Slutet av januari, slutet av alfabetet. Enligt O kämpar på med sina ord och frågor och målsnöret är inom synhåll. Denna vecka: Y som i ymnighetshorn, ynnest och YA.
1. Men veckans ord som ska förknippas med böcker är några helt andra:
yvig yrsel ynklig ytlig ypperlig
Nu är väl inte hår det man främst bör förknippa Albert Einstein med, men E=mc-upphöjt-till-2 till trots - Einstein = yvigt hår. På Albert Einstein High School i New York går Mia i Meg Cabots serie En prinsessasdagbok. Mia själv kanske också hade yvigt hår innan grand-mère kom och prinsessifierade henne?
Yrsel kan man drabbas av om man har höjdskräck som St.Clair i Stephanie Perkins Anna and the French Kiss. Han håller sig helst på marken medan andra ser Paris från ovan. Men ingen skulle drömma om att kalla honom ynklig. Alla gillar St. Clair. Och han har perfekt hår.
Kan det bli mycket ytligare än en skönhetstävling? De Beauty Queens som Libba Bray skriver om visar att de är mer än bara yta när de hamnar på en öde ö och leenden och flirtiga vinkningar inte är nog för att överleva. En alldeles ypperlig feministisk actionkomedi/politisk satir/kärlekshistoria.
2. Karaktär på Y?
Nu behövs Astrid igen. Ylva-Li, drottning i gyllene salen, under rosenbusken i Allrakäraste syster.
3. En författare som måste skriva ytterligare än bok?
Spontant och utan att tänka för mycket? Jandy Nelson som skrev Himlen börjar här.
Sista chansen att vara med i Annas bokutlottning. Sprillans nya januariböcker att välja bland. Som The Fault in Our Stars... (John Green! John Green! John Green!)
Vad handlar den om?
Miles som lämnar sin tråkiga och kompislösa värld i Florida för att börja på en internatskola i Alabama. Där blir han omedelbart omdöpt till Bullen av sin rumskompis Översten, indragen i en värld av hyss och regelbrott och förtrollad av Alaska som inte behöver något annat namn än Alaska. Mer? Tro, liv, död, lidande, människors sista ord, litteratur och händelser som förändrar och får oss att omvärdera våra liv. Före och efter.
Är den bra?
Ja. Karaktärerna är komplexa. Översten. Alaska naturligtvis. Den otroliga dragningskraften hon besitter utan att vara någon felfri ängel. Spänningen som byggs upp av formen, kapitlen som räknar ner till något. Är den så vanvettigt bra som andra påstår?
Nej, inte för mig. (Jag hör heller inte till dem som älskar Räddaren i nöden/The Catcher in The Rye och recensenter gillar att likna Alaska med den.)Jag läste Alaska första gången 2007 när jag inte visste något om John Green och så läste jag om den efter att ha läst An Abundance of Katherines och upptäckt att Green är fantastisk. Blev den bättre andra gången? Lite kanske. Men personligen föredrar jag hans andra.
Varför? Är jag för ytlig? För ofilosofiskt lagd? För ointresserad av att diskutera hur man tar sig ut ur labyrinten? Ja, kanske. Förmodligen. Högst troligt. Men det har jag inte lust att fördjupa mig i. Kan vi ta en annan fråga? OK. Skulle den vara bättre på engelska? Är det där problemet ligger, jag har läst Greens andra på engelska?
Jag inbillar mig det, men det är mest en känsla. Inte så att jag riktar någon kritik mot översättningen, men vissa saker gör mig alltid så medveten om att det är en översättning. Som ramsor (Vad rimmar de på egentligen?) och brytningar (Nehej, så där låter hon inte!) och smeknamn (Pudge skulle jag acceptera medan Bullen låter så 50-tal.)Men jag tror ändå inte att språket är avgörande. Det är inte så att jag läser den på engelska och plötsligt utnämner den till århundradets bok.
Ska du läsa den? Ja. Om du gillar välskrivna böcker. Om du gillar att läsa. Om du gillar att läsa om internatskolemiljö och människor med magnetisk aura. Om du gillar att tänka och gillar att läsa böcker som får dig att tänka ännu mer.
I anslutning till utgivningen av John Greens senaste bok pågick John Green Week där flera amerikanska bokbloggar deltog och skrev om författaren och hans böcker. (Jag deltog genom att läsa om Var är Alaska?)
Själv blev jag inte frälst på allvar förrän jag läst Paper Towns men då blev jag istället smått besatt. Så besatt att jag i brist på annan fotboll tittar på John Greens FIFA-matcher med Swindon Town. Ja.
Men i alla fall... Den här veckan tänkte jag dela med mig av mina "recensioner" av de böcker jag har läst i min egen John Green Week. Om du vill säga något om John Green och hans böcker får du gärna göra det. I min blogg eller i din blogg eller genom att ställa dig på torget i din pizzatröja och vara allmänt awesome.
Ibland känner jag mig gammal. Som när jag gör en tidsresa och konstaterar att det idag är tio år sen jag läste ut min första Per Nilsson. Tio år. Och inser att jag för fem år sen precis börjat plugga i Lund och att första boken jag läste på litteraturvetenskapen varInformation.
Två skrivande män alltså. Amis har inte haft någon inverkan på mitt liv (nej, ingen koppling mellan Information och informationsvetenskap), men Nilsson... Hallå tonår.
I natt läste jag ut The Fault in Our Stars av en tredje skrivande man, John Green. Så bra, så bra, så bra! Kanske den mest troliga att översättas till svenska sedan Alaska? Låt oss hoppas.
Sitter och sneglar på mitt nykomna ex av John Greens The Fault in Our Stars. Signerat med blå penna som typ 3% av de 150 000 signerade försättsbladen är. Ska vänta med att läsa till imorgon. Men Green har på kort tid seglat upp och blivit en av mina favoritförfattare/favoritpersoner så det kliar i fingrarna.
I paketet låg också The Statistical Probability of Love at First Sight, The Geek Girl's Guide toCheerleading, How to Say Goodbye in Robot och The Education of Hailey Kendrick. Hur rättfärdigar jag inköpet av fem nya böcker?
Jo, två av dem (The Fault in Our Starsoch How to Say Goodbye in Robot) räknas som julklappar. En (The Education of Hailey Kendrick) är present till mig själv för att ha klarat av halva min utbildning. TheGeek Girl'sGuide to Cheerleading är uppmuntran inför andra halvan och The Statistical Probability of Love at First Sightär belöning för VG:t på förra kursen.
Vilka ursäkter använder du när du unnar dig ett bokköp?
Enligt O:s alfabet har kommit fram till (xtremt knepiga?) X.
1. Som vanligt 5 ord:
xylofon xenofobi xantofyll x-kromosom xylitol
----> 5 titlar
Xylofon är ett slagverk. Omnictionary är ett uppslagsverk på Internet som Radar är lite smått besatt av att underhålla. Quentin är totalt tondöv så han hänger bara utanför bandlokalen istället för att spela (xylofon) själv. Paper Towns av John Green. Ååååhhhh!
Xenofobi är ett ord jag förknippar med franska (xénophobie) eftersom det användes en hel del när jag pluggade franska på universitetet. Att jag en gång började läsa franska beror mycket på Viveca Lärns bok Vad händer om man vänder på Paris?
Xantofyll är det gula färgämne som kommer fram i löven om hösten när det gröna försvinner (man lär sig något nytt varje dag!). Höst får mig att tänka på bland annat två saker - skola och New England. På en skola i New England utspelar sig Curtis Sittenfelds roman Prep/I en klass för sig.
XX eller XY - ska den lilla skillnaden spela så stor roll? Många ungdomsböcker bråkar med frågan om varför man ska bete sig på ett visst sätt om man har två x-kromosomer och ett annat om man bara har en. E. Lockharts böcker rekommenderas liksom Not That Kind of Girl av Siobhan Vivian.
Xylitol används som sötningsmedel i tuggummi. En av karaktärerna i Roald Dahls Kalle och chokladfabriken tuggar tuggummi. Konstant. Hur ska hon kunna motstå det nyuppfunna tuggummit som förmodligen saknar xylitol men istället innehåller tomatsoppa och blåbärspaj?!
2. En karaktär med för- eller efternamn på X?! Tack och lov för J.K. Rowling! Xenophilius Lovegood, Lunas pappa, mannen bakom The Quibbler, som har ett namn som utgör motsatsen till xenofobi.
3. Vi, d.v.s. jag, låter O formulera sista frågan själv:
Och så en sista fråga på X. Om en person inte vill avslöja sitt namn kan man skriva ett X istället. Ett annat sätt är att använda en pseudonym. Vilken är den bästa bok du läst av en pseudonym?
Hm, hm, vilken av alla Kittyböcker var egentligen bäst... Carolyn Keene är definitivt den pseudonym jag läst flest böcker av. Kitty och tidningsmysteriet är en favorit. (På engelska heter boken Smile and say murder, på svenska har alla böcker fått de fantasifulla titlarna Kitty och x-mysteriet/Kitty och den försvunna x/Kittyoch den mystiska X. (Notera min användning av X.))
Slukar barn fortfarande Kittyböcker eller är den tiden förbi?
...videon där John Green läser första kapitlet ur The Fault in Our Stars (eftersom jag nu läst Paper Towns och inte har något mer av John Green att läsa om man inte räknar Will Grayson, Will Grayson (vilket man naturligtvis gör (åtminstone till hälften)) men det slutade med att jag också såg väldigt många andra videor från vlogbrothersvilket åt upp betydligt mer tid än en halvtimme.
Så istället för att göra som det ursprungligen var tänkt - skriva något insiktsfullt om Paper Towns - nöjer jag mig med att kort skriva att det är mycket möjligt att John Green bara blir bättre och bättre. Jag gillade Var ärAlaska? OK när jag läste den första gången (tyckte bättre om den andra gången, men det var ändå inte en stor aha-upplevelse där jag plötsligt insåg storheten jag missat första gången), älskade An Abundance of Katherines och sträckläste Paper Towns. Ser därför otroligt mycket fram emot TFIOS. Som verkar vara lite annorlunda jämfört med tidigare böcker. Huvudpersonen är till exempel en tjej den här gången. Men förhoppningsvis lika smart, rolig och ordig även om den råkar handla en del om cancer. Att döma av första kapitlet verkar den vara det.
UPPDATERING 2012-01-22, 23.45: Lade just till TFIOS i min senaste bokbeställning. Tittade innan dess på ännu fler videor från vlogbrothers. Ska nu gå och lägga mig.
Eh, inte direkt... Jag har läst sex böcker hittills i år och fyra av dem har jag läst tidigare. Kanske hög tid att införa ett omläsningsstopp? Nån måtta på trygghetsnarkomanin får det väl ändå vara? Suck... Ja.
Men jag köpte faktiskt en bok idag! Kollade inte ens om den fanns på biblioteket först.
Jag behövde en ny kalender och några pennor och jag hade 500 oanvända kronor instoppade i ett presentkort. (Hur kan man ha ett sånt i plånboken i ett halvår utan att använda det? Inte alls svårt har det visat sig. Hade det däremot varit för en nätbokhandel...) Så vad ska man göra med födelsedagspengar om inte impulsköpa sig lite nöjesläsning? En vuxenbok dessutom så det var en bok jag aldrig hört talas om (The Ugly Sister), av en författare jag förmodligen hört talas om men inte lagt på minnet (Jane Fallon).
OK, slut på retoriska frågor. Nu kvällsplugga lite och sen läsa någon ny bok. Inte läsa om The Truth aboutForevereller What Happened to Goodbyealltså. Kanske bara bläddra lite...
Nu är det dags för den charmigt osvenska bokstaven W. När jag kilade över till Enligt O för att kolla veckans ord var den spontana reaktionen att lämna walk over, men det tänker jag naturligtvis inte göra. Istället kommer jag ge väldigt långsökta svar när det krävs. (Och sen komma på de mer givna svaren när jag publicerat.)
1. Här kommer alltså veckans 5 ord!
wallraffa wannabe whisky wienerkorv weekend
En av eleverna på Pineville High i Megan McCaffertys Sloppy Firsts är inte där för att gå i skolan utan för att skaffa sig material till en bok. Wallraffa alltså. Under falsk identitet nästla sig in och samla info från insidan.
