- snarare lämnar Jenny Downhams Älskar - hatar mig ganska oberörd. Jag bryr mig inte om vem som ljuger när ord står mot ord. Jag bryr mig inte om hur det går för Mikey och Ellie som på olika sätt pressas av sina familjer att ställa upp för laget.
Mikey, killen med ambitioner som får stå tillbaka när han måste ta hand om familjen. Omgiven av tjejer; mamman, systrarna och en oupphörlig rad av flickvänner som flyter ihop till en enhetlig grå massa. Innan Ellie dyker upp alltså. Ellie lyser.
Det blir lite jobbigt med kontrasterna mellan Mikeys Fish tank-miljö, drickande mamma och tomma kylskåp och Ellies fina hus med sitt dyrt fyllda barskåp och semesterminnen från utlandsresor. Som om Downham kände sig tvungen att använda just svart och vitt för att blanda till gråzonerna.
Äh, jag vet inte. Jag skrev "älskar - hatar" i sökrutan på www.bokbloggar.se och klickade in på inlägg efter inlägg och försökte se vad jag missade, men jag kände det inte. Klart fall av "Det är inte du, boken - det är jag"?
Det var dock intressant hur många som beskrev handlingen som att Karyn (Mikeys syster) blivit våldtagen av Tom (Ellies bror). Som om alla valt att ta Karyns version som den sanna trots att det fanns olika versioner. Jag gjorde det själv.
Karyns version förresten... Hörde man den någonsin? Eller Toms? Alla andra skulle in och berätta hur det gått till (läs: Tom och Ellies pappa) och i huvudsak var det förstås Mikey och Ellie som gav sin version av en tung period.
Gillar din Fish Tank-referens, och kan i stort hålla med dig om att det inte är en bok man minns i första taget. För mig var den lagom, var engagerad men aldrig riktigt berörd. Har du läst Innan jag dör av Downham? Den tyckte jag mycket bättre om!
SvaraRadera