Om en bok: RAW BLUE

Raw Blue var ett impulsköp som kunde ha gått väldigt fel. På pappret har den alla typiska New Adult-klichéer som jag hann tröttna på i början av året. Tjej med mörk hemlighet. Kille med mörk hemlighet. Tatueringar. Sex. Men allt handlar ju om hur man sätter ihop det. Kirsty Eagar sätter ihop det på ett bättre sätt än de flesta. Men...

Surfing. Väldigt mycket surfing. Carly surfar. Det är hennes grej, hennes happy place. Hon har hoppat av universitetsstudierna och tagit ett kvällsjobb som gör det möjligt för henne att surfa så mycket som möjligt. Och jag unnar verkligen Carly ett happy place. Men jag tycker det är så tråkigt att läsa surfscenerna. Rent allmänt tycker jag att beskrivningar är trista för mitt visuella tänkande funkar så där och jag orkar inte riktigt föreställa mig det som beskrivs. Det gäller dels miljöbeskrivningar men framför allt beskrivningar av fysiska aktiviteter och i synnerhet beskrivningar av fysiska aktiviteter jag har noll koll på. Att läsa om surfing är som att läsa ett helt annat språk. Så jag skummar mycket och det drar naturligtvis ner mina känslor för boken. Tyvärr.

Jag unnar Carly ett happy place för hon har som sagt en mörk hemlighet och jag tänker avslöja den för det framgår ganska snart i boken att hon blev våldtagen en kväll när hon var nästan medvetslös på en fest. Hon har aldrig anmält, aldrig pratat om det och lyssnar fortfarande efter röster från männen som gjorde henne illa. När Ryan kommer in i hennes liv - via surfingen - är hon inte pigg på att öppna sig. Hon är spänd och misstänksam och ingenting går lätt. Men Ryan ger inte upp. Det finns något där mellan dem och han är ganska säker på sin sak. Äldre och nyss ute ur fängelset försöker han starta upp sitt liv på nytt och han vill väldigt gärna att Carly är en del av det. Alla har ett förflutet men alla förtjänar också en framtid.

Det jag gillar bäst med boken är Carly och Ryans relation. Det går väldigt trögt först (men oj som jag gillar de där scenerna som är så besvärande att man vill begrava huvudet i kudden och kvida), sen fort och sen... Ja. Det är inte helt lätt och det är en ovanlig relation att läsa om. Ryan är inte en tatuerad bad boy med våldsamma tendenser. Det är ingen svartsjuka och inga löjliga förvecklingar.

Det är en rätt så mörk bok, väldigt australisk och väldigt intensiv. Sen är det dessutom väldigt frestande att använda adjektiv som rå och salt med tanke på titeln så jag tänker ge mig själv tillstånd att använda dem. Och surfscenerna till trots - klart lyckat impulsköp för min del!

Om en bok: HOLIER THAN THOU

av Laura Buzo

Det här är boken som innan jag läste den gav mig hopp om kategorin New Adult. Boken som fick mig att köpa den australiska utgåvan för att jag inte kunde vänta på en eventuell amerikansk. Så här i efterhand... Jag vill inte gå så långt som till att stämpla den med en AWESOME-tagg, men HOLIER THAN THOU är helt klart min sorts NA.

Handlar om Holly, en 23-årig socialarbetare i Sydney som försöker hantera livet. Pojkvännen som hon hon just flyttat ihop med i en rätt så skruttig lägenhet, jobbet som ger henne en chans att göra gott men samtidigt sliter ut henne, vännerna som en gång varit de tätaste täta men nu träffas allt mer sällan. Så är det de oläkta såren från det förflutna; pappan som dog och bästa kompisen som kanske kunnat bli något mer.

I boken blandas nuet med det förflutna på det där enerverande sättet som gör att man alltid känner sig på fel ställe. När man vill följa den ena historien tvingas man in i den andra. Mest gillar jag nog det förflutna där Holly blir kompis med Liam och lever i ett hus präglat av sjukdom. Men nu-kapitlen är ändå bra och behandlar just såna saker som jag vill se mer av i NA. Vänskapsrelationer som blir svårare att hålla ihop när man blir äldre och livet tar alla i olika riktningar. Hur svårt det kan vara att vara idealistisk. Att inte riktigt veta vad som ligger framför och istället titta tillbaka.

