Först måste jag bara varna för generaliseringar. Jag eftersträvar inte vetenskaplighet eller absolut sanning och jag ger mig själv rätten att vara partisk.
YA har berättelserna som tilltalar mig
New Adult... Det borde kunna innebära så mycket. Så mycket bra. Men i nuläget befinner sig NA i ett läge där kategorin definieras av sina mest framgångsrika böcker och just dessa böcker är ingenting för mig. Jag är inte ute efter romance och intensiva bergochdalbanerelationer mellan personer med mörka och sorgliga hemligheter i bagaget.
Jag har läst 7-8 böcker och ett oändligt antal om-texter, men inte hittat något som helt och hållet övertygat mig. Kategorin behöver breddas och jag hoppas att den kan göra det, men jag är lite rädd för att just den här typen av böcker kommer att bli synonym med New Adult och att de historier som representerar min ideala NA inte känner sig hemma i kategorin.
YA-författare äger
YA är också så mycket bättre. Anledningen till att jag som vuxen fortfarande kan ägna större delen av min läsning åt ungdomsböcker är att de är bra. Det finns så många skickliga författare inom YA. Språkligt begåvade och bra på att berätta komplexa och nyanserade historier. Dessutom har de stöd av förlag och incitament för att jobba och jobba på sina historier tills de är så bra de kan bli. YA är också så mycket större att det helt enkelt finns mer av det som är bra.
Den typiska NA-författaren är en kvinna (jag var på väg att skriva hemmafru, men det kan vara att generalisera utifrån alltför få fall) som ger ut sin bok själv för e-boksmarknaden. Därmed inte sagt att alla är värdelösa och inkompetenta berättare, men det finns många som håller för låg kvalitet. Allt går lite fortare. "Här är två böcker jag skrev i somras! Hoppas ni gillar dem!" Visst måste man gilla entusiasmen och berättarlusten och självförtroendet som får folk att först skriva och sen promota sina böcker, men det räcker inte.
Hårt att kritisera författare för att de är färska och orutinerade och saknar stöd från förlagsmaskineriet? Äh, jag ger mig själv den rätten. Jag har höga krav på dem och tycker att de borde ha högre krav på sig själva. Jag har enorm respekt för redigering och beslutsamheten som krävs för att skriva sjutton versioner av samma bok.
YA har nyanserna
Och när YA skämt bort mig med nyanserade karaktärer och komplexa historier, varför skulle jag vilja ta steget tillbaka och läsa böcker där the love interest alltid är en bad boy för att han har tatueringar, kör motorcykel och har sex? Där det enda som spelar roll i hela boken ett enda förhållande och karaktärerna styrs av hormon- och humörsvängningar värre än någon tonåring? Där allting målas med den breda penseln för att det översvallande och extrema är enklare än konsten att beröra med små medel? Enkelt - det skulle jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar