Bakom den väldigt långa och något krångliga rubriken döljer sig definitivt Harry Potter.
Jag gick i sjuan när första boken ingick i arbetet på svenskan och sen började jag läsa den på engelskan för det övriga utbudet i den blå plastlådan var så totalt ointressant. Men jag trodde verkligen inte att jag skulle gilla Harry Potter. Trollkarlar och magi? Nej, nej, nej. Och alldeles för barnsligt, jag läste ju redan vuxenböcker.
Men jag älskade. Tyckte att det var roligt. Jag gillade hela vardagslunken med Hogwarts, den fantasifulla detaljrikedomen som målar upp en hel alternativ värld.
Så mitt skeptiska trettonåriga jag blev totalcharmat och när sista boken kom lagom till min 20-årsdag var det sträckläsningsläge och, som avslöjats tidigare, anledning att gråta en smula.
Men jag har inte sökt Harry Potter-kursen i sommar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar