Om en bok: HOLIER THAN THOU

av Laura Buzo

Det här är boken som innan jag läste den gav mig hopp om kategorin New Adult. Boken som fick mig att köpa den australiska utgåvan för att jag inte kunde vänta på en eventuell amerikansk. Så här i efterhand... Jag vill inte gå så långt som till att stämpla den med en AWESOME-tagg, men HOLIER THAN THOU är helt klart min sorts NA.

Handlar om Holly, en 23-årig socialarbetare i Sydney som försöker hantera livet. Pojkvännen som hon hon just flyttat ihop med i en rätt så skruttig lägenhet, jobbet som ger henne en chans att göra gott men samtidigt sliter ut henne, vännerna som en gång varit de tätaste täta men nu träffas allt mer sällan. Så är det de oläkta såren från det förflutna; pappan som dog och bästa kompisen som kanske kunnat bli något mer.

I boken blandas nuet med det förflutna på det där enerverande sättet som gör att man alltid känner sig på fel ställe. När man vill följa den ena historien tvingas man in i den andra. Mest gillar jag nog det förflutna där Holly blir kompis med Liam och lever i ett hus präglat av sjukdom. Men nu-kapitlen är ändå bra och behandlar just såna saker som jag vill se mer av i NA. Vänskapsrelationer som blir svårare att hålla ihop när man blir äldre och livet tar alla i olika riktningar. Hur svårt det kan vara att vara idealistisk. Att inte riktigt veta vad som ligger framför och istället titta tillbaka.

Vad den här boken också gör är att få mig att längta efter Marchetta. Det är något med kompisgängen som jag kommit att förknippa med henne, med Australien och aussie lit. Så mycket av den amerikanska ungdomslitteraturen jag läser handlar om bästis-relationer, vänskapsrelationer mellan personer av samma kön, eller vänskapsrelationer mellan personer av olika kön som blir kära för att riktigt befästa att män och kvinnor inte kan vara "bara" vänner. I aussie lit hänger killar med tjejer utan att alla nödvändigtvis parar ihop sig. (Även om några förstås gör det.)

Det här är också den första australiska bok jag läser som inte filtrerats genom amerikansk engelska och det är märkligt hur annorlunda det ändå är. Dels ord som är nya (även om man fattar att "ambo" är slang för ambulans och har lärt sig att "thongs" är något man har på fötterna), dels en del australisk politik man inte har koll på, men framför allt något i hela känslan. Först känns det ovant, men sen kommer jag in i det.

Nu är det snart två månader sen jag läste HOLIER THAN THOU och allt är inte längre supertydligt i minnet. Jag skulle vilja påstå att det inte är en enkel bok att gilla och många skulle säkert kalla den tråkig. Den är inte självklar. Precis som bokens huvudperson. Holly är inte en karaktär jag genast känner mig bekväm med. Hon är på något sätt svår att komma nära, men det är också en del av poängen.