Det här är inlägg nummer 500 på bloggen.
Så står det i statistiken. Men egentligen är det inte inlägg 500, för jag har raderat en del gamla inlägg som var ointressanta/olästa/okommenterade för att skjuta upp det femhundrade inlägget. Så mycket angstade jag över det och det är verkligen superlöjligt.
Jag tänkte:
"Det måste vara superspeciellt och episkt!"
"Det måste vara det bästa inlägget någonsin!"
Men nej. Bara nej.
I synnerhet som det faktiskt inte är det femhundrade inlägget. Jag har ju egentligen redan skrivit det femhundrade inlägget och jag vet inte vilket det var. Så det är ingen stor grej.
Dessutom... 500 inlägg på snart tre år? Det är inte som att det är världens största bedrift precis. (Å andra sidan tycker jag det är en stor bedrift när jag orkar borsta tänderna både morgon och kväll och tvätta håret mer än en gång i veckan, så på sätt och vis är det en extrem bedrift.)
Men i alla fall, let's not make a big deal. Låt oss bara gå vidare. Nu när jag har det här avklarat kanske jag kan producera några riktiga inlägg? Om typ böcker eller nåt?
Tack till alla som läst ett eller fem eller femhundra inlägg. Jag gillar er.
måndag 18 november 2013
torsdag 14 november 2013
livstecken/vinterenkät
Ibland är det så skönt med en enkät som poppar upp gång på gång i bloggflödet. Något enkelt och hanterbart när annat inläggsskrivande känns omöjligt. Så tack Bokhora och alla andra som svarat på den!
senaste bokköp: Just One Year av Gayle Forman. 40 kronor. För en splitterny bok. Nästan så man mår lite illa, men tack så mycket.
senaste bibblolånen: Jag ska vara ärlig, men jag säger det tyst: Dare to Dream av One Direction
senaste utlästa boken: också Just One Year av Gayle Forman. Gillade den bättre än Just One Day, men När jag lät dig gå är fortfarande favoriten.
favorittidning: Bamse
plats där jag helst läser: sängen
så sorterar jag min bokhylla: Inte alls, tänkte jag säga, men när jag sneglar på den ser jag att böcker av samma författare står tillsammans. Utom där de inte gör det. Men ambitionen är i alla fall att det ska vara så.
en bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Jag läste förstås böcker för mig själv, men jag minns att jag läste om Pelle Svanslös för mina föräldrar.
vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Jag tänker säga Kitty och mysteriet vid drottningens hov som var den första Kitty-bok jag köpte själv i september 1995, även om jag har andra som jag fick från mammas samling tidigare än så. (Och hejhej om du inte var född/inte kunde läsa i september 1995!)
vad ser jag mest fram emot att läsa i vinter: Jag har högvis med böcker som bara ligger och väntar på att bli lästa, men känner jag peppen att läsa dem? Neeej, naturligtvis inte. Istället ser jag allra mest fram emot Laurie Halse Andersons The Impossible Knife of Memory som inte kommer förrän i januari. Men den är verkligen något att se fram emot!
senaste bokköp: Just One Year av Gayle Forman. 40 kronor. För en splitterny bok. Nästan så man mår lite illa, men tack så mycket.
senaste bibblolånen: Jag ska vara ärlig, men jag säger det tyst: Dare to Dream av One Direction
senaste utlästa boken: också Just One Year av Gayle Forman. Gillade den bättre än Just One Day, men När jag lät dig gå är fortfarande favoriten.
favorittidning: Bamse
plats där jag helst läser: sängen
så sorterar jag min bokhylla: Inte alls, tänkte jag säga, men när jag sneglar på den ser jag att böcker av samma författare står tillsammans. Utom där de inte gör det. Men ambitionen är i alla fall att det ska vara så.
en bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Jag läste förstås böcker för mig själv, men jag minns att jag läste om Pelle Svanslös för mina föräldrar.
vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Jag tänker säga Kitty och mysteriet vid drottningens hov som var den första Kitty-bok jag köpte själv i september 1995, även om jag har andra som jag fick från mammas samling tidigare än så. (Och hejhej om du inte var född/inte kunde läsa i september 1995!)
vad ser jag mest fram emot att läsa i vinter: Jag har högvis med böcker som bara ligger och väntar på att bli lästa, men känner jag peppen att läsa dem? Neeej, naturligtvis inte. Istället ser jag allra mest fram emot Laurie Halse Andersons The Impossible Knife of Memory som inte kommer förrän i januari. Men den är verkligen något att se fram emot!
tisdag 29 oktober 2013
Om en bok: RAW BLUE
Raw Blue var ett impulsköp som kunde ha gått väldigt fel. På pappret har den alla typiska New Adult-klichéer som jag hann tröttna på i början av året. Tjej med mörk hemlighet. Kille med mörk hemlighet. Tatueringar. Sex. Men allt handlar ju om hur man sätter ihop det. Kirsty Eagar sätter ihop det på ett bättre sätt än de flesta. Men...
Surfing. Väldigt mycket surfing. Carly surfar. Det är hennes grej, hennes happy place. Hon har hoppat av universitetsstudierna och tagit ett kvällsjobb som gör det möjligt för henne att surfa så mycket som möjligt. Och jag unnar verkligen Carly ett happy place. Men jag tycker det är så tråkigt att läsa surfscenerna. Rent allmänt tycker jag att beskrivningar är trista för mitt visuella tänkande funkar så där och jag orkar inte riktigt föreställa mig det som beskrivs. Det gäller dels miljöbeskrivningar men framför allt beskrivningar av fysiska aktiviteter och i synnerhet beskrivningar av fysiska aktiviteter jag har noll koll på. Att läsa om surfing är som att läsa ett helt annat språk. Så jag skummar mycket och det drar naturligtvis ner mina känslor för boken. Tyvärr.
Jag unnar Carly ett happy place för hon har som sagt en mörk hemlighet och jag tänker avslöja den för det framgår ganska snart i boken att hon blev våldtagen en kväll när hon var nästan medvetslös på en fest. Hon har aldrig anmält, aldrig pratat om det och lyssnar fortfarande efter röster från männen som gjorde henne illa. När Ryan kommer in i hennes liv - via surfingen - är hon inte pigg på att öppna sig. Hon är spänd och misstänksam och ingenting går lätt. Men Ryan ger inte upp. Det finns något där mellan dem och han är ganska säker på sin sak. Äldre och nyss ute ur fängelset försöker han starta upp sitt liv på nytt och han vill väldigt gärna att Carly är en del av det. Alla har ett förflutet men alla förtjänar också en framtid.
Det jag gillar bäst med boken är Carly och Ryans relation. Det går väldigt trögt först (men oj som jag gillar de där scenerna som är så besvärande att man vill begrava huvudet i kudden och kvida), sen fort och sen... Ja. Det är inte helt lätt och det är en ovanlig relation att läsa om. Ryan är inte en tatuerad bad boy med våldsamma tendenser. Det är ingen svartsjuka och inga löjliga förvecklingar.
Det är en rätt så mörk bok, väldigt australisk och väldigt intensiv. Sen är det dessutom väldigt frestande att använda adjektiv som rå och salt med tanke på titeln så jag tänker ge mig själv tillstånd att använda dem. Och surfscenerna till trots - klart lyckat impulsköp för min del!
Jag unnar Carly ett happy place för hon har som sagt en mörk hemlighet och jag tänker avslöja den för det framgår ganska snart i boken att hon blev våldtagen en kväll när hon var nästan medvetslös på en fest. Hon har aldrig anmält, aldrig pratat om det och lyssnar fortfarande efter röster från männen som gjorde henne illa. När Ryan kommer in i hennes liv - via surfingen - är hon inte pigg på att öppna sig. Hon är spänd och misstänksam och ingenting går lätt. Men Ryan ger inte upp. Det finns något där mellan dem och han är ganska säker på sin sak. Äldre och nyss ute ur fängelset försöker han starta upp sitt liv på nytt och han vill väldigt gärna att Carly är en del av det. Alla har ett förflutet men alla förtjänar också en framtid.
Det jag gillar bäst med boken är Carly och Ryans relation. Det går väldigt trögt först (men oj som jag gillar de där scenerna som är så besvärande att man vill begrava huvudet i kudden och kvida), sen fort och sen... Ja. Det är inte helt lätt och det är en ovanlig relation att läsa om. Ryan är inte en tatuerad bad boy med våldsamma tendenser. Det är ingen svartsjuka och inga löjliga förvecklingar.
Det är en rätt så mörk bok, väldigt australisk och väldigt intensiv. Sen är det dessutom väldigt frestande att använda adjektiv som rå och salt med tanke på titeln så jag tänker ge mig själv tillstånd att använda dem. Och surfscenerna till trots - klart lyckat impulsköp för min del!
onsdag 9 oktober 2013
Om en bok: JUST ONE DAY + På min önskelista
I den oskrivna regelboken som styr hur den här bloggen ska skötas står det att ett "På min önskelista"-inlägg inte får följas av ytterligare ett "På min önskelista"-inlägg utan att minst en bokrecension kommer däremellan. Den regeln har jag verkligen inte följt, men jag kan ju börja lite smått nu. Idag blir det nämligen en kombinerad Om en bok/På min önskelista!
I Just One Day tillbringar Allyson sommaren innan college på en väldigt schemalagd gruppresa genom Europa. Stad efter stad bockas av, men det är något som fattas. Först på slutdestinationen Stratford struntar hon plötsligt i schemat och drar med bästisen på en gratisuppsättning av Shakespeares As You Like It.
I pjäsen är Willem med. En fri och fängslande kille från Holland som spontant tar med Allyson till Paris för en dag. Som låter henne få vara någon annan; han kallar henne Lulu. Naturligtvis blir Allyson förtrollad och förälskad.
Men dagen efter är Willem försvunnen som om det de haft inte spelat någon roll. Helt förstörd återvänder Allyson till USA och börjar på universitetet men ingenting känns rätt. Inte skolan, inte relationen med bästa kompisen. Och hon kan inte släppa tanken på Willem.
Okej, så det här är en sån där vanlig bok om en duktig tjej som behöver hitta sin egen väg och sig själv och där en supercharmig kille fungerar som katalysator och andra intressanta människor dyker upp längs vägen. Jag råkar gilla sådana böcker. Men jag föredrar när de görs bra och det klarar Gayle Forman naturligtvis av. Jag sträckläste Just One Day en dag i juni och så här tre månader senare har jag lite svårt att fånga in känslan den gav mig, mer än en längtan att dra ner genom Europa. Tänk att vara i London och bara spontanåka över till Paris! Eller göra den andra resan Allyson gör!
Men! SPOILER! Om du har en fantastisk natt med någon som plötsligt försvinner: titta om hen lämnat ett meddelande. Och om du måste gå: lämna ett meddelande på ett väl synligt ställe. OK?
I Just One Year som kommer ut den 10 oktober berättas Willems historia. Om jag ska gå efter tidiga recensioner, och det faktum att jag gillade Adams bok väldigt mycket mer än Mias i Formans första bokduo, så tror jag att jag kommer tokgilla JOY. (Hur nöjd måste förresten inte titelmakaren vara med den akronymen idag när alla titlar ska förkortas à la TFIOS och TMI?! Tror ni att det är en sak de tar med i beräkningen nuförtiden?)
I pjäsen är Willem med. En fri och fängslande kille från Holland som spontant tar med Allyson till Paris för en dag. Som låter henne få vara någon annan; han kallar henne Lulu. Naturligtvis blir Allyson förtrollad och förälskad.
Men dagen efter är Willem försvunnen som om det de haft inte spelat någon roll. Helt förstörd återvänder Allyson till USA och börjar på universitetet men ingenting känns rätt. Inte skolan, inte relationen med bästa kompisen. Och hon kan inte släppa tanken på Willem.
Okej, så det här är en sån där vanlig bok om en duktig tjej som behöver hitta sin egen väg och sig själv och där en supercharmig kille fungerar som katalysator och andra intressanta människor dyker upp längs vägen. Jag råkar gilla sådana böcker. Men jag föredrar när de görs bra och det klarar Gayle Forman naturligtvis av. Jag sträckläste Just One Day en dag i juni och så här tre månader senare har jag lite svårt att fånga in känslan den gav mig, mer än en längtan att dra ner genom Europa. Tänk att vara i London och bara spontanåka över till Paris! Eller göra den andra resan Allyson gör!
Men! SPOILER! Om du har en fantastisk natt med någon som plötsligt försvinner: titta om hen lämnat ett meddelande. Och om du måste gå: lämna ett meddelande på ett väl synligt ställe. OK?
onsdag 2 oktober 2013
På min önskelista SPECIAL! En hel hög australisk YA
Kan jag kompensera för förra veckans uteblivna önskelista genom att presentera en hel drös australisk YA? Visst kan jag det!
