Egentligen hade jag tänkt publicera ett annat inlägg idag, men eftersom jag inte kommit mig för att skriva det hoppar vi rakt på min NA-läsning. (Om det nu är NA? Vad är NA? Vem bestämmer? <-- inlägget jag fortfarande jobbar på)
För att hitta något att läsa utgick jag från Elizabeth Burns avslutande inlägg där hon tipsar om böcker som kan klassas som NA. Hon länkar bland annat till ett blogginlägg hos Mostly YA Book Obsessed med den lovande rubriken My Top 10 New Adult Books of 2012!. Eftersom jag ville ge NA en chans till efter debaclet med Beautiful Disaster och kände att någons Top 10 kunde vara en bra början, studerade jag de tipsen i jakt på något lockande.
Nu visade det sig att MYABO och jag inte riktigt är ense när det gäller vad som är bra och inte för hon hade just Beautiful Disaster bland sina favoriter. Men jag läste i alla fall synopsis efter synopsis om dessa böcker som i regel har hångel och halvnaket på omslaget (hett tips om du går på framsidor när du letar böcker!) och fastnade för ganska precis ingen. Jag köpte ändå Nicole Williams Crash. 28 kronor var ett överkomligt pris för en bok jag inte hade så höga förväntningar på.
Var den bra? Nej.
I korthet handlar den om en skötsam tjej med ambitioner som räddar världen hund för hund. Som träffar en kille hon kanske också kan rädda. Den farliga typen. Snygg som synden och ett kriminellt förflutet. Inte typen som har en flickvän. Stora problem att behärska sig. De älskar varandra men kan de lita på varandra? Hatt hit och hatt dit. Är den snygga, välpolerade, rika killen egentligen bättre? Och så kommer det ett chockerande avslöjande som sätter käppar i hjulet just som allt verkar lösa sig för de unga tu och jag kan bara gapskratta. Tror inte riktigt att det var avsikten.
Vad gör det här till NA (om det nu är NA)?
Större delen utspelar sig på high school även om slutet och de följande två delarna (ja, det finns två till! goody!) utspelar sig efter. Är det då fokuset på sex(ighet) och det "utmanande språket" som bidrar till NA-stämpeln? NA = utmanande YA? Författaren själv kallade det contemporary YA för mogna läsare när hon introducerade boken i ett blogginlägg och på Goodreads kan man kalla böcker lite vad man känner för och vissa väljer att stoppa Crash i genren NA medan fler stoppar den i YA. Inte alls förvirrande.
Varför gillar jag inte?
Dels gillar jag inte hela biten med att våldsam svartsjuka likställs med passion. Dels tycker jag det är allmänt kasst och simpelt. Böcker jag fastnar för har ofta en komplexitet och flera historier som engagerar. Det är sällan enbart en kärlekshistoria utan innehåller också familjeproblematik. Just den kombinationen finns faktiskt även här, men allt som omger det "passionerade förhållandet" känns så alibi. Som att det bara stoppats in lite bitchig mamma, deprimerad pappa och dansambitioner för att ge kredibilitet, men låtit det vara totalt underutvecklat. Vad är poängen? Det är inte välskrivet, det är inte underhållande (om man inte räknar skrattretande uselhet) och det är inte vad jag letar efter.
Jakten fortsätter.
PS. Mer om utgivningen av Crash (+ Clash och Crush) kan du läsa hos Unga böcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar