtsades jag att jag hade höstlov för att gå på bio och säga hej då till Harry Potter & Co. en gång till. På något sätt var det sorgligare att se filmen andra gången. Redan i inledningen när Snape står och blickar ut kände jag hur ögonen blev fuktiga och sen fortsatte det filmen igenom, hela tiden steget före ("Nu-blir-det-snart-sorgligt!"), började tårkörtlarna producera. Men jag var inte ensam. Pappersnäsdukar åkte fram och det snörvlades rätt så friskt i salongen även bland andra som visste precis vad som skulle hända. Det går liksom inte över.

2. För att hitta något lättsammare återupptog jag min sedan länge vilande bekantskap med prinsessan av Genovia. Meg Cabot och jag hade ett bra förhållande en gång i tiden. Jag har läst Saknad, Hemsökt, böckerna om tjejen som räddar presidenten, de flesta fristående och till och med lyssnat på Avalon High som ljudbok när den inte fanns som tryckt text. Så jag kände att det var dags att avsluta En prinsessas dagbok. Men det är så där... Jag har skummat igenom bok 6 till 8 och ska ta mig igenom, helst utan att skumma, de två sista för att se hur det går för Mia och Michael, men vi är inte på samma våglängd längre, Mia/Meg och jag.

3. I jämförelse med kurslitteratur framstår andra böcker så mycket billigare. Så när jag beställde en kursbok följde det med lite nöjesläsning av bara farten trots att jag inte tänkt köpa några fler böcker i år. Men en viktig del av att vara bokbloggare är ju att införa köpstopp och sen hitta kryphål, så jag ser det mest som en initieringsrit så här första året i branschen. I paketet ligger bland annat Jessica Parks Flat-Out Love.

4. Just nu läser jag John Greens An Abundance of Katherines. John Green är en författare som jag alltid tänkt att jag borde gilla men aldrig läser. Han är smart, nördig, rolig och framställs alltid som en YA-superstjärna. Han har just signerat 150 000 blad som ska infogas i hans kommande bok så att ALLA (älskar adressen på den länken) förhandsbeställda böcker kommer med autograf.

Första kapitlet av The Fault in Our Stars går att läsa här eller så kan man lyssna när John själv läser här.

5. Gör Zlatan samma sak med sin bok? Sitter i Milano och signerar för fullt? Försöker pressen stycka upp hela boken så att det inte finns något kvar att läsa när boken väl kommer?

6. Jag har ärligt talat inte kommit så långt i An Abundance of Katherines, så det är möjligt att min kärlek till John Green kommer förbli hypotetiskteoretisk. Men första raderna var så där kittlande bra.

The morning after noted child prodigy Colin Singleton graduated from high school and got dumped for the nineteenth time by a girl named Katherine, he took a bath. Colin had always preferred baths; one of his general policies in life was never to do anything standing up that could just as easily be done lying down.

The Duff

2011-11-05T12:28:00.001+01:00

av Kody Keplinger

När Wesley Rush kallar Bianca för "the Duff", vilket kan sammanfattas med den tjocka(re) och fula(re) tjejen som får sina vänner att se bättre ut i jämförelse, förbättrar han inte precis bilden hon har av honom. Ett svin. En slampa. Självsäker, kaxig, egenkär. Inte någon hon vill ska komma i närheten av hennes två bästa vänner. Trots allt det, trots att hon verkligen hatar honom och gärna talar om och visar det för honom och alla andra, blir Wesleys säng Biancas tillflyktsplats när hon vill slippa tänka på sina familjeproblem.
Helt och hållet en fysisk grej, Bianca är inte ute efter kärlek, dels finns det inte något som heter kärlek när man fortfarande går på high school och dels... Wesley Rush? Inte någon hon skulle utveckla någon som helst sorts varmare, vänskapliga, känslor för. Wesley själv är också bara intresserad av att ligga. Med vem som än är intresserad. Uppenbarligen även the Duff.
Men kommer de att kunna hålla känslorna utanför genom hela boken eller kommer det visa sig att Wesley har en hjärna, öron att lyssna med och till och med ett hjärta?

Den senaste tiden har jag läst så bra böcker att jag glömt att det även finns andra sorter. Böcker som är lite mer "meh" för att stjäla ett steg ur bedömningsskalan hos Books from Bleh to Basically Amazing. Så är The Duff för mig. En bok som är lite utmanande för många med sitt svärande och sexande. Som försöker lära oss något om att inte trycka ner varandra med nedsättande titlar.
Men jag närmast skummar igenom de delar av boken som ska ge en känslomässig grund. Jaha, Biancas mamma... Jaha, Biancas pappa... Jaha, när hon var 14... Jaha, Wesleys föräldrar. Det berör mig just inte (vilket kanske gör mig ännu mer cynisk än Bianca, eller så är det bara för skissartat). Hade jag gillat mer om jag läst de där raderna ordentligt? Om jag gillat mer hade jag läst de där raderna ordentligt.

Hela "jag-hatar-dig-så-mycket-hela-tiden-men-nu-kysser-jag-dig-VAD-HÅLLER-JAG-PÅ-MED?!!" känns lite Harlequinromantik. Det positiva skulle väl vara att Bianca hela tiden tar initiativet och att allt är på hennes villkor, men istället objektifierar hon Wesley. Och hennes självkänsla är inte på topp när hon suger åt sig hans nedsättande kommentar om "the Duff" och accepterar dem som sanna, men inte kan ta till sig komplimanger. Det riktar jag i och för sig ingen kritik mot, snarare är det en av delarna av historien som intresserar mig mest.

Jag hoppas att min svala inställning till The Duff inte kommer sig av ren och skär avundsjuka. Kody Keplinger, författaren bakom boken, är 20 år med två utgivna böcker och sin tredje på gång nästa år. The Duff är hennes debutroman som hon skrev när hon var 17-18 år. (Jag hade inte ens en blogg när jag var 20.)
Det saknas emotionellt djup på sina håll. Slutet knyter ihop allt lite väl lättvindigt. Men hon var 17, det är förståeligt att det är lite valpigt. Hur mogen och smart man än är. (Hade hon åstadkommit perfektion hade jag lagt mig i en lövhög någonstans för att förmultna.)

Den klarsynta men mer positiva recensionen som först uppmärksammade mig på den här boken hittar du hos Andréa i boklandet.

Bokalfabet 2.0 - Q

2011-11-02T19:34:00.000+01:00

En dag senare än vanligt - inte för att jag försökte köpa mig extra betänketid för qluriga Q, utan för att bloglovin inte uppdaterat mig på enligt O:s förehavanden på länge (började oroa mig för hennes liv och hälsa) - kommer veckans installation av 2.0.

1. Veckans 5 ord (av vilka jag hört 3) som ska leda mina tankar till olika böcker som har titlar:

quisling

qvar

qvint

quorn

qaida (som Al-Qaida som väl få bli någon form av terrorism)

En quisling är en förrädare och där tänker jag först på förrädaren i Bröderna Lejonhjärta. Jag ska inte avslöja vem det är, men det är inte den Skorpan först tror (det är det sällan). En av mina Astrid Lindgren-favoriter.

Qvar är en steroid som inhaleras för att kontrollera astma. Eller nåt sånt. (Var tvungen att googla.) Astma visar det sig att en av boysen i Ruby Olivers värld har. Jag ska inte avslöja vem där heller (för han pratar inte gärna om det), men det avslöjas i andra boken, The Boy Book av E. Lockhart.

Ord nummer två jag inte hört: qvint. Som servisen Qvint och "det femte tonsteget, femtalet och intervallen mellan den första och femte tonen" qvint. Det musikaliska går mig över huvudet, men jag tänker att Perfect Fifths (!) har något med det att göra. Alltså, så heter femte boken om Jessica Darling av Megan McCafferty som jag tjatade om för några veckor sen. Det finns en hel monolog/dialog om perfect fifths.

Quorn har jag i min frys. Där är det kallt. Precis som det var för Rose, Jack och alla andra som hamnade i vattnet när Titanic gick på isberget. Om det var kallt för varulvarna vet jag inte, men visste ni att det fanns varulvar ombord? I Claudia Grays Fateful är det så. Jag är ingen varulvsläsare, men den premissen fascinerar mig väldans. Varulvar! På Titanic!

Jag vet inte om det kommit fram vilka som låg bakom terrorattacken i London 2005, men Al-Qaida, fanns garanterat bland de misstänkta. Det var där farbror Joe dog i min senaste gråtfest, The Piper's Son av Melina Marchetta. (Det kanske inte är den mest lockande reklamen att man blöter ner halva kudden med tårar, men den här boken är så fin.)

2. Och så en karaktär med för- eller efternamn på Q.

Professor Quirrell! (Utropstecken för jag trodde jag skulle vara tvungen att ge upp eller ta Quintana som jag inte läst!) DADA-läraren med den onda turbanen.

3. O tänker på boken Varför är det så ont om Q? som hon gillade som barn. Den är skriven av Hans Alfredsson, en kul person. Det finns ju andra roliga författare. Vem är din quliga favorit?
Qulig favorit? Jo, nu blir det krystat minsann... Alla författare som är inblandade i veckans bokstav är quliga. E. Lockhart och Megan McCafferty, Astrid Lindgren och J.K. Rowling, Melina Marchetta får mig inte bara att gråta utan också att skratta (så jag gråter). Smart roliga, underfundigt roliga, men inte hela-tiden-haha-roliga - det är min typ av qul!

Why I Love Contemporary

2011-11-01T20:51:00.000+01:00

För att förklara varför jag gillar contemporary (arrgh, översättning!) känns det ofrånkomligt att kontrastera den förgreningen av ungdomslitteraturen mot den andra grenen. Realism mot fantasi. Vardag mot äventyr. Nuet mot framtiden/det förflutna/en alternativ tid. High school-drama mot slåss för sin överlevnad-drama.

Personligen har jag aldrig känt någon större dragning till paranormal/dark romance/fantasy, men jag har ändå inget intresse av att klassa det som sämre litteratur eller något lika fånigt. Dåliga böcker finns inom alla genrer och förgreningar. Om en bok får dig att känna och vilja läsa mer (eller aldrig läsa en bok mer i hela ditt liv för att ingen bok någonsin kan överträffa just den du nyss läst) så är det en bra bok.

Om jag fötts några år senare hade förmodligen mitt läsande sett annorlunda ut idag. Genomslaget som paranormal fått efter Twilight har på något sätt kommit "efter min tid". Om jag kunde drömma kom samma år som jag tog studenten och jag läste den inte förrän två år senare. Om jag varit 12 när den kom? Svårt att säga något om naturligtvis, men kanske hade jag sökt mig dit istället för till vuxenböcker?
Samtidigt finns det många lika ålderstigna och ännu äldre som omfamnar vampyrer och allt det andra, så det är inte bara en generationsfråga. Det är jag som visserligen läste Twilight och Hungerspelen med febrig fascination och älskar Harry Potter men ändå valt bort serier som Vampire Academy och Vampire Diaries. Det är jag som tycker att det finns fullt tillräckligt med spänning i mellanmänskliga relationer, i vardagen, för att det ska vara underhållande. Vänskap, kärlek, sorg, längtan, lycka... Allt det finns i contemporary och jag behöver inte någon storslagen inramning för det ska bli bättre. Det funkar så fint med Luleå, Sydney eller Colby, med villaområdet fem minuter bort med cykel, med tjejen på bussen. Verkligheten är magisk.

Just Contemporary har just inletts av Ashley och Shanyn. Jag hakar på när jag känner för det.

Just Contemporary Month

2011-11-01T12:45:00.000+01:00

November är inte min favorit bland månaderna. (Hannah beskriver det utmärkt.) Det gäller att hitta något som gör månaden lite bättre. Vissa har National Novel Writing Month som förgyller höstmörkret. Många har höstlov. Andra har nedräkning till premiären av Breaking Dawn pt. I. Jag har just hittat min ljuskälla denna gråaste av månader. Just Contemporary.

Bloggarna Ashley och Shanyn fyller i november sina bloggar med idel contemporary YA. En hyllning till en "genre" som hamnar lite i skuggan av paranormal och dystopier och mest kommer fram när det ska ifrågasättas om det är nödvändigt med hemska historier om unga självdestruktiva människor. Men det finns ju så mycket bra contemporary. Både mörk och ljus, tung och lätt, depp och fluff.

Jag läser nästan bara contemporary så jag skulle snarare behöva en månad helt fokuserad på vampyrer, varulvar, änglar och allt sånt, men det får bli en senare fråga. November är Just Contemporary.

Vad läser du mest? Vampyrer eller "vaaanliga" människor?

(I somras var det Contemporary Week som jag skrev om här. Förlag på böcker kan man till exempel hitta på goodreads, hos Ashley och Shanyn den här månaden och annars, hos The Contemps och här hos mig förstås.)

Om jag skulle läsa en bok om varulvar

2011-10-31T20:15:00.000+01:00

...så skulle det vara den här boken.

I ärlighetens namn skulle jag förmodligen ännu hellre läsa den utan varulvar. Men ändå. Lagom till 100-årsjubileet nästa år kanske?

The Piper's Son

2011-10-30T22:48:00.000+01:00

av Melina Marchetta.

Det har gått sex veckor sen jag läste Saving Francesca där en grupp människor växte samman till något större än summan av delarna i en vänskap ingen av dem förväntat sig. I The Piper's Son har det gått fem år, och i Sydney vintern 2007 når Tom Mackee botten och allt har fallit sönder. Vännerna från St. Sebastian's är spridda över världen. Toms familj är i spillror. Men när allt har nått botten måste något hända och efter tio stygn och med sina ägodelar utslängda på gatan flyttar Tom in hos sin faster Georgie och långsamt pusslas bitarna av det förflutna ihop och kanske, kanske finns det hopp för framtiden.

Om ni kunde se mig nu skulle ni se mig mosig och rödgråten och medan jag skriver det här känner jag tårarna välla över igen för Melina Marchetta är bra på att få mig att gråta. Vissa böcker är så uppenbart ute efter att framkalla tårar att det närmast står GRÅT HÄR i läsanvisningar i marginalen följt av pilar för tydlighetens skull. Det finns så mycket sorg i den här boken så de uppenbara gråttillfällena är många, dock utan pilar och versaler, Marchetta är lite mer subtil, men det jobbiga är att det finns mindre uppenbara stycken som kommer så oväntat och därför kan jag aldrig skydda mig. Så jag gråter och gråter och gråter åt allt möjligt av anledningar jag inte alltid förstår.

För det finns också så mycket kärlek i den här boken. Den forsar fram över sidorna, mellan raderna, i orden. Mellan karaktärerna, de unga och de vuxna, vänner, familjemedlemmar. Från boken till läsaren som känner sig inkluderad och välkommen trots intimiteten i banden i familjen och mellan vänner. Och till sist så mycket kärlek från mig.

Den som hade höstlov...

2011-10-28T23:56:00.000+02:00

Denna underbara uppfinning... Själv börjar jag nästa kurs på måndag. Så det blir nu i helgen jag kan vara ledig (läs: läsa). Inte lämna lägenheten. Om jag inte ska gå på judo, men det är en helt annan historia. Men höstlov alltså. Andra har det och för deras skull finns det höstlovsbio. Vilket gör att jag kan se om sista Harry Potter för 30 kronor tillsammans med en blandad skara tioåringar och högskolestudenter.

Högst upp på läslistan för helgen/minilovet: The Piper's Son av Melina Marchetta.

Lila

2011-10-27T06:18:00.001+02:00

Jag klär min blogg i lite mer lila idag. För att det är okay att vara gay. Självklart.

Bokalfabet 2.0 - P

2011-10-25T22:05:00.000+02:00

Innan jag sätter P för den här tisdagen ska jag ägna några rader åt bokstaven P eftersom den står i fokus för veckans upplaga av enligt O:s alfabet.

1. Som vanligt har hon valt ut 5 ord som genom fri association ska kopplas till lika många, eller färre, boktitlar.
petig, pyssling, påföljd: Nils Karlsson Pyssling bor i Bertils källare. Man kan komma dit genom ett råtthål under Bertils säng, men för att komma igenom behöver man vara liten som en pyssling. Det blir man om man tar på spiken bredvid hålet, men det är väldigt petigt vad man säger samtidigt. Bertil säger fel några gånger och då händer ingenting. Tillsammans försöker Nils och Bertil hantera den förstnämndas hyresvärdinna. Kan inte Nils betala hyran väntar hemska påföljder...

parallell: Lionel Shrivers Dagen efter berättar två parallella historier om hur en kvinnas liv utvecklar sig beroende på vilket liv/vilken man hon väljer. En ungdomsbok (som jag inte läst men sett på biblioteket) där parallella verkligheter också beror på gjorda val är Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews. Cool eller töntig verkar alternativen vara där.

panelhöna: När jag läser definitionen "kvinna som inte blir uppbjuden till dans" tänker jag: Elizabeth Bennet! och Stolthet och fördom. Där Darcy vägrar att dansa med henne. Men jag tänker också på en ännu oläst bok, Perks of Being a Wallflower, som jag behöver påminna mig själv om ibland så att den inte faller bort från läslistan.

2. I steg 2 ska en bokkaraktär med för- eller efternamn (eller varför inte för- och efternamn) på P presenteras.
Jag tror inte att det någonsin har skrivits en minnesvärd karaktär på P. Förutom Pippi Långstrump då. Och Prussiluskan. Och Pelle på Saltkråkan. Och Peter Pan. Men inte någon som skriker extra högt i mitt öra och vill utmärka sig. Så därför återknyter jag till L när jag var lika övertygad om att inga karaktärer fanns på den bokstaven: Lisas lammunge Pontus.

3. Slutligen ska jag denna gång skriva om ett paradis, vilket definieras som en plats jag eller personerna i historien älskar.
Jag läste precis Kate Canns bok Escape där huvudpersonen Rowan till och med kallar platsen för Eden och paradiskänslan är stark för henne när hon får flytta in i en egen stuga praktiskt taget ovanpå vattnet. Det är sommar, sol, bad, frihet och självständighet. Både för henne och Iggy...

Jo, jag pluggar men...

2011-10-24T17:35:00.000+02:00

... man måste ju ta rast också. Och då såg jag att bokclara samlat ihop sina favoritkaraktärer från böcker och Buffy. Hon hade med Wes, min låtsaspojkvän, från The Truth about Forever och undrade vad han heter i efternamn. "Han heter väl Baker?" tänkte jag, men det görs aldrig någon större grej av det så det är lätt att glömma. Han är liksom bara Wes. (Och det kanske är tacksamt för Bert. Bert Baker? Vilket i och för sig passar honom. Bröderna Baker är två av mina favoritkaraktärer.)
Men i alla fall, jag googlade Wes (eftersom boken är flera meter bort och det dessutom känns farligt att börja ögna igenom den för att hitta ett efternamn) för att se om det fanns fler som tror att han heter Baker och det gjorde det. Vad jag hittade mer? The Truth about Forever-fan fiction! Vilket ingav en känsla av skräckblandad förtjusning. Vill jag läsa? Usch nej! och JA, JA, JA! Nu när jag vet att det finns kommer det att plåga mig. Jag har aldrig ens tänkt tanken förut men naturligtvis finns det. Dock får ni googla det själva.

Söndagssexan - Frankie, Felicity och Harry

2011-10-23T12:52:00.000+02:00

1. Jag har läst en bok!!!!! Jessica Darling har inte sabbat mig för all evighet genom sin awesomeness.

2. Jag har dessutom läst en BRA bok. The Disreputable History of Frankie Landau-Banks (för att inte bli alldeles utmattad kallar jag den "Frankie", men hela, långa titeln är bara en del av charmen) av E. Lockhart. Det känns som jag har väntat på den i flera år, vilket jag förmodligen inte gjort med tanke på att det inte gått två år sen jag läste Listan första gången och läste fortsättningen först i år, men "Frankie" har liksom simmat omkring i periferin. Och nu har jag läst och den är så bra och annorlunda och smart och rolig och den tredjepersons efterhandsberättande, framåthintande, distanserade stilen är så cool. Inte alls som Ruby Oliver-serien som är cool och smart på ett annat sätt. Det är spännande med författare som kan skriva olika böcker. (Lockhart skriver för övrigt barnböcker också, men då heter hon Emily Jenkins.)

3. Varje fredag brukar bloggen YA Highway samla ihop länkar till saker som skrivits under veckan. Om skrivande, läsning, förlagsvärlden och annat. Den här veckan tog de bland annat upp kaoset kring nomineringen till National Book Award som alla pratat om in the US of A, regler för hur man ska köa till Breaking Dawn-premiären och visade klipp från kommande dokun When Harry Left Hogwarts som är en bakom kulisserna från sista två filmerna.

4. Vad jag fastnade mest för den här veckan var dock Putting the A in YA där en agent kommer med intressanta teorier om varför det finns så få böcker om (och för) vuxna unga vuxna och varför det inte kommer att finnas en marknad än på sisådär tio år. Läsvärda och tänkvärda synpunkter.

5. Kommande vecka har jag tentaplugg på hög nivå inför fredag. Bo i biblioteket, hålla bloggandet till ett minimum och försöka hitta mer av Elenas studieteknik än Meghans smart powder. Felicity, people! Måste dela ett litet klipp som trots halvtaskig kvalitet visar hur fantastisk den serien var/är/för alltid förblir.

6. Pluggvecka innebär annan sorts läsning än den roliga sorten, men belöningen, The Piper's Son, väntar på andra sidan.

Bok blir film x3

2011-10-22T11:16:00.002+02:00

När jag var i Göteborg passade jag på att se Jane Eyre. Medelåldern var hööög i salongen (som den brukar vara när jag går på bio, om det beror på tidpunkt eller filmen i sig låter jag vara osagt) och honkönet i majoritet. Ibland trodde jag att jag själv åldrats 30 år eller så, men sen insåg jag att mina vallningar mer troligt var relaterade till Michael Fassbender/Edward Fairfax Rochester än klimakteriet. Too much information? Ha. Men oj vad han och Mia Wasikowska lyckades utvinna mycket av lite. Gjorde mig också sugen på att läsa om boken. Det blev inte av i somras som det var tänkt. Dessutom vill jag läsa April Lindners Jane.

En bok jag har alldeles för bra koll på för att vara bekväm med att se filmen? En dag. När trailern kom i (den extremt långa) bioreklamen ville jag bara gömma mig och min granne sneglade undrande på mig. En växande del av mig vill se filmen och jag har gillat Lone Scherfigs andra filmer så mycket, men mest vill jag fortfarande springa och gömma mig. Personer som inte läst boken tycker filmen är jättebra. Personer som har läst jämför och filmen står som förlorare. Och varför känns det som trailers visar hela filmen? Är det bara för att man läst boken och vet att de gör det?

Ett exempel på det är nya Twilight. Breaking Dawn pt. I. "Vad finns det kvar?" undrade min twilightälskande kompis som lyckats lura i mig att jag vill gå på premiären. Och inte bara premiären. Först ska vi se de övriga tre filmerna som uppladdning. Vad har jag gett mig in på?!

Oh, the horror! and Oh, the joy!

2011-10-21T10:20:00.002+02:00

Bland det roligaste som finns är att reservera böcker - ja, jag har enkla nöjen. Kanske inte själva grejen att klicka på "reservera", men sen när man får veta att boken finns att hämta? Joyjoyhappyhappyjoyjoy!

Igår morse visste jag redan att jag skulle få hämta

men hade en förhoppning om att också plocka hem

vilket en snabbkoll på bibliotekskontot bekräftade. Satt vid en dator i skolbiblioteket och närmast hoppade på stolen.

När jag väl kom till biblioteket hittade jag också några andra böcker. Okej, många andra, men jag var tvungen att begränsa mig. Jag skulle lätt kunna slå läger på "Stadsbiblioteket Avd 2" vid hyllan "Engelska Tonår" som det så fint heter i GOTLIB. Det är mycket möjligt att jag aldrig kommer att ta mig till andra hyllor på Göteborgs stadsbibliotek. Allt jag behöver finns där.

Horror? Jo, när jag skulle låna mina böcker ville inte The Piper's Son bli utlånad. !!!!!!!! Men jag hade ju reserverat så jag tog en kölapp och la fram mitt problem. Tydligen hade den råkat få samma nummer som Alan Williams läsvärda Optimistsegling: en komplett guide och det ställde till problem, men det löste sig. Lyckligtvis. Annars hade jag lagt mig på golvet och skrikgråtit.

Grät gjorde jag inte direkt när jag skildes från mina darlings, men de ville inte lämna mig och personalen fick ta dem ifrån mig. (Eller så var det bara så att jag inte hade rätta knycken när jag skulle skjutsa in böckerna i återlämningsmaskinen och en hjälpsam biblioteksarbetare kom till undsättning (inte på gröna linjen och snabbt över) så att jag kunde vinka adjö och sen välkomna nya vänner ner i mina väskor.)

Hej boktitlar!

2011-10-20T21:20:00.000+02:00

Eftersom jag varit och lånat böcker idag har jag några fler titlar att välja på till den här roliga enkäten. Svaren kommer från min hylla och bokpallen. Ibland tvingas jag bli lite Colin Nutley och svara på engelska även om jag förstår svenska.
Malin och Clara har svarat idag, men det var Bokstävlarna som ställde frågorna och svarade först.

Hej! What Happened to Goodbye
Vem är du? The Duff? nej, Not That Kind of Girl
Hur önskar du att du kunde vara? Guitar Girl
Vad gör du helst en ledig dag? Escape
Beskriv ditt favoritdjur. Antiloper
Hur ser du ut? Hål i huvudet
Beskriv ditt humör idag. Splitter
Vad är viktigast i ditt liv? Informationsfärdighet i skolan
Vad är helt oviktigt för dig? Real Live Boyfriends
Beskriv en plats du trivs på. Jellicoe Road
Beskriv något du tycker är vackert. Love is the Higher Law
Vad längtar du efter mest just nu? Våga leva
Vad längtar du inte alls efter? Sju jävligt långa dagar

Läsning den 20 oktober

2011-10-20T09:27:00.001+02:00

2001: Debutanterna av June Flaum Singer (En "förfärlig" historia som "inte gav mig ett dugg".)

2006: Solace av Nicci Gerrard

2010: Tillsammans OCH Tillsammans - andra boken av Denise Rudberg

Bokalfabet 2.0 - O

2011-10-18T20:34:00.000+02:00

Enligt O ska det vara bokstaven O den här veckan, och om jag kan mitt alfabet så stämmer det bra.

1. Först fem ord på O som du ska koppla i hop med ett gäng boktitlar, eller kanske bara med en.

Otrogen

Original

Ostron

Odjur

Odiskutabel

(O-trogen är jag som bloglovar O:s blogg och hänger med i 2.0-alfabetet, men det är mest en vitsig parentes.)
Otrogen var Mcleans mamma och det var anledningen till hennes föräldrars smutsiga skilsmässa och startskottet för hennes kringflackande identitetskrisarliv i Sarah Dessens senaste, What Happened to Goodbye.

Jag vet inte riktigt vad som är skillnaden mellan ostron och musslor eller var quahogs hör hemma i samlingen, men blötdjur, mollusker, är de allihop och quahogs är ett viktigt inslag i Meg Cabots sommarbubbliga (och smått jobbiga) Pants on Fire. Både quahogs - blötdjuren och Quahogs - fotbollslaget, har en odiskutabel ställning i den lilla staden.

Ett odjur lär det finnas i Loch Ness i Skottland. I Skottland går gubbar omkring i karga landskap, stannar och stödjer sig på sin vandringsstav och tar upp en Werther's Original ur fickan på tweedkavajen. En författare som får mig att längta till Skottland är Rosamunde Pilcher. Nu kommer jag inte ihåg exakt vilka böcker som utspelar sig i Skottland och vilka som handlar om Cornwall (dit jag också längtar), men vilken bok man än plockar upp så får man mysig höstläsning. Finns både tegelstenar och tunnare att kombinera med en kopp te och en torvbrasa alt. filt.

