Popcornsläsning à la Ally

Ni vet hur popcorn passar bättre till vissa biofilmer? Actionfyllda, spännande, underhållande. Och Ally Carters Heist Society-serie är precis så. Fast i bokform. Actionfylld, spännande, underhållande och smart. Jag har läst alla tre delarna (Heist Society, Uncommon Criminals och Perfect Scoundrels) i år och de är supercoola.

Handlar om ett gäng tonåriga tjuvar. När serien börjar har huvudpersonen Kat dragit sig tillbaka från "familjeföretaget" och försöker ha en vanlig skolgång, men hon dras tillbaka in i det (tack Hale, tack så mycket) och ställs inför ett omöjligt uppdrag när hon ska bevisa sin pappas oskuld.

Det handlar inte om småstölder utan om avancerade och välplanerade kupper. Allt är gentlemannamässigt utfört och med en hedervärd historia bakom när Kat och hennes gäng flänger över världen i jakt på konst och ädelstenar. Privatplan och exklusiva miljöer och så hjärtat i hela operationen, ett kök i Brooklyn.

Eftersom jag är jag gillar jag förstås relationsbitarna. Det lågmälda pirret mellan Kat och Hale som finns där men utan att ta allt fokus. Hur serien handlar om familjer, de man fötts in i på gott och ont och de man skapar åt sig själv.

MEN jag gillar också de hisnande äventyren som är så snillrikt uttänkta av Kat och Ally Carter. Favoritscenerna är kanske när gänget sitter samlat och försöker komma på vilken metod som är bäst lämpad för det de försöker uppnå. Just de diskussionerna målar upp en bild av en händelserik bakgrund som man bara får glimtar av. Det är en så intressant värld Carter byggt upp. Där finns traditioner, koder och historia och Heist Society är ett fint exempel på hur världsbyggande inte bara hör till fantasygenren.

Huruvida det kommer fler böcker i serien har jag inte riktigt koll på. Tredje boken slutar på ett sätt som är helt okej som punkt för serien som helhet, men stänger inte dörrarna för en fortsättning.

Okej, nu gör jag det bara för det är superlöjligt att angsta över det längre

Det här är inlägg nummer 500 på bloggen.

Så står det i statistiken. Men egentligen är det inte inlägg 500, för jag har raderat en del gamla inlägg som var ointressanta/olästa/okommenterade för att skjuta upp det femhundrade inlägget. Så mycket angstade jag över det och det är verkligen superlöjligt.

Jag tänkte:

"Det måste vara superspeciellt och episkt!"
"Det måste vara det bästa inlägget någonsin!"

Men nej. Bara nej.

I synnerhet som det faktiskt inte är det femhundrade inlägget. Jag har ju egentligen redan skrivit det femhundrade inlägget och jag vet inte vilket det var. Så det är ingen stor grej.

Dessutom... 500 inlägg på snart tre år? Det är inte som att det är världens största bedrift precis. (Å andra sidan tycker jag det är en stor bedrift när jag orkar borsta tänderna både morgon och kväll och tvätta håret mer än en gång i veckan, så på sätt och vis är det en extrem bedrift.)

Men i alla fall, let's not make a big deal. Låt oss bara gå vidare. Nu när jag har det här avklarat kanske jag kan producera några riktiga inlägg? Om typ böcker eller nåt?

Tack till alla som läst ett eller fem eller femhundra inlägg. Jag gillar er.

livstecken/vinterenkät

Ibland är det så skönt med en enkät som poppar upp gång på gång i bloggflödet. Något enkelt och hanterbart när annat inläggsskrivande känns omöjligt. Så tack Bokhora och alla andra som svarat på den!

senaste bokköp: Just One Year av Gayle Forman. 40 kronor. För en splitterny bok. Nästan så man mår lite illa, men tack så mycket.

senaste bibblolånen: Jag ska vara ärlig, men jag säger det tyst: Dare to Dream av One Direction

senaste utlästa boken: också Just One Year av Gayle Forman. Gillade den bättre än Just One Day, men När jag lät dig gå är fortfarande favoriten.

favorittidning: Bamse

plats där jag helst läser: sängen

så sorterar jag min bokhylla: Inte alls, tänkte jag säga, men när jag sneglar på den ser jag att böcker av samma författare står tillsammans. Utom där de inte gör det. Men ambitionen är i alla fall att det ska vara så.

en bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Jag läste förstås böcker för mig själv, men jag minns att jag läste om Pelle Svanslös för mina föräldrar.

vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Jag tänker säga Kitty och mysteriet vid drottningens hov som var den första Kitty-bok jag köpte själv i september 1995, även om jag har andra som jag fick från mammas samling tidigare än så. (Och hejhej om du inte var född/inte kunde läsa i september 1995!)

vad ser jag mest fram emot att läsa i vinter: Jag har högvis med böcker som bara ligger och väntar på att bli lästa, men känner jag peppen att läsa dem? Neeej, naturligtvis inte. Istället ser jag allra mest fram emot Laurie Halse Andersons The Impossible Knife of Memory som inte kommer förrän i januari. Men den är verkligen något att se fram emot!