Om en bok: SHINE

av Lauren Myracle

I en inskränkt håla i den amerikanska södern går livet sin gilla gång en vecka efter den brutala misshandeln som lämnat Cats vän Patrick i koma. Polisen tror att förövarna är några utifrån men Cat tror att de finns närmare än så och bestämmer sig för att själv rota i saken. Det är dock inte helt populärt i ett samhälle där man håller varandra om ryggen och där Cat sedan några år tillbaka dragit sig undan allt och alla, till och med Patrick, men nu måste återknyta gamla kontakter för att hjälpa sin vän.

Boken är indelad i veckodagar och följer Cats undersökningsarbete när hon pratar med gamla vänner och försöker komma underfund med vad som egentligen hände den där natten. Vem ljuger och om vad?
Det är spännande och ibland känner jag "Herregud, Cat, sluta med det här! Du kan råka illa ut!" Men det finns inte en chans att Cat tänker sluta, inte ens när hon tvingas ta itu med obehagliga minnen.

Det här är en bok som förtjänar att vara känd för mer än det faktum att den under några dagar var nominerad till National Book Award för att någon hörde fel i telefon. Det är en bra bok. Den är dessutom inte lika tung och mörk som jag förväntat mig. Misshandeln som beskrivs i en inledande tidningsartikel är vidrig, men efter den starten känns allt hanterbart. Berättelsen lyfter över det svartaste svarta. Det finns vänskap, kärlek och hopp. Ljus.
Men visst, det är inte den muntraste av miljöer. Inskränkthet, homofobi, fattigdom, missbruk, låg utbildningsnivå och trasiga livsöden skapar en miljö jag sällan ser i min vanliga YA-läsning där de flesta böcker tycks utspela sig i ett anonymt, det-kunde-vara-din-hemstad, medelklassamerika. Samhället är en så viktig del av berättelsen här, och bilden av det blir slående när man ser den genom Cat som ser den dels med nya ögon eftersom hon står lite utanför, dels med en självklarhet eftersom det är hennes hem.

SHINE är för övrigt bok 1457 (ungefär) som nämner TO KILL A MOCKINGBIRD, men till skillnad från många andra känns det här helt rätt att Cat läser om boken för miljonte gången och gråter över den för miljonte gången. Miljön med den amerikanska södern har de gemensamt och Cat och Scout känns som systrar från olika decennier. Fullt godkänt användande av MOCKINGBIRD och mer än godkänt för SHINE som helhet.

PS. Vill jag läsa Myracles kommande, THE INFINITE MOMENT OF US? Ja, det vill jag.

En försummad bokbloggs klagan

Mariiiiaaaa, var är du? Tycker du inte om mig längre? Tycker du ens om YA längre? Jag har minsann sett att du är inne på din andra vuxenbok i rad! Vad är det för sätt! Och alla blogginlägg du bara markerar som lästa utan att faktiskt läsa dem och inspireras av andra bloggares tips! Är du inte ens sugen på att hitta nya böcker? Och är det inte en smula respektlöst mot bloggarna som lagt ner tid på sina recensioner?
    Och när tänker DU skriva något som liknar en bokrecension om man får fråga? Är du medveten om att du bara skrivit om en (1) av de 22 böcker du läst sedan mitten av maj (och då var det bara något konstigt spontaninfall att skriva om boken du just läst ut, istället för att som vanligt vänta tills du glömt alla detaljer)? 
    Varför gör du så här mot mig? Vet du hur andra bokbloggar börjat prata? Hur de tittar på mig med sina högdragna miner? "VI består minsann av bokrecensioner. VI har Top Ten Tuesday och Waiting on Wednesday. VI bjuder på smakebitar på söndagar och jerkar varje helg. VI bloggar om Rowlings nya bok och lottar till och med ut den."
    Fattar du hur misslyckad jag känner mig? Det här är inte roligt. Om du tänkt ha bloggsemester får du väl faktiskt hänga upp stängtskylten. Och säga till lite i förväg så att jag kan lägga upp mina semesterplaner och dra till Gotland eller nåt. Hur ska jag få tag på nånstans att bo med så kort varsel har du tänkt dig? Mariiiiaaaa!

