Om en bok: DEN JAG VAR

av Meg Rosoff

En disig morgon på 1960-talet, en strand någonstans utmed den engelska östkusten. En disciplinerad grupp internatskoleelever kommer springande på led.
Det unga berättarjaget får nog och sätter sig ner, intill ett fallfärdigt skjul.
Högt där ovanifrån hörs fåglars hesa skrin.
Så skingras plötsligt hans tankar av en främmande röst: "Vad gör du här?"

Mötet ska komma att förändra allt.

Regel nummer tre: Alla styrs inte av lagar och regler.

Det där var baksidestexten till Den jag var. Som jag aldrig läste när jag plockade boken från bibliotekshyllan. Jag var fullständigt övertygad om att jag lånade Så har jag det nu som är en annan av Meg Rosoffs böcker. Titlarna är förvillande lika, tycker ni inte?

Aanyway, spännande att läsa något helt annat än man tänkt sig. Den jag var känns som en väldigt vuxen ungdomsbok. Inte vuxen i betydelsen "en massa sex och annat olämpligt" utan vuxen på det sättet att den berättas med facit i hand och perspektiv av bokens huvudperson som i slutet av livet ser tillbaka på året som förändrade allt. Året då han skickades till ytterligare en internatskola beredd på samma gamla trista visa men fick Finn. Som han drogs till, idoliserade, ville imponera på och vara.

Kan jag säga att det här är en annorlunda bok? Trots att det bara låter fånigt? Kan jag också säga att det finns en stämning och en känsla som jag har svårt att sätta ord på? För jag vet just inte riktigt vad jag tycker. Men den är fin på något sätt.

Om en bok: LUFTSPRÅNG

av Annika Widholm

Vad är poängen med att stanna kvar på ett gymnastikläger när man är skadad och inte kan göra något? Och vad är förresten poängen med att hålla på med gymnastik överhuvudtaget? Det är vad Linnea frågar sig när hon skadar foten på sommarlägret och bestämmer sig för att sticka därifrån.
Planen är att ta sig hem till villan som står tom medan resten av familjen är på semester, men på vägen söker hon skydd i ett rivningsområde där Isak och hans kompisar håller på med parkour. Hon bestämmer sig för att stanna. Det är helt olikt allt hon är van vid. Ett liv utan regler, eller i alla fall med helt andra regler.

Jag drogs till Luftsprång av två anledningar; författaren och förlaget ville ge mig boken som recensionsex och den handlar om parkour. Samma anledningar visade sig bli ett problem för mig.
Det är smickrande att någon noterat min blogg, kanske till och med läst, och vill att jag ska skriva om deras bok, men när jag försökte vara duktig och läsa boken till det officiella recensionsdatumet kändes läsningen plötsligt som en läxa. Dessutom gick jag in i litteraturkritikermode och blev överdrivet kritisk på ett sätt som jag inte är annars när jag läser. Den inställningen mattades något när jag sköt upp läsningen, men finns ändå kvar och påverkar.

Så är det parkour. Jag är väldigt fascinerad av parkour, men att läsa om det var inte speciellt kul. För det första blir det alltid lite klumpigt när man ska introducera ett relativt okänt fenomen i en skönlitterär historia. För det andra är jag inte något fan av beskrivningar och när det beskrivs hur hopp utförs - hur de tar sats och var de greppar tag - skummar jag mest.
Men knappt hade jag formulerat i mitt huvud varför jag inte gillade parkourdelen ("Det här är alldeles för tekniskt - borde inte parkour skrivas mer som poesi?") kom en ny person och en annan, mer poetisk, parkour in i bilden och allt blev bättre. Språket blev ytterligare ett sätt att visa på skillnaderna.

Men det är inte bara parkour. Det finns spänning som jag är ovan läsare av, men som jag tycker funkar bra. Isaks skumma affärer och rivningsområdet som ekar av händelser från det förflutna. Delen som är mer på min hemmabana kretsar kring Linneas beslut att lämna gymnastiken bakom sig efter år av hårt jobb, prestationskrav och uppoffringar. Här är jag inte lika övertygad och Linneas "inre resa" känns inte helt förankrad hos mig. Allt går lite för fort och jag behöver mer underbyggnad.