Vad den här boken också gör är att få mig att längta efter Marchetta. Det är något med kompisgängen som jag kommit att förknippa med henne, med Australien och aussie lit. Så mycket av den amerikanska ungdomslitteraturen jag läser handlar om bästis-relationer, vänskapsrelationer mellan personer av samma kön, eller vänskapsrelationer mellan personer av olika kön som blir kära för att riktigt befästa att män och kvinnor inte kan vara "bara" vänner. I aussie lit hänger killar med tjejer utan att alla nödvändigtvis parar ihop sig. (Även om några förstås gör det.)

Det här är också den första australiska bok jag läser som inte filtrerats genom amerikansk engelska och det är märkligt hur annorlunda det ändå är. Dels ord som är nya (även om man fattar att "ambo" är slang för ambulans och har lärt sig att "thongs" är något man har på fötterna), dels en del australisk politik man inte har koll på, men framför allt något i hela känslan. Först känns det ovant, men sen kommer jag in i det.

Nu är det snart två månader sen jag läste HOLIER THAN THOU och allt är inte längre supertydligt i minnet. Jag skulle vilja påstå att det inte är en enkel bok att gilla och många skulle säkert kalla den tråkig. Den är inte självklar. Precis som bokens huvudperson. Holly är inte en karaktär jag genast känner mig bekväm med. Hon är på något sätt svår att komma nära, men det är också en del av poängen.

Om en bok: EASY

Efter mitt neggande om dagens New Adult för några veckor sen känns det inte mer än rätt att säga några positiva saker också. Jag har läst Tammara Webbers bok Easy, en bok många klassar som New Adult.

Egentligen är det en rätt så sanslös bok. En blandning av info om självförsvarstekniker och sexuella övergrepp å ena sidan (boken börjar med ett våldtäktsförsök) och ångande swoon å den andra (huvudpersonen har just kommit ur ett långt förhållande och dras till två killar). En blandning som kulminerar i en scen där man diskuterar våldtäkt och hur het den manliga huvudkaraktären är. Men jag är pro swoon och jag kan inte gärna tala illa om en bok som försöker säga något vettigt om våld mot kvinnor så jag köper det.

Mest för att Lucas är het.

Han har de typiska attributen vi förknippar med en NA-kille. Meningsfulla tatueringar, ett mörkt förflutet, vissa våldsamma impulser och en motorcykel. Men han är gullig. Och löjligt perfekt.

Jag har haft väldigt låga förväntningar på Easy orsakade dels av en fruktansvärd synopsis som inte tilltalade mig ett dugg (den finns i olika versioner och baksidestexten är helt annorlunda) och dels det faktum att så många gillar den (alltid ett illavarslande tecken). Så boken behövde inte göra mycket för att överträffa förväntningarna, men den ansträngde sig ändå. Den engagerade, underhöll och fick mig att swoona lite.

(Och titta på omslaget! Så känsligt och romantiskt, gnugga näsor - röra vid ansikte - nästan kyssas, i jämförelse med låt-oss-pressa-våra-halvnakna-kroppar-mot-varandra-traditionen som annars är NA:s signum.)

För dig som gillar New Adult och för dig som söker något annat

Jag har den här veckan utgått från min ideala New Adult, NA som jag vill att det ska vara, och det har präglat allt - inte minst mina omdömen om böckerna jag läst. Jag har varit partisk och jag har generaliserat.

Men det finns många som gillar NA för att de tilltalas av just den typen av böcker som NA faktiskt är just nu. Jag vill nämna några bloggare som ser och uppskattar New Adult för vad det är. Dramatiken, intensiteten och de starka känslorna.

Bland svenska bokbloggar finns till exempel A Love for Books och nystartade Dashed and Dotted. Bland de amerikanska finns de jag vänt mig till tidigare i veckan, NA Alley och Mostly YA Book Obsessed, såväl som många andra jag inte känner till. Anna från Dashed and Dotted har större koll och tipsade om Bewitched Bookworms.

Om du liksom jag letar efter en annan typ av New Adult kan du utforska

• titlarna i Liz Burns inlägg om böcker som kanske är NA. Till exempel collegeböcker.
• kategorin "Slacker Fiction" hos Reading Rants. Verkar lovande.
• det här inlägget på Stacked. I slutet tipsas om YA och vuxenböcker som handlar om "new adults". Hälften av dem har jag antingen redan läst (och gillat till största del) eller planerar att läsa så det kan vara värt att kika på de andra också.

Ett annat sätt att hitta min sorts New Adult kom jag på alldeles nyss, när jag trodde att jag delat med mig av all min visdom. Att jag inte kom på det tidigare grämer mig lite. I alla fall, ett stort

TIPS!
Använd dig av Goodreads New Adult-hylla, men leta inte bland de böcker som blivit "shelved"/"hyllade" som NA flest gånger (som jag gjorde med liten succé) utan längre ner på listan bland de som hyllats färre gånger. Det var så jag hittade den här boken och plötsligt har jag tilltro till New Adult igen.

(Och har du inte läst Megan McCaffertys böcker om Jessica Darling ska du naturligtvis göra det.)

Hur känner jag nu efter min NA-utflykt? Lite nedslagen men ändå inte helt uppgiven. Jag kommer att testa fler böcker men vara ännu petigare när jag väljer. Jag kommer att fortsätta hoppas på "min" NA och leta mer grundligt efter den (till exempel genom att följa mitt eget TIPS! ovan och hoppas att det leder rätt). Jag kommer också att gå in med klarare ögon och andra förväntningar på den NA som faktiskt är.

Och nu tänker jag sätta punkt för "Maria svamlar om New Adult" och istället sätta tänderna i en gammal hederlig YA. :)

Varför jag fortfarande föredrar YA framför NA

Först måste jag bara varna för generaliseringar. Jag eftersträvar inte vetenskaplighet eller absolut sanning och jag ger mig själv rätten att vara partisk.

YA har berättelserna som tilltalar mig
New Adult... Det borde kunna innebära så mycket. Så mycket bra. Men i nuläget befinner sig NA i ett läge där kategorin definieras av sina mest framgångsrika böcker och just dessa böcker är ingenting för mig. Jag är inte ute efter romance och intensiva bergochdalbanerelationer mellan personer med mörka och sorgliga hemligheter i bagaget.

Jag har läst 7-8 böcker och ett oändligt antal om-texter, men inte hittat något som helt och hållet övertygat mig. Kategorin behöver breddas och jag hoppas att den kan göra det, men jag är lite rädd för att just den här typen av böcker kommer att bli synonym med New Adult och att de historier som representerar min ideala NA inte känner sig hemma i kategorin.

YA-författare äger
YA är också så mycket bättre. Anledningen till att jag som vuxen fortfarande kan ägna större delen av min läsning åt ungdomsböcker är att de är bra. Det finns så många skickliga författare inom YA. Språkligt begåvade och bra på att berätta komplexa och nyanserade historier. Dessutom har de stöd av förlag och incitament för att jobba och jobba på sina historier tills de är så bra de kan bli. YA är också så mycket större att det helt enkelt finns mer av det som är bra.

Den typiska NA-författaren är en kvinna (jag var på väg att skriva hemmafru, men det kan vara att generalisera utifrån alltför få fall) som ger ut sin bok själv för e-boksmarknaden. Därmed inte sagt att alla är värdelösa och inkompetenta berättare, men det finns många som håller för låg kvalitet. Allt går lite fortare. "Här är två böcker jag skrev i somras! Hoppas ni gillar dem!" Visst måste man gilla entusiasmen och berättarlusten och självförtroendet som får folk att först skriva och sen promota sina böcker, men det räcker inte.

Hårt att kritisera författare för att de är färska och orutinerade och saknar stöd från förlagsmaskineriet? Äh, jag ger mig själv den rätten. Jag har höga krav på dem och tycker att de borde ha högre krav på sig själva. Jag har enorm respekt för redigering och beslutsamheten som krävs för att skriva sjutton versioner av samma bok.

YA har nyanserna 
Och när YA skämt bort mig med nyanserade karaktärer och komplexa historier, varför skulle jag vilja ta steget tillbaka och läsa böcker där the love interest alltid är en bad boy för att han har tatueringar, kör motorcykel och har sex? Där det enda som spelar roll i hela boken ett enda förhållande och karaktärerna styrs av hormon- och humörsvängningar värre än någon tonåring? Där allting målas med den breda penseln för att det översvallande och extrema är enklare än konsten att beröra med små medel? Enkelt - det skulle jag inte.

Maria läser ännu mer New Adult

Dags att gå igenom 4 böcker jag läst som alla "hyllats" som New Adult på Goodreads. Tre av dem finns bland de 50 mest "hyllade", medan den fjärde som uttryckligen säger sig vara NA hamnar strax utanför topp 100, men det beror väl mest på att den inte är så omskriven - inte för att någon protesterar mot kategoritillhörigheten.

Bland de tio oftast NA-"hyllade" böckerna finns Abbi Glines Fallen Too Far. Abbi Glines har skrivit flera NA-böcker, flera olika serier och det här är första boken i hennes senaste.

