Om en bok: Second Chance Summer

av Morgan Matson

Om Taylor fått välja hade hon inte tillbringat sommaren vid Lake Phoenix.

Men om Taylor fått välja skulle hennes pappa vara frisk. Inte sjuk i cancer med fyra månader kvar att leva. Och när han vill att hela familjen ska vara tillsammans i sommarhuset är det inte läge att protestera eller fly, hur gärna Taylor än skulle vilja vara någonstans där hon inte

a) tvingas dela badrum med sin hyperintelligenta storebror och talangfulla lillasyster och bli extra medveten om sin egen vanlighet
b) konstant springer ihop med Henry Crosby och påminns om röran hon lämnade efter sig fem år tidigare
c) sitter på första parkett när hennes pappa sakta, och sen allt snabbare, bryts ner av sjukdom utan att hon kan göra något åt det.

Second Chance Summer är Morgan Matsons andra bok och är precis som hennes första en finstämd och välskriven historia.
I centrum står Taylor som vanligtvis flyr när livet blir krångligt men nu måste möta utmaningen att stanna kvar och hantera problemet, vare sig det är en djävulsk backe, ett sommarjobb som verkligen inte är hennes grej, en exbästis som inte visar några tecken på att förlåta eller en barndomskärlek som är minst lika gullig nu - bara med en adderad skopa hotness.

Och så är det det där med den döende föräldern. Det går verkligen inte att komma undan, men vad ska man göra? Att sitta och vakta på hans varje steg funkar inte. Att prata om det går inte. Men hur utnyttjar man tiden på bästa sätt när man vet att den där tiden är så fruktansvärt kort? Hur får man allt att rymmas? Och vad är egentligen viktigast att få med när man inser att allt inte får plats?

Det jag gillar med den här boken är sommarkänslan och hur Matson klarar balansgången mellan döende förälder och swoon. Ja, det är okej att beundra Henry Crosbys muskler på en sida och plågas av hur pappan blir allt tunnare på en annan.
Dessutom karaktärerna. Extra plus för Taylors bror Warren som säkert är enormt irriterande men samtidigt adorkable.

Det jag har svårast för är hur Taylor förstorar upp "röran" hon orsakade när hon var tolv. Den målas upp bit för bit i avsnitt från den sommaren men är lätt att förutse. Säkert kändes det som världens undergång då och jag vill inte förminska vad tolvåringar känner, men åh som jag vill gasta GET OVER IT!! och SÅ FARLIGT VAR DET VÄL INTE?!! Det kräver lite extra inlevelse från min sida för att köpa hur jobbigt det faktiskt är för henne.

Jag tror absolut att personer som gillade Amy och Roger kommer att gilla även Second Chance Summer. Och det kan löna sig att hålla utkik efter gamla bekanta...

PS. Om jag grät? Jag trodde in i det längsta att jag inte skulle göra det och det hade naturligtvis varit stort fail på bok om döende föräldrar/min egen medmänsklighet. Men så, BAM!, tårar. Jodå.

Åtta saker om mig

Nu har jag läst 8 saker om i stort sett varenda bokbloggare jag följer och erinrat mig att Tina O tidigare i veckan bad mig att avslöja åtta saker enligt följande instruktioner:

Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

Så here we go!

God vana: Jag försöker undvika beroendeframkallande saker. Därför dricker jag varken kaffe eller alkohol, snusar inte, röker inte och använder heller inte några andra droger. Jag är däremot beroende av socker och TV-serier.

Dålig vana: Jag är av olika anledningar en uppskjutare av gigantiska mått. Några av sakerna jag skjuter upp just nu? Hårklippning, optikerbesök, bostadsbidragsansökning och kurslitteraturanskaffning.

Jag har gått vilse i Bryssel i lånade sandaler. Vilket är väldigt olikt mig. Jag blir lätt stressad i nya miljöer och vill helst ha superkoll på vart jag ska innan jag ska dit så att jag kan ta mig från punkt A till punkt B så jag försöker vara förberedd. Ändå kan jag vandra iväg i helt fel riktning för verkligheten förvirrar mig hur väl jag än studerat kartan.

