Jag vill egentligen bara krypa tillbaka ner under täcket med en alldeles fantastisk bok, men jag vill inte låta Johanna Lindbäcks Välkommen hem bli en parentes efter allt förhandssnack. Den är värd mer så jag ska dela med mig av vad jag skrev efter att ha läst ut den igår.
Från anteckningsblocket:
"Runt sidan 40 börjar jag verkligen gilla Mattias. Och tänker "Hur ska det här gå? Det är ju Adrian jag ska gilla!" För det är vad jag förväntat mig sen jag fick veta att de skulle vara två. I veckor, i månader. Eller kanske i år. Ända sedan Ben, Jess och Conrad. Kanske ända sen Dylan. Då har det liksom inte varit någon tvekan, i alla fall inte så mycket.
Men nu blev det svårt på riktigt. Så är det inte lika mycket strulgullig vs. nördgullig, bad boy charmig vs. helyllecharmig. Här är det två fingulliga norrländska killar. Den ena lite mer nördgullig, den andra lite dryggullig, men båda så fina."
Vem det blev till slut? Adrian. Men att Mattias påverkade mig så starkt där i början är ett gott betyg.
Lite kan det ha att göra med att jag redan fått veta att A hade hår ner till axlarna och var tveksam till den beskrivningen. Vilket made no sense, för hallå, Tim Riggins? Wes? Axellångt kan vara snyggare än det låter. Och sen kom det en så fin scen där håret spelade en viktig roll (som jag läste om flera gånger) och vid det laget var det inget snack längre.
Mer om Välkommen hem blir det en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar