För några veckor sen undrade Bokbuse hur folk hinner med att läsa om gamla böcker PLUS skola, livet, fritid och nyläsning. Jag vet inte om folk gör det. Om de inte är hypereffektiva supermänniskor som dessutom läser snabbt. Någonting måste väl bli lidande. Så blir det i alla fall när jag läser om böcker.
Anledningen till att jag tar upp det här är att jag just nu befinner mig i en omläsningsperiod. Jag känner mig inte alls sugen på de nya böckerna jag har i hyllan och kommer tomhänt från biblioteket. Istället dras jag till sånt jag redan läst och har faktiskt inte läst en enda "ny" bok hittills i november. (Och jag känner ett väldigt sug efter Saving Francesca och The Piper's Son, så det är frågan om det blir någon nyläsning alls den här månaden...) Det är alltså de nya böckerna som blir lidande när jag prioriterar gammalt, men jag känner inte riktigt att det är något problem. Det gör ingenting att jag "inte hinner med" mina nya böcker.
Jag vet att många lever efter filosofin "Varför läsa om gamla böcker när det finns så många nya att upptäcka?!", men det gör inte jag. Jag är en omläsare. Det finns en sorts trygghet i att återvända till gamla böcker som jag uppskattar speciellt när det är lite extra stressigt. Och att vara superuppdaterad för att hänga med är inget jag strävar efter. Visserligen leder det till att jag inte riktigt fattar hysterin kring City of Bones-trailern och Jace (jag var mer: "Titta! Jared Harris från Mad Men!" när jag såg den) eftersom jag ligger väldigt "efter" när det gäller The Mortal Instruments, men det får jag leva med. Prioriteringar.
PS. Jag har faktiskt reserverat City of Bones på biblioteket och ska försöka läsa den den här gången, inte bara låna hem och sen lämna tillbaka oläst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar