För nu handlar det inte om en tjej som kommer till Colby över sommaren utan om Emaline som bott där hela sitt liv och sett sommargästerna komma och gå. Det är småstadsperspektivet, alla vet allt om alla (tror man i alla fall, tills ett filmteam dyker upp för att dokumentera en berömd konstnär som tydligen finns mitt ibland dem!) och man kan inte lämna huset utan att se någon man känner. Därför köper jag namedroppandet.
Det är sommaren mellan high school och college och Emaline befinner sig i skarven. Mellan det välbekanta och det nya. Mellan familjen som hon både lever och jobbar med och sin biologiska far och halvbror som plötsligt tar plats i hennes liv. Som tolk och guide mellan storstad och småstad när filmteamet sveper in i Colby till allmän förödelse.
Jag vet att många säger att Dessen skriver samma bok gång på gång. Och jag säger inte att de inte har en poäng i det. Men det här är lite annorlunda. Till exempel är inte Emaline totalt skadad av sina föräldrar. Hon må vara resultatet av en sommarförälskelse som inte överlevde, men hon har växt upp med en stabil mamma och en styvpappa som hon ser som sin pappa och hon har till och med någon sorts relation till sin biologiska far.
Dessutom är The Moon and More, som Caroline påpekade i en kommentar, en av de böcker som har minst fokus på romantik - även om beskrivningen av boken lyfter fram inte bara en utan två killar (kanske kan man se dem som representanter för olika val Emaline kan göra, men jag läser mest beskrivningen och befarar triangeldrama) - och det är inte så att Dessen ställt farthållaren på swoon och sen kört. Jag lämnar inte boken med en ny crush à la Wes (<3!) eller Eli.
Jag lämnade heller inte läsningen med en ny favoritbok, men att skriva om den nu (och påminnas om hur lite jag minns) ger mig god lust att plocka ut den ur bokhyllan och ta med ut i
Finns nu på svenska som Allt och lite till.
