Tre saker. Till exempel Marchetta.

1. Den första av mina tre saker är MÅNGA SAKER. Jag har många saker. Jag försöker att inte ha många saker, men det har jag tydligen ändå. Extra tydligt blir det nu när jag håller på att flytta. Därför blir jag så glad för varje sak jag kan göra mig av med. Jag har till exempel kunnat slänga två par trasiga strumpor (den lättnaden!) och två krukväxter jag tagit livet av. Dessutom har jag skickat iväg en av mina böcker till en bättre behövande och lämpat av ytterligare några hos Myrorna. Men så är jag så korkad att jag går och köper KLÄDER. Vad är det för fel på mig? Men ett av plaggen utgav sig för att vara en perfekt T-shirt och den var faktiskt skön.

2. Jag förstår att ni alla väntar på att få gratulera till min examen och se den episka bokbeställning jag gjort för att fira att jag är klar med skolan? Tyvärr får ni vänta lite till. Jag har inte haft någon bra vår. Så kan vi säga. Och jag har inte skrivit min uppsats. Jag bara kunde inte. Jag trodde att jag kunde och att jag visste vad jag ville göra, men nej. Det är lite som att hela osäkerheten och ovissheten inför framtiden fått min hjärna att gå i baklås och jag har behövt ta ett steg tillbaka för att komma tillbaka med rätt energi och arbetsförmåga. I sinom tid.

3. Marchetta. På måndag. Hur kan vi redan vara där? Hjälp! Jag har alltså bestämt mig för att åka dit. Kan Marchetta komma hit från Australien kan väl jag ta mig från Borås till Stockholm liksom. Jag är supernervös men exalterad.
Johanna undrar om någon vill ses på måndag och göra sällskap så, om någon annan än Johanna läser det här, vill du? Eller vill du bara säga hej? Gör't. Jag är sparsam med att visa mitt ansikte på webben och jag vet inte om jag kommer bryta den linjen innan måndag, men du kan känna igen mig på nejlikan i knapphålet. Hm, nej, kanske inte. En  svart tygkasse från Landskrona stadsbibliotek är nog bättre. Alla människor springer ju omkring med nejlikor i knapphålet nuförtiden. Dessutom har jag inte bestämt vad jag ska ha på mig så vet inte om jag kommer ha något knapphål. Det känns som man vill vara uppklädd. Festligt tillfälle, ni vet. Eller bara en perfekt T-shirt.

Vi ses (kanske)!

Försenat livstecken - fantastiska nyheter

Det kom aldrig något livstecken i söndags, men jag är vid liv, alla kan andas ut. Jag var bara upptagen med barn. Barn som skulle döpas, barn som sprang omkring och barn som skulle sitta i knät och berätta om bondgårdar där grisarna överlever eftersom det finns baconmaskiner. Och så lite fotboll på det.

Förra veckan påminde om att vi lever i en på många sätt vidrig värld. Men också att det finns gott i den. Tack Twitter för båda delar. Twitter är min nyhetsportal och ibland vill jag bara stänga av världen och säga tack, nu räcker det, men Twitter är också platsen där jag ser att det finns unga tjejer och killar som med självklarhet kallar sig feminister och är allmänt smarta och roliga.

Twitter är också gemenskapen där man kan fly verkligheten med eurovisionseskapism. Och platsen där förra veckans bästa nyhet offentliggjordes.
Marchetta. Till Sverige. I juni. !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

17 juni på PUNKTmedis i Stockholm intervjuas Melina Marchetta av Elin och Hanna från Tonårsboken. Ja, the Melina Marchetta. Som gett oss fantastiska karaktärer som Taylor Markham och Jonah Griggs. För att inte tala om hela gänget i SAVING FRANCESCA som nu fler får chansen att lära känna i och med översättningen. Utropstecken och flailing och fangirling all over the place. (Dessutom blir jag nästan lika exalterad över tanken på att besöka PUNKT. Jag har aldrig påstått att jag inte är en biblioteksnörd.)

Har du frågor till Marchetta så kan du lämna dem till Elin och Hanna. Till exempel: Hur är det möjligt att skapa så fantastiska karaktärer?

17 juni. 19.00. Det är möjligt att jag kommer svimma som en tonårstjej på en Justin Bieber-konsert, men jag vill verkligen vara där. Kanske ses vi?





