Fifteen love

Fifteen love var en av böckerna jag definitivt skulle läsa i höstas men trots det blev den stående till februari. För man är ju lite korkad ibland och tror att man inte kommer gilla en bok något vidare och andra böcker går före. Och så står det en liten pärla i bokhyllan och bara väntar.

Peter Barlachs bok är både rolig och sorglig. John har sin döda mamma i bakhuvudet. Det har gått några år sen hon dog och för honom, pappan och storasystern går livet vidare. Men John är också full av Violetta, den polska städerskan som kommer varje onsdag. Mycket av hans energi går till att hitta sätt att komma nära henne.

Vad jag gillar mest är hur ung John faktiskt känns. Hur han hänger med Gabriel som är äldre och mer erfaren men fortfarande vill vara hemma, äta lördagsgodis och pappas pommes frites. Hur hemliga häxblandningar smakar bättre än en dry martini gjord efter konstens alla regler. Han är femton och känns som femton, pendlande, på gränsen mellan barn och vuxen eller hur man nu vill uttrycka det.
   Det är så befriande med Johns bristande koll. På hur man egentligen städar. Violetta som kan vara allt mellan 20 och 40. Min favorit var när hans pappa sa prosit åt en nysande kvinna i mataffären. De kände ju inte ens varandra! Vilket märkligt vuxet beteende.

Fifteen love är den fristående fortsättningen på Inte bara tennis och Dubbelfel.