Om en bok: THE MOON AND MORE

av Sarah Dessen

Det här är Sarah Dessen. Har du läst henne förut kommer du att känna igen dig. Speciellt om du läst någon av böckerna som utspelar sig i kustsamhället Colby för det gör även The Moon and More. Många välbekanta namn och miljöer dyker upp igen, precis som de brukar i Dessens böcker. Jag har alltid gillat det inslaget, men här hade det lätt kunnat kännas för mycket för det kryllade praktiskt taget av gamla karaktärer. Det räddades dock av att just det välbekanta och igenkänningsfaktorn är en viktig del av boken.

För nu handlar det inte om en tjej som kommer till Colby över sommaren utan om Emaline som bott där hela sitt liv och sett sommargästerna komma och gå. Det är småstadsperspektivet, alla vet allt om alla (tror man i alla fall, tills ett filmteam dyker upp för att dokumentera en berömd konstnär som tydligen finns mitt ibland dem!) och man kan inte lämna huset utan att se någon man känner. Därför köper jag namedroppandet.

Det är sommaren mellan high school och college och Emaline befinner sig i skarven. Mellan det välbekanta och det nya. Mellan familjen som hon både lever och jobbar med och sin biologiska far och halvbror som plötsligt tar plats i hennes liv. Som tolk och guide mellan storstad och småstad när filmteamet sveper in i Colby till allmän förödelse.

Jag vet att många säger att Dessen skriver samma bok gång på gång. Och jag säger inte att de inte har en poäng i det. Men det här är lite annorlunda. Till exempel är inte Emaline totalt skadad av sina föräldrar. Hon må vara resultatet av en sommarförälskelse som inte överlevde, men hon har växt upp med en stabil mamma och en styvpappa som hon ser som sin pappa och hon har till och med någon sorts relation till sin biologiska far.

Dessutom är The Moon and More, som Caroline påpekade i en kommentar, en av de böcker som har minst fokus på romantik - även om beskrivningen av boken lyfter fram inte bara en utan två killar (kanske kan man se dem som representanter för olika val Emaline kan göra, men jag läser mest beskrivningen och befarar triangeldrama) - och det är inte så att Dessen ställt farthållaren på swoon och sen kört. Jag lämnar inte boken med en ny crush à la Wes (<3!) eller Eli.

Jag lämnade heller inte läsningen med en ny favoritbok, men att skriva om den nu (och påminnas om hur lite jag minns) ger mig god lust att plocka ut den ur bokhyllan och ta med ut i solen skuggan.

Finns nu på svenska som Allt och lite till.

Maj - en av årets bästa månader!!

När jag scrollade igenom mitt bloglovinflöde fastnade jag för ett inlägg från Cecilia på BookObsession med rubriken "Maj - en av årets bästa månader!!" för jag kände samma sak. Så mycket spännande på bokfronten den här månaden. Sen visade det sig att Cecilia och jag inte har en enda gemensam punkt vi ser fram emot, men det är ju bara roligt och ett tecken på hur mycket som händer i maj när sommaren står för dörren. Så jag stal helt enkelt rubriken och stoppar in mitt eget innehåll.

(Goodreadslänkar friskt för att vara en person utan goodreadskonto.)

We were liars kommer äntligen! När det tillkännagavs att den skulle komma i maj kändes det så oerhört avlägset men nu är vi plötsligt här?! En av mina största sorger som bokbloggare är att jag inte fått varenda människa att läsa E. Lockhart, men jag ska göra mitt bästa för att ändra på det när jag läst We were liars. (Ja, jag bara förutsätter att den kommer vara galet bra.)

Nina LaCour kommer med ny bok! Det har jag känt till i ungefär ett dygn så det var en positiv överraskning. Jag har fortfarande inte läst The Disenchantments, men översättningen (Inte vem som helst) kommer i juni så jag tar den då.

Andra författare som kommer med nya sommarböcker är Morgan Matson och Huntley Fitzpatrick och redan där är jag mer inspirerad att läsa sommarböcker än jag var hela förra sommaren.

I maj ser jag också fram emot att läsa BRA BÖCKER. Jag har varit i en jobbig zon där jag inte velat läsa heltokejbra böcker men samtidigt inte varit mottaglig för heltfantastisktunderbara böcker. Men nu skulle jag vilja ha något bra, kanske till och med heltfantastisktunderbart. Jag hoppas mycket på ovan nämnda, men också Jenny Hans senaste som jag just köpt (mitt första bokköp på sju månader?!!) och Elizabeth Weins Rose under fire. Allt kommer inte bli läst i maj, men förhoppningsvis något.

May good books be read.

Om en bok: 13 LITTLE BLUE ENVELOPES

av Maureen Johnson

13 blå kuvert från moster Peg.
Det första brevet innehåller order om att köpa en flygbiljett till London och strikta regler om vilka hjälpmedel som är tillåtna på resan - i det närmaste inga. Ingen mobil eller dator, inga kartor och reseparlörer och bara de pengar moster Peg bidrar med.
De övriga tolv kuverten måste öppnas i tur och ordning och först när instruktionerna i brevet innan följts. Inte helt vanliga resevillkor för en 17-årig tjej från New Jersey på egen hand i Europa, men Ginnys moster Peg har aldrig varit av den konventionella typen.

13 Little Blue Envelopes är ljuvligt crazy och samtidigt genomsyrad av en sorgsenhet. Europaäventyret är verkligen ett äventyr med upptäckter av många olika slag när den blyga och minst av allt äventyrslystna Ginny följer i den älskade moster Pegs fotspår genom ett Europa bortom guideböckerna och vykortsmotiven.


BONUS

Min lånade utgåva av 13 Little Blue Envelopes innehåller extramaterial. Till exempel några sidor där författaren Maureen Johnson presenterar sig själv bland annat genom att berätta vilken den första bok hon läste var, vilken den senaste boken var och så helt random:

Books read in the Swedish language: Only one, The Key to the Golden Firebird, my first book, in translation. And I wasn't really reading it. I just felt like I was because I knew what it said when it was in English. It looked pretty much like Ikea catalog copy to me otherwise. I just like bringing this up because for fifteen or so minutes I actually thought I knew Swedish, and I hold on to those minutes.

Om en bok: THE KEY TO THE GOLDEN FIREBIRD

av Maureen Johnson

Ett år har gått sen systrarna Golds pappa dog och de är kanske mer splittrade än någonsin trots att de bor under samma tak.
Mellansyster May kämpar för att hålla ihop det. Hon ska sköta det krävande skolarbetet, jobba extra och ta ansvar hemma när ingen annan gör det. Och så är det körkortet som måste fixas, men det går inte direkt framåt och hon är så pass desperat att hon accepterar hjälp från oväntat håll.
Storasyster Brooks har slutat kämpa. Hon har hoppat av softballaget där hon var stjärnan och hänger med nya kompisar som kanske inte är bra för henne. Lillasyster Palmer kämpar med panikattacker hon håller för sig själv för det tycks inte finnas någon som förstår henne.

Min resa med Maureen Johnson har tidigare tagit mig till New York och Medelhavet och nu till ett trasigt hem i Philadelphia.

Mest handlar Johnsons debutbok om May, men de andra systrarna får också plats. Det är sorg som ska handskas med, liv som går vidare. Om att växa upp, ta ansvar, känna frihet, bli kär och få sitt hjärta krossat. Jag blir inte fullständigt förälskad, men det är fint, det funkar, det är roligt ibland och naturligtvis sorgligt ibland. Det låter inte superupphetsande, ÄR inte superupphetsande, men är helt okej fint på ett behagligt sätt.

Och jag gillar Maureen Johnsons speciella röst och tycker att jag kommer närmare att ringa in var det sköna med hennes berättande ligger. Till exempel här i en känslosam scen som verkligen berättas à la Johnson:

A cloud of gnats descended on May's head. She waved them away, but not before getting a few up her nose. She had to snort them out. Even though she tried to do this in a very low-key way, it still wasn't exactly attractive.

Inte så mycket knott i näsan i andra böcker och sällan i en scen av det här slaget.

PS. Boken finns översatt till svenska och heter då Systrar av guld.

Om en bok: MY LIFE NEXT DOOR

av Huntley Fitzpatrick

Familjen Reed och familjen Garrett. Så olika som två familjer kan bli. Men grannar.
Samantha Reed vet mycket väl vad hennes mamma tycker om familjen Garrett - stökig, högljudd och med alldeles för många barn. Så att hon tillbringar kvällarna med att spana över staketet för att få en inblick i en värld så fascinerande olik hennes egen där perfektion är normen och den hemgjorda lemonaden alltid finns redo att serveras väl kyld, är en hemlighet.
När en Garrett, nämligen Jase, en kväll klättrar in i Samanthas liv suddas de tidigare så skarpa gränserna ut och hon blir mer än någon som betraktar på håll. Hon blir dessutom kär...

En sommarromans som snabbt utvecklar sig mellan två snälla, snygga, ansvarstagande, perfekta och något ointressanta karaktärer. Vanligtvis i ungdomsromaner dras kärlekshistorien ut av förvecklingar och missförstånd och de två älskande blir inte ihop förrän på de sista skälvande sidorna, typ som i sagorna. Men här går det fort och relativt smärtfritt även om Samantha känner sig tvungen att hålla Jase hemlig. Problemen uppstår först senare när en incident inträffar som påverkar båda familjerna.

My Life Next Door är en okeeej bok, men lite för blek och ointressant. Dessutom något för många spår i berättelsen som bara blir halvbra och kunde antingen fördjupats eller strukits. En typisk mellanbok.
Jag är väl skadad, men när relationer utvecklas så snabbt och oproblematiskt som Jase och Samanthas känns det lite för enkelt och berör inte så mycket. I verkligheten är det förstås bra, men i böcker får det gärna krisas åtminstone lite mer på vägen. Nu blir det lite väl gulligt.

Gullig på ett charmigt sätt är George Garrett, den näst yngsta (?) i klanen Garrett som alltid grubblar över svarta hål och allt som kan gå snett i universum. Forever Young Adult jämförde honom med en ung Bert i The Truth about Forever och det leder oss in på Sarah Dessen som är dagens tema.

Är det här en bok för dig som gillar Dessen?
Det finns många likheter med just The Truth about Forever/Mitt perfekta liv. Samantha och Macy lever båda i välstädade, på ytan perfekta liv med en kontrollerande mamma. De har båda en syster som strulat betydligt mer än de själva men nu lugnat ner sig och hittat en kille som mamma gillar. Samantha och Macy har båda alltid varit den oproblematiska och skötsamma men nu "revolterar" de genom att träffa en kille som inte går hem hos mamman trots att han är underbar. Alice Garrett är besläktad med Kristy och dessutom har Jase ett ex som ägnade sig åt snatteri. (Men det är möjligt att jag är överdrivet petig... ;) )

Det är en gullig sommarbok av en debuterande författare som försöker vara mer än gullig. Fitzpatrick kan behöva jobba lite mer på karaktärsdjup och komplexitet i kommande böcker för att beröra mig mer, men jag kan definitivt tänka mig att läsa henne igen om hon hittar på något intressant.
"Sarah Dessen light" kanske vi kan kalla det här?   

Om två böcker av Deb Caletti

Deb Caletti är en författare jag velat testa på grund av hennes "för dig som gillar Sarah Dessen"-stämpel, men jag har aldrig riktigt känt att någon av hennes böcker lockat. Förrän den senaste, The Story of Us, kom tidigare i år. Så jag beställde den och impulsade hem även en av hennes tidigare böcker, Honey, Baby, Sweetheart, som kom med en National Book Award Finalist-stämpel på magen. Jag är svag för såna märken (utom när de förfular coola framsidor som den inbundna utgåvan av Frankie).

Honey, Baby, Sweetheart handlar om Ruby, "the Quiet Girl", som mycket okaraktäristiskt faller för Travis Becker som är rik, snygg och Trouble i kvadrat och kubik. På en motorcykel dessutom. Travis drar in Ruby i sitt liv som består av olagligt och allmänt korkat beteende och hon är som förhäxad. Och jag förstår inte. Jag får inte riktigt grepp om Ruby, hon är blek och formlös på något sätt, och när jag inte förstår henne förstår jag heller inte vad hon ser hos Travis.

För mig blir boken intressant först när Rubys bibliotekariemammas pensionärsbokcirkel kommer in i bilden. Det är inte ett särskilt gott betyg. Men gamlingarna är gulliga och äventyret i den delen av boken är åtminstone lite underhållande.

The Story of Us är bättre tycker jag. "Us" som boken handlar om är Cricket och hennes familj. En familj som återigen är på väg att ändra form när hennes mamma gifter sig med Dan Jax. OM hennes mamma gifter sig med Dan Jax. Hon har en tendens att sticka innan själva bröllopet. Men alla gillar Dan och Cricket hoppas att det ska gå vägen den här gången. Chanserna ser hyfsat goda ut när de befinner sig på en ö utan flygplats dagarna inför bröllopet.
"Us" är också Cricket och hennes pojkvän Janssen. De har varit tillsammans länge och känt varandra ännu längre. Janssen är som en del av familjen och allt med honom är fint och tryggt och stabilt. Eller har i alla fall varit. Nu är allt lite mer osäkert och i en serie mail skriver Cricket deras historia för att komma fram till nuet och framtiden. Pretty heartbreaking.

Dessutom är det väldigt mycket hund i båda böckerna, lite mer i The Story of Us kanske. Hade jag vetat det hade jag förmodligen inte varit lika sugen. Allt detta djurprat är ganska ointressant för mig för jag är en hjärtlös människa.

Hur funkar då jämförelsen med Sarah Dessen? Dessen är bättre, men jag är naturligtvis partisk. De har samma lite långsamma stil. (Herregud, vilken tid det tog att måla upp scenen i Honey, Baby, Sweetheart!) De skriver båda om fiktiva platser som de återanvänder. De låter familjerelationer spela lika stor roll som vänskaps- och kärleksrelationer. Till och med namnen känns som Dessen och båda har skrivit om Ruby (Dessen i Lock and Key).

Ingen av böckerna fick mig att längta efter att klicka hem resten av Calettis böcker, vilket är lite synd för det är alltid kul att hitta en ny favorit med flera böcker i bagaget, och jag skulle definitivt inte kasta utmärkelser över Honey, Baby, Sweetheart som många gjort men The Story of Us gillar jag trots väldigt mycket hund.

Flera av Deb Calettis böcker finns i Stockholm om du har tillgång till biblioteken där och vill testa Caletti om är något för dig.

Om en bok: Second Chance Summer

av Morgan Matson

Om Taylor fått välja hade hon inte tillbringat sommaren vid Lake Phoenix.

Men om Taylor fått välja skulle hennes pappa vara frisk. Inte sjuk i cancer med fyra månader kvar att leva. Och när han vill att hela familjen ska vara tillsammans i sommarhuset är det inte läge att protestera eller fly, hur gärna Taylor än skulle vilja vara någonstans där hon inte

a) tvingas dela badrum med sin hyperintelligenta storebror och talangfulla lillasyster och bli extra medveten om sin egen vanlighet
b) konstant springer ihop med Henry Crosby och påminns om röran hon lämnade efter sig fem år tidigare
c) sitter på första parkett när hennes pappa sakta, och sen allt snabbare, bryts ner av sjukdom utan att hon kan göra något åt det.

Second Chance Summer är Morgan Matsons andra bok och är precis som hennes första en finstämd och välskriven historia.
I centrum står Taylor som vanligtvis flyr när livet blir krångligt men nu måste möta utmaningen att stanna kvar och hantera problemet, vare sig det är en djävulsk backe, ett sommarjobb som verkligen inte är hennes grej, en exbästis som inte visar några tecken på att förlåta eller en barndomskärlek som är minst lika gullig nu - bara med en adderad skopa hotness.

Och så är det det där med den döende föräldern. Det går verkligen inte att komma undan, men vad ska man göra? Att sitta och vakta på hans varje steg funkar inte. Att prata om det går inte. Men hur utnyttjar man tiden på bästa sätt när man vet att den där tiden är så fruktansvärt kort? Hur får man allt att rymmas? Och vad är egentligen viktigast att få med när man inser att allt inte får plats?

Det jag gillar med den här boken är sommarkänslan och hur Matson klarar balansgången mellan döende förälder och swoon. Ja, det är okej att beundra Henry Crosbys muskler på en sida och plågas av hur pappan blir allt tunnare på en annan.
Dessutom karaktärerna. Extra plus för Taylors bror Warren som säkert är enormt irriterande men samtidigt adorkable.

Det jag har svårast för är hur Taylor förstorar upp "röran" hon orsakade när hon var tolv. Den målas upp bit för bit i avsnitt från den sommaren men är lätt att förutse. Säkert kändes det som världens undergång då och jag vill inte förminska vad tolvåringar känner, men åh som jag vill gasta GET OVER IT!! och SÅ FARLIGT VAR DET VÄL INTE?!! Det kräver lite extra inlevelse från min sida för att köpa hur jobbigt det faktiskt är för henne.

Jag tror absolut att personer som gillade Amy och Roger kommer att gilla även Second Chance Summer. Och det kan löna sig att hålla utkik efter gamla bekanta...

PS. Om jag grät? Jag trodde in i det längsta att jag inte skulle göra det och det hade naturligtvis varit stort fail på bok om döende föräldrar/min egen medmänsklighet. Men så, BAM!, tårar. Jodå.

Sommar med Maureen Johnson

Innan jag åkte hem till diskmaskinen, ehrm, och mina föräldrar reserverade jag de enda två böcker av Maureen Johnson som fanns i Götabiblioteken för att ha något som väntade på mig när jag kom fram. Två somriga sommarböcker av en författare jag varit sugen på en längre tid. Idag tänkte jag presentera böckerna för er.

Vi börjar i New York City med Suite Scarlett.
Sommarböcker handlar ofta om att åka bort någonstans, men det är inte alla som kan lämna sitt hem. Nyblivna 15-åringen Scarlett till exempel är fast i New York (i och för sig ett helt OK ställe att vara fast på) medan hennes kompisar är ute i världen. Och att bo på hotell kanske är semester för många, men när man ingår i familjen som driver hotellet innebär det jobb. Extra mycket jobb när Scarletts uppgift är att ställa upp närhelst den excentriska gästen Mrs. Amberson behöver henne. Vilket är ofta och oerhört störande när något är på väg att hända med storebrorsans teaterkompis Eric.

Jag hade följt Maureen Johnson på twitter innan jag började läsa hennes böcker och blev lite förvånad över hur förhållandevis normal boken var. Bara ibland lyser hennes speciella brand of crazy igenom och ger det där lilla extra.
Det var också ovant med berättande i tredjeperson för jag får ofta känslan av att YA enbart består av jag-berättare eller tredjeperson-som-lika-gärna-kunde-vara-första, även om det förmodligen inte är helt sant. För även om Suite Scarlett i första hand utgår från Scarlett (chockerande!) så finns det samtidigt en viss distans till henne på något märkligt sätt. Som läsare tillbringar man inte all tid i hennes huvud vilket är positivt.

Positiv är också hela miljön med ett hotell som haft sina glansdagar om än för länge sen, precis som Mrs. Amberson som är mycket vag när det kommer till hur gammal hon egentligen är. Och det är garanterat första boken som får mig att tankegasta: "Nej! Välj inte honom! Välj din bror!"

Suite Scarlett har en uppföljare, Scarlett Fever, och kanske får fler, jag vet inte riktigt. Jag kommer att läsa i alla fall. 

Nästa bok, Girl at Sea, handlar om Clio som gladeligen hade tillbringat sommaren hemma och jobbat med Ollie. Men nejdå, hennes pappa tvingar henne till Medelhavet. Clio fattar att det inte låter så farligt i andras öron och att för mycket klagande får henne att framstå som en bortskämd snorunge ("Daddy's taking me to Italy!" Pouty lips.), men de vet inte hur han är när han får någon av sina lysande idéer. Den här gången är han dessutom oroväckande hemlighetsfull om vad det egentligen handlar om. Men det inkluderar hans nya båt, hans nya flickvän och hennes löjligt snygga dotter samt en kille som inte förtjänar krämig frittata. För just det, Clio är tydligen där för att laga mat. Tack så mycket, pappa!

Lite mer klassisk tredjeperson-som-kunde-vara-första, kompicerad far-och dotterrelation, envist fastklamrande vid killen som kunde ha blivit ens kille istället för att se vad som finns framför ögonen och förstås en skattjakt. Dessutom blir det lite extra skoj att det finns svenskinslag för blir vi inte alla lite "Åh! Sverige! IKEA! ABBA!" när Sverige på något sätt dyker upp i något som inte är svenskt? Här är det Elsa, den blonda ostgudinnan.
Skön sommarläsning! Eller närsomhelstläsning. Men den påminde mig om att maneter finns och det var inte en påminnelse jag behövde.

Tur för mig så har de kloka människorna på biblioteken i Göteborg införskaffat alla Maureen Johnsons böcker så det kommer nog att bli "Höst med Maureen Johnson" och "Vinter med Maureen Johnson" också innan jag är färdig.

Om en bok: Nobody's Girl

Nobody's Girl av Sarra Manning handlar om sjuttonåriga Bea. Kanske världens tråkigaste sjuttonåring. Hon jobbar extra i en klädaffär ingen under 70 skulle sätta sin fot i och är hårt hållen av sin mamma som inte vill att Bea ska göra som hon, det vill säga bli med barn vid 17. Dessutom har hon dumpats av sin bästis för coolare kompisar och får nu hänga med tjejer som är mer bekanta än vänner. Räddningen är att fly in i fantasin där hon bor i Paris som Amélie och får sin första kyss på Pont Neuf medan fyrverkerierna lyser upp himlen.

När en semester i Spanien urartar fullständigt sätter sig Bea på tåget till Paris för att göra verklighet av drömmarna och hitta sin pappa som hon aldrig träffat. På vägen stöter hon på Toph och hans kompisar som tågluffar i Europa och plötsligt sätts lite färg på Beas tillvaro. Bäst att passa på att njuta så mycket som möjligt för när hon kommer hem väntar förmodligen livstids utegångsförbud!

Jag ska inte säga att Nobody's Girl är som Anna and the French Kiss för jag vet att folk blir väldigt upprörda om en bok inte lever upp till den jämförelsen. Men det är Paris med dess sevärdheter och romantik och Toph är nice. Förmodligen den snällaste kille Manning någonsin skapat. Bea skiljer sig också från övriga tjejer i Mannings universum. Inte lika Hello Kitty, vintageklänningar och Belle & Sebastian. Tillsammans har de några mysiga - och några mindre mysiga - dagar i Paris.

Det är en helt okej sommarbok. Inledningen kändes väldigt lång och det dröjde innan Bea lämnade London och kom till baksideshandlingen, men det finns ändå en viss poäng i att ge en bild av hur det var för att sedan ställa den bilden mot hur det blev. Utveckling, ryggrad och självförtroende och sånt.

Blev det någon kyss på Pont Neuf? Den som läser får se...

PS. Göteborgs bibliotek har beställt Adorkable så nu kommer jag garanterat att läsa den, inte bara önska mig.

På min önskelista (7) - Morgan Matson

Samma dag som förra veckans önskebok kommer ut, 8 maj, kommer även veckans önskning. Liksom då är det idag en andrabok av en författare vars debutroman jag gillade förra året. Och precis som förra veckan är döden närvarande.  

Second Chance Summer av Morgan Matson

Taylor’s family might not be the closest-knit – everyone is a little too busy and overscheduled – but for the most part, they get along fine. Then they get news that changes everything: Her father has pancreatic cancer, and it’s stage four – meaning that there is basically nothing to be done. Her parents decide that the family will spend his last months together at their old summerhouse in the Pocono Mountains.

Crammed into a place much smaller and more rustic than they are used to, they begin to get to know each other again. And Taylor discovers that the people she thought she had left behind haven’t actually gone anywhere. Her former summer best friend is suddenly around, as is her first boyfriend. . . and he’s much cuter at seventeen than he was at twelve.
As the summer progresses, the Edwards become more of a family, and closer than they’ve ever been before. But all of them very aware that they’re battling a ticking clock. Sometimes, though, there is just enough time to get a second chance – with family, with friends, and with love.

- beskrivning hämtad från goodreads

Det är alltså Morgan Matson som är tillbaka efter road tripen med Amy och Roger, Fyra dagar, fyra nätter. Den här gången med en döende förälder istället för en död, en familj i ett hus istället för en snygg kille i en bil. Och JAG VILL LÄSA!

Pants On Fire

av Meg Cabot

Katie Ellison är bra på att hålla många bollar i luften. Den här sista veckan på sommarlovet har hon servitrisjobbet, lite frilansfotografering för lokaltidningen, den årliga skönhetstävlingen hon hoppas slippa komma sist i, hångel med inofficiella pojkvännen före jobbet och hångel med officiella pojkvännen efter detsamma.
   Och då väljer Tommy Sullivan att komma tillbaka till stan. I en mycket snyggare upplaga än den Tommy Sullivan som tvingades fly fyra år tidigare efter att ha gjort det oförlåtliga. På nolltid vänder han uppochner på Katies tillvaro och hon får stora problem med att hålla ordning på lögnerna som håller ihop hennes liv.

Det är underhållande, charmigt, förgyllt med udda inslag som det ständiga behovet att hålla isär Quahogs - den lokala molluskdelikatessen och Quahogs - skolans framgångsrika fotbollslag.
   I vanlig cabotsk ordning berättas historien i en sorts hyperaktiv inre monolog av huvudpersonen, vilket är roligt, men stundtals kan jag inte låta bli att känna att det är en smula utmattande och... tjatigt. Ja, Katie, vi vet att du har två heta pojkvänner som du inte kan låta bli att hångla med men egentligen inte har något större utbyte av. Du behöver inte banna dig själv för det hela tiden.
   Och första gången Katie låter bli att svära eftersom det är opassande för en kandidat i Quahog Princess-tävlingen är det lite kul, men tredje blir det så uppenbart att svärord inte lämpar sig i en bok för åldersgruppen.
   Så okej, jag har kanske blivit lite mätt på Meg Cabot efter hela Saknad och Hemsökt, de flesta fristående och ungefär hälften av prinsessan Mias dagböcker. Men om jag bortser från upprepningarna kan jag ändå uppskatta boken för vad den är, hyfsat underhållande sensommarfluff. Och att hon tjatar om hur het Tommy Sullivan har blivit är inte så plågsamt ändå.

Featuring: Quahog ice cream

Smakprov:
   "He laughed?" I did not like the sound of that. At all.
"Laughed like how?"
   "What do you mean, laughed like how?" Liam wanted
to know.
   "Like did he laugh like he thought it was funny," I
asked, "or like an evil genius? Was it ha ha ha? Or MWA
ha ha?"

PS. Har flera gemensamma nämnare med Elizabeth Scotts Bloom som jag läste i juli. Men är ändå ganska totalt annorlunda.

Moonglass

av Jessi Kirby

En sommarbok om slutet på sommaren. Så jag har strategiskt väntat med att skriva recensionen till nu trots att jag läste den i maj. Därigenom har jag också glömt det mesta av vad jag egentligen tyckte om den. Ja, ja...

Anna och hennes pappa är strandmänniskor. Det är inte några paranormala varelser utan helt enkelt människor som lever sitt liv vid stranden. Det är där de bor, surfar, simmar, dyker efter mat, letar efter sjöglas, springer och jobbar. Det är också där Annas mamma dog tio år tidigare.
   Den här sommaren har de flyttat till en ny strand. Ny för Anna, men det visar sig att det var där hennes föräldrar träffades första gången och att minnet av hennes mamma är väldigt levande. Så Anna dras tillbaka samtidigt som hon ska ta sig framåt. Ny skola, nya kompisar och ny potentiell pojkvän och ett förflutet att komma vidare från.

Jag läste den här boken för att Sarah Dessen gillar den och kallar den "An incredible first novel." Och det är en fin, vackert skriven, historia om sorg och skuldkänslor.
   Anna är en ovanlig huvudperson i YA i och med att hon praktiskt taget är beachbarbie och vet om det, vanligtvis brukar de 16-åriga huvudpersonerna vara lite mer osäkra så att läsare ska identifiera sig med henne. Men jag gillar henne. Inte så att hon är min nya bästis och jag förstår inte alltid varför hon gör som hon gör, men hon känns verklig för mig. Hon sörjer fortfarande sin mamma, men det har gått flera år och hon har också annat att tänka på. Som killar.
   Kärlekshistorian känns realistisk. Den är inte huvudfokus. Inte översvallande, överskuggar allt, love of my life, nu gifter vi oss och bildar familj.

Jessi Kirby har jobbat som skolbibliotekarie och skriver nu YA. Det är ju två drömjobb. Plus att hon bor i Orange County där också boken utspelar sig. Vissa ska då ha allt... Jag ser fram emot fler böcker av henne.

Featuring: sjöglas. Jag gillar sjöglas. Eller i alla fall böcker om sjöglas då jag aldrig hittat något själv. Sjöglas av Anita Shreve, Twenty Boy Summer av Sarah Ockler, till och med The Truth about Forever har lite sjöglas.

Smakprov:  Det är lite sånt här: She
doesn't take a breath before going under, but exhales
completely and dissolves into the blackness without
thinking about anything.
   Not even me.

Men också sånt här:  When
we made eye contact, I gave him a puzzled look, which was
quickly replaced by a smile before I got up and walked over to
the door as casually as I could. Then I opened the door and felt
stupid. He was still in the same clothes I had left him in, and
I was basically in my pj's.
   Luckily they were cute and little.

Pretty Things

Det blir inget stort HBTema den här veckan. (Prideveckan brukar ju annars vara veckan då HBT-relaterade nyheter dyker upp i varenda nyhetssändning för att sedan försvinna till nästa år.) Men en ungdomsbok med homosexuella karaktärer kan jag bjuda på. Den saknar klassiska ingredienser som komma ut-problematik och homofobi, men visar att det kan vara nog så komplicerat ändå.
   Sarra Mannings Pretty Things beskrivs på baksidan som "a hip, funny, and fabulous girl-loves-boy-loves-boy-loves-girl story about finding love and friendship where you least expect it!"

För Charlie är homosexualitet bara en del av den han är.
   För hans bästa vän Brie är det något hon hoppas ska gå över så att han kan bli kär i henne för det finns ingen hon älskar lika mycket.
   För Daisy är homosexualitet närmast ett politiskt ställningstagande.
   För Walker är det olyckligt att Daisy ska vara den hårdaste flatan i norra London när hon i övrigt är så mjuk och lockande och allt han lustar efter den här sommaren (och inte bara för att han avverkat alla andra).
   Alla fyra strålar samman till en uppsättning av Shakespeares Så tuktas en argbigga och mellan repetitionerna hinner de trycka läpparna mot åtminstone ett par andra, bråka, lära sig något om sig själva, lägga på åtskilliga lager läppglans och spy på sina skor (Oj, så alkoholen flödar i den brittiska YA:n jämfört med den amerikanska! Kulturchock!).

Kul och cool sommarbok. Inte den mest djupsinniga, inte den rikaste bakgrundsbilden, men en underhållande här-och-nu-skildring.

The Summer of Firsts and Lasts

av Terra Elan McVoy

 

Calla, Violet, Daisy.

Tre systrar. Tre veckor på läger.

Så mycket mer om handling känner jag just inte för att skriva.
Det väldigt rosa skyddsomslagets innerflikstext fokuserar på killarna i systrarnas liv och det känns lite felfokuserat för mig. Visserligen finns det killar med i bilden, men i första hand handlar det om deras inbördes relationer och vad de lär sig om sig själva. Läsare med systrar känner förmodligen igen sig medan vi andra kan känna oss lite avundsjuka.

Lägermiljön är fascinerande. Som en sluten värld med en egen tid där en vecka på läger är som ett år i normal tid eller nåt. Ingen kommunikation med omvärlden. Dela stuga med personer du aldrig träffat förut. Skvaller, skitsnack, vänskap, kärlek. Aktiviteter som stärker dig och pushar dig mot gränser. En massa regler som är till för att brytas. Ett förbjudet förhållande mellan en ledare och en lägerdeltagare är ju i stort sett oundvikligt... 

400+ sidor delas systerligt av de tre systrarna som berättar om sina skilda upplevelser på lägret. Det är väldigt läsvänligt upplägg, lätt att bläddra vidare när man egentligen tänkt sluta. Boken är indelad i olika dagar och jag tänkte (när jag egentligen borde släcka lampan och sova) "Det är fredag idag så jag ska bara läsa fredagen också så är vi lika", "Äh, jag ska bara läsa helgen", "En dag till bara" och "Men jag vill ju veta hur det är med Calla/Violet/Daisy".

Och det är en sommarbok. Bockar av alla punkter på checklistan!