Huset vid sjön/The Lake House. Det finns filmer jag fastnar framför varje gång de går på TV. Till exempel den här. Men jag kommer alltid in någonstans mitt i och får aldrig riktigt grepp om när Keanu Reeves bodde i huset och när Sandra Bullock gjorde det och hur den där brevväxlingen egentligen fungerar.

Jag vill åka till Bergen. Bergen - den norska staden, inte bergen - de där höga stenformationerna i naturen. Det lär regna vansinnigt mycket, men Borås har väl förberett mig åtminstone lite? Har velat åka sen det var resmål i På spåret en gång.

På spåret är förmodligen mitt favoritprogram på TV. Som inte är TV-serier och livesport alltså.

Jag gillar fotboll. Samtidigt är jag så pessimistiskt lagd att jag aldrig förväntar mig att det ska gå bra för lagen jag håller på. Därför var det så konstigt när Chelsea plötsligt blev ett sånt lag som vann ligan flera gånger och att IFK Norrköping i år inte ligger sist i Allsvenskan är totalt obegripligt. När jag blev kär i fotboll på allvar var det dock i samband med att Roma vann Serie A så jag antar att jag började som medgångssupporter.

Min nörddröm: att besöka bibliotek i alla 290 kommuner i Sverige. Jag har cirka 280 kvar.


Det var åtta saker om mig. Finns det någon kvar som inte har öppnat på luckan till sitt obokiga liv? Jag har inte sett något från Ebba, Clara och Amelie, så om ni vill får ni gärna berätta något nytt om er själva.

Om en bok: Lola and the Boy Next Door

av Stephanie Perkins

Lola har det ganska bra. Kärleksfulla och överbeskyddande föräldrar. En sprudlande kreativitet som leder till nya kostymer varje dag. Ett extrajobb med coola arbetskamrater. En bästis som fattar det som inte är så bra i Lolas liv.
Till exempel Calliope och Cricket Bell som varit behagligt frånvarande från grannhuset men nu plötsligt är tillbaka. Inte så bra. Inte bra alls. Calliope som dumpade henne redan när de var fem och Cricket som krossade Lolas hjärta för så kort tid sen att det fortfarande är sårigt, trots att hon gått vidare och har en pojkvän.

Anna and the French Kiss av samma författare var helt okej men sände inte upp mig att sväva över Paris takåsar. Lola och hennes boy next door däremot... SA-WOOON! Upp och ner för backarna i San Francisco och en crush av gigantiska mått på Cricket Bell. I'm in löööv. Etienne hade inte alls samma dragningskraft på mig (och nej, jag tror inte att det är för att han är kort medan Cricket är så lång att Lola måste se upp och upp igen för att möta hans blå ögon, det är något annat) men om Cricket vill jag inte riktigt släppa taget. Jag bläddrar tillbaka för att läsa om hans scener för att suga ut så mycket som möjligt av dem innan boken är slut.
   Jag vill se vad han skrivit på sin hand och jag vill att han ska uppfinna fina och finurliga saker åt mig och satan att Lola ska vara i vägen (men bara nästan för jag gillar dem ihop) och att han kanske bara finns i bokform, men jag är beredd att åka till Berkeley och leta efter honom för livslång kärlek existerar väl ändå inte och någon gång kanske han kan bli min.

Ehrm.
Resten av boken är också bra. En av Lolas pappor bakar pajer.

PS. Jag hade bara kollat slarvigt på framsidan förut och varit fullständigt övertygad om att Lola och Cricket står och hänger på ett staket, men det är naturligtvis ett fönster. Ett fönster!

Bokbloggsjerka 10-13 augusti

Veckans bokbloggsjerka från Annika är en rolig fråga att fundera på. (Vill du veta mer om jerkandet så klickar du bara på Annika så berättar hon mer.)

