På min önskelista (13) - dorks

En sista önskning innan önskelistan går på sommarlov!

Adorkable av Sarra Manning

Den officiella beskrivningen från adlibris:

Jeane Smith's a blogger, a dreamer, a dare-to-dreamer, jumble sale queen, CEO of her own lifestyle brand and has half a million followers on Twitter. Michael Lee's a star of school, stage and playing field. A golden boy in a Jack Wills hoodie. They have nothing in common but a pair of cheating exes. So why can't they stop snogging?

Och så tillägger författaren:
It’s also about Haribo, Roller Derby, dogs on skateboards, dogs on surfboards, dogs doing any form of extreme sport, old skool hip hop, jumble sales, riding your bike downhill really fast, riot grrrl, those boys you want to kiss but punch in the face at the same time, dyeing your hair ridiculous colours just because you can, stitch ‘n’ bitch, the songs that make you dance, the songs that make you cry, being a bad ass, cake, love, death and everything in between.

Jag läste just Nobody's Girl och blev sugen på något mer av Sarra Manning. Positiv överraskning då att upptäcka att hon nyligen kommit ut med en ny ungdomsbok! Att klicka hem Adorkable som sommarläsning är inte otänkbart. Tårta och roller derby? Såld!

Vinn böcker hos Bokskadad!

Fram till midnatt kan du delta i Bokskadads tävling där du genom att berätta om din favoritbok har chansen att vinna två böcker.
Kila över till just precis det här inlägget så kan du se exakt vilka böcker som finns i potten och vad du behöver göra för att vinna.

Om en absolut sann dagbok

I absolutely love The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian. (Yeah, I went there.) Och trots att min bokbok i drömmen påstod något annat har jag inte läst den förrän nu. Jag skulle vilja fråga:
"Varför har ingen berättat att den är så bra?!", men jag vet att protester skulle komma.
"Det har vi ju visst gjort! För flera år sen!" skulle både  Sofia och Johanna gasta.
   Eller så skulle ni säga: "Vi trodde inte att du var intresserad av böcker om fjortonåriga killar." och det skulle ni väl ha en poäng i.
   Snarare är det kanske så att folk har lovprisat den för mycket (halva boken (OK, mild överdrift) utgörs av en lista på (ett urval av) alla utmärkelser boken fått samt sida efter sida med positiva omdömen) och det i kombination med fjortonårig pojke-grejen har hållit mig på avstånd i några år. Men nu har jag alltså läst och älskar galet. Skrattade så jag grät och grät för att det var sorgligt.

Dagboken är Juniors (även om det är Sherman Alexie som är författare och Ellen Forney som illustrerat). Junior bor på ett indianreservat i norra USA tillsammans med sin familj och en hel massa folk som använder honom som slagpåse. På gott och ont är det hans hem och man lämnar liksom inte reservatet. I synnerhet inte för att börja på en "vit" skola flera mil därifrån. Men det är just vad Junior gör. Trots att det inte går någon buss och att han ibland får gå hela sträckan för att bilen inte funkar eller pappan är full. Trots att hela reservatet, inklusive bästa kompisen Rowdy, hatar honom för sveket.


Boken är rolig i både ord och bild. Jag brukar sällan läsa bilder i böcker, men Ellen Forneys illustrationer (som ska vara Juniors teckningar) kompletterar texten på ett så coolt sätt. Men det är också tunga ämnen som död, alkoholism och fattigdom och så förstås identitetsfrågan. Vem blir Junior när han lämnar reservatet för att ge sig själv chansen att lyckas? När han står i två olika kulturer där strider utkämpas på helt olika sätt?

Rekommenderas till alla som gillar bra böcker. Finns översatt till svenska: Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian.

Att gilla böcker förresten, här kommer ett utdrag från The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian:

I grabbed my book and opened it up.
I wanted to smell it.
Heck, I wanted to kiss it.
Yes, kiss it.
That's right, I am a book kisser.
Maybe that's kind of perverted or maybe it's just romantic 
and highly intelligent.
  

Somriga bokfrågor

Tina och Lotten har svarat på en enkät om sommarläsning, och så här i midsommartid känns det passande att göra likadant.