Wannabe är en låt med Spice Girls. I Spice Girls var Victoria Beckham med. Hennes senaste barn sägs vara uppkallat efter Harper Lee som skrev To Kill a Mockingbird.
Oliver C. Johansson i Christer Hermanssons Ich bin ein bibliothekar! dricker inte whisky. Inte alkohol överhuvudtaget faktiskt. Han är ju bibliotekarie. Om han äter wienerkorv minns jag inte, men han använder läderbyxor vilket får mig att tänka på korvskinn.
"Vad är en weekend?" undrar lady Grantham i Downton Abbey. Den TV-serien utspelar sig till viss del under första världskriget. En bok som utspelar sig under samma krig är På västfronten intet nytt av Erich Maria Remarque (en bok jag garanterat inte haft med i alfabetet tidigare, när man kommer till bokstav 23 är det annars svårt att komma ihåg). Jag kommer inte ihåg vad den handlade om, men gissar krig och elände. Minns dock att jag läste av egen fri vilja.
2. Om orden var kluriga så har veckans bokkaraktär, med för- eller efternamn på W, istället varit given sedan tidernas begynnelse.
Wes! Who? Wes! The Truth about Forever/Mitt perfekta liv av Sarah Dessen. Upphovet till sa-woon. Jag kan inte ens beskriva honom på något vettigt sätt utan att få akutlängt efter att läsa om boken.
3. Blogg är som vi alla vet en förkortning av ordet webblogg. Följaktligen undrar O varför jag bloggar, vem/vad som fick mig att börja och till sist ombeds jag tipsa om en läsvärd (bok)blogg.
Just nu bloggar jag mest för att jag tycker det är kul att blogga, för att det får mig att känna mig som en del av en gemenskap. Jag bloggar för att skrivandet är det bästa sättet för mig att formulera mina tankar och bloggen det bästa formatet att göra det i.
Jag började blogga för att jag kände att bloggvärlden behövde en bokblogg som koncentrerade sig på böcker för unga vuxna och då närmare bestämt den sorten som inte handlar om övernaturliga varelser. Tilläggas bör att jag inte hade någon större koll på hur utbudet såg ut, för jag började egentligen inte följa bokbloggar aktivt förrän efter jag börjat blogga själv. Sedan dess har bloggen ofokuserat snubblat omkring och jag har upptäckt många bokbloggar som är tusen gånger bättre än min egen, men känner ändå att jag också får plats.
En bloggare jag gärna följer är bokclara som bloggar med härlig entusiasm och inte på något vis påminner om mig själv som fjortonåring, men jag tänker ändå att om jag var tio år yngre skulle vi vara bokbästisar.
1. Boktycke startar idag en tävling som kräver lite tankeverksamhet och uthållighet. Kul för alla som tävlar och finfint pris för den som vinner. Anna presenterar tävlingen HÄR.
En annan Anna har utlottning på sin blogg Reading this World. Jag har fortfarande inte kommit fram till vilken bok jag helst vill ha om jag vinner. Inlägget där du kan välja bok och anmäla dig nås genom den HÄR LÄNKEN.
2. Skulle ju hänga med John Green i helgen, men suget efter ett återbesök i Cousins Beach blev för stort. Ibland bara måste man liksom. Så nu har jag läst de första två och gett mig i kast med tredje boken för att se om den inte hade några försonande drag ändå. Jenny Han - Belly, Conrad, Jeremiah. Sommar, sommar, sommar.
3. Dagen sport: vattenpolo. Bokkopplingen är kanske inte uppenbar, men efter dagens JSM i vattenpolo satt faktiskt (tror jag) det förlorande lagets superbesvikna tränare och läste en bok. En biblioteksbok dessutom. Intellektuell sport, vattenpolo.
4. Dagens sport II: volleyboll. Ganska säker på att jag läst en bok där det förekom volleyboll, men kan inte erinra mig vilken. (Eller så har jag bara haft en väldigt o-bokig vecka och får kämpa för att få ihop sex bokrelaterade saker.)
6. Nu måste jag gå och köpa en ny lampa till min sänglampa så att jag kan läsa ikväll. Fönsterlampan fick hoppa in i natt och gjorde ett helt okej jobb, men nu längtar den tillbaka till sin fönsterplats.
