Om en bok: LUFTSPRÅNG

av Annika Widholm

Vad är poängen med att stanna kvar på ett gymnastikläger när man är skadad och inte kan göra något? Och vad är förresten poängen med att hålla på med gymnastik överhuvudtaget? Det är vad Linnea frågar sig när hon skadar foten på sommarlägret och bestämmer sig för att sticka därifrån.
Planen är att ta sig hem till villan som står tom medan resten av familjen är på semester, men på vägen söker hon skydd i ett rivningsområde där Isak och hans kompisar håller på med parkour. Hon bestämmer sig för att stanna. Det är helt olikt allt hon är van vid. Ett liv utan regler, eller i alla fall med helt andra regler.

Jag drogs till Luftsprång av två anledningar; författaren och förlaget ville ge mig boken som recensionsex och den handlar om parkour. Samma anledningar visade sig bli ett problem för mig.
Det är smickrande att någon noterat min blogg, kanske till och med läst, och vill att jag ska skriva om deras bok, men när jag försökte vara duktig och läsa boken till det officiella recensionsdatumet kändes läsningen plötsligt som en läxa. Dessutom gick jag in i litteraturkritikermode och blev överdrivet kritisk på ett sätt som jag inte är annars när jag läser. Den inställningen mattades något när jag sköt upp läsningen, men finns ändå kvar och påverkar.

Så är det parkour. Jag är väldigt fascinerad av parkour, men att läsa om det var inte speciellt kul. För det första blir det alltid lite klumpigt när man ska introducera ett relativt okänt fenomen i en skönlitterär historia. För det andra är jag inte något fan av beskrivningar och när det beskrivs hur hopp utförs - hur de tar sats och var de greppar tag - skummar jag mest.
Men knappt hade jag formulerat i mitt huvud varför jag inte gillade parkourdelen ("Det här är alldeles för tekniskt - borde inte parkour skrivas mer som poesi?") kom en ny person och en annan, mer poetisk, parkour in i bilden och allt blev bättre. Språket blev ytterligare ett sätt att visa på skillnaderna.

Men det är inte bara parkour. Det finns spänning som jag är ovan läsare av, men som jag tycker funkar bra. Isaks skumma affärer och rivningsområdet som ekar av händelser från det förflutna. Delen som är mer på min hemmabana kretsar kring Linneas beslut att lämna gymnastiken bakom sig efter år av hårt jobb, prestationskrav och uppoffringar. Här är jag inte lika övertygad och Linneas "inre resa" känns inte helt förankrad hos mig. Allt går lite för fort och jag behöver mer underbyggnad.

Jag tror att det här är en ungdomsbok som i första hand går hem hos ungdomar och att den verkligen kan gå hem hos ungdomar. Det är mycket som känns svart eller vitt, liv eller död på ett sätt som nästan bara tonåren gör. Boken är dessutom relativt kort (under 200 sidor) och innehåller en hel del action och spänning som kan passa personer som föredrar böcker där det är större fokus på det som görs än det som tänks.

Tack Annika och Alfabeta för att jag fick chansen att läsa Luftsprång!

PS. Vill du veta mer om parkour? Det bästa är nog att kolla på YouTube och se vad det är. Hur coolt som helst.