Jag tror att det här är en ungdomsbok som i första hand går hem hos ungdomar och att den verkligen kan gå hem hos ungdomar. Det är mycket som känns svart eller vitt, liv eller död på ett sätt som nästan bara tonåren gör. Boken är dessutom relativt kort (under 200 sidor) och innehåller en hel del action och spänning som kan passa personer som föredrar böcker där det är större fokus på det som görs än det som tänks.

Tack Annika och Alfabeta för att jag fick chansen att läsa Luftsprång!

PS. Vill du veta mer om parkour? Det bästa är nog att kolla på YouTube och se vad det är. Hur coolt som helst.

Jo, jag lever och mår bra

Jag har lite semester. Från blogg och plugg. Om någon har saknat mig.

Sen sist har jag läst fyra böcker, besökt fyra bibliotek i fyra kommuner (vad ska man annars göra när man är ledig (och råkar ha 90 minuter att fördriva i Sala)?), åkt en massa tåg och buss och till och med lite bil. Dessutom har jag hört snön knarra under skorna för första gången den här säsongen.

Att vara ute och resa i Sverige är att ständigt fråga sig: Är det här jag ska bo? Är det här min arbetsplats finns? Jönköping. Vadstena. Mölnlycke. Orsa. Är det här? Är det här? Är det här?

Jag vet inte var jag kommer att vara om ett år. Det är skitläskigt men spännande. Kanske sitter jag just precis här. I mitt föräldrahem. Förhoppningsvis har jag jobb och lägenhet någon helt annanstans.

Efter år i studentlägenhet har jag rätt så anspråkslösa drömmar och inte några vilda fantasier inspirerade av Hemnet och alla husprogram på TV8. Jag behöver inte någon AGA, bjälkar i taket, öppen spis, "ensuite" och vattenkranar som producerar kokande vatten. Inte ens sjöutsikt.
Tänk istället en tvåa! Med hall! Och separat sovrum! Att kunna ligga i sängen utan att se klockan på micron! Tänk att ha en egen ugn istället för att dela en superäcklig med sju miljoner andra! Tänk bokhyllor! Tänk ännu fler bokhyllor! Tänk en mysig läshörna!

OK. Det var ett litet livstecken. Återkommer senare i veckan när jag formulerat några tankar om böcker jag läst på senaste tiden. Hoppas ni har det fint!

Tärningen är kastad!

Så smidigt att exakt sex personer deltog i utlottningen slash bokhyllerensningen - perfekt att ta tärningen till hjälp!

Det blev en FEMMA som betydde Man och sen försökte jag rulla fram ytterligare en vinnare och det blev 5 igen. Tärningarna var väldigt ense om att Man skulle vinna. Men sen blev det en TVÅA så Anna får också en bok. Vinnarna har meddelats via mail.

Tack till alla som tog sig tid att presentera sig och skriva fina saker!

Bokbloggsjerka 12-15 oktober

Dags att jerka runt lite i bokbloggarvärlden igen tack vare Annika. Den här gången handlar det om två typiska bokbloggar-/litteraturälskaraccessoarer nämligen en åsikt om nobelpriset i litteratur och en att-läsa-hög.

Vann rätt författare i år?
Jag hängde med ett gäng bibliotekarier i torsdags när avslöjandet kom. Mo Yan. Ingen aning om vem det är och det utbröt inga jubel i lokalen från någon annan heller. Däremot mumlades det lite när info kom om vem som översatt till svenska och några hade sett filmen.
Jag skulle kunna kopiera Annikas svar och säga "Även om jag älskar litteratur så känner jag noll och inget intresse för Nobelpriset. Därför kvittar det mig lika vem som får det." Så är det. Jag svävade inte omkring på moln ens förra året. Det finns andra litteraturpriser som har högre status för mig och större inflytande på min läsning.

