Om en bok: Going Vintage

av Lindsey Leavitt

Här är en bok som fick mig att tröttna på YA. Den är inte dålig på något sätt. (Inte som när jag läste världens mest fruktansvärda episka kärleksroman och bestämde mig för att aldrig någonsin mer läsa eller skriva något så uselt.) Men den har heller inte det där lilla svårdefinierade extra som gör den värd det. En dussinbok? Kul idé men ganska ointressant resultat?

En tjej upptäcker att hennes kille är gift med en annan tjej. I alla fall i ett onlinespel. Hon bestämmer sig för att dumpa honom och alla moderna hjälpmedel och gå tillbaka till 60-talet. En helt rimlig reaktion.

Släng in lite familjedrama, några projekt som kan tänkas leda till personlig utveckling och en ny kille (för det måste ju finnas åtminstone ett nytt potentiellt kärleksintresse om det nu inte går att rädda den gamla relationen?) och du får en helt okej amerikansk YA. Men jag vill ju ha meeer!

Det här är högst sannolikt en väldigt snedvriden och orättvis bild, men det är lite så jag minns Going Vintage, så här ett år senare. Jag minns också några av de mer udda ingredienserna, men de kan jag väl inte avslöja. Anna har dem i sin spoilerruta om du vill gå och läsa en mer detaljerad recension hos Boktycke.