Två år

3 februari 2011:

Ja, idag startar jag en ny bokblogg. Nej, den kanske inte behövs och jag kanske inte klarar av att hålla den vid liv och eventuellt kommer inte en enda människa att läsa den, men här är den iallafall.

Ja, så började det.

För två år sen läste jag knappt några bokbloggar överhuvudtaget. Bokhora var nog den enda jag följde kontinuerligt och andra bloggar betydligt mer sporadiskt. Att starta en egen blogg var ett sätt att komma in i läsningen av fler bloggar. Det kändes så ofullständigt att bara läsa bloggar utan att ha en egen, och att läsa fler bloggar var något jag ville göra. Ur ett (blivande) bibliotekarieperspektiv tyckte jag att det var det bästa sättet att få koll på vad människor faktiskt läste och gillade. Ett sätt att bygga upp ett nätverk av "personer som har läst x gillar också x" för att komplettera min egen, högst begränsade, läsning. Med tiden har det blivit så mycket mer.

Behövs bloggen? Jag tycker det är kul att ha en blogg som enbart fokuserar på vanliga ungdomsromaner/contemporary, även om jag lärt mig att ungdomar fortfarande läser och gillar den typen av böcker samtidigt som de läser och gillar böcker av den mer övernaturliga skolan och bloggar om båda delar.

Jag hade inte någon målsättning med bloggen. Mer än en vag men självklar föreställning om att jag skulle vara superproffsig, aldrig svamla om oväsentligheter, skriva suveräna recensioner och bli invald i bokbloggarnas innersta kärna - allt detta helt utan ansträngning naturligtvis för ansträngning är ingenting jag ägnar mig åt.

Så funkar det inte riktigt.

Att bli en stor, ofta läst/kommenterad/länkad bloggare kräver ansträngning. Det kräver en insats. Det kräver viss marknadsföring och exponering och det är aldrig något jag jobbat med. Min ambitionsnivå ligger mer här: blogga när jag känner för det, om det jag känner för, på det sätt jag känner för, hoppas att någon gillar. Det är en nivå jag trivs på.

Jag har klarat av att hålla bloggen vid liv i två år och det är mycket för mig. Jag är inte den flitigaste, mest regelbundna eller mest produktiva bloggaren, men jag har kommit upp i över 400 inlägg och det är betydligt mer än jag åstadkommit någonstans tidigare.

Människor har läst bloggen och det är jag oerhört tacksam för. På riktigt och allvarligt och seriously. Men jag är dålig på att visa uppskattning, svarar sällan på kommentarer och kunde vara betydligt bättre på att kommentera inlägg på andra bloggar, men det är något jag försöker jobba på för att få ut ännu mer av den här upplevelsen det innebär att vara en bokbloggare. För det är ju kul.

Så här är jag. Fortfarande.