19-åriga Blaire tvingas efter mammans död sälja sitt hem och söka upp sin pappa som varit ute ur bilden ett bra tag. Hon är pank och behöver någonstans att bo tills hon kommer på fötter. Efter några år där hon bara tagit hand om sin sjuka mamma och inte haft något eget liv finns det tydligen inget annat alternativ. Men när hon kommer fram till strandhuset i Florida har pappan pyst iväg och kvar finns bara Rush som tydligen är hennes nya styvbror. En superhet player till styvbror. Han välkomnar henne med öppna armar. Not. Men han ger henne i alla fall en sängplats i hushållerskans lilla sovskrubb och hon skaffar ett jobb och försöker hålla sig ur vägen så mycket som möjligt men de är ohjälpligt attraherade av varandra och trots att de inte borde etc. etc. och till slut brakar allt samman på grund av hemligheter från det förflutna.

Jag ville ha: en förbjuden och steamy sommarromans. Vilket jag eventuellt fick. Men det är ytligt och tunt och jag fastnar varken för karaktärerna eller handlingen. Och även om jag först tänkte att författaren lyckats fånga Blaires naivitet lysande, fick jag konstatera att det snarare är naivt/dåligt skrivet.

Också bland de tio mest NA-hyllade: Losing It av Cora Carmack. En av alla dessa böcker/författare som gjort så pass stor succé att ett förlag valt att köpa boken och kommande uppföljare.

I centrum står Bliss. Hon har en termin kvar av college. Hon har också kvar sin oskuld och nu är det dags att bli av med den. Inte så mycket för att hon vill ha sex som för att hon inte vill vara oskuld längre. Lösningen: bege sig till en bar, få tillräckligt mycket alkohol i blodet för att det ska kännas genomförbart och sen hitta en lämplig kille för ett engångsligg. Och det finns en kille. Seriöst dreamy. Brittisk accent. Allting känns väldigt rätt, tills de är där tillsammans i hennes säng och Bliss flyr i panik med en knasig ursäkt och en förhoppning att aldrig behöva se killen igen. Olyckligtvis visar det sig att han är hennes nya lärare. Ooops.

Den här boken tycker jag faktiskt är helt okej. (Chocken!) Den är avsiktligt rolig snarare än skrattretande och den lyckas bättre med att skriva om kringdetaljerna, collegelivet och vänskapsrelationerna. Dessutom är killen inte en av alla dessa svartsjuka typer med anger management issues. Han är en trevlig kille. Det blir nästan väl gulligt istället, men jag tar hellre det.

M. Leighton stoppar själv sin bok i facket "adult romance", men tillräckligt många har stoppat den i NA-hyllan för att den ska platsa bland de 50 första.

Men Down to You är väldigt ADULT i ordets alla bemärkelser. Sexscenerna är själva grejen och fylls ut med en cray historia om en blyg och klumpig collegetjej (som extrajobbar som bartender, vilket är ett typiskt jobb för blyga och klumpiga personer) som pluggar revision eller nåt och ska hjälpa sin pappa på fårfarmen när hon är färdig. Men det är totalt oviktigt. Grejen är att hon träffar två tvillingar, Cash och Nash. Den ena en bad boy, typen hon vanligtvis dras till, och den andra är skötsam men dejtar hennes kusin. Hon vill ha dem båda två och de vill ha henne. Yada, yada och sen kommer en slags spänningshistoria om maffian, men det finns alltid tid för sex. Sex är vad jag tar med mig från den här boken.

Så varför är folk så benägna att kalla det här NA? För att huvudpersonen går på college? För att de lärt sig att NA är lika med sex? Det här ligger så långt från "min" NA att jag inte ens vet vad jag ska säga om det.

Avslutningsvis en bok som jag hittade för att det är en av bloggarna på NA Alley som skrivit den, Jaycee DeLorenzo: The Truths about Dating and Mating.

Ivy och Ian har varit bästa vänner sen de var små. Nu går de på samma college och har ett sex- och samlevnadsprogram tillsammans på collegeradion. Ivy föredrar att ha sex med killar hon verkligen gillar och är ihop med och hon skulle vilja hitta någon att vara ihop med. Ian föredrar att inte ligga med samma tjej två gånger och det är inga problem för han kan välja och vraka. Deras vänskap har alltid varit av det kärvänliga slaget. De gnabbas och lägger sig i varandras liv och ställer upp för varandra. Men sen har de ett "moment" som strular till allt. Ska de våga riskera sin vänskap för något annat?