Som vi alla vet har Australien otroliga YA-författare med Melina Marchetta och Markus Zusak i spetsen. (Nu har jag i och för sig inte läst Zusak, men jag litar på er.) John Marsden, Cath Crowley, Jaclyn Moriarty och Laura Buzo är några av mina favoriter genom åren. Genom bloggen inkcrush, och då i synnerhet sidan Aussie YA, har jag hittat flera nya namn att utforska.
Böckerna jag lyfter fram här går alla att beställa via svenska nätbokhandlar. Det går inte alltid eftersom de först måste komma ut på den amerikanska eller brittiska marknaden - eller översättas till svenska förstås. Men då kan man använda sig av Fishpond som skickar fraktfritt från Australien. Jag har tidigare beställt bland annat The Piper's Son med finomslaget därifrån.
Jag gör som inkcrush och länkar till goodreadssidorna för de böcker jag blev mest intresserad av.
Will av Maria Boyd
En kille får efter ett hyss straffet att vara med i en skolmusikal och Melina Marchetta har blurbat så behöver man egentligen veta mer?
Out of This Place av Emma Cameron
I original heter den här versromanen Cinnamon Rain och är inte det oemotståndligt? Varning för triangeldrama när två vänner gillar samma tjej. Men triangeldraman kan väl göras bra också? (Muttrar hon hoppfullt.)
Raw Blue av Kirsty Eagar
Trish Doller hade den här boken högst på topplistan i sitt gästinlägg hos Anna Reads nyligen och det gör inte saken sämre! Kan också vara typisk new adult-besvikelse, men jag hoppas och tror inte det.
A Little Wanting Song av Cath Crowley
Har velat läsa mer Crowley sen jag läste Graffiti Moon men när ska det bli av?!
BONUS
Som vi alla vet har Australien otroliga YA-författare med Melina Marchetta och Markus Zusak i spetsen. (Nu har jag i och för sig inte läst Zusak, men jag litar på er.) John Marsden, Cath Crowley, Jaclyn Moriarty och Laura Buzo är några av mina favoriter genom åren. Genom bloggen inkcrush, och då i synnerhet sidan Aussie YA, har jag hittat flera nya namn att utforska.
Böckerna jag lyfter fram här går alla att beställa via svenska nätbokhandlar. Det går inte alltid eftersom de först måste komma ut på den amerikanska eller brittiska marknaden - eller översättas till svenska förstås. Men då kan man använda sig av Fishpond som skickar fraktfritt från Australien. Jag har tidigare beställt bland annat The Piper's Son med finomslaget därifrån.
Jag gör som inkcrush och länkar till goodreadssidorna för de böcker jag blev mest intresserad av.
Will av Maria Boyd
Out of This Place av Emma Cameron
I original heter den här versromanen Cinnamon Rain och är inte det oemotståndligt? Varning för triangeldrama när två vänner gillar samma tjej. Men triangeldraman kan väl göras bra också? (Muttrar hon hoppfullt.)
Raw Blue av Kirsty Eagar
A Little Wanting Song av Cath Crowley
BONUS
söndag 29 september 2013
Några ord om bokmässan kanske?
Ja, varför inte. Om vi med "några ord" menar "väldigt många ord". Och inga bilder! F'låt!
I år gjorde jag min femte raka bokmässa, eller bok- och biblioteksmässa som vi väl envist får hålla fast vid, och det var tröttsamt. Som det brukar vara. Men också intressant. Som det brukar vara.
Jag undrar när man når veteranstatus i bokmässekretsar. Får man speciell nummerlapp som i Vasaloppet? Perks?
Vissa fördelar har man ändå, vis av erfarenhet och så. Som att man vet vilka toaletter som troligast har kort kö och på ett hyfsat smidigt sätt tar sig dit istället för att stå i evighetskö till någon av de populära. Som att man tar omvägar till V-hallen men ändå kommer dit snabbare. Som att veta att lördagen är helvetesdagen men att det inte hjälper hur smart man försöker vara för det är alldeles för mycket folk och hjärnan kokar ihop.
Jag kunde bara besöka mässan på lördagen den här gången. Vid nio var mässgolvet helt hanterbart. Johanna Lindbäck twittrade att hon skulle prata läsambassadörbusiness så jag lyssnade på henne och Johan Unenge i cirka tio minuter. Det var trevligt men sen var det totalkört att få en bra plats för Melodikrysset (alla älskar Melodikrysset) och min inombords, illa dolda, pensionär grät lite och gick sen till K för att lyssna på ett seminarium som jag ändå tänkt gå på.
Förutom Melodikrysset hade jag följande mål med mässan:
Jag köpte Låt vargarna komma. Snabbt avklarat hos X Publishing. Till skillnad från The English Bookshop där det tog hundra år att hitta tre böcker jag kunde tänka mig att köpa. Jag var naturligtvis inte tvungen att köpa tre, men 3 för 2, people, 3 för 2! Så jag köpte
Jag köpte inte Julia Skotts Kroppspanik, men hon och de andra var som väntat supercoola på seminariet (som Linda berättar mer om) och jag har ändå ett presentkort jag måste använda på bokhandeln.
Seminarier i övrigt:
Jag försökte ta mig till Annas inofficiella träff för internetboende bokälskare, men jag var lite sen och det var katastrofmycket folk så jag hade hellre stuckit en gaffel i ögat än krånglat mig igenom horderna. (Okej, inte riktigt, men nästan.) Nästa år kanske vi kan träffas i återvändskorridoren på plan 2 eller stjäla någons nyckelkort och låna deras hotellrum en stund? Men jag har läst allas blogginlägg nu och sett att alla som faktiskt träffades hade trevligt och det gör mig sjukt glad.
Och så var det Man. Vem som helst med en smula vett förstår ju att "hitta Man" är ett alldeles för vagt mål. Nål i en höstack och allt sånt. Nästa försök måste föregås av en mer grundlig planering.
Allt som allt... Det var okej. Inte fantastiskt. Det sög mer energi än det gav, helt klart, och jag hoppas det blir annorlunda nästa gång. För visst blir det en nästa gång!
I år gjorde jag min femte raka bokmässa, eller bok- och biblioteksmässa som vi väl envist får hålla fast vid, och det var tröttsamt. Som det brukar vara. Men också intressant. Som det brukar vara.
Jag undrar när man når veteranstatus i bokmässekretsar. Får man speciell nummerlapp som i Vasaloppet? Perks?
Vissa fördelar har man ändå, vis av erfarenhet och så. Som att man vet vilka toaletter som troligast har kort kö och på ett hyfsat smidigt sätt tar sig dit istället för att stå i evighetskö till någon av de populära. Som att man tar omvägar till V-hallen men ändå kommer dit snabbare. Som att veta att lördagen är helvetesdagen men att det inte hjälper hur smart man försöker vara för det är alldeles för mycket folk och hjärnan kokar ihop.
Jag kunde bara besöka mässan på lördagen den här gången. Vid nio var mässgolvet helt hanterbart. Johanna Lindbäck twittrade att hon skulle prata läsambassadörbusiness så jag lyssnade på henne och Johan Unenge i cirka tio minuter. Det var trevligt men sen var det totalkört att få en bra plats för Melodikrysset (alla älskar Melodikrysset) och min inombords, illa dolda, pensionär grät lite och gick sen till K för att lyssna på ett seminarium som jag ändå tänkt gå på.
Förutom Melodikrysset hade jag följande mål med mässan:
- köpa Låt vargarna komma och Kroppspanik
- gå på seminariet Kroppspanik och det med Hanaa Al-Ramli
- försöka ta mig till Bonnier Carlsens monter och säga hej till Anna
- hitta Man
Jag köpte Låt vargarna komma. Snabbt avklarat hos X Publishing. Till skillnad från The English Bookshop där det tog hundra år att hitta tre böcker jag kunde tänka mig att köpa. Jag var naturligtvis inte tvungen att köpa tre, men 3 för 2, people, 3 för 2! Så jag köpte
- A.S. Kings Please Ignore Vera Dietz som jag förmodligen aldrig skulle ha kommit mig för att köpa annars trots att den varit med på årsplaneringen sen i januari.
- A.M. Homes' May We Be Forgiven som jag glömt att jag ville läsa
- Gillian Flynns Gone Girl för att det var 3 för 2 och jag orkade inte leta längre efter något annat och jag vill ju läsa den även om jag lika gärna kunnat låna på svenska
Jag köpte inte Julia Skotts Kroppspanik, men hon och de andra var som väntat supercoola på seminariet (som Linda berättar mer om) och jag har ändå ett presentkort jag måste använda på bokhandeln.
Seminarier i övrigt:
- ett samtal med Hanaa Al-Ramli som startat bibliotek i palestinska flyktingläger i Jordanien. Där blev jag lite nyförälskad i bibliotek och vad de och böcker kan spela för roll i barns liv. Dokumentär kommer i SVT under hösten om jag förstod det rätt.