Hur många böcker finns just nu i att-läsa-högen?
Jag är inte helt säker på vad en "att-läsa-hög" är. Är det olästa böcker man har i sin (tillfälliga) ägo eller alla böcker som finns som man är sugen på att läsa men som bara finns som en mental eller nedskriven minnesanteckning?
Om det är de böcker jag faktiskt har i närheten så är det typ en. Plus sju olästa i bokhyllan. Om det är alla jag funderat på att läsa men varken lånat eller köpt än så blir det kanske ett tiotal till. Men ingen Mo Yan.

Vill du utöka din bokhög? Kolla in min utlottning där jag gör mig av med böcker från min egen bokhylla för att se om någon av titlarna intresserar dig!

OK, let's have an UTLOTTNING

Den här veckan har jag rensat ut böcker ur min hjärna genom att skriva om dem på bloggen, men låt oss ta det hela ett steg längre och rensa även i bokhyllan.

JA! En UTLOTTNING! Inga fancy nya böcker, utan mina begagnade-lästa en gång och inte misshandlade-paperbacks som jag skrivit om i veckan.

Vi har de tunga böckerna, heavy stuff-böckerna Forbidden och Pieces of Us och så har vi de betydligt mer lättsamma men ändå inte sockervaddiga When You Were Mine och The Fine Art of Truth or Dare.

Vill du ha någon av dem?

• Bo då i Sverige (för det är tydligen omänskligt dyrt att skicka saker till andra länder, i synnerhet när man inte har några pengar).
• Lämna så fort som möjligt en kommentar här nedanför där du
• a) Berättar hur mycket du älskar mig/min blogg. (Det är helt OK att ljuga, jag behöver bara lite pepp så här på hösten.)
• b1) Berättar vilken bok du helst vill ha av de 4
• b2) Berättar vilken bok du vill ha av de 4 om du inte kan få den du helst vill ha (om jag skulle få för mig att dra flera vinnare och det blir krig)
• Se till att jag hittar ett sätt att kontakta dig via blogg/mail och var beredd på att svara på mail måndag kväll - tisdag förmiddag, 15-16 oktober, om du vill ha vinsten nästa vecka, annars dröjer det några veckor p.g.a omständigheter.

OK?

Snabba ryck! Tredagarsutlottning, jag tar emot svar till och med måndag 15 oktober kl. 18.00 - sen lottar jag fram (eller väljer den som älskar mig mest) en vinnare.

Om två fina böcker jag inte kan göra rättvisa

Sist ut i veckans bokrecensionsbonanza är två böcker jag läste i somras. Två böcker jag gillade. En som jag satte upp på favoritlistan. Men det kan vara så vansinnigt svårt att skriva något (vettigt) om saker man verkligen tycker om. I alla fall är det så för mig. (Men jag tycker i och för sig det är svårt mest hela tiden.)

Hold Still av Nina LaCour handlar om två vänner. Ingrid tar livet av sig och kvar blir Caitlin med komplicerade känslor av sorg och skuld, men också med Ingrids dagbok.

Hold Still får mig att gråta och jag tycker lite extra mycket om böcker som får mig att gråta. Hur går man vidare? Hur släpper man in nya människor i sitt liv? Hur försonas man med en person som inte längre lever och med insikten att man bara kände en del av henne?

Sweethearts av Sara Zarr är en stillsam, lågmäld, historia om Jenna. Jenna som brukade vara Jennifer, en person som var fel på alla sätt och behövde ersättas, men också en person som hade en vän i Cameron Quick.

Jag faller inte som en fura för den omskrivna Cameron Quick i Sweethearts, men hans och Jennas/Jennifers relation är stark och skör och hjärtknipande. Stressen som kommer när Jennifer börjar sippra fram och krackelera den nya Jenna känns nästan lika starkt hos mig som hos henne.


(PAUS PÅ SJU MILJONER ÅR)

Nej, jag kan ärligt talat inte bättre än så. Det är två fina, fint skrivna berättelser.

Du kan, om du tycker om möjligheten att läsa smakprov från böcker, kika in i böckerna på Amazon. Hold Still och Sweethearts.