Sista november idag och logiskt nog första december imorgon. Det innebär julkalender. I söndags nämnde jag två stycken, Nilmas bokhylla och Boken är tankens barn.
I Nilmas bokhylla kommer det att vara separata tävlingar med nya vinstmöjligheter varje dag och hos Boken är tankens barn kommer en större utlottning där man kan vinna en av de 24 juliga böckerna som presenteras i kalendern.
Sedan har jag upptäckt att också Bookshelf har en kalender planerad. Även där kan det tänkas bli tävling och annat smått och gott.
Dessutom kommer Johanna att dela med sig av sin novelläsning varje dag vilket jag hoppas kommer inspirera mig att prova på novellformatet.
Jag då?
Till skillnad från ovan nämnda har jag inte planerat något specifikt, men jag kommer att publicera inlägg varje dag fram till jul. Vissa inlägg blir mer juliga än andra och så kommer jag att dela ut gratisklappar i form av tips.
En annan målsättning jag har är att kommentera minst ett blogginlägg om dagen. Jag är nämligen sämst i världshistorien på att kommentera och det ska jag försöka ändra på. Så förhoppningsvis ses vi i december - både i min blogg och din!
fredag 30 november 2012
Om en bok: INNAN JAG DÖR
av Jenny Downham
Det är för historier som den här ordet hjärtskärande är skapat.
Tessa är sexton och döende. Efter flera års sjukdom är det nu kört. Det är så mycket hon inte hunnit med - hon har en hel lista - och så lite tid kvar att göra något åt saken. Men det är värt ett försök och hon börjar med det viktigaste. En kille.
Inte omöjligt, säger bästa kompisen och främsta påhejaren, om hon nöjer sig med sex och inte förväntar sig kärlek. Men det gör Tessa. Hon förväntar sig kärlek och hon förväntar sig massor av saker. Allteftersom tiden går vill hon bara mer och den ursprungliga listan växer hela tiden. Få uppleva våren igen. Se sina föräldrar hitta tillbaka till varandra och överleva dem. Så som det är meningen.
Innan jag dör är betydligt bättre än jag minns den sen jag läste den för några år sen. Eller, grejen är att jag inte mindes så mycket överhuvudtaget. Men nu fångar boken mig från första stycket (en pojkvän på en galge i garderoben!), första kapitlet (lillebror!), och håller greppet till de sista smärtsamma sidorna där jag bläddrar vidare efter de sista orden i hopp om att det trots allt finns mer.
"Sluta nu pappa."
"Sluta med vadå?"
"Sluta låtsas att jag kommer att bli frisk."
Det är för historier som den här ordet hjärtskärande är skapat.
Inte omöjligt, säger bästa kompisen och främsta påhejaren, om hon nöjer sig med sex och inte förväntar sig kärlek. Men det gör Tessa. Hon förväntar sig kärlek och hon förväntar sig massor av saker. Allteftersom tiden går vill hon bara mer och den ursprungliga listan växer hela tiden. Få uppleva våren igen. Se sina föräldrar hitta tillbaka till varandra och överleva dem. Så som det är meningen.
Innan jag dör är betydligt bättre än jag minns den sen jag läste den för några år sen. Eller, grejen är att jag inte mindes så mycket överhuvudtaget. Men nu fångar boken mig från första stycket (en pojkvän på en galge i garderoben!), första kapitlet (lillebror!), och håller greppet till de sista smärtsamma sidorna där jag bläddrar vidare efter de sista orden i hopp om att det trots allt finns mer.
onsdag 28 november 2012
På min önskelista (17) - cupcakes
Jag har laddat upp med några vintriga böcker inför december, men det skadar väl inte att önska sig en till?
Bittersweet av Sarah Ockler
Once upon a time, Hudson knew exactly what her future looked like. Then a betrayal changed her life and knocked her dreams to the ground. Now she's a girl who doesn't believe in second chances, a girl who stays under the radar by baking cupcakes at her mom's diner and obsessing over what might have been.
So when things start looking up and she has another shot at her dreams, Hudson is equal parts hopeful and terrified. Of course, this is also the moment a cute, sweet guy walks into her life--and starts serving up some seriously mixed signals. She's got a lot on her plate, and for a girl who's been burned before, risking it all is easier said than done.
It's time for Hudson to ask herself what she really wants, and how much she's willing to sacrifice to get it. Because in a place where opportunities are fleeting, she knows this chance may very well be her last....
(beskrivning hämtad från Adlibris)
Jag tror att det är en vintrig bok? Den innehåller i alla fall is. Och cupcakes brukar komma med frost-ing (hehe). Handlingen som den beskrivs låter definitivt som en bok jag skulle kunna gilla. Lagom gullig, grubblig och så förstås bitterljuv. Har väntat på den häftade utgåvan som ska vara på gång inom kort!
Bittersweet av Sarah Ockler
It's time for Hudson to ask herself what she really wants, and how much she's willing to sacrifice to get it. Because in a place where opportunities are fleeting, she knows this chance may very well be her last....
(beskrivning hämtad från Adlibris)
Jag tror att det är en vintrig bok? Den innehåller i alla fall is. Och cupcakes brukar komma med frost-ing (hehe). Handlingen som den beskrivs låter definitivt som en bok jag skulle kunna gilla. Lagom gullig, grubblig och så förstås bitterljuv. Har väntat på den häftade utgåvan som ska vara på gång inom kort!
måndag 26 november 2012
Om en bok: SAVING JUNE
av Hannah Harrington
Systrarna June och Harper Scott kunde inte ha varit mer olika. June var den skötsamma, ordentliga och duktiga tjejen som alla gillade. Harper den som gick i totalt motsatt riktning för det skulle ändå aldrig gå att mäta sig med June. Men det var June som tog livet av sig veckan innan sin highschoolexamen och det är Harper som står kvar i spillrorna med frågor.
När mamma faller samman, pappa sedan tidigare lämnat dem och religiösa moster Helen flyttar in för att hjälpa till bestämmer sig Harper för att rädda June. Kunde hon inte göra det förut kan hon i alla fall nu försöka rädda Junes aska från att splittras mellan de skilda föräldrarna. Mot Kalifornien med bästa kompisen Laney som stöd och den mystiska och enerverande Jake bakom ratten. Varför vill han köra dem ända till Kalifornien och hur kände han egentligen June?
Under min omläsningsperiod nyligen passade jag på att läsa böcker jag läst men inte recenserat förut. Saving June läste jag förra vintern och sa inte så mycket mer då än att jag gillade den mer än Amy and Roger's Epic Detour (jag verkade övertygad då, men idag vet jag inte om det stämmer, vill verkligen läsa om Amy & Roger dock!).
Det är två böcker med samma ingredienser i grunden - död familjemedlem och road trip. Till det läggs att saker händer längs vägen. Människor träffas. Resesällskapet som inte känner varandra vid resans början men vid dess slut. Väldigt mycket musik (Jake är en "douche-baggy hipster music snob with the tastes of a forty-year-old white guy") men till skillnad från filmerna i Why We Broke Up är det existerande musik som finns i låtlistor längst bak i boken om man vill kolla upp.
Egentligen är den här boken full av saker jag inte riktigt köper. Som vad som föranleder resan och Jakes hemlighet. Men jag accepterar det ändå eftersom fyllningen, själva resan är underhållande. (Även om det blir lite plågsamt när Harper och Laney typ: "Rolling Stones, vilka är det?", men det kanske bara är jag som övervärderar allmänbildning.)
Jake är inte en av de snälla nördkillarna som Roger. Hård yta, hemlighetsfull, mörk bakgrund fylld av trubbel och den så tuffa (o)vanan att kalla Harper vid efternamn (men Harper är ju ett så fint namn!!!), men så har han sina supergulliga stunder när han är precis vad Harper behöver i sin råa sorg men inte alltid klarar av att hantera. Hm... Det är kanske så att jag gillade den här boken mer för att jag generellt gilar Jake-typen mer än Roger-typen? Hm...
Inte den bästa boken om road tripping, inte den bästa boken om sorg, men en helt okej bok om sorg och road trip.
När mamma faller samman, pappa sedan tidigare lämnat dem och religiösa moster Helen flyttar in för att hjälpa till bestämmer sig Harper för att rädda June. Kunde hon inte göra det förut kan hon i alla fall nu försöka rädda Junes aska från att splittras mellan de skilda föräldrarna. Mot Kalifornien med bästa kompisen Laney som stöd och den mystiska och enerverande Jake bakom ratten. Varför vill han köra dem ända till Kalifornien och hur kände han egentligen June?
Under min omläsningsperiod nyligen passade jag på att läsa böcker jag läst men inte recenserat förut. Saving June läste jag förra vintern och sa inte så mycket mer då än att jag gillade den mer än Amy and Roger's Epic Detour (jag verkade övertygad då, men idag vet jag inte om det stämmer, vill verkligen läsa om Amy & Roger dock!).
Det är två böcker med samma ingredienser i grunden - död familjemedlem och road trip. Till det läggs att saker händer längs vägen. Människor träffas. Resesällskapet som inte känner varandra vid resans början men vid dess slut. Väldigt mycket musik (Jake är en "douche-baggy hipster music snob with the tastes of a forty-year-old white guy") men till skillnad från filmerna i Why We Broke Up är det existerande musik som finns i låtlistor längst bak i boken om man vill kolla upp.
Egentligen är den här boken full av saker jag inte riktigt köper. Som vad som föranleder resan och Jakes hemlighet. Men jag accepterar det ändå eftersom fyllningen, själva resan är underhållande. (Även om det blir lite plågsamt när Harper och Laney typ: "Rolling Stones, vilka är det?", men det kanske bara är jag som övervärderar allmänbildning.)
Jake är inte en av de snälla nördkillarna som Roger. Hård yta, hemlighetsfull, mörk bakgrund fylld av trubbel och den så tuffa (o)vanan att kalla Harper vid efternamn (men Harper är ju ett så fint namn!!!), men så har han sina supergulliga stunder när han är precis vad Harper behöver i sin råa sorg men inte alltid klarar av att hantera. Hm... Det är kanske så att jag gillade den här boken mer för att jag generellt gilar Jake-typen mer än Roger-typen? Hm...
Inte den bästa boken om road tripping, inte den bästa boken om sorg, men en helt okej bok om sorg och road trip.
söndag 25 november 2012
Söndagssexan - öken och julkalendrar
1. Välkommen till öknen!
Ja, jag bytte utseende på bloggen för ett tag sen och häromdagen när jag satt vid en dator i skolan upptäckte jag att bakgrunden inte bara är blå (som den är i min laptop) utan dessutom har en öde väg som skär genom öknen.
Bilden är alltså inte vald för att den symboliserar någonting, men jag började förstås fundera på vad den kunde tänkas symbolisera. (Hur ungdomsboksutgivningen är en öken av icke-contemporary men med guldkorn av contemporary som oaser? Hur jag gillar roadtripböcker?) Vad den än kan tänkas förmedla får den vara kvar ett tag för jag orkar inte välja ut varken en betydelsefull eller intetsägande bakgrund och jag gillar den.
2. Som vi alla vet är jag rätt så totalt insnöad på contemporary och varje gång jag trevar mig ut på osäker mark känner jag att det är en nyhet värd att basunera ut. Tre löpsedlar från veckan som gått:
MARIA TITTAR PÅ MERLIN - OCH GILLAR DET!
MARIA LÄSER FANFICTION FÖR FÖRSTA GÅNGEN!
MARIA RESERVERAR CITY OF BONES!
3. Men innan någon drabbas av chocktillstånd... Här kommer en länk till Stacked som för några veckor sen hade contemporary week och tipsade långt och bra om läsvärda böcker. Till exempel vad vi har att se fram emot 2013.
4. För några dagar sen skrev jag om hur jag befann mig i en omläsningsperiod och inte hade lust att läsa nya böcker. Tydligen hjälpte det att skriva om det, för sedan dess har jag läst ut två böcker jag aldrig läst förut.
5. Det regnar i Borås.
6. Nu är det en månad kvar till jul och nästa vecka drar december igång - till exempel med julkalendrar här och där. På TV är det dags att flytta in på Greveholm igen och i bloggvärlden har både Nilmas bokhylla och Boken är tankens barn planerat julkalendrar sedan länge. Titta in hos dem för att läsa mer och se hur du kan vinna böcker.
Vet du fler bloggar som kommer att ha julkalendrar (kanske din egen?) får du gärna berätta in da commentz.
Ja, jag bytte utseende på bloggen för ett tag sen och häromdagen när jag satt vid en dator i skolan upptäckte jag att bakgrunden inte bara är blå (som den är i min laptop) utan dessutom har en öde väg som skär genom öknen.
Bilden är alltså inte vald för att den symboliserar någonting, men jag började förstås fundera på vad den kunde tänkas symbolisera. (Hur ungdomsboksutgivningen är en öken av icke-contemporary men med guldkorn av contemporary som oaser? Hur jag gillar roadtripböcker?) Vad den än kan tänkas förmedla får den vara kvar ett tag för jag orkar inte välja ut varken en betydelsefull eller intetsägande bakgrund och jag gillar den.
2. Som vi alla vet är jag rätt så totalt insnöad på contemporary och varje gång jag trevar mig ut på osäker mark känner jag att det är en nyhet värd att basunera ut. Tre löpsedlar från veckan som gått:
MARIA TITTAR PÅ MERLIN - OCH GILLAR DET!
MARIA LÄSER FANFICTION FÖR FÖRSTA GÅNGEN!
MARIA RESERVERAR CITY OF BONES!
3. Men innan någon drabbas av chocktillstånd... Här kommer en länk till Stacked som för några veckor sen hade contemporary week och tipsade långt och bra om läsvärda böcker. Till exempel vad vi har att se fram emot 2013.
4. För några dagar sen skrev jag om hur jag befann mig i en omläsningsperiod och inte hade lust att läsa nya böcker. Tydligen hjälpte det att skriva om det, för sedan dess har jag läst ut två böcker jag aldrig läst förut.
