Jag gillar inte New Adult. En introduktion.

Här sitter jag och försöker formulera mina känslor och åsikter rörande begreppet New Adult för att skriva blogginlägg om det.

Det är inte lätt.

För det första är jag inte säker på vad N(ew)A(dult) är. Jag vet vad jag vill att det ska vara - typ som Y(oung)A(dult) fast med karaktärer som lämnat high school bakom sig och tvingas tackla (delvis) andra dilemman. Men allt jag ser när jag ser NA är böcker av typen jag-är-en-tjej-med-ett-mörkt-förflutet-och-du-är-en-svartsjuk-våldsam-bad boy-som-blir-som-en-gullig-hundvalp-i-min-närhet-let's-have-an-intense-and-passionate-relationship-and-lots-and-lots-of-steamy-sex. Och det är inte riktigt vad jag letar efter. Jag vill ju ha mina vaaanliga böcker med något förhöjd/romantiserad realism. Inte chick lit. Inte erotisk romance.

Men det är möjligt att jag letar på fel ställe. Mer om det i senare inlägg.

Min inställning till New Adult har utvecklats ungefär så här:

1. inte känt till NA - "Young adult! Ung vuxen! Jag har passerat tonåren, jag är en ung vuxen!"
2. fått veta att NA finns/upptäckt att YA till största del handlar om sextonåringar - "Coolt! Ge mig NA!"
3. läst böcker som kallas NA - "Blargh, det här är fruktansvärt!"

Det är i det sista stadiet jag befinner mig just nu.

Varför känner jag plötsligt ett behov av att blogga om New Adult?

För några veckor sen blev jag via Twitter (länken till allt tyckande) varse om en debatt om fenomenet som pågick i tidningar och bland amerikanska bokintressenter. (Om du har en dag eller en helg eller en vecka över kan du sätta dig in i debatten. Själv började jag hos Elizabeth Burns på School Library Journal som skrivit tre inlägg själv och länkar frikostigt til andra.)
Efter att ha doppat tårna i den debatten läste jag också två böcker som av vissa kallas NA. Mer om det i senare inlägg. Ja, allt kommer i senare inlägg, jag ville bara starta upp nu, förvarna, se till att ni är laddade inför nästa vecka.