- diskussion om hur (vuxen)romaner idag i så stor utsträckning är självbiografiska/autofiktiva, i alla fall i Sverige. Jens Liljestrand sa att de enda som skriver ren fiktion skriver chick lit och deckare och ingen seriös författare vill riskera att hamna i underhållningsträsket så därför skriver de om sig själva efter som det är vad som ger Augustpris och seriös stämpel. Okej... (Han gjorde sig också lite lustig över Curtis Sittenfield (sic!) och jag ba "RÖR INTE MIN CURTIS!" fast inte riktigt i all caps.)
Jag försökte ta mig till Annas inofficiella träff för internetboende bokälskare, men jag var lite sen och det var katastrofmycket folk så jag hade hellre stuckit en gaffel i ögat än krånglat mig igenom horderna. (Okej, inte riktigt, men nästan.) Nästa år kanske vi kan träffas i återvändskorridoren på plan 2 eller stjäla någons nyckelkort och låna deras hotellrum en stund? Men jag har läst allas blogginlägg nu och sett att alla som faktiskt träffades hade trevligt och det gör mig sjukt glad.
Och så var det Man. Vem som helst med en smula vett förstår ju att "hitta Man" är ett alldeles för vagt mål. Nål i en höstack och allt sånt. Nästa försök måste föregås av en mer grundlig planering.
Allt som allt... Det var okej. Inte fantastiskt. Det sög mer energi än det gav, helt klart, och jag hoppas det blir annorlunda nästa gång. För visst blir det en nästa gång!
onsdag 18 september 2013
På min önskelista (27) - en ros i elden
Välkommen till veckans upplaga av önskelistan a.k.a. Maria-tolkar-engelska-boktitlar-på-svenska!
ROSE UNDER FIRE av Elizabeth Wein
While flying an Allied fighter plane from Paris to England, American ATA pilot and amateur poet, Rose Justice, is captured by the Nazis and sent to Ravensbrück, the notorious women's concentration camp. Trapped in horrific circumstances, Rose finds hope in the impossible through the loyalty, bravery and friendship of her fellow prisoners. But will that be enough to endure the fate that’s in store for her?
En av mina absoluta favoritböcker i år är Elizabeth Weins Code Name Verity/Kodnamn Verity och i somras (eller helt nyligen om man går efter den amerikanska tideräkningen) kom dess kompanjon ut. Och jag vet inte varför jag inte redan köpt den?!
Eller jo, det gör jag.
Jag inköpsföreslog den till biblioteket i somras och tänkte att de kunde köpa den åt mig eftersom de faktiskt hade Verity redan. (Varför köpa en bok när det finns en chans att någon annan kan göra det åt en?) Så just nu är det en kapplöpning mellan min otålighet och bibliotekets inköpsavdelning. Men att jag vill läsa den är det inget snack om. Inte för att handlingen skriker mitt namn, men det gjorde egentligen inte Verity heller så man kan inte bara gå till dem som skriker. Att döma av de recensioner jag läst är Rose en värdig partner till Verity.
ROSE UNDER FIRE av Elizabeth Wein
While flying an Allied fighter plane from Paris to England, American ATA pilot and amateur poet, Rose Justice, is captured by the Nazis and sent to Ravensbrück, the notorious women's concentration camp. Trapped in horrific circumstances, Rose finds hope in the impossible through the loyalty, bravery and friendship of her fellow prisoners. But will that be enough to endure the fate that’s in store for her?
(beskrivning från goodreads)
En av mina absoluta favoritböcker i år är Elizabeth Weins Code Name Verity/Kodnamn Verity och i somras (eller helt nyligen om man går efter den amerikanska tideräkningen) kom dess kompanjon ut. Och jag vet inte varför jag inte redan köpt den?!
Eller jo, det gör jag.
Jag inköpsföreslog den till biblioteket i somras och tänkte att de kunde köpa den åt mig eftersom de faktiskt hade Verity redan. (Varför köpa en bok när det finns en chans att någon annan kan göra det åt en?) Så just nu är det en kapplöpning mellan min otålighet och bibliotekets inköpsavdelning. Men att jag vill läsa den är det inget snack om. Inte för att handlingen skriker mitt namn, men det gjorde egentligen inte Verity heller så man kan inte bara gå till dem som skriker. Att döma av de recensioner jag läst är Rose en värdig partner till Verity.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)