måndag 14 maj 2012

Darlah - 172 timmar på månen

av Johan Harstad

I rymden kan ingen höra dig skrika.


Ursäkta, men hur rysningsframkallande är den meningen? Och boken i övrigt?
Nog för att jag är lättskrämd ibland och kommer på att The Woman in Black inte är någon bra idé om jag hoppar en meter upp ur biostolen när jättevovvarna kommer i Hunger Games eller Michael Fassbender skriker på Carey Mulligan i Shame, men jag tror inte att det bara var jag som tyckte det var småläskigt med Johan Harstads månresa.

Att ta med tre tonåringar och åka till månen låter inte som den smartaste idé NASA någonsin haft. Men de behöver goodwill och pengar för att kunna undersöka... något... på månen. Man har fått indikationer på att det finns något på månen som inte borde finnas där. (Det låter fortfarande inte lysande att skicka folk till månen.) Vid ett superhemligt möte i Washington kläcks idén att hålla ett lotteri för planetens ungdomar där tre utvalda inte ska få besöka Willy Wonkas chokladfabrik utan spendera 172 timmar på månen. Kul? Ofarligt? Ingenting av det ska det visa sig.

Mia från Norge är absolut inte intresserad, men en vinst skulle kunna vara bra PR för hennes och bandets musikkarriär. Antoine från Frankrike behöver något nytt att fokusera på. Att stalka sitt ex håller inte hur länge som helst. Midori från Japan vill komma undan de kulturella begränsningar som väntar henne på hemmaplan. New York är målet men en omväg via månen kanske är medlet?

Så det här är smårysigt och läskigt och inte alls vad jag förväntade mig av handlingen. Absolut en bladvändare. När jag väl kommit över sträckläsningströskeln var det inte roligt att behöva pausa för andra saker. Och den funkar uppenbarligen helt okej även om man inte är intresserad av science fiction, men förmodligen lika bra om man är det.

Vill du läsa norskt i år är Darlah ett bra alternativ.

KURIOSA: Boken kom i år ut på engelska och då har handlingen flyttats fram några år i tid för att behålla känslan av inte alltför avlägsen framtid. I min svenska översättning äger månfärden rum redan i sommar.

4 kommentarer:

  1. Vilken tajming.. Hade en dröm häromnatten om att jag åkte till månen och har sedan dess velat uppleva det igen. Antar att jag får läsa Darlah! Den låter ju dessutom bra, så why not?

    SvaraRadera
  2. Hm, intressant. Ser Darlah på biblioteket varje gång jag är där. Kanske något att läsa alltså?

    Svar: Härligt, då ska det bli mer prat om TV/film! Bered dig på en massa utlägg.

    OUaT är absolut värd att kolla ikapp i sommar - visst kan det kännas lite dåligt ibland vad gäller green screen-användandet, utklädnaderna och så, men på det hela är serien mycket sevärd! Kanske jag som älskar alla arc med olika sagofigurer..

    Heja att svtplay finns med andra ord! Och korrekt - Matthew Goode hade ingen särskilt stor roll i första avsnittet.

    SvaraRadera
  3. Åhå, det låter inte alls som jag trott. Har i och för sig bara fått ett endaste utlåtande av en kille som var gruvligt besviken, och sen har jag inte tittat något mer åt den. Kanske dags att tänka om? Jag brukar ju vilja ha något lite skrämmande under sommaren, och barn- eller ungdomsrysare är bland det värsta jag vet i skräckväg!

    SvaraRadera
  4. Jag har faktiskt aldrig (aldrig!) varit på månen men kan mycket gärna tänka mig att läsa en bok om det.

    SvaraRadera