Dag 13 och 14

Hm, dagarna går... Medan jag gjort vad den fattiga bokälskaren gör för att roa sig (reservera biblioteksböcker och lägga böcker i kundvagnen utan att bekräfta beställningen) har jag slarvat med mina 30 dagar. Läge då att ta både Dag 13 och 14 idag. Min favoritförfattare och min favoritbok av samma författare.

Jag köper inte många böcker och jag äger inte många böcker. Jag har EN Billy och två hyllplan tas upp av skönlitteratur jag äger. Men jag har alla Sarah Dessens böcker.
   Varför?
   För att jag gillar hennes röst, det vill säga berättarrösten i mitt huvud när jag läser hennes böcker. Tonen, stämningen, känslan. Det är välskrivet. Karaktärerna har karaktär. Man blir förälskad i dem. (Ja, i killarna, men inte bara dem.) Återanvändandet av samma fiktiva värld med återkommande miljöer och gästspel av personer från tidigare böcker är roligt och det skapar en trygghet och en trivsamhet att få återvända dit. Och det är varken supertungt, svart och depressivt eller sockervaddsfluff.

The Truth About Forever är min favorit. Ganska ohotad sådan. Åtminstone innan Along for the Ride kom. Som har vissa likheter. Och Along for the Ride  har fortfarande chansen att växa för jag har aldrig läst om den. Men det ska ju bli av snart är tanken. Mer om båda böckerna när det sker.

Dag 12: En bok jag inte älskar längre

Jag brukade tycka att Emma Forrests Namedropper var den coolaste boken som fanns. Viva som namedroppar gamla filmstjärnor, dyrkar Elizabeth Taylor och lägger stor vikt vid Don Henleys låt "The Boys of Summer". Den är fortfarande cool, men när jag hittade och köpte den på Emmaus förra året upptäckte jag att jag inte älskade den längre. 

   Men här kommer Don Henley.

Dag 11: En bok jag hatade

Den här dagen är det bara en bok som dyker upp i huvudet och det är en bok jag hatade (starkt ord kanske) för att den var så dålig. Fjärran länder, fjärran hav av Joan Dial. Ingen bok riktad till unga vuxna visserligen, men jag måste göra ett undantag. Och saxa mitt blyertsomdöme från sommaren 2002:

"En av de sämsta böcker jag någonsin läst! Ärligt talat så förstår jag inte att så'n här skräplitteratur lånas ut på bibliotek när det finns så mycket som är bättre. Författaren har försökt pressa in så mycket intriger och äventyr som möjligt och det känns oengagerat.
   Det är senare delen av 1800-talet och börjar i en grotta i Indien. Två nyfödda förväxlas så att tjänstekvinnans dotter växer upp i lyx på ett engelskt gods, medan ladyns son flackar omkring i USA.
   Ku Klux Klan, fängelse, förgiftning, mord, homosexualitet, djungeläventyr, förlamning, krokodiler, vildsvin, kärlek och hat och sex och den vanliga geggan alltså. Det funkar inte, Dial. 'Underbar och oerhört händelserik roman...' står det på baksidan. Händelserik kan jag i alla fall hålla med om. Men usel, inte underbar."

Jag minns den här boken som en vändpunkt i mitt läsande. Jag blev ingen litteratursnobb, men det fanns gränser för vad jag tänkte finna mig i. Fjärran länder... blev en slags symbol.
   Tilläggas kan att den enligt bibliotek.se fortfarande finns på ganska många bibliotek runt om i Sverige, dock inte på mitt bibliotek där jag en gång lånade den.

I väntan på Goodbye

Tonårsboken påminde idag om att Sarah Dessens tionde bok What Happened to Goodbye kommer ut i maj. Inte så att jag behövde någon påminnelse, men det är alltid lika roligt att se det uppmärksammas.
   Jag har läst hennes tidigare nio böcker och som en hyllning och uppladdning inför Tian (och för att jag är lite nördig) har jag tänkt läsa om dem i kronologisk ordning. Det är snart bara en månad kvar, så tiden börjar bli knapp, men jag ska försöka hinna med.
   Först ut blir alltså That Summer.

Dag 10: Favoritklassiker

Jag läser inte så många klassiker och jag har (i stort sett) slutat skämmas över det. Men för ett tag sen läste jag Harper Lees To Kill a Mockingbird (sv. Dödssynden) som brukar dyka upp på läslistor för high school och omnämnd i YA-böcker. Och den gillar jag. Man kanske ska gilla den för att den är viktig och har ett budskap eller så, men den är också rolig, och det är ett plus. När historien berättas genom ett barns ögon så blir det mycket som går över hennes huvud och hon förstår inte alla vuxna konventioner.
   Dessutom blev jag en aning kär i Atticus Finch...