1. Bästa bok förra sommaren
Kärlekens historia av Nicole Krauss. Sååå bra. Tror att jag kanske nämnde det på bloggen. 

2. .. och sommaren innan det
Vad jag älskade av Siri Hustvedt.

3. Några lite nyare böcker som passar i hängmattan
Sista delen i Jenny Hans sommartrilogi har kommit på svenska så jag tycker att du kan ta med dig den och de första två ut till hängmattan. Sommaren jag blev vacker, Ingen sommar utan dig och Sommar för evigt. När du är klar med dem finns Sarah Dessens senaste, Du glömde säga hej då. Johanna Lindbäcks Välkommen hem finns nu som pocket, utökad med extrascener. Och Jellicoe Road förstås om du inte redan läst den. (Även om du har läst den förresten. Den blev nästan ännu bättre vid omläsning. Eller bra på ett annat sätt.)  Det borde räcka ett tag i alla fall! 

4. Vad läser du mest på sommaren?
De senaste åren har jag mest läst vuxenböcker för att bryta av mot övriga årets YA-läsning. Innan dess plöjde jag Agatha Christie, men de tog ju slut till slut. Den här sommaren blir det ingen satsning på vuxen (trots (eller på grund av) att jag fyller 25 och närmar mig faktum att jag snart inte kan sätta ung framför vuxen längre), utan fortsatt slukning av ungdoms. Bara mer än övriga året. 

5. Var läser du helst?
På balkongen hemma hos mina föräldrar. Eller i sängen hela natten tills det börjar ljusna och fåglarna vaknar. 

6. Vad ser du fram mot att läsa i sommar?
Min reservationslista ser ut så här:
Sweethearts av Sara Zarr
Second Chance Summer av Morgan Matson
Lola and the Boy Next Door av Stephanie Perkins
Girl at Sea och Suite Scarlett av Maureen Johnson
Dessutom drömmer jag om önskelistans dubbelnummer och gör kanske plats för lite omläsning av Sarah Dessen. Plus att jag ska läsa mina kompisars kandidatuppsats.

Hoppas du har en skön midsommar och en härlig lässommar!

Om en bok jag inte rekommenderar: Beautiful Disaster

Inte young adult utan new adult, det jag brukar kalla vuxen ung vuxen. Karaktärer som lämnat high school och böcker som vänder sig till "mogna" läsare. Jag hittade Jamie McGuires bok via NA Alley och rent fysiskt på bibliotek i Göteborg.

Handling: Abby Abernathy går på college. Hon har på sig rosa koftor och pärlörhängen för det har fina/ordentliga/duktiga flickor. Hon träffar Travis Maddox och hatar honom omedelbart eftersom han har tatueringar och ställer upp i illegala fighter för pengar och ligger med allt och alla men inte mer än en gång och Abby tänker definitivt inte ha sex med honom. Definitivt inte.
Men det är lugnt. Han vill bara ligga sked, titta på henne när hon sover, bestämma vad hon ska ha på sig och slå ner alla som tittar på henne.

Ursäkta, men det här är så dumt. Om det här är det bästa new adult har att erbjuda vet jag inte om jag är intresserad.
   Jag ska villigt erkänna att jag läste ända till det fruktansvärda slutet. Trots att inledningen var något av det fånigaste jag varit med om sträckläste jag kanske halva boken i ett svep innan jag skulle sova. Men när jag skulle fortsätta nästa dag var det som "Herregud, vad håller jag på med?!" Ungefär som när man läser fem Gossip Girl-böcker i rad och blir äcklad på allvar tio sidor in i den sjätte. Bara det att här hände det inom en och samma bok.

Jag antar att det finns en primitiv dragningskraft i det här. "Åh, han är stark och tuff, men jag gör honom mjuk och god och han älskar mig över allt annat och vill döda alla som kommer i närheten av mig." Jag är inte immun mot det. Jag smygslukade Harlequin i tonåren. Horder av Twilight-läsare är inte immuna mot det. Men när man kopplar på hjärnan vill man bara kräkas.

Författaren kan betona att det är en vuxenbok och att Abby och Travis är två vuxna individer som vet vad de gör och bla bla bla, men jag kan inte tycka att det här är sunt. Hur Abby har instinkten att lämna men ändå går tillbaka. Nej, Travis slår inte henne (än) men han är våldsam, i stort behov av anger management och har en vrickad kvinnosyn.
Jag vet att de allra flesta ser det här som underhållning (!) och inte går ut på jakt efter ett förhållande som Abby och Travis' i verkligheten, men måste vi ständigt föra in nya generationer kvinnor i en kultur som säger att farligt är sexigt och att de kan ändra på män om de bara uppträder på rätt sätt?

Dessutom är det så dåligt och utan finess. (Ja, jag skulle kanske lurats att gilla om det åtminstone varit bra skrivet.) Det är inte bara så att förlag nobbar böcker för att de handlar om collegestudenter. De nobbar böcker för att de är dåliga. (Jag vet inte om det var fallet den här gången, men Jamie McGuire har gett ut boken själv.) Jag läste Nybörjarguide till livet precis innan Beautiful Disaster och där Nybörjarguide är tänk-ig är Disaster gör-ig och prat-ig. Ingen substans, ingen bakgrund.

Jag har läst två fantastiska böcker sedan jag läste den här, men jag dränks återigen i vidrig- och uselhet när jag skriver. Men folk älskar den här boken. Goodreadssidan innehåller i stort sett bara en- och femstjärniga omdömen. Antingen tycker man att det är hett och passionerat och det mest romantiska man någonsin läst och ger den en femma eller så tycker man som jag och ger den en etta för att man inte kan gå lägre.

På min önskelista (12): Sweethearts

Sedan jag inspirerades av Malin att börja på min egen önskelista har det blivit några önskningar och fler kommer det att bli. Det tar liksom aldrig slut. Dock kommer önskelistan att ligga på vil i juli så efter nästa vecka tar jag en paus med önskandet och trappar ner på bloggnärvaron. Men först!

Sweethearts av Sara Zarr

When Jenna Vaughn’s childhood sweetheart unexpectedly comes back into her life during her senior year of high school, she is forced to confront her troubled past. This is a story about the power of memory, the bond of friendship, and the quiet resilience of our childhood hearts.
                         - beskrivning hämtad från författarens hemsida

Tidigare i år läste jag Zarrs How to Save a Life och den är en av mina favoritböcker i år. Sweethearts är den av hennes övriga böcker som jag känner mig mest sugen på och ska försöka låna när jag kommer hem i sommar.
   Meningarna är delade hos mina bokgurus. Forever Young Adult dyrkar och återkommer ständigt till Cameron Quick. Johanna L tyckte att den kunde ha varit betydligt bättre.
   Som extra bonus är boken en av Bitch Magazines "100 Young Adult Books for the Feminist Reader".

Topp 100

NPR, som är någon sorts public service-radio i USA, ska sätta ihop en lista över de 100 bästa young adult-böckerna och tar emot förslag i kommentarsform.
Det är spännande att läsa vilka böcker folk vill ha med på listan. Mycket Harry Potter, lite Hungerspel, lite Cassandra Clare, The Fault in our Stars, Jessica Darling och Frankie Landau-Banks. Men tanken är att det ska vara de bästa någonsin så Anne på Grönkulla platsar också.

Man får föreslå 5 titlar per kommentar och serier räknas som en bok så man måste inte välja bort de Harry Potter-böcker man tycker minst om. Den obligatoriska frågan blir förstås vilka fem böcker man själv skulle välja. Och jag fattar inte varför jag ställer den för jag hatar såna frågor. Men jag gör det. Och börjar genast svettas över min egen femma.

Vilka 5 böcker skulle du nominera till en topplista över de 100 bästa ungdomsböckerna någonsin? 

Om en bok: Perfect Chemistry

Simone Elkeles berättar inte någon ny historia, men hon gör det rätt så underhållande.

Brittany Ellis, den perfekta tjejen från fina delen av stan. MEN under ytan kanske inte allt är så perfekt som hon vill få det att verka... Alejandro Alex Fuentes, värstingkillen man ska akta sig för, gängmedlemmen komplett med tatueringar och motorcykel. MEN under den kaxiga och hårda ytan vill han bara ta hand om sin familj och om allt såg annorlunda ut skulle han fortsätta till universitetet för han är smart.
Inte en chans att de ska bli mer än motvilliga labbpartners i kemi. Inte en chans.

Nej, det låter inte som det mest nyskapande man någonsin hört, men det blir ändå aldrig riktigt dåligt. Fast slutet och epilogen (epilogen! Spoiler, typ: Hallå Harry Potter!) blev nästan för mycket för kräkreflexerna. Och stereotyperna haglar naturligtvis.
Brittany och Alex berättar vartannat kapitel. Det är engagerande om så bara för stunden. Brittanys hemförhållanden. Alex kriminella liv. De ska brottas med föräldrar och kompisar och sina egna känslor.

Jag hade hört talas om den här boken förut men aldrig känt mig direkt sugen. Impulslånade på biblioteket. Och kan tänka mig att läsa något mer av Simone Elkeles. Mitt mjukryggade exemplar hade smakprov på uppföljaren, Rules of Attraction, som handlar om Alex bror och jag kan nog tänka mig att låna den också. Inte så ivrig att jag ställer mig i reservationskö, men jag skulle plocka om jag såg på hyllan. Bara för att ge ett hum om hur mycket jag gillar. Om man håller sina förväntningar på en låg nivå får man en helt okej läsupplevelse.

I had a dream

Vill ni veta hur jag bestämmer vilka böcker jag ska läsa, hur min urvalsprocess ser ut?
Klart ni vill! Det är häpnadsväckande och fascinerande och alla andra synonymer ni kan tänka er.

Först måste jag stänga av TV och dator. Sen se till att dörren är låst. Efter det borstar jag tänderna, släcker i taket och kryper ner under täcket. I skenet av sänglampan läser jag några - eller några hundra - sidor innan jag somnar. Och sen kommer svaret till mig - i en dröm.

Jag drömmer att jag bläddrar i en gammal bokbok. (En bokbok är som vi alla vet en anteckningsbok där man skriver upp alla böcker man läser. Jag har fört bokbok sedan förra århundradet och anteckningarna är ovärderliga när jag vill göra en tidsresa eller se exakt hur många gånger jag (officiellt) läst The Truth about Forever.)
Jag bläddrar i den gamla bokboken och ser, högst upp på en vänstersida, att jag läst The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian av Sherman Alexie. Men! (Här kommer det viktiga!) Det har jag inte gjort. Det är ett tecken.
Sen går jag till ett bibliotek med en väldigt liten engelskspråkig YA-samling och där står den. Mitt öde är beseglat.

Nä. Så går det förstås inte till varje gång. Men just i det här fallet var det just det som hände. Hur bokskadad är man när man börjar drömma om sin bokbok?
Mer om The Absolutely True Diary blir det en annan dag.

Om en bok: Tangled

Ibland, men inte särskilt ofta längre tack vare/på grund av alla boktipsande bloggare, lånar jag hem en bok jag aldrig hört talas om. Så var det med Tangled som jag hittade på Global.

Jag hade dock hört talas om författaren. Carolyn Mackler har tillsammans med Jay Asher skrivit facebookfuturismen Personer du kanske känner som snart kommer på svenska, och dessutom en prisad och risad bok som heter The Earth, My Butt, And Other Big Round Things.

Tangled är det första jag läser av Mackler.

Allting börjar i paradiset. Jena, Dakota, Skye och Owen är alla där och det är där deras liv liksom går in på samma vägsträcka. Vare sig de krokar i varandra aldrig så lite eller alldeles för mycket påverkar tiden på semesterorten hur de går vidare.

Mycket mer kan jag liksom inte säga. Det är upp till läsaren att upptäcka exakt hur de här personerna trasslar in sig i varandra och hur de ser på det. Alla får varsitt kapitel. Owen är nog min favorit. Med Dakota som tvåa. Men det är intressant att se speciellt Jena som hon ser sig själv och hur hon ses av andra.

OK, det här är förmodligen totalt intetsägande. Vad vill du veta? Om du ska läsa boken? Den är inte dålig. Inte heller superbra. Den kommer kanske inte att förändra ditt liv, men det är å andra sidan höga krav att ställa på en bok. Om du vill läsa en bok med flera olika berättare, alla med sina egna problem, som har sina separata liv men också saker gemensamt. Då ska du läsa. Jag kan också fresta med hångel, svek, slagsmål, självmordstankar och ett läger det känns fullt begripligt att man vill fly från.

Suck. Så svårt det är ibland. Jag tar lite hjälp av E. Lockhart som säger så här i sin blurb på bokens baksida: "Tangled reminds us why we're alive and what we might mean to one another if we'd only reach out."
Så kan man se det. Och sen blir man yr i huvudet av tanken på hur många människor vi har omkring oss och hur få av dem vi kommer nära. Och hur stor skillnad det kan bli om man kommer nära, om så bara för en kort tid.

Vad du borde göra typ nu

... är att sluta slösa tid här och istället börja fundera på vilken YA-bok du helst skulle vilja se som film och varför. Berätta det för Malin och Sofia på Unga böcker så kan du vinna ett pocketpaket med idel intressanta böcker. Perfekt att fira sommar med eller som tröst efter Sveriges uttåg ur EM om man sörjer sånt.

Så, skynda på, ingen tid att förlora! Iväg till tävlingen!

Om en bok: Istället för att bara skrika

Jag har läst en bok som inte handlar om kärlek. Romantisk kärlek, that is. (Även om Andrea och Molly... Kanske? Eller? Bara vänner?) Det är hur som helst ovanligt, fenomenet i sig och att jag läser den typen av böcker, men Istället för att bara skrika av Elin Nilsson är ett fint undantag.

Boken är en utpressningshistoria som börjar med ett hotbrev som Andrea läser trots att det är ämnat för hennes mamma. Följer gör ett mysterium där Andrea tilsammans med kompisen Molly och storasyster Sandra börjar nysta i det förflutna för att ta reda på vem det är som kräver pengar och varför. Vad döljer hennes mamma och vad sysslade egentligen farsan med? Han som stack och sen kom tillbaka och sen dog.
I bakgrunden finns familjedynamiken i en familj som trasats sönder av död, sorg och bråk. Både morsan och Sandra har hittat nya familjer och Andrea vet inte riktigt var hon passar in i det nya.

Det finns en tickande stress i ungdomarnas naiva jakt på en potentiellt farlig person. "Inte en bra idé", tänker jag mer än en gång och skakar på huvudet. "Bara för att Kitty Drew aldrig råkade ut för något och Julian och de andra fyra alltid klarade sig är det ingen garanti."
   Själva mysteriebiten är inte det starkaste inslaget för mig och upplösningen är så där, men det skapar en intressant infallsvinkel på trasiga-familjen-historien som har berättats så många gånger (och kommer berättas många gånger till för ingen trasig familj är den andra lik). Samtidigt blir mysteriet mer intressant för att det är personligt; det handlar om familjen. Familjebitarna som kastats omkring och huggits av och försvunnit och kompletterats med bitar från andra kartonger för att göra pusslet svårare.
   Lägg till små glimtar av humor och briljans och jag är nöjd. Connys mobilhållare och gränssnitt. Kladdkaka (böcker med kladdkaka är bra böcker). Och så själva titelcitatet som jag, själv en icke-skrikare, tar med mig.

Det kanske är språket som är problemet, det 
kanske är orden som lägger sig i vägen. När
 man börjar försöka formulera meningen "jag är 
arg och besviken" istället för att bara skrika, 
det kanske är då som det svåra börjar.

Om en bok: Nybörjarguide till livet eller kaosteori

Jag var rädd för att läsa den här boken. Eller, rädd kanske är fel ord men... Jo, OK, lite rädd. Eller nervös. Så trots att jag varit sugen på den länge har jag skjutit upp det. Till nu då när den mötte mig på biblioteket, framsidan mot mig, och liksom sa: "Är det inte dags nu?" och jag nickade, jo, det är väl det.

Varför ville jag läsa den här boken?
Ingen har förberett Will på hur man förväntas bete sig när ens förälder plötsligt dör i en bilolycka. Därför är det ingen överraskning att han blir handlöst förälskad i Taryn på sin mammas begravning.
Varför skulle jag inte vilja läsa en bok med baksidestext som den?

Jo, för att Wills sätt att hantera det som hänt tar vägen genom filosofin. Han söker svar om liv och död och Gud och sånt. Djupt, invecklat, läskigt. Tänkte jag och höll mig på avstånd. Helt i onödan.
   Det blir visserligen en hel del citat från både poeter och filosofer som Will skriver ner i sin anteckningsbok. Filosofer namedroppas, men det blir mest en introduktion, en nybörjarguide, där man doppar tårna i vattenbrynet. (Nietzsche säger du? Vem är det? Berätta mer!) Och det är tydligen på rätt sida den odefinierade gränsen för mig.
   Jag kan ta Wills filosofiska grubblande när det kombineras med lite kärlek, sex och skadegörelse mot både hårda och mjuka ytor. När Hills på ett fint sätt målar upp bilden av hur sorgen tar sig olika uttryck hos Will, hans bror Adam och deras pappa. Detaljerna. Hur oförberedda de var inför att klara av ens de mest vardagliga saker. Om de inte ens kan klara tvätten, hur är det tänkt att de ska klara av sorgen och smärtan som ligger i att ha blivit lämnade utan förvarning?

Efter att slutligen ha läst Lia Hills debutroman ser jag ingen anledning att ändra åsikten att australiska författare automatiskt är lite bättre än alla andra.  

På min önskelista (två på en gång)

Hej tomten!
Den här veckan önskar jag mig två böcker och jag tänker raskt länka vidare till recensionerna som fick mig att vilja ha.
En vanlig utvecklingskurva för mitt sug efter nya böcker ser ut så här:
Ginger skriver om en bok. Flera gånger. Tidigt. Boken biter sig fast i mitt medvetande. Sen närmar sig utgivningsdatum. Någon på Forever Young Adult recenserar/sätter in dödsstöten och BAM! JAG VILL HA.

Senaste exemplen:

• Trish Dollers Something Like Normal som Ginger hade på sin Waiting on Wednesday i november 2011 och recenserade i mars och FYA skrev om förra veckan. Ge mig.

• Huntley Fitzpatricks My Life Next Door via Ginger respektive Forever Young Adult. Snälla.

My Life Next Door kommer imorgon, 14 juni, och Something Like Normal kommer nästa vecka, 19 juni.
Visst kan tomten göra undantag och komma även i juni? Visst?

Länk till veckans bokrecension

Nästa vecka ska jag skriva om böcker jag läst (jag lovar, dyrt och heligt) men den här veckan har jag lagt ut recensionsskrivandet på entreprenad (sjukt smart av mig!). Så klicka er in till Anna och läs vad hon tyckte om Elizabeth Eulbergs Prom & Prejudice. Tack Anna, för att du gav mig svaret på frågan om man kan gilla historien utan att känna till originalberättelsen (spoiler alert: det kan man).

Omslagstorsdag: an abundance of jeansshorts

"Det borde förstås vara OmslagsOnsdag eller FramsidesFredag", tänkte jag när jag gick och funderade på det här inlägget. Men så insåg jag att det lika gärna kunde vara omslagstorsdag för aldrig i livet att det kommer bli en serie där jag visar omslag. Det finns så många som gör det bättre, till exempel Bokskadad och Boktycke. Dessutom är jag inte tillräckligt intresserad av omslag. Jag har insett att jag gillar böcker med pastelliga, chick lit-iga, totalt intetsägande omslag. Inte för att jag gillar pastelliga, chick lit-iga, totalt intetsägande omslag utan för att jag gillar vad som finns innanför. Som Sarah Dessen och Jessica Darling.

Men den senaste veckan har Sarah Dessens böcker fått nya kläder och jag (som inofficiell fanblogg) kan naturligtvis inte ignorera det helt. Bokgläntan har samlat ihop de nya omslagen i två inlägg som ni kan kika på. Idag avslöjades det sista, Along for the Ride, hos The Story Siren. Jag trodde att vi skulle slippa jeansshorts den här omgången, men tydligen inte.

Vad tycker jag om de nya? Jag vet inte! Guud... Jag kommer förmodligen aldrig bli nöjd. Allt kommer kännas fel och missvisande för vad kan någonsin på ett rättvist sätt representera innehållet liksom. Men om Sarah är nöjd så är jag nöjd och glöm inte att läsa Du glömde säga hej då som precis kommit ut. (Det är snö i den men ni kan låtsas att det är en sommarbok ändå.)

En som är nöjd med sitt nya omslag är John Green. An Abundance of Katherines har genom en tävling fått en ny, fandesignad framsida. Vinnande omslaget gjordes av en tjej som heter Sarah Turbin som idag först varit på Book Expo America med Green och sen ska på sin avslutningsbal (utan Green). En dag att minnas och ett omslag hon kan vara stolt över. (Fotnot! Badkar!)

Sarah and @realjohngreen twitter.com/jsgabel/status…
— jsgabel (@jsgabel) juni 7, 2012

På min önskelista (10) - Lois Lowry

När jag vaknade idag visste jag inte att veckans önskning skulle bli Lois Lowry. När jag vaknade idag hade jag glömt att Book Expo America's barn- och ungdomsfrukost var just idag. Jag hade ändå sett fram emot den för två av mina favoritpersoner - Chris Colfer och John Green -  skulle delta. Lyckligtvis blev jag påmind av Unga böcker på twitter och kunde streama sändningen i efterhand.

När jag väl hade sett den var det varken Colfer eller Green som stod ut utan Lois Lowry.

Lois Lowry!
Jag hade inte ens tänkt så mycket på att hon skulle vara med. En 75-årig dam vars enda kända bok, för mig alltså, är Vår sista sommar. Men det var hon som höll Talet. Som får mig att önska mig hennes böcker trots att de är dystopier. Trots att jag inte riktigt vet vad de handlar om eller om de främst vänder sig till barn eller ungdomar. Det spelar liksom ingen roll. Det var ett sånt tal. Ett sånt tal som tränger in i hjärtat och trycker på tårkörtlarna. Ett sånt tal som förtjänar en stående ovation och fick en. Ett sånt tal som får mig att överväga att läsa dystopier.

Chris Colfer var charmig och rolig när han pratade om sina erfarenheter av att skriva sin bok och hur det mottogs i showbiz. John Green var John Green och pratade om varför böcker och berättelser är så fantastiska (men jag minns ärligt talat inte så noga för sen kom Lois Lowry och stackars killen som kom efter som illustrerat Martin Luther Kings tal för då kunde jag inte riktigt lyssna längre för då hade Lois Lowry precis pratat).

Lois Lowry pratade om att man kanske inte ska skriva om det man känner till och kan utan om det man inte kan greppa; det som håller en vaken på nätterna. Som ondska. Som varför vi gör som vi gör mot varandra. Om hur det är unga människor som tror att det går att förändra världen till det bättre och försöker.

Om det har hon skrivit i fyra böcker under snart 20 års tid. Det började med The Giver/Den utvalde, fortsatte med Gathering Blue och Messenger och avslutas med ännu ej utgivna Son.

På min önskelista. Bara så där. Från ingenstans.

Hela frukosten kan du förmodligen hitta på BEA:s hemsida. Jag vet inte hur jag kan direktlänka, men de livestreamar eventet och om du klickar på fliken Author Breakfasts & Editors' Buzz så finns frukosten under Latest videos, 1h07min26sek lång. Absolut se- och hörvärd.

Två böcker är redo att skickas

Jag har nu haft en totalt oövervakad dragning av vinnaren i min utlottning. (Jag borde förstås ha livestreamat på bambuser eller nåt hur jag satt och gjorde namnlappar som jag la i min zinkhink, skakade runt och sen drog upp den vinnande lappen, men jag har inte ens en fungerande kamera...)

Och den lyckliga vinnaren?

Deckarläsaren Anna som vill vidga sina vyer med Prom & Prejudice och The Geek Girl's Guide to Cheerleading.

Grattis Anna! Böckerna landar hos dig under veckan! :)