5. Det regnar i Borås.
6. Nu är det en månad kvar till jul och nästa vecka drar december igång - till exempel med julkalendrar här och där. På TV är det dags att flytta in på Greveholm igen och i bloggvärlden har både Nilmas bokhylla och Boken är tankens barn planerat julkalendrar sedan länge. Titta in hos dem för att läsa mer och se hur du kan vinna böcker.
Vet du fler bloggar som kommer att ha julkalendrar (kanske din egen?) får du gärna berätta in da commentz.
fredag 23 november 2012
Jag hade verkligen tänkt skriva en bokrecension idag
...men orka. Alltså, jag orkar inte. Och det är ju ingen som vet om mitt inofficiella bloggschema som säger att det ska komma upp recensioner måndag och fredag så det är lätt att fuska.
Istället den där enkäten som väl alla snart har svarat på (?) trots att jag återigen måste välja mellan pocket och inbundet. This or that, ni vet. Senast såg jag den hos Tonårsboken.
Ljudbok eller bok i handen? Läsa orden med ögonen så bok i handen, 99 gånger av 100. Den hundrade läser Stephen Fry Harry Potter för mig och då är det okej. Men annars kan jag inte hålla fokus.
Pocket eller inbunden? Det billigaste alternativet med ytterst få undantag. På Adlibris brukar jag vänta på att det står "Häftad".
Påhittat eller verklighetsbaserat? Påhittat. Fiction, inte non fiction. Inte memoarer, biografier, fack och based on a true story.
Harry Potter eller Twilight? Harry Potter. Men Twilight var en av de mest intensiva läsupplevelser jag haft, hetsläsning på hög nivå under koncentrerad tid. Harry har följt med mig längre och hållt för omläsning på ett helt annat sätt.
Fantasyvärld eller vår värld? Svår fråga... Not. Vår värld. Absolut.
Kindle, iPad eller annat? Jag köpte en letto i somras och den funkar för mina enkla behov av en ren läsplatta. Den minskar mitt pappersberg av kurslitteraturartiklar och jag har börjat låna e-böcker. (Nu senast Katarina Kieris Mellan dig och mig.)
Låna eller köpa böcker? Lånar i så stor utsträckning jag kan.
Bokhandlar eller online? Online. Helt på grund av pris och utbud mer i min smak. Och jag försöker att inte ha dåligt samvete. Men ska hem i vinter och utnyttja presentkort hos min lokala bokhandlare.
Ensamstående bok eller trilogi? Det finns fina trilogier/serier, men jag föredrar ensamstående. Att läsa en bok och vara klar med den. (Eller, klar blir man väl inte alltid, men ni fattar.) En bidragande orsak till att jag läser så lite icke-contemporary är helt klart att jag måste binda upp mig på långtidskontrakt. (En annan orsak är att de inte är contemporary.)
Tjock bok eller kort bok? Nuförtiden är jag nöjd med böcker på mellan 250 och 350 sidor, med vissa variationer i båda riktningarna. Jag går inte aktivt ut och jagar tegelstenar. (Men det var lite kul i Sveg där biblioteket skyltade just med supertjocka böcker.)
Romans eller action? Kääärlek! Sen vet jag inte riktigt vad action innebär? Men jag läser ju till exempel inte deckare och thrillers utan föredrar större relationsfokus.
Mysa under filt eller steka i solen? Mysa under filt. Jag skulle kunna bo under en filt. Jag och en bok. Solstolen funkar, men det går ju bara i korta perioder om man vill vara hälsosam och jag vill kunna läsa timmar i sträck.
Varm choklad eller latte? Varm choklad (+ filt). Jag har aldrig druckit latte. Det är någon sorts kaffe och jag har inte planerat att lära mig dricka kaffe än på sisådär 25 år.
Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning? Jag läser oftast recensioner på böcker jag redan läst. Så jag antar "bilda egen uppfattning". Speciellt om det är böcker jag vet att jag vill läsa. Är det böcker som låter totalt ointressanta läser jag oftast inte alls och är det böcker som låter spänannde skummar jag. Det jag borde bli bättre på är att läsa om de "totalt ointressanta" för att inte stänga dörren helt.
Istället den där enkäten som väl alla snart har svarat på (?) trots att jag återigen måste välja mellan pocket och inbundet. This or that, ni vet. Senast såg jag den hos Tonårsboken.
Ljudbok eller bok i handen? Läsa orden med ögonen så bok i handen, 99 gånger av 100. Den hundrade läser Stephen Fry Harry Potter för mig och då är det okej. Men annars kan jag inte hålla fokus.
Pocket eller inbunden? Det billigaste alternativet med ytterst få undantag. På Adlibris brukar jag vänta på att det står "Häftad".
Påhittat eller verklighetsbaserat? Påhittat. Fiction, inte non fiction. Inte memoarer, biografier, fack och based on a true story.
Harry Potter eller Twilight? Harry Potter. Men Twilight var en av de mest intensiva läsupplevelser jag haft, hetsläsning på hög nivå under koncentrerad tid. Harry har följt med mig längre och hållt för omläsning på ett helt annat sätt.
Fantasyvärld eller vår värld? Svår fråga... Not. Vår värld. Absolut.
Kindle, iPad eller annat? Jag köpte en letto i somras och den funkar för mina enkla behov av en ren läsplatta. Den minskar mitt pappersberg av kurslitteraturartiklar och jag har börjat låna e-böcker. (Nu senast Katarina Kieris Mellan dig och mig.)
Låna eller köpa böcker? Lånar i så stor utsträckning jag kan.
Bokhandlar eller online? Online. Helt på grund av pris och utbud mer i min smak. Och jag försöker att inte ha dåligt samvete. Men ska hem i vinter och utnyttja presentkort hos min lokala bokhandlare.
Ensamstående bok eller trilogi? Det finns fina trilogier/serier, men jag föredrar ensamstående. Att läsa en bok och vara klar med den. (Eller, klar blir man väl inte alltid, men ni fattar.) En bidragande orsak till att jag läser så lite icke-contemporary är helt klart att jag måste binda upp mig på långtidskontrakt. (En annan orsak är att de inte är contemporary.)
Tjock bok eller kort bok? Nuförtiden är jag nöjd med böcker på mellan 250 och 350 sidor, med vissa variationer i båda riktningarna. Jag går inte aktivt ut och jagar tegelstenar. (Men det var lite kul i Sveg där biblioteket skyltade just med supertjocka böcker.)
Romans eller action? Kääärlek! Sen vet jag inte riktigt vad action innebär? Men jag läser ju till exempel inte deckare och thrillers utan föredrar större relationsfokus.
Mysa under filt eller steka i solen? Mysa under filt. Jag skulle kunna bo under en filt. Jag och en bok. Solstolen funkar, men det går ju bara i korta perioder om man vill vara hälsosam och jag vill kunna läsa timmar i sträck.
Varm choklad eller latte? Varm choklad (+ filt). Jag har aldrig druckit latte. Det är någon sorts kaffe och jag har inte planerat att lära mig dricka kaffe än på sisådär 25 år.
Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning? Jag läser oftast recensioner på böcker jag redan läst. Så jag antar "bilda egen uppfattning". Speciellt om det är böcker jag vet att jag vill läsa. Är det böcker som låter totalt ointressanta läser jag oftast inte alls och är det böcker som låter spänannde skummar jag. Det jag borde bli bättre på är att läsa om de "totalt ointressanta" för att inte stänga dörren helt.
torsdag 22 november 2012
Om omläsning
För några veckor sen undrade Bokbuse hur folk hinner med att läsa om gamla böcker PLUS skola, livet, fritid och nyläsning. Jag vet inte om folk gör det. Om de inte är hypereffektiva supermänniskor som dessutom läser snabbt. Någonting måste väl bli lidande. Så blir det i alla fall när jag läser om böcker.
Anledningen till att jag tar upp det här är att jag just nu befinner mig i en omläsningsperiod. Jag känner mig inte alls sugen på de nya böckerna jag har i hyllan och kommer tomhänt från biblioteket. Istället dras jag till sånt jag redan läst och har faktiskt inte läst en enda "ny" bok hittills i november. (Och jag känner ett väldigt sug efter Saving Francesca och The Piper's Son, så det är frågan om det blir någon nyläsning alls den här månaden...) Det är alltså de nya böckerna som blir lidande när jag prioriterar gammalt, men jag känner inte riktigt att det är något problem. Det gör ingenting att jag "inte hinner med" mina nya böcker.
Jag vet att många lever efter filosofin "Varför läsa om gamla böcker när det finns så många nya att upptäcka?!", men det gör inte jag. Jag är en omläsare. Det finns en sorts trygghet i att återvända till gamla böcker som jag uppskattar speciellt när det är lite extra stressigt. Och att vara superuppdaterad för att hänga med är inget jag strävar efter. Visserligen leder det till att jag inte riktigt fattar hysterin kring City of Bones-trailern och Jace (jag var mer: "Titta! Jared Harris från Mad Men!" när jag såg den) eftersom jag ligger väldigt "efter" när det gäller The Mortal Instruments, men det får jag leva med. Prioriteringar.
PS. Jag har faktiskt reserverat City of Bones på biblioteket och ska försöka läsa den den här gången, inte bara låna hem och sen lämna tillbaka oläst.
Anledningen till att jag tar upp det här är att jag just nu befinner mig i en omläsningsperiod. Jag känner mig inte alls sugen på de nya böckerna jag har i hyllan och kommer tomhänt från biblioteket. Istället dras jag till sånt jag redan läst och har faktiskt inte läst en enda "ny" bok hittills i november. (Och jag känner ett väldigt sug efter Saving Francesca och The Piper's Son, så det är frågan om det blir någon nyläsning alls den här månaden...) Det är alltså de nya böckerna som blir lidande när jag prioriterar gammalt, men jag känner inte riktigt att det är något problem. Det gör ingenting att jag "inte hinner med" mina nya böcker.
Jag vet att många lever efter filosofin "Varför läsa om gamla böcker när det finns så många nya att upptäcka?!", men det gör inte jag. Jag är en omläsare. Det finns en sorts trygghet i att återvända till gamla böcker som jag uppskattar speciellt när det är lite extra stressigt. Och att vara superuppdaterad för att hänga med är inget jag strävar efter. Visserligen leder det till att jag inte riktigt fattar hysterin kring City of Bones-trailern och Jace (jag var mer: "Titta! Jared Harris från Mad Men!" när jag såg den) eftersom jag ligger väldigt "efter" när det gäller The Mortal Instruments, men det får jag leva med. Prioriteringar.
PS. Jag har faktiskt reserverat City of Bones på biblioteket och ska försöka läsa den den här gången, inte bara låna hem och sen lämna tillbaka oläst.
onsdag 21 november 2012
På min önskelista (16) - MER LOCKHART
Jag har precis läst E. Lockharts The Disreputable History of Frankie Landau-Banks för andra gången (den har inte blivit sämre) och känner: MER LOCKHART. Jag har tyvärr bara en bok kvar, och även om jag hyser vissa tvivel om den så är det bättre än inget. Därför önskar jag mig:
Dramarama av E. Lockhart
Two theater-mad, self-invented, fabulositon Ohio teenagers.
One boy, one girl.
One gay, one straight.
One black, one white.
And SUMMER DRAMA CAMP.
It’s a season of hormones,
gold lamé,
hissy fits,
jazz hands,
song and dance,
true love,
and unitards
that will determine their future–and test their friendship.
(beskrivning hämtad från författarens hemsida)
Det är väldigt få av orden i beskrivningen som gör mig sugen. Musikaler, sång, dans, "jazz hands"... Intresse och kunskaper finns i begränsad upplaga i den här ringhörnan. Men det ÄR E. Lockhart. Jag vet att det kommer bli smart och roligt. Och jag HAR sett alla avsnitt av Glee. Jag kanske är redo? Det är definitivt värt ett försök.
Ja, jag har bara Dramarama kvar, men det kommer mera från Lockhart.
2014.
2014! Evigheters evigheter alltså, men hon jobbar på den och avslöjade för ett tag sen att den fått titeln We were liars. I somras räknade hon upp några böcker som inspirerat henne i skrivandet och på Pinterest har hon en sida (ett plank? en anslagstavla?) där hon satt upp fler saker som inspirerat nya boken. Flera av titlarna och bilderna gör mig minst sagt sugen och hoppfull så let's hope att jorden inte går under.
One boy, one girl.
One gay, one straight.
One black, one white.
And SUMMER DRAMA CAMP.
It’s a season of hormones,
gold lamé,
hissy fits,
jazz hands,
song and dance,
true love,
and unitards
that will determine their future–and test their friendship.
(beskrivning hämtad från författarens hemsida)
Det är väldigt få av orden i beskrivningen som gör mig sugen. Musikaler, sång, dans, "jazz hands"... Intresse och kunskaper finns i begränsad upplaga i den här ringhörnan. Men det ÄR E. Lockhart. Jag vet att det kommer bli smart och roligt. Och jag HAR sett alla avsnitt av Glee. Jag kanske är redo? Det är definitivt värt ett försök.
Ja, jag har bara Dramarama kvar, men det kommer mera från Lockhart.
2014.
2014! Evigheters evigheter alltså, men hon jobbar på den och avslöjade för ett tag sen att den fått titeln We were liars. I somras räknade hon upp några böcker som inspirerat henne i skrivandet och på Pinterest har hon en sida (ett plank? en anslagstavla?) där hon satt upp fler saker som inspirerat nya boken. Flera av titlarna och bilderna gör mig minst sagt sugen och hoppfull så let's hope att jorden inte går under.
måndag 19 november 2012
Om en bok: THE KEY TO THE GOLDEN FIREBIRD
av Maureen Johnson
Ett år har gått sen systrarna Golds pappa dog och de är kanske mer splittrade än någonsin trots att de bor under samma tak.
Mellansyster May kämpar för att hålla ihop det. Hon ska sköta det krävande skolarbetet, jobba extra och ta ansvar hemma när ingen annan gör det. Och så är det körkortet som måste fixas, men det går inte direkt framåt och hon är så pass desperat att hon accepterar hjälp från oväntat håll.