Svenska sommarböcker

Så här på andra nationaldagen kan jag fortsätta funderandet från den första. För jag kom på några svenska sommarböcker sen. Denise Rudbergs Tillsammans-trilogi. Högstadieålder som jag brukar undvika, men sommarlov så OK.
   Det är sommar, bad, nya kompisar, kärlek, tonårspirr och mat. De äter hela tiden. Det är otroligt. Men det är ju en av mina sommarboksingredienser så det är som det ska vara. Och det är så sunt. Inga matneuroser. Sunda relationer mellan barn och föräldrar (och mindre sunda). Sex är bra. Sommar, sommar, sommar.
   Japp, det är midsommarafton och än har det inte börjat regna.

Fyra dagar, fyra nätter

av Morgan Matson

Sedan Amys pappa dog i en bilolycka tre månader tidigare har hennes mamma hunnit flytta från Californien till Connecticut och nu planerat hur Amy ska kunna följa efter i deras bil, trots att hon vägrar att köra.
   Fyra dagar i bil med Roger som är två år äldre, "chockerande snygg" och som Amy inte känner. Fyra nätter i förbokade hotellrum i vad som kan vara USA:s tråkigaste städer.
   Men det är inte rätt sätt att korsa landet tycker Roger som har andra platser han behöver besöka och Amy inser att hon också behöver vika av från mammans tydligt utstakade väg.
   Och om de inte kände varandra när de satte sig i bilen så lär de känna varandra under resans gång. Från de små detaljerna som vad den andra föredrar att dricka till de stora sakerna man egentligen inte kan prata om.

Det här är sommarbok paketerad som roadtrip på ett väldigt frestande sätt. Jag kör inte bil, tycker inte om att åka bil, är ingen storkonsument av snabbmat och lyssnar väldigt lite på musik. Men när jag läser om Amy och Roger känns det väldigt lockande att tillbringa timtal i en bil, med rätt låtlistor och stanna för lokala snabbmatsdelikatesser. Så, roadtrip, anyone?

Det finns gemensamma nämnare med The Truth about Forever och det är inget minus för mig. Döda pappor, mammor som distanserar sig, en överjordiskt snygg kille (men medan man aldrig glömmer att Wes är sa-woon är Roger lite mer nedtonad för mig. Kanske för att han heter Roger. Men förmodligen för att Matson gör honom till en nörd i hunkförpackning.) och en frågelek.

Insprängt i berättelsen finns Amys resedagbok, fylld med kuriosa, musiken de lyssnar på under vägen och kvitton från deras godisstopp. Jag är lite kluven till de inslagen. Ibland funkar de fint (ibland jättefint), men andra gånger stoppar de upp läsningen för mig. (Och så är det ett datum på en parkeringsbiljett som förbyllar mig lite.)

Det här är bra amerikansk YA och en sommarbok att rekommendera.

(Jag blev förvånad när jag kollade statusen på mitt lån häromdagen och ingen hade varit inne och ställt sig i kö, men nu är det någon som väntar. Och kommer att få vänta eftersom jag inte kommer hinna in med boken i tid. Alltid lika pinsamt.)

En sommarbok

• har ofta ordet sommar i titeln (men inte alltid och alla böcker med ordet sommar i titeln är inte sommarböcker)
• utspelar sig under sommaren
• utspelar sig ofta vid vatten
• ... på en annan plats än där huvudpersonen bor övriga delen av året (den mindre viktiga delen av året)
• innehåller möten med nya människor som på något sätt förändrar huvudpersonen
• ... eller gamla sommarkompisar med vilka förhållandet på något sätt förändras
• ... kanske till kärlek
• ... eftersom kärlek är en ganska så vanligt förekommande sommarboksingrediens
• innehåller i högre grad än andra böcker något ätbart. Godis, glass, s'mores, söta frukostflingor, köttbullar, lökringar...
• har den där känslan av att sommaren är en magisk årstid. Juni, juli, augusti. Allt kan hända.

Har ni några fler ingredienser för en bra sommarbok?

Hissa flaggan!

Idag är det 6 juni, Sveriges nationaldag, eller som det kallas här på bloggen, Sarah Dessens födelsedag.
Nej, jag skojar bara. Det ÄR hennes födelsedag, men det är inte så att jag firar den. Much.

Men nationaldagen, som jag inte firar så mycket heller, har fått mig att fundera över det här med svenska sommarböcker. Finns de? Vilka är de? Varför har jag inte läst dem eller varför kommer jag inte ihåg att jag har läst dem?
   Allt jag kommer att tänka på är Emil i Lönneberga, Saltkråkan, Rasmus på luffen och en massa annan Astrid. Men sommaren i den svenska ungdomsboken? Ganska så blankt. Per Nilssons Anarkai dyker upp efter ett tag. Kommer ni på några fler?
   Är det svenska sommarboksutbudet väldigt torftigt? Hur kan det komma sig i så fall? Här där det är vinter ungefär åtta månader om året borde väl sommaren vara extra magisk att skriva om.