Om Amelia och Chris som jobbar extra i samma affär. (side note: insåg just att jag tagit på mig koftan med avigsidan ut) Hon är jättejättekär. Hon är också 15 och han är 21. De är på helt olika ställen i livet och skulle förmodligen aldrig ha träffats om det inte vore för jobbet. I Amelias ögon (och kapitel) är Chris den här fantastiska, sofistikerade personen, men i Chris' dagbok får vi en kompletterande bild. Han bor hemma hos sina föräldrar, tänker fortfarande på sitt ex och är i desperat behov av förändring. Han behöver inte en femtonårig flickvän.
Men de blir vänner på något sätt. Pratar om böcker och feminism. Har sin lilla bubbla av ömsesidig... beundran? Idealisering?
Och allt är väldigt australiskt och bra.
Chans att jag läser om: jättestor. Seriöst. Den förtjänar bättre.
Så här skrev jag en annan gång i ett inlägg jag hittade bland mina utkast:
Det känns nästan lite fånigt att säga att en bok känns så verklig, men så känns det här. Det är inte rosenskimrande och perfekt.OK, det var några ord från mig nu och då. Vi får se om mitt framtida jag vill bidra efter en eventuell tredje läsning.
Svar: Hur gick det att se tfios? Vad tyckte den du gick med?? :)
SvaraRaderaPå min biograf var det några som satt bakom oss och spoilade, det var inte roligt! Som tur var hörde inte min kompis
Det gick bra! Jag hörde ingen direkt spoiler och Malin gillade även om det var alldeles för sorgligt och hon sen behövde gå hem och se Trassel för att inte bli helt förstörd. Oops. :)
Radera