Dag 9: En bok jag älskade men på förhand inte trodde att jag skulle gilla

Bakom den väldigt långa och något krångliga rubriken döljer sig definitivt Harry Potter.
   Jag gick i sjuan när första boken ingick i arbetet på svenskan och sen började jag läsa den på engelskan för det övriga utbudet i den blå plastlådan var så totalt ointressant. Men jag trodde verkligen inte att jag skulle gilla Harry Potter. Trollkarlar och magi? Nej, nej, nej. Och alldeles för barnsligt, jag läste ju redan vuxenböcker.   
   Men jag älskade. Tyckte att det var roligt. Jag gillade hela vardagslunken med Hogwarts, den fantasifulla detaljrikedomen som målar upp en hel alternativ värld.
   Så mitt skeptiska trettonåriga jag blev totalcharmat och när sista boken kom lagom till min 20-årsdag var det sträckläsningsläge och, som avslöjats tidigare, anledning att gråta en smula.
   Men jag har inte sökt Harry Potter-kursen i sommar...

Dag 8: Mest "överskattade" boken

Okej, den här punkten är jobbig. Vem är jag att säga att en bok är överskattad? Det blir ju bara för att jag inte gillade den i så fall och då blir det väldans förmätet att påstå att boken skulle vara överskattad. Och så ligger det för mig nära Dag 18. Fast här ska jag kanske ta en bok som jag inte haft så höga förväntningar på från början så att jag inte blivit besviken på det sättet. Se det som en slags omvänd Dag 29?

Vi har Den hemliga historien. Där visste jag ju att så många bara ÄLSKADE så det var i och för sig läge för höga förväntningar, men för att skydda mig sänkte jag mina förväntningar istället och tänkte att jag nog inte skulle gilla. På så sätt översteg den mina förväntningar. För jag gillade hur den liksom pratade om saker istället för att spela upp dem. Så jag gillade, men älskade inte. Överskattad?

Och en tidigare läsupplevelse var Dansar Elias? Nej! av Katarina Kieri som blev Augustprisad (efter att jag läst den). Då hade jag inga extremhöga förväntningar skapade av andras omdömen, men jag hade gillat Ingen grekisk gud, precis. Idag kommer jag inte ihåg vad Elias handlar om (inte utan att googla i alla fall) eller hur den var skriven, men jag minns att jag inte gillade den lika mycket. Mycket beror det kanske på att jag helst läser om tjejer. (Vilket känns som ett skämmigt avslöjande. Man vill ju vara öppen och kunna läsa och leva sig in oavsett om det är en kille eller tjej. Men...)  Men överskattad?

Phu, de här 30 dagarna går ju lyyysande!

Dag 7: Mest underskattade boken

För några år sen kom E. Lockharts Listan på svenska och jag läste. Sen upptäckte jag att den på engelska hade uppföljare som inte kommit ut på svenska. Jag vet inte vad som styr om en bokserie översätts i sin helhet, men det troliga är väl att suget efter de andra böckerna inte varit så stort. Vilket är synd.
   För böckerna om Ruby är smarta och roliga när hon försöker hitta ett sätt att förhålla sig till killar utan att stöta bort sina tjejkompisar eller försaka sig själv och samtidigt undvika panikattacker. Men jag kan förstå att böckerna inte passar alla (bara fotnoterna kan verka förvirrande) och att Listan inte gjorde det. Till exempel finns det sällan några enkla, lyckliga slut där alla alltid blir glada och håller varandra i hand. Men klarar man av det så tycker jag att Ruby förtjänar en chans.
   Hm, jag kanske inte riktigt lyckades entusiasmera någon med det här inlägget? Men jag ska köpa sista boken snart så det kan finnas anledning att återkomma och göra ett nytt försök.

På engelska heter böckerna
The Boyfriend List (Listan)
The Boy Book
The Treasure Map of Boys
Real Live Boyfriends

Dag 6: En bok som gör mig "sad"

Om jag igår erkände att jag inte dras till må bra-böcker kan jag idag vidare avslöja att jag "en gång i tiden" snarare lätt masochistiskt drogs till må dåligt-böcker. Johanna Nilsson gjorde mig till exempel ledsen med Hon går genom tavlan, ut ur bilden (som för övrigt får en mycket fristående "uppföljare" i höst enligt Johanna själv) och andra böcker tills jag en dag var tvungen att lägga SOS från mänskligheten åt sidan.        
   Idag håller jag mig till böcker som gör mig lite mer hälsosamt ledsen. Jag grät till exempel över sista Harry Potter och över slutet i En bön för Owen Meany. Jag kan vara väldigt blödig.

I fortsättningen ska jag försöka hålla mig till en bok, okej?

