Om en bok: BEING FRIENDS WITH BOYS

av Terra Elan McVoy

Char är tjejen som hänger med killarna. Oliver och hon har alltid varit vänner och sen kom Trip som hon kan ha långa telefonkonversationer med och Abe är Abe. De har haft det så fint hemma i Olivers källare. Killarna har varit bandet som spelat medan Char varit med på ett hörn som lyssnande öra, manager och låtskrivare. Men mest har de ändå varit kompisar som haft kul, det har inte varit så seriöst. Men nu har Trip plötsligt lämnat bandet och tydligen också gänget, wtf? Nya bandmedlemmar kommer in och allt förändras. Bandets satsning, Char och hennes roll och vänskapen med Oliver. Det visar sig plötsligt att det är minst lika svårt att vara vän med pojkar som det är att vara vän med flickor.

Det är inte så himla längesen jag läste BEING FRIENDS WITH BOYS, några veckor på sin höjd, men jag kom inte ihåg vad en enda karaktär hette. Inte så gott tecken kanhända. Då var det ändå inte en dålig bok. Helt okej. (Mina omdömen om böcker är för övrigt helt fantastisk, helt värdelös eller helt okej och mycket är det som hamnar här i mellanmjölkens land.) Bara inte tillräckligt för att jag direkt skulle bry mig.

Precis som med den bok jag tidigare läst av McVoy tycker jag att den officiella synopsisen överdriver kärleksinslaget som för att sälja extra till tonårstjejer som måste ha kärleksböcker. Jo, Char crushar lite på en av de nya bandmedlemmarna och råkar dejta sin oväntade pluggkompis, men båda dessa är kanske mer lämpade som just vänner medan det egentliga kärleksintresset är märkligt frånvarande större delen av boken och ganska fånigt och oengagerande när det väl får spelrum.

Det är ju främst Chars bok, hennes resa att hitta ett sätt att vara en person bland alla andra utan att låta sig trampas på. Vare sig det är tjejer eller killar hon umgås med. Att våga sticka ut och ta plats och förstå att det är okej och inte något som ska behöva ses som ett hot av eventuella så kallade vänner.