 

Söndagssexan - minus 3

1. Min vinterläsning fortsätter och igår avslutade jag Dash & Lily's Book of Dares (min favorit av Rachel Cohn/David Levithan hittills, mer om den senare). Efter den tänkte jag att det nog skulle bli för likt att läsa Maureen Johnsons 13 Little Blue Envelopes, uppgifter i en anteckningsbok kontra uppgifter i kuvert, så jag valde en annan bok som jag trodde skulle vara mer olik. Bara för att återigen hamna på Manhattan, i en bokhandel, i december - precis som i Dash & Lily! Så kan det gå. Dessutom är det en vuxenbok av chick lit-karaktär jag gett mig in i så det blir en utmaning. (Me and Mr Darcy av Alexandra Potter)

2. Inspirerad av ovan nämnda böcker funderar jag på att göra ett nytt inlägg om böcker som dyker upp i böcker. Hör gärna av dig om du har några bra exempel som jag kan ta med!

3. Om Melina Marchetta gjort mig glad och rört mig till tårar den här veckan så har jag också blivit stolt över en annan favoritförfattare. Vad jag nu har för anledning att bli stolt när jag inte varit inblandad på något annat sätt än att jag älskat John Greens The Fault in Our Stars. Men stolt är jag. Och det gör mig så glad att andra gillar den så pass att den som enda ungdomsbok dyker upp på årsbästalistor när amerikanska stortyckare som Oprah ska sammanfatta året. Det är på något sätt en seger för hela YA-världen att en bra bok får vara en bra bok, oavsett vilken målgrupp den är tänkt för.

Saving Francesca - the movie

Veckans bästa nyheter kom redan i måndags och jag har varit ovetande tills nu eftersom jag haft dålig twitterkoll den här veckan. Men via Forever Young Adult fick jag veta att Melina Marchetta sålt filmrättigheterna till Saving Francesca! Vilket betyder: ett steg närmare en film! Yay på den!

Dessutom berättar Marchetta själv att hon börjat tänka på Jimmy Hailler igen.
Jimmy Hailler är en av karaktärerna i Saving Francesca och The Piper's Son. Många har undrat vad som händer med honom och Marchetta har inte haft något svar. Förrän nu då. (Tack vare fantasyskrivandet tydligen, så tack för det!) Och hon funderar på en vuxenbok där hans historia berättas. Yay igen!

Jag överdriver inte när jag säger att jag sitter här och gråter över nyheterna. Jag har utvecklat något sorts pavlovskt syndrom där jag inte behöver läsa något av Melina Marchetta för att börja gråta - det räcker att läsa om henne. (Även om det i just det här fallet var Marchetta själv som skrev blogginlägget, men i alla fall...)

Förhoppningsvis vet alla om att X publishing ger ut Francesca på svenska i vår?

Bokalfabet 2.0 - Ö

Idag är sista dagen. Sen är det över. Alfabetet om böcker.

1. Enligt O är det här de sista 5 orden som ska kopplas till boktitlar:

ö   öl   överraskning   ödmjuk   önsketänkande

Will Grayson får en överraskning när han stöter på en annan Will Grayson på ett oväntat ställe i Chicago. 

   Tiny Cooper har ett eget hus där han och Will Grayson kan dricka öl och spela TV-spel. Men Will gillar inte öl och Tiny gillar inte TV-spel så de spelar dart istället.
   Tiny är för övrigt ett under av ödmjukhet när han sätter upp en musikal om sig själv där han givetvis har huvudrollen men också skriver, regisserar, rollbesätter etc. etc.
   maura verkar tro att hon och will har en chans. men det är rent önsketänkande från hennes sida. will är inte intresserad.
   Om Will Grayson, Will Grayson ändå utspelade sig på Manhattan så jag kunde påstå att John Green och David Levithan skrivit om en ö... Nåväl.
(Vill ni ha ett tips om en bra bok som faktiskt utspelar sig på en ö? Kolla Bokgläntans recension av Om jag inte hade sett honom.)


2. En karaktär med för- eller efternamn på Ö????????????

Så här sista gången kan man väl få lägga till smeknamn till för- och efternamn? För jag kommer verkligen inte på någon Örjan.
   I Var är Alaska? av, ja, John Green finns det två smeknamn på Ö, nämligen Översten och Örnen. Det är väldigt förvirrande att de blivit så lika i översättningen för de är ju totalt olika som karaktärer. Översten är den som gör hyssen och Örnen är den som delar ut straffen.

3. En bok som var så bra att jag nästan grät av saknad när läsningen var över?

Nästan? När jag läste ut The Piper's Son av Melina Marchetta grät jag inte nästan - jag grät. Men var det av saknad eller för att boken var en så fin gråtbok? Äh, sak samma. Den var så bra. Rekommenderad läsning även för personer som inte föll för Jellicoe Road. ;)

The Piper's Son

av Melina Marchetta.


Det har gått sex veckor sen jag läste Saving Francesca där en grupp människor växte samman till något större än summan av delarna i en vänskap ingen av dem förväntat sig. I The Piper's Son har det gått fem år, och i Sydney vintern 2007 når Tom Mackee botten och allt har fallit sönder. Vännerna från St. Sebastian's är spridda över världen. Toms familj är i spillror. Men när allt har nått botten måste något hända och efter tio stygn och med sina ägodelar utslängda på gatan flyttar Tom in hos sin faster Georgie och långsamt pusslas bitarna av det förflutna ihop och kanske, kanske finns det hopp för framtiden.

Om ni kunde se mig nu skulle ni se mig mosig och rödgråten och medan jag skriver det här känner jag tårarna välla över igen för Melina Marchetta är bra på att få mig att gråta. Vissa böcker är så uppenbart ute efter att framkalla tårar att det närmast står GRÅT HÄR i läsanvisningar i marginalen följt av pilar för tydlighetens skull. Det finns så mycket sorg i den här boken så de uppenbara gråttillfällena är många, dock utan pilar och versaler, Marchetta är lite mer subtil, men det jobbiga är att det finns mindre uppenbara stycken som kommer så oväntat och därför kan jag aldrig skydda mig. Så jag gråter och gråter och gråter åt allt möjligt av anledningar jag inte alltid förstår.

För det finns också så mycket kärlek i den här boken. Den forsar fram över sidorna, mellan raderna, i orden. Mellan karaktärerna, de unga och de vuxna, vänner, familjemedlemmar. Från boken till läsaren som känner sig inkluderad och välkommen trots intimiteten i banden i familjen och mellan vänner. Och till sist så mycket kärlek från mig.

"There are no 'bits' to this. There are large chunks."

Jag har haft en finfin läshelg. Igår läste jag merparten av Johanna Lindbäcks Välkommen hem och när den tog slut plockade jag Melina Marchettas Saving Francesca ur bokhyllan. Det är med henne jag tillbringat nästan hela dagen i sängen och gråtit och skrattat med henne, Tara Finke, Siobhan Sullivan, Justine Kalinsky, Thomas Mackee, Jimmy Hailler och Will Trombal. ("Francesca, you've got to stop using last names.")
   Och tänk att de funnits där hela tiden, sen i april när jag köpte boken, utan att jag lärt känna dem!

Jellicoe Road

av Melina Marchetta

Först går det trögt. Jag får läsa om samma mening flera gånger. Kanske för att det är en bok jag velat läsa länge och har höga förväntningar på. Kanske för att det är svårt att veta vart boken egentligen är på väg. Förmodligen en kombination av båda. Men ändå (här kommer ett seriöst boknördigt avslöjande), på sidan sex märker jag hur pulsen börjat dunka lite fortare, som den gör när man vet att man hittat något bra.

Sedan Taylor Markham övergavs av sin mamma på Jellicoe Road har hon bott på internatskolan och där uppnått en status som gör henne till ledare när skolans territorium ska försvaras i det årliga kriget mot the Cadets och the Townies. Ett krig med anor, bubblande motsättningar och egna lagar, helt under vuxenvärldens radar. I år är det ett krig som åter ställer Taylor mot Jonah Griggs. Ett återseende hon inte alls ser fram emot med tanke på vad som hände sist de sågs.

Det är en historia som utspelar sig på olika tidsplan. De hör samman, men hur?
Det är en historia som vågar vara mystisk och svårbegriplig. Som litar på att läsaren ska ha tålamod att stanna kvar och till slut få veta hur allt hänger ihop. Tålamod lönar sig. Under tiden underhålls läsaren av humorn, språket, karaktärerna, det främmande och det välbekanta. Och kärleken förstås. Så fin, så intensiv, så rätt.

PS. Ytterligare ett exempel på att To Kill a Mockingbird dyker upp överallt.

VIKTIGT MEDDELANDE!

Vi bryter tillfälligt Tema Dessen för ett viktigt meddelande.

LÄS JELLICOE ROAD!

Slut på meddelandet.

Melina Marchetta igen

Igår sökte jag efter någon som läst Melina Marchetta och idag läser jag att Johanna L har läst och gillat Jellicoe Road. Måste vara ett tecken. Dessutom har Malin också hört gott om den, så det är väl bara att slå till.

Dag 24: En bok jag önskar att fler hade läst

Någon av Melina Marchettas böcker. Så att de kunde berätta för mig om de är bra och vilken jag ska börja med.

Dag 23: En bok jag velat läsa länge men fortfarande inte läst

Någon av Melina Marchettas böcker. Som den här. Eller den här.
Det SKA bli av. Förhoppningsvis i år.