Jellicoe Road

av Melina Marchetta

Först går det trögt. Jag får läsa om samma mening flera gånger. Kanske för att det är en bok jag velat läsa länge och har höga förväntningar på. Kanske för att det är svårt att veta vart boken egentligen är på väg. Förmodligen en kombination av båda. Men ändå (här kommer ett seriöst boknördigt avslöjande), på sidan sex märker jag hur pulsen börjat dunka lite fortare, som den gör när man vet att man hittat något bra.

Sedan Taylor Markham övergavs av sin mamma på Jellicoe Road har hon bott på internatskolan och där uppnått en status som gör henne till ledare när skolans territorium ska försvaras i det årliga kriget mot the Cadets och the Townies. Ett krig med anor, bubblande motsättningar och egna lagar, helt under vuxenvärldens radar. I år är det ett krig som åter ställer Taylor mot Jonah Griggs. Ett återseende hon inte alls ser fram emot med tanke på vad som hände sist de sågs.

Det är en historia som utspelar sig på olika tidsplan. De hör samman, men hur?
Det är en historia som vågar vara mystisk och svårbegriplig. Som litar på att läsaren ska ha tålamod att stanna kvar och till slut få veta hur allt hänger ihop. Tålamod lönar sig. Under tiden underhålls läsaren av humorn, språket, karaktärerna, det främmande och det välbekanta. Och kärleken förstås. Så fin, så intensiv, så rätt.

PS. Ytterligare ett exempel på att To Kill a Mockingbird dyker upp överallt.