Boken är en utpressningshistoria som börjar med ett hotbrev som Andrea läser trots att det är ämnat för hennes mamma. Följer gör ett mysterium där Andrea tilsammans med kompisen Molly och storasyster Sandra börjar nysta i det förflutna för att ta reda på vem det är som kräver pengar och varför. Vad döljer hennes mamma och vad sysslade egentligen farsan med? Han som stack och sen kom tillbaka och sen dog.
I bakgrunden finns familjedynamiken i en familj som trasats sönder av död, sorg och bråk. Både morsan och Sandra har hittat nya familjer och Andrea vet inte riktigt var hon passar in i det nya.
Det finns en tickande stress i ungdomarnas naiva jakt på en potentiellt farlig person. "Inte en bra idé", tänker jag mer än en gång och skakar på huvudet. "Bara för att Kitty Drew aldrig råkade ut för något och Julian och de andra fyra alltid klarade sig är det ingen garanti."
Själva mysteriebiten är inte det starkaste inslaget för mig och upplösningen är så där, men det skapar en intressant infallsvinkel på trasiga-familjen-historien som har berättats så många gånger (och kommer berättas många gånger till för ingen trasig familj är den andra lik). Samtidigt blir mysteriet mer intressant för att det är personligt; det handlar om familjen. Familjebitarna som kastats omkring och huggits av och försvunnit och kompletterats med bitar från andra kartonger för att göra pusslet svårare.
Lägg till små glimtar av humor och briljans och jag är nöjd. Connys mobilhållare och gränssnitt. Kladdkaka (böcker med kladdkaka är bra böcker). Och så själva titelcitatet som jag, själv en icke-skrikare, tar med mig.
Det kanske är språket som är problemet, det
kanske är orden som lägger sig i vägen. När
man börjar försöka formulera meningen "jag är
arg och besviken" istället för att bara skrika,
det kanske är då som det svåra börjar.
Kul att läsa om den, jag lånade just hem den från bibblan.
SvaraRadera