2. Därefter en karaktär med för- eller efternamn som börjar på veckans bokstav O.

Owen Meany i John Irvings En bön för Owen Meany. Ibland tyckte jag att den var mer än lovligt seg, men det fanns ändå något som höll mig kvar och mot slutet när allt fick sin förklaring grät jag. Owen är en säregen karaktär.

3. Jag har skrivit om en del otippade favoritböcker den senaste tiden. Har du något bra exempel på en bok som du älskat trots att den på pappret inte borde varit något för dig? En oväntad favorit helt enkelt.

Jag är alltid väldigt säker på vad jag kommer gilla och inte. Vilket både förenklar och begränsar. När jag då och då läser något som inte borde vara nåt för mig (bara för att se vad hypen är) blir jag varse hur dålig koll jag ibland har. Harry Potter, högstadiet. Var jag aa-alldeles för mogen för vid 13-14. Trodde jag, ja. Senast i raden är Tinas exempel Hungerspelen, som jag slukade även om jag lade dem bakom mig ganska snabbt. Däremellan hann jag också se skeptiskt på Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder där den stod på snurran. Exemplen är otaliga.

Jessica Darling

2011-10-18T17:21:00.000+02:00

Den här högen ligger på bokpallen bredvid min säng. Fortfarande. Men snart ska jag med tunga steg lämna alla fem till biblioteket. När jag gjort det tycker jag att ni ska springa dit och lägga beslag på dem. (Om ni bor i Göteborg med omnejd vill säga, lite enklare då.)
För det här är BRA. Megan McCafferty, serien om Jessica Darling. Sloppy Firsts hela vägen upp till perfekta Perfect Fifths. Jag älskar Jessica Darling för att hon är not-so-Darling. För att hon utvecklas från 16-åringen som står över alla jämnåriga idioter i skolan till en 26-åring som har insett så många saker om sig själv och andra men är långt ifrån "färdig". Vuxen ung vuxen. Vuxnare YA. (Och med "vuxnare" menar jag "mer sex" men inte bara.)

När jag pluggade ungdomslitteratur i våras skulle vi fundera över klassikerbegreppet och vad som gör en klassiker till en klassiker och jag skrev om hur en bok för att överleva måste tilltala på flera plan. Det är i alla fall vad en bok måste göra för att den ska överleva hos mig. En bok kan vara bra för stunden eller för en lång tid. En riktigt bra bok är båda delar. Jessica Darling-serien är det där gånger fem.
Den är rolig. Jag skrattar. Den är sorglig. Jag gråter. Den kommer med djupa visheter. Jag tänker. Det är en utvecklingsroman. Det är en kärlekshistoria. Det är en samhällsskildring av en tid, det tidiga 2000-talet. Om vänskap och kärlek och livet. Marcus Flutie har röda dreads men är ändå sexig (även om det blir bättre. Och sämre.) Sidokaraktärerna är suveräna. Omigod! Jag bara älskar Sara! Jag tycker att hon är quote fantastisk unquote.

Vanligtvis undviker jag serier för det innebär att jag måste vänta och risken finns alltid att jag tröttnar innan slutet (lex En prinsessas dagbok). Här är hela serien redan utgiven så jag behövde inte vänta och den höll mig intresserad hela vägen genom att röra sig framåt och variera sig. Det är Jessicas dagböcker men de sträcker sig över olika långa perioder och det finns nyansskillnader mellan böckerna, till exempel när hon skriver för någon annan. Sista boken är dessutom något helt annat, som jag vill säga så lite som möjligt om för det var en så fin överraskning. Så fin att den får stå på toppen.

Så jag rekommenderar å det varmaste. Även om jag inte kunnat komma igång med en ny bok sen jag läste ut sista boken för drygt två veckor sen. Viss varning utfärdas alltså. Kanske lämpligt att läsa i mindre doser, inte alla i direkt följd. Bara ni läser.

Hur det gick till när jag inte bloggade på en vecka

2011-10-18T16:23:00.000+02:00

jag hade seminarium där vi inte förväntades vara experter på kunskapsteori (bra)
jag hoppade på en buss (österut)
jag hoppade av samma buss (knappt fyra timmar senare)
jag tog en milkshake med min kompis (liten är fullt tillräckligt stor)
jag åt potatismos (mammas)
jag kröp upp i soffhörnet med en otymplig bok om samhällsvetenskapliga metoder (intressant)
jag tittade på väldigt mycket fotboll (för att väga upp hur lite jag sett på senaste tiden)
jag åt väldigt mycket äppelkaka (ah...)
jag såg ett väldigt fint mål (JAAAA!!!!)
jag genomled en väldigt tråkig föreläsning (men inte utan en dammsugare i pausen)

Nu är jag tillbaka.

Min bok och min kasse

2011-10-11T19:09:00.000+02:00

Apropå enligt O så har hon inte bara ett bokalfabet. Inför och under bok- och biblioteksmässan förra månaden hade hon till exempel en massa tävlingar. Och jag räknade lite och vann förra årets bästa bok!

Extra kul att den kom med en tygkasse med ett budskap man gärna bär omkring på samtidigt som man är reklampelare för ett bokförlag.

Bokalfabet 2.0 - N

2011-10-11T18:59:00.001+02:00

Det är tisdag. Det är bokalfabet 2.0 från enligt O! Det är dags för bokstaven N!

Först fem ord på N som ska kopplas till ett antal boktitlar. Kanske svänger du till det och klarar dig med en, kanske behöver du fem. Det är ingen tävling utan det roligaste är att läsa om de boktitlar som poppar upp i ditt huvud.

Nonsens

Nummer

Nobba

Namn

Noggrann

Alice i Underlandet är en nonsensbok med ett namn i titeln. Som Alice vid ett tillfälle vågar föreslå, kanske det inte finns någon sedelärande slutsats, snarare är det nonsens alltihop. Eventuellt underhållande. Eventuellt bara irriterande. Alice heter Alice på både svenska och engelska. Andra namn i boken har översatts med varierande framgång.

Det första som dyker upp på nummer är I Am Number Four. Lyckligtvis är det titeln på en bok, även om jag bara sett filmen. Som jag överraskande nog tyckte var helt okej som tidsfördriv (är inte det högt beröm?!) trots att det var utomjordingar och upplagt för uppföljare. Men det var också gulliga Dianna Agron. Och Timothy Olyphant. Och den där Pettyfer. Vill jag läsa boken? Nej.

Nobba, nobba, nobba, nobba, nobba. Ju fler gånger jag säger/tänker/skriver ordet desto mer låter det som nonsens. Däremot rimmar det på JOBBA, vilket är vad jag borde göra nu. Eller i alla fall plugga.

Noggrann är Griet i Flicka med pärlörhänge när hon städar i Vermeers atelje. Mäter på millimetern så att hon inte rubbar några av föremålen.

Andra uppgiften är att presentera en bokkaraktär med för- eller efternamn påN.

Ned Nickerson är Kitty Drews pojkvän. Men jag vet inte så himla mycket om honom. Han går på college. Har brunt hår? Kanske bruna ögon? Sportig? Manlig käke? Inte den mest spännande karaktären i litteraturhistorien, men han har initialerna N.N. (När jag googlar Ned dyker en bild på Scott Speedman upp. HAR SCOTT SPEEDMAN SPELAT NED NICKERSON? Ja, tydligen. Vem är Scott Speedman? Men hallå... Länk till Scott Speedmans imdbprofil.)

Och slutligen vill jag att du berättar om en bok eller en författare som du är väldigt nyfiken på.

Jag är väldigt nyfiken på Ester Roxbergs bok Antiloper. Meningen "Vad äter man till frukost som vuxen?" från baksidestexten väckte mitt intresse.

Läsa om vs. läsa nytt (Jessica Darling en gång till)

2011-10-10T09:27:00.001+02:00

Jag har inte kunnat börja på en ny bok sen jag läste ut Perfect Fifths av Megan McCafferty förra helgen. Jag har försökt. Jag började på Sarra Mannings Nobody's Girl, men kände inte för det. Sen läste jag ungefär två sidor i Kärlek i kolerans tid (vilket gör att jag kommit drygt 30 sidor sen jag började i somras) och sen accepterade jag att ingen bok skulle kunna mäta sig med Jessica Darling-böckerna och att jag lika gärna kunde ge efter och läsa dem igen.
Det är inte det att jag inte läst bra böcker förut. Men nu blev det så extremt och intensivt i och med att jag läste den ena efter den andra och visste att när jag lagt en åt sidan skulle nästa vara lika bra och sen nästa igen. Bra bok gånger 5. Det tar lite tid att vänja sig av vid. Men jag kommer att läsa andra böcker. Någon gång i framtiden. Tror jag. Det vore en smula osunt att läsa samma fem böcker om och om igen resten av livet. Läge för en intervention om det trots allt skulle bli så (jag ger er min tillåtelse här och nu), men inte riktigt än. Ska ögna igenom fyran och lusläsa femman först. Sen SKA jag försöka skriva om dem. Efter det kanske jag slutar tjata om dem och går vidare...

Killar läser

2011-10-09T19:22:00.000+02:00

Idag var jag på biblioteket och blev lite så där varm och nykär som jag ibland blir i bibliotek för att de är så fantastiska. Inte alls konstigt.
Anledningen: en kille på nästan 13 som var där med sin mamma och bibliotekarien hjälpte honom reda ut hur delarna i en serie av Bengt-Åke Cras (tror jag) hängde ihop. Och om han skulle låna något mer skulle det minsann vara fantasy och trodde bibliotekarien att han kunde läsa Harry Potter eller var det många svåra ord?

"Tänk att ha Harry Potter framför sig! Tänk att han kan låna hem dem från biblioteket! Tänk att det finns en bibliotekarie där som kan tipsa och guida och säga 'Jag tror absolut att du klarar av Harry'!" jublade jag, inombords naturligtvis, vid uHe-hyllan.

Mamman å sin sida var lite mer "Vi nöjer oss med de här"/"Ta inte mer än du kan äta upp/bära hem" vilket kan verka lite hämmande, men kanske klokt med tanke på hur mycket han skulle orka bära hem (så praktisk är inte jag alltid), och biblioteket står trots allt kvar när han behöver låna mer. Men samtidigt, tänk om han kommer hem med sina två böcker och inte känner för att läsa dem? Så skönt det vore att ha Harry Potter som alternativ hemma!

Long story short: killar läser, bibliotek äger och det är okej att tjuvlyssna

För länge, länge sedan,

2011-10-07T10:10:00.012+02:00

typ några veckor sen, läste jag Kär i kärleken av Lina Forss. Och jag gillade den. Och jag gillade den inte. Och jag visste inte riktigt varför. Eller så tyckte jag att jag gillade och inte av fel anledningar.
Jag gillade språket. Så fint att det gjorde ont ibland och formuleringar jag bara ville plocka till mig och smaka på många gånger av olika anledningar. ("Av någon supermärklig anledning är det alltid mamma och jag som är kvar i köket med disken. Örjan måste se på Aktuellt och Rasmus som pluggar till något skittrist liksom glider ut ur köket som slem." eller "Åt mig, han blinkar åt mig. Han är snygg. Jag älskar honom. Jag ler. Stina ser det.")
Och jag gillar hur det händer saker runtomkring Timotej som hon bara låter oss få veta så där då och då när hennes ego/killfixerade hjärna tillåter. Som är så vardag för henne att hon blir blasé, men så udda för mig. Kompisarna och killarna som hon plötsligt bara har eftersom hon inte är typen som "Ny skola, hur ska jag hitta kompisar?!" utan den som alla gillar även om det inte alltid räcker.

Sen kommer jag på mig själv med att fundera på hur mycket Lina som är i Timmy och om allt bara är hennes åttiotal med lite Facebook och YouTube inslängt för att modernisera. Men sak samma. För det funkar ju trots allt.
Men jag och Timotej? Vi är så totalt olika på alla sätt. Jag har supersvårt att identifiera mig och då får jag dåligt samvete och känner mig som en sån klassist. "Va? Kan du inte identifiera dig med Timmy för att hon är från Djursholm och du är en fryspizzaunge?! Är vi inte alla människor?" Jo, men det går inte att komma ifrån att en del av identifikationsproblemet ändå ligger där även om det inte är HELA problemet.
Det ska bli fler böcker om Timotej och jag är glad för det trots att jag tycker det är vansinnigt jobbigt med serier där man måste vänta. För jag känner mig inte färdig med henne. Jag vill se henne växa.

SNARKY SNARKY SNARK!

2011-10-06T08:05:00.001+02:00

She was still dead serious. This reveals an elemental cause of all
our miscommunication. I am fluent in snark. Bethany only notices snark
when snark grabs her off the sidewalk, throws her in the back of a
sketchy van with tinted windows, drives to the middle of the Meadow-
lands in the dead of night, and uses a heavy blunt instrument to smack
her repeatedly about the head as it screams, "I'M SNARK. DO YOU
FUCKING HEAR ME? I'M SNARKY SNARKY SNARK!" And even then
she's like, "Ohhhh? Snark? Is that you?"

Fourth Comings, s. 109. Megan McCafferty.

Läsning den 5 oktober...

2011-10-05T18:28:00.000+02:00

2001: enligt uppgift "tragglade jag mig igenom" Oliver Twist och det tog några veckor.

2006: Hur kär får man bli? av Katarina von Bredow

2010: Ich bin ein Bibliothekar! av Christer Hermansson

Bokalfabet 2.0 - M

2011-10-04T21:07:00.000+02:00

Bokalfabetet drar i gång igen! Idag är det M som gäller. Som vanligt finns inga garantier för att min hjärna irrar sig fram till ungdomsboksrelaterade saker, men just idag blir det nog mest så ändå. För jag tar just nu varje chans att pusha för Jessica Darling...

Enligt O står för uppgiften!

1. Fem ord på M som du ska associera till en, två, tre eller kanske fem boktitlar. Var hur långsökt du vill.

Mamma

Magstark

Munter

Mystisk

Människa

Det vore mer än en smula magstarkt att kalla Jessica Darling munter. Hon är ju snarare motsatsen. Men hon är människa, med fel och brister och är det egentligen så konstigt att hon inte jublar när hennes mamma gladeligen betalar för att hon ska få en spadag när samma pengar kunde ha gått till en termins kurslitteratur? Allt är dock inte bara elände. Den mystiske Marcus Flutie finns ju i hennes liv. Inte alltid kanske. Och ibland leder han bara till mer elände. Men andra gånger... Oj, oj, oj! Sloppy Firsts, Second Helpings, Charmed Thirds, Fourth Comings och Perfect Fifths.

2. Som vanligt vill jag att du presenterar en fiktiv karaktär och denna gång ska han eller hon ha ett för- eller efternamn som börjar på M.

Marcus Flutie! (Jo, jag inser att vore det en annan dag skulle svaret kanske bli ett annat, men nu är det Jessica Darling-mania i mitt huvud.) Så komplex. Så irriterande. Så underbar. Under tio år hinner han vara så många saker, ges så många namn, men han är alltid Marcus Flutie.

3. Midsommar är en speciell tid i Sverige. Berätta om en bok när den här helgen har betydelse.

...och här sprack hela temat. Men en bok om vuxna unga vuxna som jag minns är Röda vita rosen av Mariette Glodeck om vänner som ska fira midsommar tillsammans i skärgården och allt är upplagt för drama, hemligheter och allt möjligt som bara måste komma när tanken är att allt ska vara skärgårdsidylliskt och charmigt. Not gonna happen, people!

Hjälp mig fylla i läslistan

2011-10-03T19:00:00.000+02:00

Eftersom jag tyckte att jag hade tid över (det har jag inte) och att det finns många böcker där ute som jag vill läsa (det finns det) så började jag skriva upp en lista på böcker jag vill läsa, i bokstavsordning A - Ö, och lade den som en sida här på bloggen.

Vissa bokstäver har flera böcker, men andra har inga alls och det är där ni kommer in i bilden. Har ni några boktips på till exempel H, K, M eller U? Lämna en kommentar så stoppar jag in dem i listan. Jag bryr mig inte om vilken genre det är, men berätta gärna varför jag ska läsa boken (kräver ingen uppsats, men lite mer kreativt än att den är JÄTTEBRA skadar inte).

Idag har jag själv lagt till Saving June (roadtrip! mysterious boy! för oss som gillar Amy & Roger och Himlen börjar här!) och The Statistical Probability of Love at First Sight (bara titeln! tänk om jag kunde bli lika exalterad över morgondagens statistikföreläsning på 3 h!) efter att ha hittat bloggen Anna Reads som jag känner på mig kommer bli ett hot mot min ekonomi. (Sen när jag börjar köpa böcker igen. Hrm.) Jag fyllde också ut G med Gösta Berlings saga eftersom Tina tyckte att man ska läsa den tillsammans med P1. Och för att jag aldrig avslutade den (heller) när jag pluggade litteratur (skäms!). Nu ska det bli ändring! Ambitioner, ambitioner...