Härmed är jag en halvt utbildad biblioteks- och informationsvetare/bibliotekarie.
*infoga fanfar här*
Phu. Halvvägs genom utbildningen alltså. Väl värt att fira? Ja? Ja! Klicka hem ett bokpaket kanske? Ja! Har bara lite beslutsångest över vilka böcker jag vill ha i paketet.
Den närmaste belöningen blir dock en läshelg. Jag har inte läst en boksida sen jag läste ut Var är Alaska? i söndags. Nu lutar det åt mer John Green (Paper Towns) eller lite Trasig soppa.
Igår meddelade O att vardagen är på G och att det är dags för bokstaven V. Igår sysslade jag med disk och plugg och handling, så jo, vardagen är här. Idag tar jag mig tid att hoppa på sista etappen av Enligt O:s bokalfabet 2.0.
1. 5 ord ska leda tankarna till 1-5 boktitlar. Veckans ord:
välkomnande vinnare våldsam vacker violin
Under vinteruppehållet återbesökte jag en gammal tonårskärlek, nämligen Nora Roberts. Hon tog med mig till ett litet B&B på Irlands västkust. Ägaren, Brianna, är minst sagt välkomnande, till och med när gästerna är tidiga och klampar in mitt i natten som Grayson gör i Född ur kylan. Det var inte riktigt som förr, men Roberts får i alla fall den irländska landsbygden att verka vacker. (Dessutom blev det plötsligt uppenbart varifrån Stephenie Meyer fått inspiration till Bella och Edwards bröllopsnatt i Breaking Dawn. Då när många tycker att det går alldeles för våldsamt till.) Violin spelar Claudia Salinger i TV-serienEnsamma hemma. Så bra att hon kommer in på Juilliard. Som också är Baileys drömskola i Himlen börjar här av Jandy Nelson.
Stå som vinnare hoppas jag göra när Anna summerar sin tävling. Jag vet bara inte vilken bok jag önskar mig än. John Greens nya? Sarah Ocklers cupcakebok? The Statistical Probability of Love at First Sight har jag definitivt ögonen på, men kanske skulle jag satsa på något helt annat som Holly Cupalas Don't Breathe a Word?
2. Punkt 2 brukar vara att presentera en bokkaraktär med för- eller efternamn på veckans bokstav. Så också den här veckan. Men jag tänkte kuppa på bästa Allsång på Skansen-manér (dessutom har Tina och Lotten redan svarat Voldemort och jag menar, det går inte att toppa.(Inte för att det är någon tävling, jag ville bara länka till Tina och Lotten.)) och presentera Valfrid Palmgren.
Valfrid var en verklig person och det är typ henne vi har att tacka för att vi kan springa till biblioteket och låna böcker helt gratis. Det var också hon som tog initiativet till Stockholms barn- och ungdomsbibliotek som öppnade 1911. All anledning att ge cred till Valfrid P alltså.
3. Slutligen, för att återknyta till inledningen, vill O ha en bok som beskriver vardagen på ett bra sätt, eller som misslyckas totalt. Då måste jag nämna Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling igen. Mary och Lovely flyr visserligen vardagen för en färgsprakande fantasi, men den vardag som glimtar fram är så gråstensgnistrande. Killarna i klassen som blir osams och sams på killars vis. Att äta limpmackor och prata om panikångest. Etc. etc.
How to Say Goodbye in Robot är en titel som cirkulerat på mina amerikanska bokbloggar och letat sig in i mitt medvetande trots att jag aldrig riktigt satt mig in i vad den handlar om. Den amerikanska titeln innehåller ordet "robot", vilket är ungefär lika lockande som en akademisk examen i matematik, men antyder att "robot" i det här fallet är ett språk, och genast blir allt mycket mer intressant. Hur tar man egentligen farväl på robotspråk? Vem talar robot och varför måste man säga hej då?
Så började Natalie Standifords bok också dyka upp på mina svenska bloggar då den översatts till svenska (av Kapituleraomedelbart eller dö-Sanne Näsling). Enbart den svenska titeln, Robothjärta, skulle dock aldrig ha fått mig att plocka med mig boken. Men efter lång tids subliminal påverkan, två nyligen publicerade inlägg hos Flaskposten respektive Bokhora, och en placering på ungdomsavdelningens boksnurra på mitt hemmabibliotek gav jag efter. Universum hade talat.
