En sommarbok om slutet på sommaren. Så jag har strategiskt väntat med att skriva recensionen till nu trots att jag läste den i maj. Därigenom har jag också glömt det mesta av vad jag egentligen tyckte om den. Ja, ja...
Anna och hennes pappa är strandmänniskor. Det är inte några paranormala varelser utan helt enkelt människor som lever sitt liv vid stranden. Det är där de bor, surfar, simmar, dyker efter mat, letar efter sjöglas, springer och jobbar. Det är också där Annas mamma dog tio år tidigare.
Den här sommaren har de flyttat till en ny strand. Ny för Anna, men det visar sig att det var där hennes föräldrar träffades första gången och att minnet av hennes mamma är väldigt levande. Så Anna dras tillbaka samtidigt som hon ska ta sig framåt. Ny skola, nya kompisar och ny potentiell pojkvän och ett förflutet att komma vidare från.
Jag läste den här boken för att Sarah Dessen gillar den och kallar den "An incredible first novel." Och det är en fin, vackert skriven, historia om sorg och skuldkänslor.
Anna är en ovanlig huvudperson i YA i och med att hon praktiskt taget är beachbarbie och vet om det, vanligtvis brukar de 16-åriga huvudpersonerna vara lite mer osäkra så att läsare ska identifiera sig med henne. Men jag gillar henne. Inte så att hon är min nya bästis och jag förstår inte alltid varför hon gör som hon gör, men hon känns verklig för mig. Hon sörjer fortfarande sin mamma, men det har gått flera år och hon har också annat att tänka på. Som killar.
Kärlekshistorian känns realistisk. Den är inte huvudfokus. Inte översvallande, överskuggar allt, love of my life, nu gifter vi oss och bildar familj.
Jessi Kirby har jobbat som skolbibliotekarie och skriver nu YA. Det är ju två drömjobb. Plus att hon bor i Orange County där också boken utspelar sig. Vissa ska då ha allt... Jag ser fram emot fler böcker av henne.
Featuring: sjöglas. Jag gillar sjöglas. Eller i alla fall böcker om sjöglas då jag aldrig hittat något själv. Sjöglas av Anita Shreve, Twenty Boy Summer av Sarah Ockler, till och med The Truth about Forever har lite sjöglas.
Smakprov: Det är lite sånt här: She
doesn't take a breath before going under, but exhales
completely and dissolves into the blackness without
thinking about anything.
Not even me.
Men också sånt här: When
we made eye contact, I gave him a puzzled look, which was
quickly replaced by a smile before I got up and walked over to
the door as casually as I could. Then I opened the door and felt
stupid. He was still in the same clothes I had left him in, and
I was basically in my pj's.
Luckily they were cute and little.
Låter som en bok för mig! Måste läsa.
SvaraRadera