Dag 5: En bok som gör mig "happy"

Här borde jag förstås välja ut en bok som genom sina individuella egenskaper gör mig glad på något sätt? Men kan jag få låta bli att göra det? Fuska lite?
Min blogg, jag bestämmer, tack så mycket.
För även om jag naturligtvis läser böcker som på olika sätt gör mig glad så söker jag aldrig upp och läser renodlad må bra-litteratur (jag är alltid mer dramedy än comedy) och jag kan inte peka ut någon bok som specifikt gör mig glad. Inte just nu i alla fall.

Men en bok som gör mig glad är boken som jag väntat på, sett fram emot, längtat efter och plötslig hittar.      
   När jag hittade Konsten att tala med en änkling på stadsbiblioteket och med ökad puls sprintade fram till hyllan och tänkte "Vilken lycka att den bara stod där när jag kom! Utan att jag behövt reservera den eller nånting!"
   När jag hittade Hjärtat jagar allena på högskolebibliotekets utförsäljning. Den hade försvunnit ur katalogen och jag tänkte "Nu har de gallrat den och jag kommer aldrig att hitta den!" och så fick jag syn på den på bokbordet.
   När jag gick till postlådan i fredags och fick ett chick lit-paket från Bokus. Som jag visserligen beställt själv och visste skulle komma när som helst, men ändå gjorde mig glad.
   Olästa böcker gör mig glad. Förväntanslyckan.

Dag 3 & 4: Favoritbokserie och bok därur

Jag måste svara Skuggserien av Maria Gripe. Skuggan över stenbänken, ... och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn och Skugg-gömman. Trots att jag aldrig kommer att kunna svara på vilken av de fyra som är min favorit. För jag kommer egentligen inte ihåg tillräckligt mycket för att hålla isär dem och göra en sådan bedömning.
   Jag kommer bara ihåg stämningen från serien och hur den (tillsammans med Tordyveln flyger i skymningen) fick mig att skriva glödande beundrarbrev till Maria Gripe som jag aldrig skickade. Hon inspirerade mig till att vilja något mer med mitt skrivande. Samtidigt som hon hämmade mig. För hur skulle jag någonsin kunna åstadkomma något som ens var i närheten av lika bra?

Dag 2: En bok jag läst minst 4 gånger

Jag får nog räknas som en omläsare. Det finns många böcker jag läst åtminstone två gånger, en del tre gånger, men fyra är kanske lite av en gräns. I anteckningsböckerna där jag skrivit upp vad jag läst de senaste elva åren har inte alla omläsningar kommit med, men en bok som jag faktiskt läst och bokfört fyra gånger är Per Nilssons Ett annat sätt att vara ung.



Oj, här blev jag sittande en stund och tänkte att jag skulle skriva något mer om den, men jag vet inte. Per Nilsson skrev för mig under mina grubblande tonår. Nu har vi gått vidare, men jag är tacksam för det som var.

Dag 1: Bästa boken förra året

Det här var faktiskt inte så svårt. Visserligen läste jag baksidan någon gång och fick för mig att det inte var något för mig, men en annan gång plockade jag med mig boken hem och nu anser jag att Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld var min bästa läsning förra året.

Så här skrev jag med en gammal hederlig blyertspenna:

"Trygg förvissning. Trygg förvissning.
Jag tog en bild på mig själv med mobilkameran.
Jag såg inte ut som om jag befann mig i ett tillstånd av trygg för-
vissning. Jag såg ut som om jag befann mig i ett tillstånd av fet lobotomering."

När Maja, med avsågad tumme, kommer till Norrköping för sin helg hos mamma möts hon inte vid tåget och huset i Smedby är tomt. På jakt efter en pincett kliver Maja in på en fest och träffar Debbie som inte heter Debbie och Justin som inte heter Justin och tillsammans med den senare kan hon för stunden fördriva oron för sin mamma. (Var är Jana? Varför har hon inte sagt något?)

Maja har en oerhört god förmåga att uttrycka sig i både tal och skrift och kan verbalisera sin ångest, men också döva den med alkohol, värktabletter, sex och den rent fysiska smärtan som medföljer en avsågad tumspets.

Språket är lysande, sanningen om Majas mamma hör till de mer ovanliga i ungdomsboksvärlden och dessutom är lite lokal igenkänning alltid kul.

Läs om du inte har gjort det än. Läs om om du har.