Efter denna extremt långa inledning vill ni förstås veta om Robothjärta är en läsvärd bok? Ja, det är den.
Den handlar om Bea som precis kommit till ytterligare en ny stad med sin kringflyttande akademiker till pappa och sönderfallande känslomänniska till mamma. Sista året av high school är inte det bästa året att komma till en ny skola, i synnerhet inte en liten privatskola där alla känt varandra sen de gick i blöjor i princip. Som nykomling väcker Bea intresse i de mer populära gängen, men den hon dras till är Jonah som står lika utanför som hon.
Efter ett första samtal av det ovanligare slaget inleder de en komplicerad relation i utkanten av den vanliga världen. I en egen värld som har plats för en tjej med robothjärta och en spökpojke, men också för de individer som ringer till Baltimores lokala nattradio. Det är som en lokal version av Karlavagnen där ämnet alltid är fritt men oftast det samma (Elvis, katter, tidsresor...) och med samma närmast mytiska karaktärer som ringer in för att få nå ut i några minuter.
Det här är en sån bok jag vill beskriva som udda och speciell och quirky. Med karaktärer som väljer andra vägar än de flesta och fattar beslut som kanske inte alltid är de bästa. Det är inte en sån bok som jag kan säga "Därför är det här en bra bok" (men vilken bok är det å andra sidan?), men liksom boken letat sig in i mitt liv nästlar sig historien och karaktärerna in i mitt robothjärta. Till den grad att jag lägger den till listan "Böcker jag lånat och läst men vill äga". Köper den rosa telefonboken tror jag.
Morgonen den 11 september 2001. Claire är i skolan. Jasper sover. Peter väntar utanför en skivbutik. Två flygplan flyger in i World Trade Center.
David Levithans bok följer tre vanliga New York-ungdomar som alla påverkas av terrorattacken utan att drabbas extremt hårt. De överlever. De förlorar inte någon närstående. De går vidare, men något kommer alltid vara förändrat. En låt får en ny mening. Fastklamrandet vid hoppet om att något gott måste komma ur katastrofen. Insikten att man är ensam om sin upplevelse hur många som än delar den.
Under dagarna, veckorna, månaderna och åren som följer glider de in i varandras liv. Från de första dygnen när lukten av död ligger över staden och sömnlösheten driver ut Claire på nattvandring. Tiden då chocken och sorgen är så stark och kärleken och medmänskligheten vinner. Omslaget till patriotism och hat och krig.
Levithan skriver i efterordet om hur det växer upp människor utan något minne av det som hände. De var för små eller ännu inte födda. Själv var jag 14 och precis som Jasper följde jag TV-sändningar som upprepade sig i sin ofattbarhet. Men den här boken ger en inblick i hur det var DÄR. För människor i en osårbar stad som plötsligt sårats. Lika osänkbar som Titanic. De små detaljerna som ger liv.
Valet att berätta med tre röster visar på den gemenskap som finns. En händelse som blir en gemensam nämnare i ett så mångfasetterat land, en så mångfasetterad stad. Var var du? Vad gjorde du?
Men det visar också hur olika man upplever och hanterar situationen. Inte alla amerikaner upplevde 11 september på samma sätt. Inte ens alla New York-bor delade exakt samma upplevelse, inte ens de som befann sig i samma rum.
Jag läste om Jandy Nelsons Himlen börjar här för att få ett fint slut på 2011.
Och nu vill Amanda ge mig en fin start på 2012 genom att ge mig boken!
Eller okej, hon vill inte ge den till just mig, men hon lottar ut två ex på sin blogg så hon vill ge den till någon. Vill du vara med i utlottningen så är det bara att klicka vidare till Amanda och följa instruktionerna.
Himlen börjar här finns högt upp på listan över böcker jag lånat och läst men känner att jag behöver äga. Andra som är med i toppen är Megan McCaffertys böcker om Jessica Darling och Melina Marchettas The Piper's Son. (Diskret tips om någon annan tänker ha utlottning...)
