Allt jag säger är sant

av Lisa Bjärbo

Alicia kanske inte vet exakt vad hon vill göra med sitt liv - mer än att hon vill uträtta stordåd - men hon vet i alla fall vad hon inte vill. Det blir extra tydligt när hon får lite extra tid på skoltoaletten tack vare en dörr som gått i baklås.
   Gymnasiet? Ingenting för henne.
   Nu är det inte precis så att folk blir eld och lågor när man är 16 år och förklarar att man är färdig med skolan. Folk = föräldrar och bästa kompisar. Och mormor jublar väl inte heller direkt. Men mormor kan man prata med. Och mormor kan man flytta hem till när situationen på hemmaplan är mer än vad man orkar med.

Jag minns när Bokclara recenserade Allt jag säger är sant och skrev: "Alltså, hur kan man få till en bok som är så NU egentligen? Allting, precis allting, känns så NU och direkt [...]" och jag förstår vad hon menar. Det känns som att man kommer Alicia väldigt nära. Jag menar, som läsare blir vi insläppta i hennes tankar och det finns inte mycket till filter. Det är en smula omtumlande med tanke på att hon är "i det närmaste elektrisk" och fylld av en självklarhet och självsäkerhet som man inte hittar hos många karaktärer. Men innan det blir för mycket, innan Alicia blir totalt odräglig och omöjlig att stå ut med händer något som skapar nytt djup och nya dimensioner.

Nu tänker jag inte skriva om the love interest (men okej, han är interesting) utan the grandmother. Hur ofta händer det när man läst en ungdomsbok? Svar: inte så ofta, men det borde hända oftare.

Precis som Alicia gillar jag att hennes mormor är "så old school-gammal, liksom". Papiljotter, knästrumpor, fika, korsord och tunga täcken. (Åh, tunga täcken! Och inte med påslakan utan med ett annat lakan som man har under täcket och liksom viker över kanten upptill.) Och Alicia anpassar sig inte efter mormors ålder utan beter sig som om gamla människor också är människor (I know! Crazy!) och pratar som hon brukar om det hon brukar. Vilket innebär att mormor förstår ungefär 90%, men ändå. De har en så skön relation och det fick mig att superlängta efter min mormor.

Så, gillar jag den här boken? Japp. Tycker jag att du ska läsa den här boken? Ja. Typ på en gång om du inte gjort det redan.

----------------------------------------------------
PS. Men efter att ha läst både Bjärbos första, Det är så logiskt alla fattar utom du, och Allt jag säger är sant känner jag att jag behöver säga: ANVÄND KONDOM! Jag vet att böcker inte är informationsblad från ungdomshälsan och är väldigt glad för att de inte är det, men jag ville bara påminna. Om man har sex så är kondomer bra.

PS2. Däremot har jag inga råd att komma med beträffande om du ska hoppa av skolan eller inte.

På min önskelista (8)- kristen resa

Veckans önskning tycks förvägra oss nöjet att göra en road trip. Nevah! Eller, så himla kul tycker jag inte det är att åka bil, men jag läser gärna om det. Så därför:

Thou Shalt Not Road Trip av Antony John

When sixteen-year-old Luke's book, Hallelujah, becomes a national bestseller, his publishing house sends him on a cross-country book tour with his older brother, Matt, as chauffeur. But when irresponsible Matt offers to drive Luke's ex–soul mate, Fran, across the country too, things get a little crazy. On the trip, Luke must loosen up, discover what it truly means to have faith, and do what it takes to get the girl he loves.

- handling hämtad från adlibris

En sextonårig bestsellerförfattare på bokturné med sin före detta själsfrände? Jatack.

Jag är inte troende och inte intresserad av att bli frälst. Böcker där religionen tar plats kan vara lite knepigt och Sjunde himlen-präktigt, men i det här fallet har jag hopp. Forever Young Adult påstod i alla fall att det inte är fråga om en "sneaky Jesus book" och i den frågan tror jag att de är pålitliga.

Det var alltså FYA:s recension som fick mig att fastna för Johns bok. I den kan man bland annat läsa ett utdrag ur boken som samtidigt är ett utdrag ur Lukes bok Hallelujah. Så meta!

Hur mycket vill jag ha? Inte riktigt köpa-inbunden-mycket men definitivt lämna-inköpsförslag-mycket.

Dagens suck - olämpliga Alaska

Skolor i Tennessee plockar bort John Greens Var är Alaska? från undervisningen. För att det förekommer oralsex i den. För att John Green inte är Hemingway. För att en förälder skummade igenom boken och tyckte att det var olämpligt. Skummade igenom. Hallå, kontexten? Älskade moralpanik och beskyddaranda. Älskade föräldrar som vill skydda sina egna barn och ser det som sin plikt att göra en god gärning och även bestämma vad andra ska läsa.

Sånt gör mig lite trött så här en tisdagskväll. Vill man läsa artikeln och sucka lite själv så hittar man den här: Sumner County schools ban novel over teen sex scene.

Kommentarerna till artikeln får mig nästan att vilja aktivera mitt facebookkonto men jag får säga det här istället  så kan någon av er (med aktivt facebookkonto) vidarebefordra ;).

De som försöker förstå beslutet menar att det är begripligt att inte ha en bok som Alaska som obligatorisk läsning och tvinga elever att prata och skriva om den för att bli godkända. Men ingen som läst hela boken väljer väl sedan att diskutera en sexscen som är en försvinnande liten del av boken? Ingen lärare ber eleverna att skriva 500 ord om just den scenen när boken innehåller så många andra frågor. De som faktiskt läst boken tar med sig helt andra saker.
   Innebär det att scenen är onödig och lika gärna kunde hoppats över för att den inte tillför något och bara är där för att provocera? Nej, den tillför något till historien, men den är inte allt så sluta behandla den som om den vore det.

En sån där vidrig bok där mamman dör

av Sonya Sones

Jag älskar att läsa
Men mitt liv får verkligen inte bli
som en sån där vidrig bok
där mamman dör
och tjejen måste flytta
till sin försumliga pappa
och han visar sig vara
en alkoholiserad heroinist
som misshandlar henne brutalt
och utnyttjar henne sexuellt
så att hon blir
en bulimisk yxmördare.

                        - Sones, s. 14


Rubys mamma har just dött och hon måste flytta till sin pappa. Men han är inte någon alkoholiserad heroinist. Han är en rätt så trevlig och omtyckt hollywoodskådis med sunda vanor och gott om pengar att spendera. Dessutom verkar de ha mycket gemensamt.
   Men hur kan hon tillåta sig att gilla personen som stack innan hon föddes och sen inte synts till alls? Hur kan hon överhuvudtaget se något positivt i sin situation när hon inte bara förlorat sin mamma utan också tvingats lämna sin bästa kompis och sin pojkvän på andra sidan landet?

Händelseutvecklingen i den här ovidriga (men stundtals halsklumpframkallande) boken är på intet sätt överraskande. Men det gör liksom ingenting för det är bra ändå.
   Det är roligt att läsa om omställningen det innebär för Ruby att flytta till ett annat liv och hennes beslutsamhet att inte gilla det nya trots att det kanske finns mycket positivt där egentligen. Samtidigt blir det inte bara ytligt fnissigt för det finns trots allt en död mamma i bakgrunden och man förstår varför Ruby vill klamra sig fast vid sitt gamla liv.

Så både humor och en nypa sorg förpackat i formen som ges prov på ovan. Jag är inte någon poesiläsare, men det är mest för att jag inte är intresserad av att sitta och fundera på vad texter egentligen handlar om. Jag vill läsa och förstå att en lampa är en lampa och inte en symbol för något annat. Men den här romanformen är helt okej för mig. Det är rent och enkelt och inga konstigheter. Komprimerat, snabbläst och stiligt.

Söndagssexan - extra mycket Conrad, böcker på väg och twitter

1. Tidigare i veckan läste jag på greadsbooks att paperbackutgåvan av We'll Always Have Summer har bonusmaterial. Extra mycket Conrad. Så trots att jag redan äger den inbundna och trots att sista delen ur Jenny Hans sommartrilogi är den jag gillar minst var jag tvungen att klicka hem boken. Lyckat försäljningsknep det där... Nu väntar jag bara otåligt på att paketet ska landa i postfacket. Eller på Pressbyrån.

2. Som sällskap i paketet har Belly och bröderna Fisher:

• Catching Jordan av Miranda Kenneally (för Friday Night Lights har visat mig att man inte behöver förstå amerikansk fotboll för att gilla en bok/serie om sporten och den enda negativa recensionen på Amazon klagade på att det svors för mycket och om det är enda problemet så är det inget problem alls)
• Rebecca Serles When You Were Mine som är ett nytt perspektiv på Romeo och Julia (YA Crush har crushat väldans på den, men jag trodde att jag kunde klara mig utan den. Fast då kom ett inlägg från Forever Young Adult som förklarade att jag nog behövde den ändå.)
• Forbidden av Tabitha Suzuma (för där finns förbjuden kärlek av det mest tabubelagda slaget och jag har läst positiva saker om den länge så vill läsa, trots feel bad-varning)

3. Förra veckan fick jag svar på frågor som jag skickade ut i den där kringfarande utmaningen med 11 frågor. Till exempel tyckte Malin att jag skulle skriva en bok (ja, jo, det tycker väl jag också, men det går väääldigt långsamt), Tina tipsade om att man kan klicka för skogen vilket jag gjorde för jag gillar att ha skog på den här planeten och Lotten kunde tänka sig en road trip med Harry Potter för att kunna kombinera bil och kvast. Det var roligt att få läsa allas svar. Tack så mycket!

4. Just nu läser jag Darlah - 172 timmar på månen, men jag har inte kommit så långt och definitivt inte till månen. Jag läser bara när jag går och lägger mig (vilket jag gör alldeles för sent) och då orkar jag typ två sidor innan jag somnar. Har inte kommit fram till sträckläsningspunkten än. Den där tröskeln i boken varifrån det bara är raka spåret och det inte går att sluta för man MÅSTE FÅ VETA VAD SOM KOMMER ATT HÄNDA!

