Will Grayson, Will Grayson

av John Green & David Levithan

Två killar - samma namn. Will Grayson och Will Grayson. Och så Tiny Cooper förstås som länken mellan.
Will Graysons metod för överlevnad är att göra så lite väsen av sig som möjligt och inte bry sig.
Will Graysons metod för överlevnad är att ta sina anti-depressiva och chatta med sin internetförälskelse Isaac.
Tiny Cooper är made of awesome.

Så här är det, jag dyrkar John Green. David Levithan är okej. Jag gillade Ibland bara måste man, men idag minns jag knappt vad den handlar om. Jag är inte helsåld på hans samarbete med Rachel Cohn. Men han växer. Jag tyckte om både En bit av mig fattas och The Realm of Possibility. Och det här är min favorit av hans böcker hittills.
  Jag gillar hans will grayson (jag köper till och med att han inte använder versaler). Jag gillar hur han skriver om att leva med depression och att det inte finns något enkelt botemedel. Jag gillar relationen mellan Will och hans mamma. Och slutet. Oh my. Jag öppnade det nyss för att kika lite och tårarna vällde upp över finheten.

John Green. John Green är suverän på inledningar, se nedan. John Green uppfann Tiny Cooper. Tiny Cooper som är kär i kärleken och sätter upp en musikal om sig själv. John Green har också skapat en Will Grayson som jag inte riktigt kan sätta ord på varför jag gillar. Han är så... Ja. Och när han får se sig själv som andra (Tiny) ser honom... Ja igen.

Råkar du vara en av dem som inte läst Will Grayson, Will Grayson/Den andre Will Grayson så tycker jag att du ska ändra på det.

featuring: en katt som lever och är död
smakprov:
chapter one
When I was little, my dad used to tell me, "Will, you can 
pick your friends, and you can pick your nose, but you 
can't pick your friend's nose." This seemed like a reasonably 
astute observation to me when I was eight, but it turns out 
to be incorrect on a few levels. To begin with, you cannot 
pick your friends, or else I never would have ended up with 
Tiny Cooper.