Om nu knappt ett kapitel av Röda rummet kan kallas att läsa Strindberg. Dessutom gör jag det inte just i detta nu så presensformen ljuger. Just nu tar jag en paus från min sedan länge uppskjutna hemtenta om projektutvärdering. För det är sex timmar till inlämning så jag har tid för en paus.
Varför i hela friden läser jag Röda rummet? Det började lite med Malins (Bara en sida till, ni vet) helgalna idé om att läsa 50 klassiker på 5 år. Not gonna happen. Men några kan jag väl klara av. Och den fanns i bokhyllan här hemma. För min bror äger den. Vilket är oerhört förvånande. Men den låg i bokhyllan i reservköket, bakom andra böcker, med bokmärke (tjeckiskt vodkakvitto) efter tre kapitel så ordningen återställd. Och jag hade läst ut mina medhavda (i-läsningen Istället för att bara skrika och omläsningen av Jellicoe Road) så det passade bra. Men vi får se om jag tar mig igenom alla sågo och deltogo.
Hej världen, vad gör du?
Mina planer på att läsa Röda Rummet uppkom också av att jag har den i bokhyllan. Fick den för ett antal år sedan och den har ju inte blivit läst, så varför inte. Stackars lilla bok, blir bara läst på grund av att den råkar finnas i närheten.. ;)
SvaraRaderaHar inte läst den och känner heller ingen större längtan efter att läsa den (och jag har ingen bror som kunnat placera den i bokhyllan med tjeckiskt vodkakvitto i). Håller på och plöjer igenom Margit Söderholms bygderomaner från Hälsingland. :-) Fast inte just ikväll. Ikväll har jag suttit och målat naglarna i en skum källartrapp på universitetet. Det du! :-P By the way, hur länge blir du kvar här i trakterna? KRAM
SvaraRadera