Om tre böcker för läsplattan

Det här året har jag börjat använda min läsplatta på allvar. Det började med en hög rätt så gräsliga New Adult-böcker och sen har det fortsatt med några inte fullt så gräsliga, men ändå inte av ställa-i-bokhyllan-och spara-för-all-framtid-klass. Där passar plattan för mig. Om de är billigare än fysiska böcker och jag ändå känner på mig att jag bara kommer läsa dem en gång och sen vara klar så tar jag hellre böckerna i elektroniskt format. Problemet är att de är svårare att skänka bort när man är klar med dem.

Men, till saken! Tre impulsköp jag valt att ladda hem. Engångsläsning. Förströelse för stunden.

THE TROUBLE WITH FLIRTING av Claire LaZebnik

LaZebnik har tidigare hanterat STOLTHET OCH FÖRDOM i EPIC FAIL och medan det är en förlaga jag har hyfsad koll på är det sämre ställt med MANSFIELD PARK som den här boken ska vara löst baserad på. Hade inte teaterlägret varit på Mansfield College hade jag förmodligen aldrig reflekterat över det. Men det spelar egentligen ingen roll.

En charmig sommarbok om Franny som får ett sommarjobb hos sin moster som är kostymansvarig på ett prestigefyllt teaterläger för ungdomar. Franny skulle hellre vara en av lägerdeltagarna, men nu får hon nöja sig med att hänga med dem vid lunchen och sen skynda tillbaka till symaskinen. Minst lika mycket drama utanför scenen som på.

Ett favoritcitat, Franny i samtal med sin mor:
"Jobs teach discipline and the value of hard work and the importance of not taking anything for granted. And that's the gift I'm giving to you."
"I'd rather have a laptop," I said.

Rent kvalitetsmässigt bäst av dessa tre, men fortfarande inte speciellt minnesvärd. Jag kommer inte ens ihåg vad boysen hette. Då är det illa, mina vänner.

NONE OF THE REGULAR RULES av Erin Downing

Jag minns däremot Johnny Rush. Han anordnar legendariska fester, kör runt på en åkgräsklippare och blir kvar hemma när hans kompisar drar vidare till college. Han är supercute och man fattar att Sophie gillar honom. Allt handlar dock inte om Johnny Rush. Sophie hittar en lista i bilen hon ärvt efter sin moster och tillsammans med sina bästa kompisar bestämmer hon sig för att göra utmaningarna på listan under sitt sista år på high school. Leva lite. Inte vara så försiktig.

En helt okej bok. Även om den inledande meningen kändes precis som starten på en Kitty-bok ("How much does a keg weigh, anyway?" Ella Ambrose stared out my open bedroom window...) bortsett från att Kitty, Bess och George naturligtvis aldrig pratar om "kegs". I andra änden av skalan fanns en kapitelavslutning som fick mig att tänka "Oj, Erin Downing kanske kan bli Sarah Dessen när hon blir stor!" vilket är beröm från mig, men en bra bit kvar dit.

Jag kände mig lurad på avsnitt om Sophies och Johnnys växande vänskap respektive den sönderfallande diton med bästisarna och hela grejen med mostern kändes konstig för mig.

Känns omslagsfotot bekant?

THE KISSING BOOTH av Beth Reekles/Reeks

Bara för att många människor läser en sak innebär det inte nödvändigtvis att det är bra, okej? 17-åriga walesaren Beth Reeks fick miljoner läsare på Wattpad och sen ett kontrakt med förlag. Kul för henne! Men den här historien är alldeles för tunn för mig och jag ögnar mest igenom mot slutet. Fast själva slutet är i och för sig ganska modigt.

Allt handlar om Rochelle/Elle/Shelly som efter en kyss i ett stånd på skolkarnevalen börjar träffa sin bästa kompis brorsa. I smyg för att inte sabba vänskapen med kompisen. MEN TROR DU INTE HAN BLIR SÅRAD NÄR HAN UPPTÄCKER ATT NI DOLT DET FÖR HONOM? Jo, naturligtvis kommer han att upptäcka det. Och killen, Noah/Flynn, är en överbeskyddande bad boy med motorcykel och en tendens att hamna i slagsmål (japp), men han känns aldrig särskilt "bad". Dessutom har han toppbetyg och blir aldrig utkastad från skolan. Okej...

Jag vill inte ranta om orutinerade, egenpublicerade författare igen, men amatörmässigheten är svår att bortse från. Det finns så mycket att ifrågasätta och hacka på, men jag ska ta det lugnt. Reekles fångar kompishänget bra, men det lallar mest bara på och saker upprepas. Inte tillräckligt för en bra story. Och sen blir det DRAMA och då alldeles för uppförstorat. Att hitta den rätta balansen är utmaningen.