Efter den senaste katastrofen i Japan väljer jag att berätta om en bok som behandlar flodvågskatastofen 2004 då alla lärde sig vad en tsunami är.
Jag hade funderat en del över var alla ungdomsböcker som på något sätt berörde Tsunamin var när jag hittade Anita Eklund Lykulls Linnea, kom hem!. Med tanke på att den kom redan 2007 är det möjligt att det finns fler jag har missat. (Finns det?)
Jag har läst de flesta av Eklund Lykulls böcker, men det var ett bra tag sen nu och Linnea, kom hem! ska jag kommentera utan jämförelse med dem. Vad jag förväntade mig, med tanke på att jag läst författaren förut, var att det inte skulle bli en alltför sentimental och gråtig bok, och det blev det inte.
Istället kan jag nästan tycka att det är för lite himlastormande sorg när Timjan envist håller fast vid tron att bästa kompisen Linnea och hennes mamma trots allt överlevt där borta i Thailand. Och när hon inte ser vad som ligger bakom pappans konstiga beteende. Men sorgen finns där medan livet går vidare och Timjan försöker hitta sin plats i tillvaron när hon inte längre kan vara Linneas bihang och nya tjejen Nadja kommer och sätter sig på Linneas plats i klassrummet.
Jag gillar
det enkla, raka språket
de vardagliga detaljerna i husmanskost
hur karaktärerna känns som människor som skulle kunna vandra omkring i det skånska kustsamhället
hur allting inte tar de mest förutsägbara vägarna och inte knyts ihop med en fin rosett
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar