Utflykt till Engelsfors

I följande text utgår jag ifrån att jag är den sista personen i världen som läst Cirkeln och Eld och berättar inte om handlingen utan mer om mina personliga intryck. Vill du trots allt läsa mer om handlingen så kan du garanterat hitta sådan information på andra platser. (Har du läst Cirkeln men inte Eld så kan du utan problem läsa inlägget utan att utsättas för ovälkomna spoilers.)

Trogna läsare av den här bloggen vet att det mest övernaturliga jag läser om är killar som är lite too-good-to-be-true. Så att läsa böcker om häxor är som att göra en litterär utflykt. Men att läsa Cirkeln och Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren är ändå inte ett superexotiskt resmål där jag kastas ut i djungeln och inte vet namnet på en enda sak jag ser. Jag känner igen mig i Cirkeln och Eld. De har ingredienser från böcker jag brukar läsa och Engelsfors är i stort sett som samhället där jag växte upp.

Jag läste Cirkeln i somras och blev inte totalt förälskad. Jag fastnade inte direkt för någon av karaktärerna, identifierade mig inte mer med någon trots eller på grund av det stora antalet karaktärer. Jag tyckte att de tog det ganska bra ändå att plötsligt upptäcka att de var häxor och hade ansvaret för att förhindra apokalypsen. Nästan lite för bra.
   Det jag gillade mest var den "verkliga" sidan. Beskrivningen av ett trångt och trångsynt samhälle. Ungdomar utan jobb och framtidshopp. Ledan och tristessen. Tomma butikslokaler.
   Känslan var att boken väldigt mycket var en inledning. Vilket den också är. Först kändes bokens inledning lång och sen kändes hela boken som en inledning och när den kom fram till slutet tänkte jag: "Aha, det är nu det börjar."
   Men jag sträckläste. Alla författare som skriver på ett sätt att man inte vill sluta läsa förtjänar ett speciellt pris. (Och hur skriver de egentligen? Det är inte som andra författarsamarbeten där det är tydligt markerat att de skriver olika kapitel och karaktärer...)

Tanken var inte alls att jag skulle läsa Eld redan nu. Men när jag gjorde en närstudie av ungdomshyllorna på högskolans bibliotek stod den där, ny och fräsch och tjock. Så jag plockade med mig den. Och gillade mer än Cirkeln. Det är nu det börjar.

• Jag gillade att höra mer från en häxa som inte hade någon röst i Cirkeln (precis som jag gillade att inte höra henne då).
• Positiva Engelsfors är typ det läskigaste jag någonsin läst om. (Dessutom tyckte jag det var kul att PE = P.E. = physical education (två hemska saker) och att allt kulminerade i gymnastiksalen.) Nej, det är inte fel att tänka positivt. Jag behöver definitivt bli bättre på det, men det är som Linnéa säger vid något tillfälle att det är en sak att påminna sig om de ljusa sakerna och något helt annat att låtsas att det mörka inte finns.
• En cool bibliotekarie! (En kompis till mig noterar alltid hur revisorer framställs i fiktionen och jag kollar alltid efter bibliotekerier.)
• Det där som händer drygt 400 sidor in i boken? Jo, min hjärna är också på väg att explodera när den försöker hänga med.
• Dessutom... Blåmesen?

Okej, vill du läsa mer traditionella recensioner och veta mer om handlingen så kan du hitta info i princip överallt. Det här var mina unika och personliga intryck.

Nyckeln kommer snart va? Det är väl egentligen DÅ det börjar...