En sån där vidrig bok där mamman dör

av Sonya Sones

Jag älskar att läsa
Men mitt liv får verkligen inte bli
som en sån där vidrig bok
där mamman dör
och tjejen måste flytta
till sin försumliga pappa
och han visar sig vara
en alkoholiserad heroinist
som misshandlar henne brutalt
och utnyttjar henne sexuellt
så att hon blir
en bulimisk yxmördare.

                        - Sones, s. 14


Rubys mamma har just dött och hon måste flytta till sin pappa. Men han är inte någon alkoholiserad heroinist. Han är en rätt så trevlig och omtyckt hollywoodskådis med sunda vanor och gott om pengar att spendera. Dessutom verkar de ha mycket gemensamt.
   Men hur kan hon tillåta sig att gilla personen som stack innan hon föddes och sen inte synts till alls? Hur kan hon överhuvudtaget se något positivt i sin situation när hon inte bara förlorat sin mamma utan också tvingats lämna sin bästa kompis och sin pojkvän på andra sidan landet?

Händelseutvecklingen i den här ovidriga (men stundtals halsklumpframkallande) boken är på intet sätt överraskande. Men det gör liksom ingenting för det är bra ändå.
   Det är roligt att läsa om omställningen det innebär för Ruby att flytta till ett annat liv och hennes beslutsamhet att inte gilla det nya trots att det kanske finns mycket positivt där egentligen. Samtidigt blir det inte bara ytligt fnissigt för det finns trots allt en död mamma i bakgrunden och man förstår varför Ruby vill klamra sig fast vid sitt gamla liv.

Så både humor och en nypa sorg förpackat i formen som ges prov på ovan. Jag är inte någon poesiläsare, men det är mest för att jag inte är intresserad av att sitta och fundera på vad texter egentligen handlar om. Jag vill läsa och förstå att en lampa är en lampa och inte en symbol för något annat. Men den här romanformen är helt okej för mig. Det är rent och enkelt och inga konstigheter. Komprimerat, snabbläst och stiligt.