Men guuud, jag är här! Förlåt. Men också: är du inte lite onödigt gnällig? Jag är väl knappast den enda som är lite slapp med bloggandet? Det finns förstås de bloggar som uppdateras flitigt, men dem kan du ju inte jämföra dig med! Jag vägrar förresten att tro att de skulle se ner på dig bara för att du har färre inlägg än dem. Bloggare är alldeles för trevliga människor för att låta sina bloggar titta snett på andra bloggar. (Eller har ni något eget liv jag inte vet om? Gotlandssemster till exempel. Var kom det ifrån? Hade du tänkt hyra en stuga menar du? Hur skulle det gå till? Eller måste du se till att ön har wifi? Jag förstår inte riktigt...) Dessutom får du det att verka som att just Nilmas Bokhylla skulle vara otrevlig mot dig genom att länka till Malins tävling, men jag hoppas att det inte var så du menade!

Jag vet att jag är dålig på att läsa bloggar och ännu sämre på att kommentera. Ja, jag markerar väldigt mycket som läst på bloglovin och kanske är det respektlöst mot bloggarna som lagt ner tid, men jag orkar bara inte. Speciellt inte när det är recensioner av böcker som har en # som accessoar. Såna gillar jag bara när de är hashtaggar, inte när de symboliserar del i serie.
Naturligtvis gillar jag YA fortfarande, men det kan ligga något i att jag inte varit så nyfiken på nya böcker. Det är liksom inte så många nya böcker som fastnat. Jag har inte ens blivit riktigt sugen på någon av årets sommarböcker. Roadtripböckerna har mest känns "mäh" och alla "populär/normal/välanpassad/snygg tjej som egentligen är nörd" har inte lockat tillräckligt.

Det här med mina egna recensioner... Jag vet ju att det varit dåligt, men att det varit så dåligt? Oops. Jag ska försöka ta tag i det. Scratch that. Jag SKA ta tag i det. Lovar. På hedersord. Svär på min kompletta uppsättning Sarah Dessen och min aussieutgåva av THE PIPER'S SON.

Du. Bloggen. Du kanske inte hinner till Gotland. (Eller det gör du kanske? Jag vet som sagt inte hur det funkar rent logistiskt.) Men jag tänker inte blogga igen förrän måndag så om du vill ta en minisemester i helgen så är det helt okej. Okej?

Jag har läst. A lot.

När den här tidszonen gick från lördag till söndag läste jag ut min sista bok i #läsalot2013. (Give or take någon minut, det finns nog inte två klockor i det här huset som går lika.) Det var en väldigt rolig sak att vara en del av och så kul att se på framför allt twitter hur läslusten återvände till många. Så jag hoppas verkligen på #läsalot2014 och 2015 och 2020!

Jag hann läsa 4 böcker under veckan (+ en short story som väl egentligen heter novell men på något sätt låter  det som två olika saker för mig) och klarade av alla mina uppsatta mål. Mängdmässigt var det nog i paritet med vad jag annars klarar en normalbra vecka, men det stora var vad jag läste. Jag läste en vuxenbok för första gången på länge. Jag läste på en eftermiddag ut en hyllvärmare som jag haft i bokhyllan i snart två år. Och jag läste två böcker på svenska vilket kan ställas mot att jag bara läst tre totalt förut i år. Om jag haft som mål att läsa ut TVÅ hyllvärmare och struntat i omläsningsmålet hade jag säkert klarat det också. Hm, jag kanske borde sätta upp mål lite oftare?

Jag läste inte hela tiden, men ganska mycket. Att läsa istället för att fastna i en TV-serie var inte något problem eftersom jag tydligen inte följer någon serie just nu. (Wait, whaaat?! Hur gick det till?!) Däremot gick det bort några timmar i fredags som kanske var skillnaden mellan 4 och 5 böcker.

Vad jag gjorde i stället? Eh... Jag var lite nykär i/nybesatt av Darren Criss så jag youtubade lite. (Till exempel när han har spelning i Paris, är med i Lisa Kudrows webbterapiserie eller är allmänt rolig och adorbs.) Men allt började faktiskt med att jag såg Annas läsalotuppdatering. Det är säkert. Ja, ja.

Dessutom laddade jag upp inför Läs-A-Lot genom att ägna lördagen åt att läsa Gayle Formans JUST ONE DAY och igår varvade jag ner med Sara Zarrs THE LUCY VARIATIONS så det blir sex böcker på nio dagar och nu vet jag inte riktigt vad jag ska läsa. Men det kanske klarnar framåt kvällen.

