av Siobhan Curham
Georgie skickar ett mail till sin kändiscrush, såpaskådisen Dylan Curtland. Och hon får svar! Först är det visserligen bara automatiska "tack för ditt mail, kolla in min hemsida för fler nyheter om vad jag har för mig!" men det är tillräcklig uppmuntran för Georgie som fortsätter att skriva. Och då kommer riktiga "jag har faktiskt läst det du skriver och bryr mig"-svar. Följer gör en mailväxling som tar Georgie igenom en trasslig sommar och stöttar henne i hennes drömmar när ingen annan gör det.
När jag läser en författare för första gången är det svårt att inte jämföra med andra författare. Siobhan Curham jämför jag med Meg Cabot för pladdrigheten, naiviteten och humorn och Louise Rennison av samma anledningar men mest because British (jag kommer egentligen inte ihåg hur hon skriver). I början gör just de jämförelserna mig motsträvig. Jag gillade gillade visserligen Cabot/En prinsessas dagbok men vi är inte i fas med längre och Georgies ordsprutande mail får mig att tänka på Mias dagboksanteckningar och förvänta mig något annat än det jag faktiskt får.
Boken är dessutom på den yngre sidan av ungdom, Georgie är bara fjorton, och det gör mig lite tveksam, men boken blir mer än en rad dråpliga tonårssituationer och berättelsen om en tjej som crushar på en skådespelare.
De bryter ner mig, Curham och Georgie, och jag faller. Det är svårt att inte gilla Georgie. Hon själv har kanske svårt att se sin egen storhet, men alla andra ser den.
Helt klart en charmig ny bekantskap. Tack till biblioteket som fortfarande får mig att upptäcka böcker som bokbloggare inte tipsat om!
Och tack för att du sedan för denna upptäckt vidare!
SvaraRadera