För ett halvår sen började jag på en läslista med böcker från A till Ö där tanken var att jag skulle läsa minst en bok på varje bokstav. Och idag är jag färdig!
Nej, jag skojar bara. Jag har C, I, L, M, N, X, Y, Z och Ö kvar.
Knepigast är av någon märklig anledning X, Y och Z. För att hitta något fick jag leta i bibliotekskatalogen och hittade följande alternativ:
X
xxxHolic - om jag verkligen vill vidga mina vyer och läsa manga
Xerxes av Björn Runeborg. Var inte det en TV-serie?
Xavier av Mare Kandre - om jag vill göra en utflykt till vuxenlitteraturen
Y
You, det vill säga Splitter som är en av mina dåligt samvete-böcker.
Yotsuba eller Yu-Gi-Oh! - ännu mer manga
Yatzy av Harald Rosenlöw Eeg. Men den har jag ju redan läst och tanken var väl nya böcker?
Yttersta offret. Lite dumt att läsa sista boken i en serie (Vampire Academy). Och jag har inte lust att läsa hela för att komma fram till den.
Z
Zappa av Bjarne B Reuter. Tydligen en dansk klassiker.
Zip av Elvira Birgitta Holm. Också del i en serie men fristående.
Zeina & Nalle och otroheten av Sören Olsson & Anders Jacobsson (jag tror alltid att det är Sören J och Anders O). Har läst en av de andra böckerna för evigheters evigheter sen.
Just nu lutar det åt Xerxes eller Xavier på X, You eller Yotsuba på Y och på Z kan det gå hur som helst.
Frågor:
Har ni läst något av mina XYZ-alternativ?
Varför känns det så läskigt att försöka sig på manga?
Zip läste jag mer eller mindre (en del skumläsning emellanåt), men jag tyckte inte om den som 13-åring. Minns att Zeina & Nalle-serien blev sämre för varje bok som kom ut och de var överlag liksom fisljumna. Inget jag skulle hurra för..
SvaraRaderaOCH NU - ett långt utlägg:
Det är inte läskigt med manga! Eller vad vet jag som läst det sedan barnsben? Manga är lite fördjupningen efter att ha spenderat många år på animé och tecknat överhuvudtaget.
Började lätt med Sailor Moon, Pokémon och Dragonball som alla (utom sistnämnda) sändes i Sverige i slutet av 90-talet/under början av 2000-talet. Avancerade sedan med Death Note, Cray Shin-chan, Kamikaze Kaito Jeanne, Inu Yasha och D. Gray-man. (Mycket tack vare tysk parabol som vi hade när vi var små.)
Den enda anime som jag följer eller håller på att titta ikapp är idag The Vision of Escaflowne. Annars vill jag följa Naruto och Bleach igen.
Fördjupade mig efter anime-förälskelsen i manga som D.N.Angel, Mästerdetektiven Conan, One Piece, Ranma ½, Samurai Deeper Kyo, Hellsing, Bleach och Naruto (shõnen), Gravitation (yaoi) + tusen andra serier med romantiska inslag (shõjo) som Ouran High School Host Club, Fruits Basket, Power!!, Koukou Debut, Skip Beat!, Kare First Love, Crimson Hero och Chobits.
Skulle alltså definitivt vilja säga att manga såväl som anime är intressant, även om jag slutade att läsa det i början av gymnasiet. Dessutom ett bra alternativ till vanlig skönlitteratur. Varning för beroendeframkallande - talar av egen erfarenhet!
Jag minns speciellt Naruto, Bleach, Ouran High School Host Club och Fruits Basket som otroligt bra läsning - de ligger mig varmt om hjärtat och definierade nog till stor del min uppväxt. Vill fortfarande äga dessa mangor. Skulle dock aldrig någonsin rekommendera Yu-Gi-Oh! (= kass) fastän jag läste kanske fyra volymer. Sedan är jag inte särskilt förtjust i svensk-översatt manga trots att det finns några undantag, men dessa beror på att jag började läsa mangorna på svenska. (Svårt att bryta trenden.)
Ja.. Jag fastnar lätt i mina små gropar. :D