Storasyster Brooks har slutat kämpa. Hon har hoppat av softballaget där hon var stjärnan och hänger med nya kompisar som kanske inte är bra för henne. Lillasyster Palmer kämpar med panikattacker hon håller för sig själv för det tycks inte finnas någon som förstår henne.
Min resa med Maureen Johnson har tidigare tagit mig till New York och Medelhavet och nu till ett trasigt hem i Philadelphia.
Mest handlar Johnsons debutbok om May, men de andra systrarna får också plats. Det är sorg som ska handskas med, liv som går vidare. Om att växa upp, ta ansvar, känna frihet, bli kär och få sitt hjärta krossat. Jag blir inte fullständigt förälskad, men det är fint, det funkar, det är roligt ibland och naturligtvis sorgligt ibland. Det låter inte superupphetsande, ÄR inte superupphetsande, men är helt okej fint på ett behagligt sätt.
Och jag gillar Maureen Johnsons speciella röst och tycker att jag kommer närmare att ringa in var det sköna med hennes berättande ligger. Till exempel här i en känslosam scen som verkligen berättas à la Johnson:
PS. Boken finns översatt till svenska och heter då Systrar av guld.
Mellansyster May kämpar för att hålla ihop det. Hon ska sköta det krävande skolarbetet, jobba extra och ta ansvar hemma när ingen annan gör det. Och så är det körkortet som måste fixas, men det går inte direkt framåt och hon är så pass desperat att hon accepterar hjälp från oväntat håll.
Storasyster Brooks har slutat kämpa. Hon har hoppat av softballaget där hon var stjärnan och hänger med nya kompisar som kanske inte är bra för henne. Lillasyster Palmer kämpar med panikattacker hon håller för sig själv för det tycks inte finnas någon som förstår henne.
Min resa med Maureen Johnson har tidigare tagit mig till New York och Medelhavet och nu till ett trasigt hem i Philadelphia.
Mest handlar Johnsons debutbok om May, men de andra systrarna får också plats. Det är sorg som ska handskas med, liv som går vidare. Om att växa upp, ta ansvar, känna frihet, bli kär och få sitt hjärta krossat. Jag blir inte fullständigt förälskad, men det är fint, det funkar, det är roligt ibland och naturligtvis sorgligt ibland. Det låter inte superupphetsande, ÄR inte superupphetsande, men är helt okej fint på ett behagligt sätt.
Och jag gillar Maureen Johnsons speciella röst och tycker att jag kommer närmare att ringa in var det sköna med hennes berättande ligger. Till exempel här i en känslosam scen som verkligen berättas à la Johnson:
A cloud of gnats descended on May's head. She waved them away, but not before getting a few up her nose. She had to snort them out. Even though she tried to do this in a very low-key way, it still wasn't exactly attractive.Inte så mycket knott i näsan i andra böcker och sällan i en scen av det här slaget.
PS. Boken finns översatt till svenska och heter då Systrar av guld.
söndag 18 november 2012
Bokbloggsjerka 16-19 november: titlar
Dags för ett av mina sporadiska inhopp i Annikas bokbloggsjerka för att se vad landets bokbloggare går igång på för boktitlar!
Omslag har förhållandevis liten påverkan när det gäller vilka böcker jag dras till, titlar har däremot en större dragningskraft.
Jag gillar titlar som är ganska långa och har ett of i sig. Till exempel
The Statistical Probability of Love at First Sight, The Double Life of Cassiel Roadnight och förstås The Disreputable History of Frankie Landau-Banks.
Eller How to-titlar som handlar om mer intressanta saker än hur man går ner fem kilo till midsommar. Som How to Say Goodbye in Robot, How to Talk to a Widower och How to Save a Life.
Men min absoluta favorit just nu, som helt seriöst gör mig tårögd OCH får mig att skratta högt, är Meg Rosoffs THERE IS NO DOG. Jag vet inte hur själva boken ska överträffa den titeln så jag skjuter upp läsningen av översättningen (I begynnelsen var Bob) och njuter av titeln ett tag till.
Omslag har förhållandevis liten påverkan när det gäller vilka böcker jag dras till, titlar har däremot en större dragningskraft.
Jag gillar titlar som är ganska långa och har ett of i sig. Till exempel
The Statistical Probability of Love at First Sight, The Double Life of Cassiel Roadnight och förstås The Disreputable History of Frankie Landau-Banks.
Eller How to-titlar som handlar om mer intressanta saker än hur man går ner fem kilo till midsommar. Som How to Say Goodbye in Robot, How to Talk to a Widower och How to Save a Life.
Men min absoluta favorit just nu, som helt seriöst gör mig tårögd OCH får mig att skratta högt, är Meg Rosoffs THERE IS NO DOG. Jag vet inte hur själva boken ska överträffa den titeln så jag skjuter upp läsningen av översättningen (I begynnelsen var Bob) och njuter av titeln ett tag till.
onsdag 14 november 2012
På min önskelista (15) - en mjuk återstart
Inte tid att säga så mycket idag för jag ska ut på hemligt uppdrag, men Bokgläntan presenterade förra veckan nya nyheter om Sarah Dessens kommande och jag vill naturligtvis ha den fortfarande.
Man kan nu läsa ett smakprov ur boken om man vill, men jag vill inte (mer om det en annan dag). Vill du hittar du en länk i Bokgläntan.
Här är framsidan:
Boken kommer den 4 juni 2013. Den perfekta examenspresenten till mig själv.
(Läser du Dessen på svenska har du också en ny bok att se fram emot till sommaren. Johanna Lindbäck ansvarar för översättningen av This Lullaby.)
Man kan nu läsa ett smakprov ur boken om man vill, men jag vill inte (mer om det en annan dag). Vill du hittar du en länk i Bokgläntan.
Här är framsidan:
Boken kommer den 4 juni 2013. Den perfekta examenspresenten till mig själv.
(Läser du Dessen på svenska har du också en ny bok att se fram emot till sommaren. Johanna Lindbäck ansvarar för översättningen av This Lullaby.)
måndag 12 november 2012
Om en bok: SOM OM JAG FRÅGAT
av Johanna Lindbäck
Vissa blir ihop och andra funderar på att göra slut.
Mitt i soppan står John, en helt vanligt ovanlig, smart och känslig fotbollskille i nian. Hans bästa kompisar blev ihop innan sommaren och det kom som blixt från klar himmel. Skitkul för dem kanske, men inte för John som på något sätt förlorat dem båda två.
Så är det föräldrarna som efter en minst sagt ansträngd sommar berättar att de tänker ta en paus. En paus? Hur lång är en sån och hur funkar det egentligen? Allt är så civiliserat och ingenting ska förändras. Nehej du. Fattar de inte att allt är förändrat?
Jag har följt Johanna Lindbäcks författande sen debuten En liten chock 2007 och alltid gillat hennes "tjejböcker" betydligt mer än "killböckerna". En liten chock minns jag knappt (en kille med någon sorts funktionshinder och en lärare?) och Saker som aldrig händer var ju inte precis munter (till skillnad från andra böcker om svek och kärlekskris...). Så när jag fick veta att sjätte boken skulle bli en ny kille och dessutom utspela sig på högstadiet (finns det något så avskyvärt och ångestframkallande som högstadiet?) kastade jag inte direkt upp armarna i luften och jublade.
Men det här är bra på riktigt.
Högstadiemiljön känns trovärdig men framkallar ändå inte obehagsrysningar.
Lindbäck är bra på det vardagsnära, både dramatiken (jag satt med väldigt fuktiga ögon på inlandsbanan när Johns familjekaos nådde sin kulmen) och fluffet (fikastunder och kompishänget i matsalen).
Det enda jag egentligen hade att klaga på var att alla kids verkade vara så smarta och snabba till ironiskroliga repliker och jag tänkte att "Så är väl ändå inte tonåringar?", men så kom jag på att "Jo, det är de nog faktiskt". I alla fall en del. Samtidigt som de är en massa andra saker också. Och den här boken var en fin påminnesle om det och om att till och med högstadiet har sina ljusa stunder.
Mitt i soppan står John, en helt vanligt ovanlig, smart och känslig fotbollskille i nian. Hans bästa kompisar blev ihop innan sommaren och det kom som blixt från klar himmel. Skitkul för dem kanske, men inte för John som på något sätt förlorat dem båda två.
Så är det föräldrarna som efter en minst sagt ansträngd sommar berättar att de tänker ta en paus. En paus? Hur lång är en sån och hur funkar det egentligen? Allt är så civiliserat och ingenting ska förändras. Nehej du. Fattar de inte att allt är förändrat?
Jag har följt Johanna Lindbäcks författande sen debuten En liten chock 2007 och alltid gillat hennes "tjejböcker" betydligt mer än "killböckerna". En liten chock minns jag knappt (en kille med någon sorts funktionshinder och en lärare?) och Saker som aldrig händer var ju inte precis munter (till skillnad från andra böcker om svek och kärlekskris...). Så när jag fick veta att sjätte boken skulle bli en ny kille och dessutom utspela sig på högstadiet (finns det något så avskyvärt och ångestframkallande som högstadiet?) kastade jag inte direkt upp armarna i luften och jublade.
Men det här är bra på riktigt.
Högstadiemiljön känns trovärdig men framkallar ändå inte obehagsrysningar.
Lindbäck är bra på det vardagsnära, både dramatiken (jag satt med väldigt fuktiga ögon på inlandsbanan när Johns familjekaos nådde sin kulmen) och fluffet (fikastunder och kompishänget i matsalen).
Det enda jag egentligen hade att klaga på var att alla kids verkade vara så smarta och snabba till ironiskroliga repliker och jag tänkte att "Så är väl ändå inte tonåringar?", men så kom jag på att "Jo, det är de nog faktiskt". I alla fall en del. Samtidigt som de är en massa andra saker också. Och den här boken var en fin påminnesle om det och om att till och med högstadiet har sina ljusa stunder.
söndag 11 november 2012
Söndagssexan - I'm back, Breaking Dawn och NaNoWriMo
1. Hej! Det är väldigt mörkt och väldigt mycket november. Klockan är drygt fem på eftermiddagen men det kunde lika gärna vara mitt i natten. Inte min favorittid på året. Men istället för att gömma mig i en koja av täcken och filtar ska jag trotsa novemberdemonerna; återvända till pluggandet efter ett litet lov och återvända till tätare och mer regelbundet bloggande.
2. Jag var på stadsbiblioteket idag. För första gången i höst. Hur har det gått till?! Två månader utan att gå till biblioteket! I och för sig har jag varit och lånat på andra bibliotek, men att inte besöka stadsbiblioteket på två månader? Har aldrig hänt förut. Nästan lika illa är att jag visserligen var där idag, men bara gick därifrån med det jag planerat att låna och ingenting annat. Måste vara lite sjuk.
3. Jag lånade första delen av Breaking Dawn för att försöka bygga upp lite pepp inför nya (sista!) filmen som har premiär i dagarna. Den stora peppen har nämligen inte infunnit sig självmant utan behöver lite konstgjord andning. Jag har försökt se några intervjuer med Robert Pattinson på YouTube, men allt detta skrikande får mig att känna mig som en vresig gammal gumma och han kanske inte är den bästa på att promota Twilight.
Hur är det med din pepp inför Breaking Dawn? Är biljetten bokad sen länge? Har du tappat intresset eller aldrig varit intresserad?
4. Jag lånade också hem boken igår. Praktiskt att man kan sitta hemma och klicka hem en e-bok till plattan när biblioteket är stängt. Det blir första omläsningen och den här gången på svenska. Edward har skrockat ungefär åtta gånger, men just nu är det dystrare tider och inte mycket skrockande.
5. Edward förresten?
6. Nog om Edward, hur går det med NaNoWriMo? Dum fråga kanske. Om du håller på med NaNo har du förmodligen inte tid att läsa det här. Jag var med för några år sen och skrev 10 000 ord ungefär. Eller var det 5 000? Långtifrån färdig, så mycket kan vi konstatera. Jag kunde aldrig släppa på kontrollen och spruta ord. Om du skriver hoppas jag att det går bättre för dig och framför allt att du har kul!
2. Jag var på stadsbiblioteket idag. För första gången i höst. Hur har det gått till?! Två månader utan att gå till biblioteket! I och för sig har jag varit och lånat på andra bibliotek, men att inte besöka stadsbiblioteket på två månader? Har aldrig hänt förut. Nästan lika illa är att jag visserligen var där idag, men bara gick därifrån med det jag planerat att låna och ingenting annat. Måste vara lite sjuk.
3. Jag lånade första delen av Breaking Dawn för att försöka bygga upp lite pepp inför nya (sista!) filmen som har premiär i dagarna. Den stora peppen har nämligen inte infunnit sig självmant utan behöver lite konstgjord andning. Jag har försökt se några intervjuer med Robert Pattinson på YouTube, men allt detta skrikande får mig att känna mig som en vresig gammal gumma och han kanske inte är den bästa på att promota Twilight.
Hur är det med din pepp inför Breaking Dawn? Är biljetten bokad sen länge? Har du tappat intresset eller aldrig varit intresserad?
4. Jag lånade också hem boken igår. Praktiskt att man kan sitta hemma och klicka hem en e-bok till plattan när biblioteket är stängt. Det blir första omläsningen och den här gången på svenska. Edward har skrockat ungefär åtta gånger, men just nu är det dystrare tider och inte mycket skrockande.
5. Edward förresten?
Han hade den vackraste av själar, vackrare än hans strålande intellekt, hans ojämförliga ansikte eller hans magnifika kropp.(ååh!) och
Jag tittade tyst på medan han förberedde båten för avfart, förundrad över hur skicklig och kunnig han verkade - han hade aldrig nämnt något intresse för båtar. Å andra sidan var han ju duktig på det mesta.(Edward är Kitty Drew!)
6. Nog om Edward, hur går det med NaNoWriMo? Dum fråga kanske. Om du håller på med NaNo har du förmodligen inte tid att läsa det här. Jag var med för några år sen och skrev 10 000 ord ungefär. Eller var det 5 000? Långtifrån färdig, så mycket kan vi konstatera. Jag kunde aldrig släppa på kontrollen och spruta ord. Om du skriver hoppas jag att det går bättre för dig och framför allt att du har kul!
söndag 4 november 2012
En enkät för att det är söndag
Är inte söndag en väldigt bra enkätdag? Pocketlover som jag hittade enkäten hos gjorde den visserligen på en lördag, men i alla fall.
