Att äga böcker

Jag gillar inte saker.

Jag gillar inte att äga saker. Trots det omger jag mig med massor av saker. Skräp mestadels. Saker jag önskar att jag kunde göra mig av med, men som av någon anledning klamrar sig fast i min ägo. Men jag försöker att inte äga så många saker. Och böcker -  hur fantastiska de än är, hur fyllda med liv och känslor, hur de än kan vara potentiella vänner för livet - är saker. Så min målsättning har varit att inte samla på mig så många böcker och jag har haft mina strategier. Låna på biblioteket, naturligtvis. Köpa men sen skänka bort. Bara spara dem jag verkligen verkligen älskar och vill leva med. Att täcka väggarna med välfyllda bokhyllor har inte varit någon dröm.

Men någonting har hänt. Jag vet inte riktigt vad.

Parallellt med att jag börjat läsa fler e-böcker har jag paradoxalt/logiskt nog börjat tänka mer på att äga fysiska böcker. Vissa böcker som jag tänkt ta med till Emmaus har jag istället sett en möjlig framtid för i min egen samling. Nej, The Education of Hailey Kendrick är i sig själv ingenting jag vill ha kvar, men som en del av en internatskolesamling...? Tillsammans med till exempel

Sen skulle jag kunna ha en avdelning för road trips!

Och för alla mina andra favoriter! Sommarböcker! Böcker om döda föräldrar! Böcker som utspelar sig under ett dygn! Stolthet och fördom i sin ursprungliga form och alla moderna versioner! Möjligheterna är oändliga!

Nej, jag vet inte riktigt vad som hänt. Kanske har mitt försvar mot bokbloggosfärens alla bookshelf tours till slut nötts ner och jag har blivit hjärntvättad? Kanske börjar jag bli så rotad på den här planeten att det känns okej att omge mig med saker som håller mig kvar? Kanske är det så att jag älskar fler böcker och därför också vill äga fler? Kanske har jag bara en existentiell kris som snart går över.

Vad det än är som gör det så är det som det är.

Jag vill äga böcker.