Hoppas att juli börjat bra för er, läsmässigt och annars, och att sommaren fortsätter så!

Läs-A-Lot - dag 3 & 4... och 5 tydligen

Efter få lästimmar dag 3 och desto fler dag 4 kunde jag till slut förklara ytterligare ett mål uppnått. Jag övervann min vuxenboksfobi och läste ut en hel roman!

Curtis Sittenfeld är en av mina favoriter på vuxensidan, men jag hade glömt bort att hon skulle komma med en ny bok i början av juni. Desto trevligare överraskning när jag påmindes! Inköpsföreslog den för biblioteket och kunde hämta hem lagom till Läs-A-Lot. SISTERLAND var bra, men jag väntade hela tiden på att något skulle hända. Vilket var en viktig del av intrigen, men samtidigt... Ja, lite svårt att beskriva. Och väldigt vuxen på ett småbarnsföräldervis.

Idag, den femte dagen, trodde jag inte jag skulle läsa alls. Klockan hann bli åtminstone 16 innan jag tog tag i en bok. Egentligen hade jag tänkt ta en omläsning, men beslutade mig istället för att ta hyllvärmaren som väntat på sin tur sen bokmässan 2011. Och efter en uppladdning på nästan två år slukade jag till sist Ester Roxbergs ANTILOPER på några få timmar. Deppig men snabbläst.

Vad innebär detta för MÅLEN?

läs en hyllvärmare

läs om en bra bok

läs en vuxenbok

läs en bok på svenska

Ser bra ut! Hinner definitivt en till, kanske två beroende på vad jag väljer. Tror det blir LOVE AND OTHER PERISHABLE ITEMS som omläsningsbok trots att jag läste den så sent som i februari.

Läs-A-Lot - dag 2

Jag har läst 115 sidor i en vuxenbok idag! Yay me!

Curtis Sittenfelds SISTERLAND är bra så här långt, men jag har bara kommit en knapp tredjedel så känslan är fortfarande att den kan ta vägen typ vart som helst handlingsmässigt. På ett bra sätt. I då-kapitlen är huvudpersonen kvar på college och i nu-kapitlen börjar det snart rulla igång på riktigt tror jag.

Men så förvirrande när en karaktär kallas Vi och jag nästan varje gång läser det som ett svenskt pronomen!

Ska försöka hinna ytterligare något kapitel innan jag somnar.

Om en bok: GE MIG ARSENIK

av Klara Krantz

Med några veckor kvar av den helvetiska högstadietiden kliver en tjej in i en bokhandel och hittar den perfekta skrivboken. Plötsligt faller bitarna på plats! Hon heter Elsa (inte Elisabeth som hennes föräldrar haft den dåliga smaken att kalla henne) och är ett geni och en författare. Samma dag snubblar hon också över Håkan Hellström som promotar sin debutskiva i en skivbutik.

Det finns ett visst skydd i att vara ett geni. Skolan är inte direkt rätt plats för genier så skolk är naturligt. Genier är ofta ensamma eftersom ingen riktigt förstår dem. Och det där med kärlek är komplicerat för ett geni kan naturligtvis bara vara tillsammans med ett annat geni och de går ju inte så tätt. Speciellt inte i lilla stockholmsförorten Säby där de flesta är idioter. I synnerhet den onda sidan som hennes tvillingsjäl uppslukats av. Möjligtvis är den fladdrande mentorn Anders ett undantag.

Hjälp, vad jag gillar den här boken och Elsa! Jag var Elsa, eller jag kände Elsa eller hon är bara så jäkla där och verklig. Jag vet att du tror att ingen förstår och att det är smartast att hålla allt inom dig, men det är det inte. Du behöver skriva. Du behöver prata. Du behöver spruta ur dig snäs och snark och du behöver undvika situationer som kan skada dig. Men du vet också vad du inte behöver så stanna borta därifrån.

Den här debuten är både språkfin och känslofin när Elsa nästan motvilligt delar med sig av det som varit tufft. Sveken och uppbrotten. Ensamheten. Hon både bygger upp och skalar bort sköldar under resans gång.

Och jag som skyr högstadieskildringar faller lite smått för denna, trots jobbigheten! För det är en så gnistrande skriven jobbighet.