För dig som inte går på bokmässa

Jag vet att du finns. Du som inte sugs in i mässpsykosen den här veckan. Du som kanske är lite avundsjuk och du som kanske inte alls längtar till Göteborg. Om jag inte råkade plugga till bibliotekarie och bo en timme från mässan skulle jag förmodligen vara du och någon annanstans.

Men vad kan du göra i helgen istället för att gå på mässa?
Jag antar att det finns två alternativ. Du kan antingen försöka skapa mässtämning på egen hand eller glädja dig åt saker som är helt annorlunda.

Alternativ 1

• Lägg dig till med ett ryckigt sätt att gå - ofta i snigelfart men med några kvicka spurtsträckor då och då. Återskapas bäst med levande hinder, gärna i någon shoppingmiljö nu i lönehelgen så att du samtidigt kan lyckas med en annan del av mässan - att spendera pengar.
• Försök att samla på dig mycket papper. Kanske bor du med någon som då och då kan sträcka fram en gammal tidning från återvinningshögen och säga något ohörbart?
• Ha gärna extra mycket kläder för att imitera den där varma känslan.
• Undvik att sitta ner.
• Hitta något sorlande ljud att ha som oavbrutet bakgrundsbrus.
• Stirra hålögt omkring dig och mumla: "B04:59 borde vara åt det här hållet".
• Köa till toaletten. Ja, du kanske bor själv, men stå tålmodigt utanför en stund och låtsas att det är fem personer före. 

Alternativ 2

• Spendera inte några pengar.
• Vill du gå ut? Njut av en skogspromenad eller en tur längs havet i frisk luft och gott om svängrum.
• Besök biblioteket om det är helgöppet. Gratis böcker och bokälskande människor!
• Du kan också välja att stanna i hemmets lugna vrå och kanske baka brownie i en mugg i micron. (Kan vara bokbloggarnas nya nationalrätt efter att BokNea twittrat om det.)
• Har du en soffa eller kanske en skön fåtölj? Eller en säng? Utnyttja den!
• Gör något härligt boknördigt som att omorganisera din bokhylla, skriv ditt bästa blogginlägg någonsin eller gör en bokvideo.
• Läs en bok eller två. Fått tag på The Casual Vacancy redan? Perfekt!

(Dessutom får du jättegärna titta på vilka böcker jag läst hittills i år och föreslå vilka två jag ska skriva om härnäst om det är några du blir sugen på att höra mer om. Det tar nästan ingen tid alls. Bara klicka HÄR och lämna sen en kommentar här nedanför.)

Hoppas du får en skön helg!

Hej du-som-inte-är-på-bokmässan!

Du vet väl att du kan se seminarier från mässan på Kunskapskanalen och UR Play? Gratis och utan trängsel!

Jag kommer med fler tips under fredagen.

Om en bok: ADORKABLE

av Sarra Manning

Jeane Smith lever två liv. Ett där hon har en halv miljon följare på Twitter, bloggar, trendspanar för japanska tidningar, håller föredrag och är the Queen of Dorks. Ett där hon går i skolan, måste göra idiotiska bildprojekt, har en enda person att umgås med och ses som konstig i sina loppisfynd och udda val när det kommer till hårfärg.

Michael Lee trasslar in sig i båda de där liven vilket är totalt otippat. Han är the Golden Boy som alla gillar. Alla utom Jeane då som tycker att han är den mest ointressanta människan i det hav av ointressanta människor som skolan fylls av. Michael är inte så imponerad av Jeane heller. Är det nödvändigt att vara så konstig och är det nödvändigt att vara så elak?

:)

Det är kul att läsa en bok som låter internet ta så mycket plats. Många av oss tillbringar stor del av våra liv någon annanstans än där vi sätter våra fötter, men de flesta böcker jag läser innehåller väldigt lite virtuellt liv. Kanske för att författare vill vara mer tidlösa så att läsare kan läsa om fem år och inte sitta som frågetecken över vad detta Twitter egentligen är. Men vi vet vad Twitter är och vi kan känna igen oss i Jeanes överflöd av i-Produkter och behov av att kolla efter nya meddelanden det första hon gör när hon vaknar.

:(

• Inte på långa vägar tillräckligt mycket roller derby.  
• Mot slutet blir det lite eh...? och några plötsliga turer för att knyta ihop.
• Michael Lee är väldigt nice och väldigt vanlig, vilket är meningen, men han lämnar inte så djupa avtryck hos mig trots att han berättar vartannat kapitel. Men det är ju inte tänkt att vi ska bli ihop direkt och som motspelare i the Jeane Show fyller han och hans omskrivna kindben en funktion.

! Jeane är ett utropstecken hela hon. I sitt manifest (!) har hon punkter som "Don't follow leaders, be one." och "Quiet girls rarely make history." och lever efter dem. Hon är inte rädd för att säga vad hon tycker och berätta vad hon vill. Dessutom har hon väldigt lite tålamod med människor som inte är som hon. Hon är inte gulligt quirky. Hon är jobbig och obekväm.

? Jeane lever på godis. Vilket är ditt favoritgodis?

Utflykt till Engelsfors

I följande text utgår jag ifrån att jag är den sista personen i världen som läst Cirkeln och Eld och berättar inte om handlingen utan mer om mina personliga intryck. Vill du trots allt läsa mer om handlingen så kan du garanterat hitta sådan information på andra platser. (Har du läst Cirkeln men inte Eld så kan du utan problem läsa inlägget utan att utsättas för ovälkomna spoilers.)

Trogna läsare av den här bloggen vet att det mest övernaturliga jag läser om är killar som är lite too-good-to-be-true. Så att läsa böcker om häxor är som att göra en litterär utflykt. Men att läsa Cirkeln och Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är ändå inte ett superexotiskt resmål där jag kastas ut i djungeln och inte vet namnet på en enda sak jag ser. Jag känner igen mig i Cirkeln och Eld. De har ingredienser från böcker jag brukar läsa och Engelsfors är i stort sett som samhället där jag växte upp.

Jag läste Cirkeln i somras och blev inte totalt förälskad. Jag fastnade inte direkt för någon av karaktärerna, identifierade mig inte mer med någon trots eller på grund av det stora antalet karaktärer. Jag tyckte att de tog det ganska bra ändå att plötsligt upptäcka att de var häxor och hade ansvaret för att förhindra apokalypsen. Nästan lite för bra.
   Det jag gillade mest var den "verkliga" sidan. Beskrivningen av ett trångt och trångsynt samhälle. Ungdomar utan jobb och framtidshopp. Ledan och tristessen. Tomma butikslokaler.
   Känslan var att boken väldigt mycket var en inledning. Vilket den också är. Först kändes bokens inledning lång och sen kändes hela boken som en inledning och när den kom fram till slutet tänkte jag: "Aha, det är nu det börjar."
   Men jag sträckläste. Alla författare som skriver på ett sätt att man inte vill sluta läsa förtjänar ett speciellt pris. (Och hur skriver de egentligen? Det är inte som andra författarsamarbeten där det är tydligt markerat att de skriver olika kapitel och karaktärer...)

Tanken var inte alls att jag skulle läsa Eld redan nu. Men när jag gjorde en närstudie av ungdomshyllorna på högskolans bibliotek stod den där, ny och fräsch och tjock. Så jag plockade med mig den. Och gillade mer än Cirkeln. Det är nu det börjar.

• Jag gillade att höra mer från en häxa som inte hade någon röst i Cirkeln (precis som jag gillade att inte höra henne då).
• Positiva Engelsfors är typ det läskigaste jag någonsin läst om. (Dessutom tyckte jag det var kul att PE = P.E. = physical education (två hemska saker) och att allt kulminerade i gymnastiksalen.) Nej, det är inte fel att tänka positivt. Jag behöver definitivt bli bättre på det, men det är som Linnéa säger vid något tillfälle att det är en sak att påminna sig om de ljusa sakerna och något helt annat att låtsas att det mörka inte finns.
• En cool bibliotekarie! (En kompis till mig noterar alltid hur revisorer framställs i fiktionen och jag kollar alltid efter bibliotekerier.)
• Det där som händer drygt 400 sidor in i boken? Jo, min hjärna är också på väg att explodera när den försöker hänga med.
• Dessutom... Blåmesen?

Okej, vill du läsa mer traditionella recensioner och veta mer om handlingen så kan du hitta info i princip överallt. Det här var mina unika och personliga intryck.

Nyckeln kommer snart va? Det är väl egentligen DÅ det börjar...

My so-called book haul

... för en book haul är väl det där man gör när man visar upp böcker man lagt beslag på på senaste tiden? Det är i alla fall det jag tänkte göra nu.

Den här högen släpade jag hem från biblioteket i fredags. I botten ligger Going Bovine av Libba Bray som vann Michael L Printz Award för några år sen. Jag är väldigt svag för böcker med ett sånt awardmärke på framsidan och Going Bovine verkar vara skruvad men bra.
   Boken med paraplyet på ryggen är Why We Broke Up av Daniel Handler (också känd som Lemony Snicket). En slags förklaring till varför ett förhållande tog slut. Med illustrationer av Maira Kalman.
   Den väldigt rosa boken är An Off Year som jag önskade mig förra veckan och läser just nu. Sarra Mannings Adorkable har jag också önskat mig.
   Den gula ryggen med hjärtan är nästa hållplats på min Maureen Johnson-utflykt, The Key to the Golden Firebird. Finns på svenska som Systrar av guld, men ska enligt uppgift helst undvikas på svenska. En bok om en död förälder! Yay!
   Rules of Attraction av Simone Elkeles är uppföljaren till Perfect Chemistry. Jag tänkte då att jag skulle låna bok två om jag såg den någon gång, och nu gjorde jag det.
   Mest oväntade är förmodligen helt klart toppboken.

Jag fastnade för titeln när jag bläddrade igenom ett gammalt nummer av YALSA:s tidskrift. The Reformed Vampire Support Group av Catherine Jinks. Vampyrer! Ja, vi får se hur det går.

Dessutom fick jag ett recensionsex av Annika Widholms Luftsprång (parkour!) och så köpte jag en av förra årets stora gråtböcker, The Piper's Son, som nu kommit som häftad/storpocket/vaddetnuheter och kan få göra sällskap med mina övriga Marchettaböcker.

Så nu är det bara att läsa, läsa, läsa!

Bokbloggsjerka 14-17 september - Varför jag läser YA

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka -

Vad är det som lockar dig att läsa den genre/de genrer som du föredrar?

Jag läser nästan enbart ungdomsromaner av det "vanliga" slaget. Realistiska är kanske inte alltid rätt att säga, men den typen av ungdomsböcker som inte innehåller några övernaturliga inslag och som på engelska kallas contemporary young adult fiction. Böcker om att hantera familj, vänskap, kärlek och den ständiga frågan om vem man vill vara och vad man vill göra.

Dels är det just det innehållet som tilltalar mig. Att våga något nytt, våga säga ja, våga säga stopp, våga kärlek kan vara minst lika fascinerande som att förhindra världens undergång.

Dels läste jag relativt få ungdomsböcker när jag var tonåring och tar igen nu när det finns oändligt många fler bra böcker än det fanns då.

Men en stor förklaring är också att jag läser av lust. Jag läser sällan för att utmana mig själv eller ta del av något kulturarv. Det blev extra uppenbart när jag pluggade litteraturvetenskap och jag minns att jag i en dagboksanteckning accepterade att jag som läsare inte var som mina kurskamrater eller Rory och Jess.

Jag vill komma in i ett läsflyt och sluka, inte stanna upp och fundera över bokens djupa, symboliska mening, och i ungdomsromaner finns (med risk för att generalisera) det driv som behövs för att jag ska flyta med, vare sig berättelsen i sig är tyngre eller mer lättsam. Inte så långa transportsträckor, välskriven dialog och intressanta röster. Ett liknande flyt finns säkert även i vuxenlitteratur, till exempel chick lit (som jag tröttnat på men alltid uppskattar tips om) och krim (som jag aldrig fastnat för).

Allt jag skrivit hittills är sant, men den kanske viktigaste lockelsen (not really, but kind of) är att få bli kär gång på gång. Att svepas med av någon annans känslor. Jag har blivit för cynisk för att köpa kärleksromanernas och Harlequinböckernas romantik, men tonårskärlek kan jag fortfarande tro på.

På min önskelista (14) - kanintofflor

Det är höst. Det kommer jättemånga nya böcker inför höstrusk och Bok & Bibliotek. Så idag tänkte jag logiskt nog önska mig en gammal bok. Med gammal menar jag tre år.

An Off Year av Claire Zulkey

Cecily has always done everything as she was supposed to: taken the right classes, gotten the right grades, applied to the right colleges. But after a lifetime of following the rules, she surprises everyone by arriving for her freshman year of college . . . and turning around. There are infinite possibilities for Cecily's unexpected gap year. She could volunteer, or travel around the world? But, for now, Cecily is content to do absolutely nothing. What follows is a year of snarkily observed self-doubt and selfdiscovery during which Cecily must ask herself, for the first time, what does she really want to do with her life?
                                       - beskrivning lätt korrigerad från Adlibris

Ja, den här boken kom ut 2009 och jag har nog velat ha den sedan dess eller i alla fall sedan innan jag började blogga. Ibland tar det lite tid.

Boken handlar alltså om en tjej som kommer till college och vänder i dörren för att istället göra ingenting. Jag gjorde ungefär samma sak efter gymnasiet så idén ligger nära mig. Mitt "off year" hade inte blivit någon underhållande läsning, men jag har (orimligt?) höga förväntningar på underhållning från Zulkey och Cecily.
Jag menar, snark? Jag älskar snark.

Källa till habegäret: I Heart Daily

Who the fuck is Atticus Finch?

Jag har skrivit förut någon gång att Harper Lees bok To Kill a Mockingbird/Dödssynden dyker upp i många böcker. Till exempel Jellicoe Road. Senaste exemplet är Graffiti Moon och den här scenen:

"Shit," he yelled as I elbowed him in the face. "Shit, I think you broke my nose."
"You shouldn't have grabbed my arse. You don't do that on a first date. Atticus Finch would never have done that."
"You're out with me and you have a boyfriend?" he yelled.
"No!"
"Then who the fuck is Atticus Finch?"

(Läs Graffiti Moon.) (Och Dödssynden.) (Och <3 Atticus Finch.)

Bokbloggsjerkan 7-10 september: Läser just nu

Veckans bokbloggsjerka är behagligt enkel efter första intensiva skolveckan!
Hur jerkan går till berättar Annika. Sammanfattningsvis kan man säga att det är en jätterolig grej som öppnar fler dörrar och fönster ut i bokbloggarvärlden.

Den här veckan är frågan: Vad läser du just nu?

Det sanna svaret är att jag läser My Life Next Door av Huntley Fitzpatrick. Om två totalt olika familjer som är grannar. Samantha längtar bort från sin välstädade tillvaro och blir indragen i det kärleksfulla stöket hos storfamiljen Garrett när the Boy Next Door en kväll klättrar upp till hennes fönster.

Men jag kan också ljuga och svara Graffiti Moon av Cath Crowley, som var den bok jag läste senast och som jag tycker att alla ska läsa för att den är rolig och smart och fin.

Frågan "Vad läser du just nu?" kan också ha betydelsen "Vilken kurs läser du just nu?" och där är svaret: Barn, unga, medier och bibliotek. En spännande kurs om barndomssyn och ungas medievanor. Mycket läsning där, till exempel Hanging Out, Messing Around and Geeking Out.

Om en bok: Graffiti Moon

1. Jag pretty much älskar den här boken. Den är smart, rolig och fin med coola karaktärer.
2. Jag provar en ny struktur på recensioner som jag lånar från en föreläsare jag lyssnade på i veckan. Jag har känt mig lite oinspirerad när det gäller bokrecensioner, men hon visade en modell som alla kan utgå från för att prata om böcker så jag provar den.

Graffiti Moon av Cath Crowley. Utspelar sig under en natt i Melbourne. Det är oktober. Lucy, Jazz och Daisy har precis slutat skolan, tagit studenten kan man kanske säga. Jazz vill ha en spektakulär och minnesvärd natt. Daisy vill tänka på något annat än sin hopplösa pojkvän. Lucy vill hitta Shadow, graffitikonstnären som gjort avtryck på så många väggar och i Lucy. Hon är säker på att något spektakulärt skulle hända om hon hittade honom. Under kvällen stöter de ihop med tre killar som har helt andra planer för natten men som går med på att leda dem till Shadow och hans kompanjon, Poet. Äventyr blir det, kanske mer än de tänkt sig. Minnesvärt? Jo.

(Jag kommer inte direkt ihåg så mycket av Nick & Norahs oändliga låtlista, men jag tror att den funkar bra som jämförelse. En natt, en tjej och en kille i alternerande kapitel, men konst och poesi istället för musik. Gillade ni den kan ni prova Graffiti Moon. (Gillade ni den inte kan ni prova Graffiti Moon ändå.))

:) Språket i den här boken gör mig glad. Boken bygger mycket på dialog, ordväxlingar. Det blir så tydligt hur karaktärernas relationer ser ut, hur de tänker, hur tjejer pratar om killar och killar pratar om tjejer... Det är den typen av bok där det blir så många citat jag vill spara och lägga på minnet att det till slut blir alldeles för många. Som när Ed försöker komma upp på Lucys cykel. Eller när Dylan förklarar varför Daisy är arg på honom och det faktiskt går upp för honom att det han gjorde inte var supersmart. Eller bara:

"Humans are strong, but if you hit them at the right point, they destruct."

I think he's being poetic till he pulls out a hammer.
"Shit," Ed says again. "Shit."

:( Är det något som är mindre bra/gör mig ledsen? Det är mycket konst i Graffiti Moon och det är lite trist att jag är så dåligt insatt. (Bildlektionerna i skolan handlade mer om att lära sig perspektiv och mindre om att studera Rothko.) Men det är ändå inte så att det blir för mycket som det kan kännas ibland när bokkaraktärer nördar om något jag inte förstår. Snarare känns det uppfriskande att en tjej och en kille har något gemensamt intresse att prata om.
   Är det en sorglig bok? Inte speciellt, men det finns stråk av svärta.

! När jag läste baksidestexten undrade jag om Shadows identitet skulle vara ett mysterium för läsaren och inte bara för Lucy, och i så fall att baksidesinfon gjorde det lite väl uppenbart. Men Shadows identitet avslöjas väldigt tidigt i boken vilket jag tycker är bra. Dessutom Lucy! Så sjukt skön och alldeles för sällsynt.

? Finns det någon forskning som visar att australiska författare automatiskt är lite bättre än alla andra? Något med att vattnet rinner åt andra hållet eller positiv inverkan av kängurur?

Sommaren 2012 - en sorts sammanfattning

Den första höstmånaden är här och efter ett evighetslångt sommarlov börjar min hösttermin på måndag. Idag tänkte jag blicka tillbaka på min boksommar.

Jag kickade i gång sommaren med fyrverkerier, trasslade in mig i fyra människors liv och återknöt kontakten med systrar i jeans - tio år senare. Jag återvände till Cousins för andra gången i år för att besöka Belly, Conrad och Jere. Jag förälskade mig i the boy next door och stiftade bekantskap med Maureen Johnson och Deb Caletti. Jag väntade länge på Morgan Matsons Second Chance Summer och blev inte besviken när den kom. Ja, det har varit mycket amerikansk contemporary. Som vanligt.

Men också vuxen! Faktiskt! Hela tre stycken! Tre och en halv, för med lite hjälp av Per Myrberg har jag tagit mig halvvägs igenom Röda rummet.

Ännu mer imponerande är väl att jag inte enbart läst contemporary. Jag har läst dystopi (Fahrenheit 451) och besökt andra världar med Gemma Doyle i Libba Brays trilogi. Och Cirkeln! Det blev av till slut och några ord om den upplevelsen kommer förhoppningsvis endera dagen.
Dessutom började jag läsa om Harry Potter... Så bra den serien är. Det vet man ju naturligtvis, men när jag slog upp Harry Potter and the Philosopher's Stone igen - mer än tio år efter första och senaste gången - påmindes jag om det och pulsen höjdes som den gör av riktigt bra böcker.

Vad var bäst?
Det är inte helt lätt att peka ut någon solklar etta från den här sommaren. Jag älskade Hold Still och halvtidsindianen i juni och kanske är det de två som är i toppen när jag ser tillbaka. Men Splitter och Trasig soppa var fina i juli, Potter är alltid Potter och Second Chance Summer och The Story of Us har varit de bästa sommarböckerna.
Kanske inte den mest minnesvärda boksommaren någonsin trots tårar, förälskelser och magi. Inte den där stora läsupplevelsen som knockar allt motstånd. Men kanske i höst? Ja. Nu ser jag fram emot en sprakande bokhöst!

Hur har din boksommar varit? Rört dig i samma invanda spår eller provat något nytt? Återvänt till gamla favoriter eller knappt läst alls?