5. Maj är en farlig månad. Det kliar väldigt i bokköparfingret när förlagen går ut hårt för att ge oss sommarnöje. Dels de nya amerikanska som Matson och Kirby som jag redan önskat mig. Dels pocketversionerna av förra årets böcker (som Jenny Han ovan) och så alla översättningar! Jellicoe Road naturligtvis, men också ännu en Dessen, Jenny Hans Sommar för alltid (som alltså är översättningen av punkt 1), Den statistiska sannolikheten... bara för att nämna dem jag kommer på först och som ligger mig närmast.

6. En av de 11 frågor jag ställde förra veckan var varför man ska twittra. För att utforska saken närmare har jag skaffat ett eget twitterkonto, men jag vet inte riktigt vad det ska bli av det och vem jag vill vara. Hittills har det mest varit en chans att stalka fotbollsspelare. Om du vill följa mig i den kanalen så heter jag @butnotgreat. Men vill du bara läsa mitt bokpratande utan annat tjafs så finns jag kvar här. :)

Ha det fint!

Aldrig släppa taget

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Holly Goldberg Sloans debutroman. Men jag vet att den inte var vad jag förväntade mig.

I centrum står Sam och Emily som kommer från två världar. Sam lever ett kringflackande liv med en kriminell far och en sjuk lillebror. Hans dagar handlar om att hålla sig undan människor, leta mat i containrar och ta hand om sin bror Riddle. Hans andningshål är musiken och det är den som för honom till Emily. När de två möts uppstår en omedelbar kontakt och en dörr in i Emilys trygga medelklassvärld öppnas för Sam och Riddle. Men hur länge får de stanna? Och hur kommer det att bli den oundvikliga dag då det är dags att dra vidare och det för första gången finns en anledning att vilja stanna kvar?

Ja, så är det väl ungefär. Men till det kommer så många andra människor. Så många parenteser av liv längs vägen. Stora (som Bobby Ellis vars bidrag till historien stundtals blir närmast farsartade) och mindre (som hotellstäderskan och julbroschen). Och det är dessa jag inte förväntat mig och inte vet vad jag tycker om. Jag gillar dem, men gillar jag dem här? Gillar jag Goldberg Sloans stil med sparsmakat användande av dialog, ett spår av smärta och korn av humor? Ja, jo...

Vad hade jag förväntat mig? Ett ännu större fokus på Emily + Sam. I och för sig förväntar jag mig alltid fokus på den romantiska kärleken. Mest på grund av att det så ofta trycks på just den när man vill sälja böcker (och annat) till unga tjejer/kvinnor som om det vore det enda vi letade efter och till slut blir vi närmast programmerade att leta efter den i böcker och livet och blir besvikna när den inte kommer. (Eller så är det bara jag.)

Inte så att det inte finns kärlek mellan Sam och Emily. Det finns ett fint band, samhörighet, en känsla av att det är meningen och något som är större än en vanlig förälskelse. Men så mycket swoon känner jag inte trots att Sam är fotomodellsnygg och talangfull och tilltufsad. Istället är det lillebror Riddle jag blir oromantiskt kär i, vill hålla nära och aldrig släppa taget.

Jag känner mig inte färdig med den här boken. Jag är inte redo att klättra upp på taket och skrika ut min kärlek så det hörs över hela Borås, men Aldrig släppa taget har på något sätt nästlat sig in och ligger och gnager och drar i mig. Viskar Läs mig igen! Låt dig inte luras av mitt enkla yttre. Det finns stora känslor här om du bara vågar.

På min önskelista (7) - Morgan Matson

Samma dag som förra veckans önskebok kommer ut, 8 maj, kommer även veckans önskning. Liksom då är det idag en andrabok av en författare vars debutroman jag gillade förra året. Och precis som förra veckan är döden närvarande.  

Second Chance Summer av Morgan Matson

Taylor’s family might not be the closest-knit – everyone is a little too busy and overscheduled – but for the most part, they get along fine. Then they get news that changes everything: Her father has pancreatic cancer, and it’s stage four – meaning that there is basically nothing to be done. Her parents decide that the family will spend his last months together at their old summerhouse in the Pocono Mountains.

Crammed into a place much smaller and more rustic than they are used to, they begin to get to know each other again. And Taylor discovers that the people she thought she had left behind haven’t actually gone anywhere. Her former summer best friend is suddenly around, as is her first boyfriend. . . and he’s much cuter at seventeen than he was at twelve.
As the summer progresses, the Edwards become more of a family, and closer than they’ve ever been before. But all of them very aware that they’re battling a ticking clock. Sometimes, though, there is just enough time to get a second chance – with family, with friends, and with love.

- beskrivning hämtad från goodreads

Det är alltså Morgan Matson som är tillbaka efter road tripen med Amy och Roger, Fyra dagar, fyra nätter. Den här gången med en döende förälder istället för en död, en familj i ett hus istället för en snygg kille i en bil. Och JAG VILL LÄSA!