Sommar med Maureen Johnson

Innan jag åkte hem till diskmaskinen, ehrm, och mina föräldrar reserverade jag de enda två böcker av Maureen Johnson som fanns i Götabiblioteken för att ha något som väntade på mig när jag kom fram. Två somriga sommarböcker av en författare jag varit sugen på en längre tid. Idag tänkte jag presentera böckerna för er.

Vi börjar i New York City med Suite Scarlett.
Sommarböcker handlar ofta om att åka bort någonstans, men det är inte alla som kan lämna sitt hem. Nyblivna 15-åringen Scarlett till exempel är fast i New York (i och för sig ett helt OK ställe att vara fast på) medan hennes kompisar är ute i världen. Och att bo på hotell kanske är semester för många, men när man ingår i familjen som driver hotellet innebär det jobb. Extra mycket jobb när Scarletts uppgift är att ställa upp närhelst den excentriska gästen Mrs. Amberson behöver henne. Vilket är ofta och oerhört störande när något är på väg att hända med storebrorsans teaterkompis Eric.

Jag hade följt Maureen Johnson på twitter innan jag började läsa hennes böcker och blev lite förvånad över hur förhållandevis normal boken var. Bara ibland lyser hennes speciella brand of crazy igenom och ger det där lilla extra.
Det var också ovant med berättande i tredjeperson för jag får ofta känslan av att YA enbart består av jag-berättare eller tredjeperson-som-lika-gärna-kunde-vara-första, även om det förmodligen inte är helt sant. För även om Suite Scarlett i första hand utgår från Scarlett (chockerande!) så finns det samtidigt en viss distans till henne på något märkligt sätt. Som läsare tillbringar man inte all tid i hennes huvud vilket är positivt.

Positiv är också hela miljön med ett hotell som haft sina glansdagar om än för länge sen, precis som Mrs. Amberson som är mycket vag när det kommer till hur gammal hon egentligen är. Och det är garanterat första boken som får mig att tankegasta: "Nej! Välj inte honom! Välj din bror!"

Suite Scarlett har en uppföljare, Scarlett Fever, och kanske får fler, jag vet inte riktigt. Jag kommer att läsa i alla fall. 

Nästa bok, Girl at Sea, handlar om Clio som gladeligen hade tillbringat sommaren hemma och jobbat med Ollie. Men nejdå, hennes pappa tvingar henne till Medelhavet. Clio fattar att det inte låter så farligt i andras öron och att för mycket klagande får henne att framstå som en bortskämd snorunge ("Daddy's taking me to Italy!" Pouty lips.), men de vet inte hur han är när han får någon av sina lysande idéer. Den här gången är han dessutom oroväckande hemlighetsfull om vad det egentligen handlar om. Men det inkluderar hans nya båt, hans nya flickvän och hennes löjligt snygga dotter samt en kille som inte förtjänar krämig frittata. För just det, Clio är tydligen där för att laga mat. Tack så mycket, pappa!

Lite mer klassisk tredjeperson-som-kunde-vara-första, kompicerad far-och dotterrelation, envist fastklamrande vid killen som kunde ha blivit ens kille istället för att se vad som finns framför ögonen och förstås en skattjakt. Dessutom blir det lite extra skoj att det finns svenskinslag för blir vi inte alla lite "Åh! Sverige! IKEA! ABBA!" när Sverige på något sätt dyker upp i något som inte är svenskt? Här är det Elsa, den blonda ostgudinnan.
Skön sommarläsning! Eller närsomhelstläsning. Men den påminde mig om att maneter finns och det var inte en påminnelse jag behövde.

Tur för mig så har de kloka människorna på biblioteken i Göteborg införskaffat alla Maureen Johnsons böcker så det kommer nog att bli "Höst med Maureen Johnson" och "Vinter med Maureen Johnson" också innan jag är färdig.