Det unga berättarjaget får nog och sätter sig ner, intill ett fallfärdigt skjul.
Högt där ovanifrån hörs fåglars hesa skrin.
Så skingras plötsligt hans tankar av en främmande röst: "Vad gör du här?"
Mötet ska komma att förändra allt.
Regel nummer tre: Alla styrs inte av lagar och regler.
Det där var baksidestexten till Den jag var. Som jag aldrig läste när jag plockade boken från bibliotekshyllan. Jag var fullständigt övertygad om att jag lånade Så har jag det nu som är en annan av Meg Rosoffs böcker. Titlarna är förvillande lika, tycker ni inte?
Aanyway, spännande att läsa något helt annat än man tänkt sig. Den jag var känns som en väldigt vuxen ungdomsbok. Inte vuxen i betydelsen "en massa sex och annat olämpligt" utan vuxen på det sättet att den berättas med facit i hand och perspektiv av bokens huvudperson som i slutet av livet ser tillbaka på året som förändrade allt. Året då han skickades till ytterligare en internatskola beredd på samma gamla trista visa men fick Finn. Som han drogs till, idoliserade, ville imponera på och vara.
Kan jag säga att det här är en annorlunda bok? Trots att det bara låter fånigt? Kan jag också säga att det finns en stämning och en känsla som jag har svårt att sätta ord på? För jag vet just inte riktigt vad jag tycker. Men den är fin på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar