Det här var faktiskt inte så svårt. Visserligen läste jag baksidan någon gång och fick för mig att det inte var något för mig, men en annan gång plockade jag med mig boken hem och nu anser jag att Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld var min bästa läsning förra året.
Så här skrev jag med en gammal hederlig blyertspenna:
"Trygg förvissning. Trygg förvissning.
Jag tog en bild på mig själv med mobilkameran.
Jag såg inte ut som om jag befann mig i ett tillstånd av trygg för-
vissning. Jag såg ut som om jag befann mig i ett tillstånd av fet lobotomering."
När Maja, med avsågad tumme, kommer till Norrköping för sin helg hos mamma möts hon inte vid tåget och huset i Smedby är tomt. På jakt efter en pincett kliver Maja in på en fest och träffar Debbie som inte heter Debbie och Justin som inte heter Justin och tillsammans med den senare kan hon för stunden fördriva oron för sin mamma. (Var är Jana? Varför har hon inte sagt något?)
Maja har en oerhört god förmåga att uttrycka sig i både tal och skrift och kan verbalisera sin ångest, men också döva den med alkohol, värktabletter, sex och den rent fysiska smärtan som medföljer en avsågad tumspets.
Språket är lysande, sanningen om Majas mamma hör till de mer ovanliga i ungdomsboksvärlden och dessutom är lite lokal igenkänning alltid kul.
Läs om du inte har gjort det än. Läs om om du har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar