Om en bok: RAW BLUE

Raw Blue var ett impulsköp som kunde ha gått väldigt fel. På pappret har den alla typiska New Adult-klichéer som jag hann tröttna på i början av året. Tjej med mörk hemlighet. Kille med mörk hemlighet. Tatueringar. Sex. Men allt handlar ju om hur man sätter ihop det. Kirsty Eagar sätter ihop det på ett bättre sätt än de flesta. Men...

Surfing. Väldigt mycket surfing. Carly surfar. Det är hennes grej, hennes happy place. Hon har hoppat av universitetsstudierna och tagit ett kvällsjobb som gör det möjligt för henne att surfa så mycket som möjligt. Och jag unnar verkligen Carly ett happy place. Men jag tycker det är så tråkigt att läsa surfscenerna. Rent allmänt tycker jag att beskrivningar är trista för mitt visuella tänkande funkar så där och jag orkar inte riktigt föreställa mig det som beskrivs. Det gäller dels miljöbeskrivningar men framför allt beskrivningar av fysiska aktiviteter och i synnerhet beskrivningar av fysiska aktiviteter jag har noll koll på. Att läsa om surfing är som att läsa ett helt annat språk. Så jag skummar mycket och det drar naturligtvis ner mina känslor för boken. Tyvärr.

Jag unnar Carly ett happy place för hon har som sagt en mörk hemlighet och jag tänker avslöja den för det framgår ganska snart i boken att hon blev våldtagen en kväll när hon var nästan medvetslös på en fest. Hon har aldrig anmält, aldrig pratat om det och lyssnar fortfarande efter röster från männen som gjorde henne illa. När Ryan kommer in i hennes liv - via surfingen - är hon inte pigg på att öppna sig. Hon är spänd och misstänksam och ingenting går lätt. Men Ryan ger inte upp. Det finns något där mellan dem och han är ganska säker på sin sak. Äldre och nyss ute ur fängelset försöker han starta upp sitt liv på nytt och han vill väldigt gärna att Carly är en del av det. Alla har ett förflutet men alla förtjänar också en framtid.

Det jag gillar bäst med boken är Carly och Ryans relation. Det går väldigt trögt först (men oj som jag gillar de där scenerna som är så besvärande att man vill begrava huvudet i kudden och kvida), sen fort och sen... Ja. Det är inte helt lätt och det är en ovanlig relation att läsa om. Ryan är inte en tatuerad bad boy med våldsamma tendenser. Det är ingen svartsjuka och inga löjliga förvecklingar.

Det är en rätt så mörk bok, väldigt australisk och väldigt intensiv. Sen är det dessutom väldigt frestande att använda adjektiv som rå och salt med tanke på titeln så jag tänker ge mig själv tillstånd att använda dem. Och surfscenerna till trots - klart lyckat impulsköp för min del!