Vilka böcker tänker du inte läsa och varför? Ge exempel på tre stycken

Med förbehåll för att man aldrig ska säga aldrig och det där... Just nu känns det väldigt främmande att jag kommer läsa någon av följande böcker:

Fitzwilliam Darcy, Rock Star. Vanligtvis fungerar det så att om jag hör talas om en nytolkning av Stolthet och fördom så läser jag den, men nu har jag stött på undantaget som bekräftar regeln. Boken verkar bara så ugh, urk och fel. Och dålig. Mr Darcy är inte en rockstjärna. Men recensionen från Forever Young Adult är underhållande.

Mörkt rum. Egentligen är det inte så mycket Minette Walters bok i sig som jag har invändningar mot, men när jag öppnade den (efter ett tips jag fick när jag bad om tips om böcker på M) insåg jag att jag verkligen inte vill läsa deckare och krim. Det var som att en fysisk motvilja infann sig. Jag har läst alla Agatha Christie jag hittat men har aldrig känt något sug efter moderna deckare och kriminalromaner. Det tycks inte vara min grej helt enkelt.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Om försök att läsa deckare leder till illamående så får jag någon slags allergisk reaktion av bara tanken på att läsa en bok som "alla" läser och tycker är så vansinnigt rolig. Utslag. Kliande och röda.

Så nu har jag framställt mig själv som pryd, humorbefriad och finkulturellt snobbig som nobbar folkkära genrer och böcker? Hm... Ja, OK, vi säger väl så då.

En enkät i brist på annat

Tydligen stannar inte bloggosfären för att jag är i OS-koma/läsmode/Dance Academy. Jag har ägnat lite tid åt att ögna ikapp aktiva bloggar. Till exempel Bokskadad varifrån jag hämtat den här enkäten med tillhörande bilder.



The Loss Adjustor av Aifric Campbell. En vuxenbok! Har inte kommit så långt men tror att handlingen är typ "vuxen kvinna har av någon anledning svårt att släppa sitt förflutna + rockstjärna".



Senaste böckerna jag köpte (eller beställde och lät mamma betala som födelsedagspresent, hm, det kanske inte räknas men aaanyway...) :
Epic Fail av Claire LaZebnik, Honey, Baby, Sweetheart och The Story of Us av Deb Caletti och My Life Next Door av Huntley Fitzpatrick.



Harry Potter and the Prisoner of Azkaban. Nästa steg i min omläsning. (Chamber of Secrets som ljudbok gick över förväntan. Kanske ska ge ljudböcker chansen fler gånger. Stephen Fry läser väl alla ljudböcker som någonsin spelats in? Inte bara Potter?)



Jag var tvungen att konsultera bokboken för det känns längesen jag grät. Brukar ha en gråtbok i månaden ungefär, men nu har jag inte haft någon gråtfest sedan mitten av juni när jag först vätte kudden över Nina LaCours Hold Still och sen The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian. Hög tid för ny gråtbok - rekommendationer mottages!



Alltså, Harry Potter är ju Harry Potter... Men också Trasig soppa av Jenny Valentine. (Vilket påminner mig om att jag läst många böcker utan att berätta om dem för er.)



Juniläsningen Beautiful Disaster var uselhet av epic proportions och sedan dess har jag varit på en nivå där böckerna varit helt okej, inte fantastiska men definitivt inte något jag vill kalla "sämst".



Second Chance Summer av Morgan Matson!!!
Varför vill jag läsa den? För att det är en sommarbok av Morgan Matson om en familj som försöker hantera en jobbig situation tillsammans.
Varför har jag inte läst den? För att personen som skulle ha lämnat tillbaka boken den 17 juli fortfarande inte lämnat tillbaka den. VEM GÖR SÅ????!!!! Inte otålig alls... Men jag har inte läst en enda recension. Kanske är den totalt värdelös?