This Lullaby

"Oh, God," I said.
"No, it's Dexter," he replied, offering me his hand, which I ignored.

Remy. Cynisk och pragmatisk med koll på allt. Med sin mamma installerad i sitt fjärde (eller femte beroende på hur man ser det) äktenskap och bara en sommar mellan sig och Stanford. In-between time att ägna åt festande med kompisarna och obekymrat singelliv.
Dexter. Easy going och charmig och kan inte ens kontrollera sina armar och ben. Att han är med i ett band är bara en av anledningarna till att han är helt fel för Remy.
Men det finns saker som inte kan kontrolleras, planeras och styras.

Efter mörka, mörka Dreamland kommer en sommarbok som är mycket ljusare. Även om det finns ett stråk av svärta, som man (jag) vill ha det för att inte dö sockerdöden. Ändå: roligt. Fokus på nuet med blicken mot framtiden. Persongalleriet är lysande. Tjejerna och killarna. Samspelet. Rollerna. Detaljerna och nyanserna. Remy och Dexter. Remy och Dexter. Remy och Dexter.

Featuring: The Potato Opus
Att läsa: "Hate Spinnerbait," John Miller said, and they all three nodded, as if this was clear fact.

PS. Ett bekant ansikte från Someone Like You dyker upp...