30 dagar

Det här lilla projektet

Day 01 – Best book you read last year
Day 02 – A book that you’ve read more than 3 times
Day 03 – Your favorite series
Day 04 – Favorite book of your favorite series
Day 05 – A book that makes you happy
Day 06 – A book that makes you sad
Day 07 – Most underrated book
Day 08 – Most overrated book
Day 09 – A book you thought you wouldn’t like but ended up loving
Day 10 – Favorite classic book
Day 11 – A book you hated
Day 12 – A book you used to love but don’t anymore
Day 13 – Your favorite writer
Day 14 – Favorite book of your favorite writer
Day 15 – Favorite male character
Day 16 – Favorite female character
Day 17 – Favorite quote from your favorite book
Day 18 – A book that disappointed you
Day 19 – Favorite book turned into a movie
Day 20 – Favorite romance book
Day 21 – Favorite book from your childhood
Day 22 – Favorite book you own
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven’t
Day 24 – A book that you wish more people would’ve read
Day 25 – A character who you can relate to the most
Day 26 – A book that changed your opinion about something
Day 27 – The most surprising plot twist or ending
Day 28 – Favorite title
Day 29 – A book everyone hated but you liked
Day 30 – Your favorite book of all time

har hunnit både inledas och avslutats runt om bland bokbloggarna senaste tiden och jag tänkte, bättre sent än aldrig, göra ett försök. Trots att vissa punkter ger mig ångest redan nu. Men jag ska försöka att inte fega ur.
   Precis som bloggen kommer svaren till största delen handla om ungdomsböcker, men det kan tänkas att jag blir tvungen att göra undantag.
   När jag är färdig kommer det definitivt att vara vår.

Tsunamibok

Efter den senaste katastrofen i Japan väljer jag att berätta om en bok som behandlar flodvågskatastofen 2004 då alla lärde sig vad en tsunami är.
   Jag hade funderat en del över var alla ungdomsböcker som på något sätt berörde Tsunamin var när jag hittade Anita Eklund Lykulls Linnea, kom hem!. Med tanke på att den kom redan 2007 är det möjligt att det finns fler jag har missat. (Finns det?)

Jag har läst de flesta av Eklund Lykulls böcker, men det var ett bra tag sen nu och Linnea, kom hem! ska jag kommentera utan jämförelse med dem. Vad jag förväntade mig, med tanke på att jag läst författaren förut, var att det inte skulle bli en alltför sentimental och gråtig bok, och det blev det inte.
   Istället kan jag nästan tycka att det är för lite himlastormande sorg när Timjan envist håller fast vid tron att bästa kompisen Linnea och hennes mamma trots allt överlevt där borta i Thailand. Och när hon inte ser vad som ligger bakom pappans konstiga beteende. Men sorgen finns där medan livet går vidare och Timjan försöker hitta sin plats i tillvaron när hon inte längre kan vara Linneas bihang och nya tjejen Nadja kommer och sätter sig på Linneas plats i klassrummet.

Jag gillar
det enkla, raka språket
de vardagliga detaljerna i husmanskost
hur karaktärerna känns som människor som skulle kunna vandra omkring i det skånska kustsamhället
hur allting inte tar de mest förutsägbara vägarna och inte knyts ihop med en fin rosett

Marsläsning so far

Läslistan i mars har sett ut ungefär så här:

Vilda bebin får en hund
Resan till Ugri-La-Brek
Stackars Pettson
Titta, Madicken, det snöar!
Hur gick det sen? Boken om Mymlan, Mumintrollet och Lilla My
Till vildingarnas land
Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin

Inte så mycket ungvuxläsning med andra ord.
Men medan jag ser fram emot att Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag (pust!) kommer till mitt bibliotek kan jag ju alltid berätta något om böcker jag läst förut.

Hungerspelen igen

Jo, nu har jag läst hela trilogin. Det är en vecka sen jag läste tredje boken, Revolt, och jag har lagt serien bakom mig ganska bra bortsett från att jag haft den i huvudet för att skriva några ord.
Här kommer några allmänna funderingar:

Varför är det så sträckläsningsvänligt?
   Handlingen är naturligtvis spännande (även om det gick lite långsamt för mig speciellt i Fatta eld och Revolt när de nya spelplanerna för handlingen skulle förklaras och jag vet inte om jag någonsin helt greppade hur spelplanen i kuvningen funkade) men framförallt är det rent praktiskt svårt att sluta läsa.
   Kapitlen har inga naturliga pauser, inbyggda mellanrum i texten, och varje kapitel avslutas med någon sorts cliffhanger. Så man luras helt enkelt att läsa vidare.

Namnen underlättar att ställa sig över eventuell genusproblematik.
   I en framtid där få av karaktärerna har namn som levt kvar från vår tid (Johanna, Effie, Darius) känns de flesta namn som unisexnamn. Jag ser inga mönster i namn för män respektive kvinnor, som att tjejnamn slutar på -a till exempel, och när man inte förknippar ett namn med ett visst kön rubbas också vilka förväntningar man har av personen.
   Okej, det här är en teori som behöver tänkas igenom en smula och exemplifieras innan den håller för en kandidatuppsats eller så, men det var en sak jag funderade på.

En tredje och mycket mindre komplicerad sak jag tar med mig från läsningen:
det vore nice med någon som håller om en när man drömmer mardrömmar. Det slår någon som klättrar in genom fönstret och stirrar på en när man sover. IMO.