Hungerspelen

24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.

Rätt så catchy tag line det där.
Kan jag tycka rent objektivt.
Men för mig personligen var det nog snarare så att den höll mig borta. För om jag ska gå med hjärnan säger den efter att ha läst baksidestexten: "Gå vidare, ta en annan bok."
och enda anledningen till att jag började läsa var att Johanna L på Bokhora skulle göra det och att serien verkar nämnas i varenda bokblogg jag läser. Rent grupptryck alltså.

Och är det inte konstigt det där? Varför man gillar en bok och inte?
För jag gillar ju det här. Trots att det utspelar sig i en framtid där världen som vi känner den har utplånats och människor med extrema peruker roas av att se ungdomar från sämre förhållanden slå ihjäl varandra. Utan att kunna sätta fingret på varför, mer än att handlingen driver med mig framåt, sida efter sida, kapitel efter kapitel, bok efter bok. Läsbegärsframkallande, läste jag någonstans. Oh, ja.

Jag gillar huvudpersonen Katniss som är så olik kvinnliga huvudpersoner i böcker jag brukar läsa. Hon är inte superverbal, velande, upptagen av sina egna tankegångar och funderingar. Hon har liksom inte tid med det. Hon behöver koncentrera sig på att överleva och hålla människorna runt omkring sig vid liv. Utom dem hon måste ta livet av. Vilket jag också gillar. Att hon inte står över det. Att när hon deltar i Hungerspelen gör hon vad som krävs.
Jag gillar också Peeta, den andra deltagaren från Katniss distrikt. Att han är den som kan uttrycka sig. Att han bakar. Och att han är rätt så värdelös att ha med sig på jakt, men rätt superb vad gäller mycket annat.

Så nu väntar jag bara på att den onda människan som lånade Revolt på biblioteket ska lämna tillbaka den så att JAG får läsa den. Ibland, får jag medge, är det jobbigt att behöva dela böcker med andra.