Senaste böckerna jag läste: Innan jag dör av Jenny Downham. Lite döden så här i helgen då vi firar minnet av våra döda. Innan dess: Martin Jerns Affektion (inte min vanliga smaksättning på te) och Johanna Lindbäcks Som om jag frågat som jag ska försöka berätta om nästa vecka.
Böcker jag läser just nu: Böcker jag läser snart: Kanske Vindsträdgården/Flowers in the Attic. En klassiker jag fyndade i somras och inte har läst. Så är det dags att dyka tillbaka ner i kurslitteraturen och läsa en bok som förklarar att ett visst mått av social kompetens kan vara bra när man jobbar som bibliotekarie.
Böcker jag ser fram emot: Hemma i bokhyllan väntar Meg Rosoffs I begynnelsen var Bob som jag blivit extra sugen på sedan jag upptäckte att den heter There is No Dog på engelska. Vilket jag tyckte var hi-larious.
Senaste filmerna jag såg: Beetlejuice (men jag slumrade till precis i upplösningen så jag är inte säker på vad som hände) och Harry Potter och halvblodsprinsen (i alla fall första timmen, med mina föräldrar som inte har ett uns av magi i kroppen).
Filmer jag ser fram emot: Absolut mest: The Perks of Being a Wallflower. Januari! Breaking Dawn pt2 (Malin! Börjar tyvärr 12/11 och måste vara i Borås, men vi kanske kan se den ihop när du ska se den för femte gången eller så? ;) ). Idag ser jag annars fram emot Niceville och Rabbit Hole på TV.
Senaste TV-serierna jag såg: Downton Abbey började igår. Maggie Smith levererade direkt. Och Parenthood! Tröttnade lite i början av förra säsongen och har inte sett den, men hoppade på säsong 4 och gråter så det skvalar till varje avsnitt.
TV-serier jag längtar efter: Jag har några avsnitt av The Good Wife att ta igen. Glee kommer tillbaka men jag kan inte påstå att jag längtar, mer så att jag förmodligen kommer kolla för att jag inte kan låta bli. Jag längtar också efter Friday Night Lights och Vita huset men det kanske är en annan sak. Saknad?
Musik jag lyssnar på just nu: Jag känner mig alltid som en djupt störd människa när jag bekänner att jag inte lyssnar på musik. Jag har ingenting emot att lyssna, men jag väljer alltid tystnad själv. När någon annan sätter på radion just nu är det alltid samma låt med Ulf Lundell som spelas. När jag var hos en kompis förra helgen var det mycket Queen och Eagles vilket var nice.
Musik jag ser fram emot: Taylor Swift har visst släppt en ny skiva?
Senaste böckerna jag läste: Innan jag dör av Jenny Downham. Lite döden så här i helgen då vi firar minnet av våra döda. Innan dess: Martin Jerns Affektion (inte min vanliga smaksättning på te) och Johanna Lindbäcks Som om jag frågat som jag ska försöka berätta om nästa vecka.
Böcker jag ser fram emot: Hemma i bokhyllan väntar Meg Rosoffs I begynnelsen var Bob som jag blivit extra sugen på sedan jag upptäckte att den heter There is No Dog på engelska. Vilket jag tyckte var hi-larious.
Senaste filmerna jag såg: Beetlejuice (men jag slumrade till precis i upplösningen så jag är inte säker på vad som hände) och Harry Potter och halvblodsprinsen (i alla fall första timmen, med mina föräldrar som inte har ett uns av magi i kroppen).
Filmer jag ser fram emot: Absolut mest: The Perks of Being a Wallflower. Januari! Breaking Dawn pt2 (Malin! Börjar tyvärr 12/11 och måste vara i Borås, men vi kanske kan se den ihop när du ska se den för femte gången eller så? ;) ). Idag ser jag annars fram emot Niceville och Rabbit Hole på TV.
Senaste TV-serierna jag såg: Downton Abbey började igår. Maggie Smith levererade direkt. Och Parenthood! Tröttnade lite i början av förra säsongen och har inte sett den, men hoppade på säsong 4 och gråter så det skvalar till varje avsnitt.
TV-serier jag längtar efter: Jag har några avsnitt av The Good Wife att ta igen. Glee kommer tillbaka men jag kan inte påstå att jag längtar, mer så att jag förmodligen kommer kolla för att jag inte kan låta bli. Jag längtar också efter Friday Night Lights och Vita huset men det kanske är en annan sak. Saknad?
Musik jag lyssnar på just nu: Jag känner mig alltid som en djupt störd människa när jag bekänner att jag inte lyssnar på musik. Jag har ingenting emot att lyssna, men jag väljer alltid tystnad själv. När någon annan sätter på radion just nu är det alltid samma låt med Ulf Lundell som spelas. När jag var hos en kompis förra helgen var det mycket Queen och Eagles vilket var nice.
Musik jag ser fram emot: Taylor Swift har visst släppt en ny skiva?
fredag 2 november 2012
Om en bok: DEN JAG VAR
av Meg Rosoff
En disig morgon på 1960-talet, en strand någonstans utmed den engelska östkusten. En disciplinerad grupp internatskoleelever kommer springande på led.
Det unga berättarjaget får nog och sätter sig ner, intill ett fallfärdigt skjul.
Högt där ovanifrån hörs fåglars hesa skrin.
Så skingras plötsligt hans tankar av en främmande röst: "Vad gör du här?"
Mötet ska komma att förändra allt.
Regel nummer tre: Alla styrs inte av lagar och regler.
Det där var baksidestexten till Den jag var. Som jag aldrig läste när jag plockade boken från bibliotekshyllan. Jag var fullständigt övertygad om att jag lånade Så har jag det nu som är en annan av Meg Rosoffs böcker. Titlarna är förvillande lika, tycker ni inte?
Aanyway, spännande att läsa något helt annat än man tänkt sig. Den jag var känns som en väldigt vuxen ungdomsbok. Inte vuxen i betydelsen "en massa sex och annat olämpligt" utan vuxen på det sättet att den berättas med facit i hand och perspektiv av bokens huvudperson som i slutet av livet ser tillbaka på året som förändrade allt. Året då han skickades till ytterligare en internatskola beredd på samma gamla trista visa men fick Finn. Som han drogs till, idoliserade, ville imponera på och vara.
Kan jag säga att det här är en annorlunda bok? Trots att det bara låter fånigt? Kan jag också säga att det finns en stämning och en känsla som jag har svårt att sätta ord på? För jag vet just inte riktigt vad jag tycker. Men den är fin på något sätt.
Det unga berättarjaget får nog och sätter sig ner, intill ett fallfärdigt skjul.
Högt där ovanifrån hörs fåglars hesa skrin.
Så skingras plötsligt hans tankar av en främmande röst: "Vad gör du här?"
Mötet ska komma att förändra allt.
Regel nummer tre: Alla styrs inte av lagar och regler.
Det där var baksidestexten till Den jag var. Som jag aldrig läste när jag plockade boken från bibliotekshyllan. Jag var fullständigt övertygad om att jag lånade Så har jag det nu som är en annan av Meg Rosoffs böcker. Titlarna är förvillande lika, tycker ni inte?
Aanyway, spännande att läsa något helt annat än man tänkt sig. Den jag var känns som en väldigt vuxen ungdomsbok. Inte vuxen i betydelsen "en massa sex och annat olämpligt" utan vuxen på det sättet att den berättas med facit i hand och perspektiv av bokens huvudperson som i slutet av livet ser tillbaka på året som förändrade allt. Året då han skickades till ytterligare en internatskola beredd på samma gamla trista visa men fick Finn. Som han drogs till, idoliserade, ville imponera på och vara.
Kan jag säga att det här är en annorlunda bok? Trots att det bara låter fånigt? Kan jag också säga att det finns en stämning och en känsla som jag har svårt att sätta ord på? För jag vet just inte riktigt vad jag tycker. Men den är fin på något sätt.
torsdag 1 november 2012
Om en bok: LUFTSPRÅNG
av Annika Widholm
Vad är poängen med att stanna kvar på ett gymnastikläger när man är skadad och inte kan göra något? Och vad är förresten poängen med att hålla på med gymnastik överhuvudtaget? Det är vad Linnea frågar sig när hon skadar foten på sommarlägret och bestämmer sig för att sticka därifrån.
Planen är att ta sig hem till villan som står tom medan resten av familjen är på semester, men på vägen söker hon skydd i ett rivningsområde där Isak och hans kompisar håller på med parkour. Hon bestämmer sig för att stanna. Det är helt olikt allt hon är van vid. Ett liv utan regler, eller i alla fall med helt andra regler.
Jag drogs till Luftsprång av två anledningar; författaren och förlaget ville ge mig boken som recensionsex och den handlar om parkour. Samma anledningar visade sig bli ett problem för mig.
Det är smickrande att någon noterat min blogg, kanske till och med läst, och vill att jag ska skriva om deras bok, men när jag försökte vara duktig och läsa boken till det officiella recensionsdatumet kändes läsningen plötsligt som en läxa. Dessutom gick jag in i litteraturkritikermode och blev överdrivet kritisk på ett sätt som jag inte är annars när jag läser. Den inställningen mattades något när jag sköt upp läsningen, men finns ändå kvar och påverkar.
Så är det parkour. Jag är väldigt fascinerad av parkour, men att läsa om det var inte speciellt kul. För det första blir det alltid lite klumpigt när man ska introducera ett relativt okänt fenomen i en skönlitterär historia. För det andra är jag inte något fan av beskrivningar och när det beskrivs hur hopp utförs - hur de tar sats och var de greppar tag - skummar jag mest.
Men knappt hade jag formulerat i mitt huvud varför jag inte gillade parkourdelen ("Det här är alldeles för tekniskt - borde inte parkour skrivas mer som poesi?") kom en ny person och en annan, mer poetisk, parkour in i bilden och allt blev bättre. Språket blev ytterligare ett sätt att visa på skillnaderna.
Men det är inte bara parkour. Det finns spänning som jag är ovan läsare av, men som jag tycker funkar bra. Isaks skumma affärer och rivningsområdet som ekar av händelser från det förflutna. Delen som är mer på min hemmabana kretsar kring Linneas beslut att lämna gymnastiken bakom sig efter år av hårt jobb, prestationskrav och uppoffringar. Här är jag inte lika övertygad och Linneas "inre resa" känns inte helt förankrad hos mig. Allt går lite för fort och jag behöver mer underbyggnad.
Jag tror att det här är en ungdomsbok som i första hand går hem hos ungdomar och att den verkligen kan gå hem hos ungdomar. Det är mycket som känns svart eller vitt, liv eller död på ett sätt som nästan bara tonåren gör. Boken är dessutom relativt kort (under 200 sidor) och innehåller en hel del action och spänning som kan passa personer som föredrar böcker där det är större fokus på det som görs än det som tänks.
Tack Annika och Alfabeta för att jag fick chansen att läsa Luftsprång!
PS. Vill du veta mer om parkour? Det bästa är nog att kolla på YouTube och se vad det är. Hur coolt som helst.
Planen är att ta sig hem till villan som står tom medan resten av familjen är på semester, men på vägen söker hon skydd i ett rivningsområde där Isak och hans kompisar håller på med parkour. Hon bestämmer sig för att stanna. Det är helt olikt allt hon är van vid. Ett liv utan regler, eller i alla fall med helt andra regler.
Jag drogs till Luftsprång av två anledningar; författaren och förlaget ville ge mig boken som recensionsex och den handlar om parkour. Samma anledningar visade sig bli ett problem för mig.
Det är smickrande att någon noterat min blogg, kanske till och med läst, och vill att jag ska skriva om deras bok, men när jag försökte vara duktig och läsa boken till det officiella recensionsdatumet kändes läsningen plötsligt som en läxa. Dessutom gick jag in i litteraturkritikermode och blev överdrivet kritisk på ett sätt som jag inte är annars när jag läser. Den inställningen mattades något när jag sköt upp läsningen, men finns ändå kvar och påverkar.
Så är det parkour. Jag är väldigt fascinerad av parkour, men att läsa om det var inte speciellt kul. För det första blir det alltid lite klumpigt när man ska introducera ett relativt okänt fenomen i en skönlitterär historia. För det andra är jag inte något fan av beskrivningar och när det beskrivs hur hopp utförs - hur de tar sats och var de greppar tag - skummar jag mest.
Men knappt hade jag formulerat i mitt huvud varför jag inte gillade parkourdelen ("Det här är alldeles för tekniskt - borde inte parkour skrivas mer som poesi?") kom en ny person och en annan, mer poetisk, parkour in i bilden och allt blev bättre. Språket blev ytterligare ett sätt att visa på skillnaderna.
Men det är inte bara parkour. Det finns spänning som jag är ovan läsare av, men som jag tycker funkar bra. Isaks skumma affärer och rivningsområdet som ekar av händelser från det förflutna. Delen som är mer på min hemmabana kretsar kring Linneas beslut att lämna gymnastiken bakom sig efter år av hårt jobb, prestationskrav och uppoffringar. Här är jag inte lika övertygad och Linneas "inre resa" känns inte helt förankrad hos mig. Allt går lite för fort och jag behöver mer underbyggnad.
Jag tror att det här är en ungdomsbok som i första hand går hem hos ungdomar och att den verkligen kan gå hem hos ungdomar. Det är mycket som känns svart eller vitt, liv eller död på ett sätt som nästan bara tonåren gör. Boken är dessutom relativt kort (under 200 sidor) och innehåller en hel del action och spänning som kan passa personer som föredrar böcker där det är större fokus på det som görs än det som tänks.
Tack Annika och Alfabeta för att jag fick chansen att läsa Luftsprång!
PS. Vill du veta mer om parkour? Det bästa är nog att kolla på YouTube och se vad det är. Hur coolt som helst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)