Här börjar vi äntligen närma oss vad jag vill ha ut av NA. Det är väldigt pratigt och kunde både tightas till och fördjupas, men samtidigt är det kul att hänga med Ivy, Ian och alla deras vänner. Jag bryr mig om dem. När de fuckar upp, vilket de gör, gång på gång, bryr jag mig och känner med dem. Och för att vara en bok som handlar så mycket om sex är den inte fylld av sexscener och när det faktiska sexet väl äger rum känns det mer som en naturlig utveckling av historien än som att författaren kastat in porr i handlingen. Så plus för DeLorenzo och skönt att kunna avsluta NA-äventyret med lite bättre känsla!

Behövs New Adult?

Behövs böcker om unga människor som på olika sätt försöker manövrera sina nyinledda vuxenliv? Böcker skrivna på ett sätt som tilltalar läsare som är i samma ålder/livsfas och de läsare som är snäppet under men sneglar framåt/uppåt/vidare med bävan, längtan och förhoppningar?

Nej.

JAG SKOJAR BARA! Men jag har sett de som menar allvar, med förklaringen att den första åldersgruppen inte läser böcker och den andra inte är intresserad av att läsa om karaktärer äldre än de själva. Vilket naturligtvis är bull. Visst finns det sådana människor, men det finns alltid läsare. Du och jag finns.

Behövs en särskild kategori böcker mellan ungdom och vuxen som kallas New Adult?

Jag vet inte.

Från bibliotekariehåll har jag läst dels Liz Burns, SLJ/A Chair, a Fireplace and a Tea Cozy, och dels Kelly J på Stacked som båda är av uppfattningen att det inte behövs ytterligare en kategori böcker. Böcker av den typ jag nämner ovan finns redan. Vissa av dem klassas som YA och andra som vuxen. Varför kan de helt enkelt inte bara vara en del av vuxenlitteraturen som liksom vuxenlivet är varierat och omfattar så mycket? När man är vuxen är man vuxen, det behövs inte fler ålders- eller livsfasindelningar som nyvuxen, mellanvuxen och gammalvuxen. Att föra in ännu en kategori är begränsande.

Jag försöker komma fram till vad jag själv tycker. Jag försöker ha en åsikt. Men jag velar.

Det är lätt att säga att de här böckerna redan finns och inte behöver en egen kategori. Men ingen kan väl påstå att böcker om "new adults" är överrepresentaterade i ungdomslitteraturen? I vuxenlitteraturen är de kanske fler, men hur lätta är de att hitta om man inte vet var man ska leta och hur tillfredsställande är de? Är de inte oftast skrivna av unga debutanter som skriver "svårt" eller "pretentiöst" på ett sätt som inte tilltalar alla? Eller gamla rävar som ser tillbaka på en ungdomstid genom filter av erfarenhet och nostalgi? Finns verkligen just de där böckerna som skalar av, som säger som det är och samtidigt underhåller?

Och huruvida en NA-hylla är begränsande eller förenklande...  Den kan väl vara både och. Begränsande om människor missar bra böcker för att de väljer bort en kategori i tron att den är för en speciell åldersgrupp, men förenklande för de intresserade.

Men vi kan ju inte börja dela in bokskörden efter åldern på karaktärerna! Hur skulle det se ut?!

Nej, okej, alla livsfaser kanske inte behöver en egen hylla i biblioteket/bokhandeln, men vad är det isåfall som gör att just "ny vuxen"-tiden ska förunnas en egen kategori?

Kanske rent krasst för att hålla greppet om människor i en fas av livet då de slutar läsa för att de inte kan/vill yxa sig fram i den traditionella vuxenlitteraturen för att hitta just det de vill ha. Kanske för att ungdomstiden förlängts i ett samhälle där vuxensaker som fast jobb, stabil ekonomi, familjebildande inte är självklarheter och att det borde kunna speglas även i litteraturen. Samtidigt kan en sån kategori förstärka missuppfattningen att det bara är i den här fasen man växer upp och lär sig hantera livet, gör misstag och utvecklas.

Har jag nämnt att jag inte riktigt vet vad jag tycker?

Vad är New Adult?

1. NA är en hel massa saker
Precis som YA och vuxenlitteratur är New Adult en kategori, inte en genre. Så säger NA Alley, bloggen där ett gäng självpublicerade NA-författare går in för att göra NA till en grej. Det finns dystopier och paranormal romance och contemporary inom NA precis som det finns i YA. (Men eftersom jag är den jag är fokuserar jag på contemporary NA, så bye-bye alla övernaturliga varelser och dystopiska framtidsbilder.) Vad som binder samman New Adult som kategori är huvudpersonens ålder, 18-26 (med undantag i båda riktningarna), livsfasen mellan ungdom och "riktig vuxen".

NA Alley har till och med ett recept på hur man sätter ihop en NA-bok. Så om jag ville koka ihop en contemporary (genre) kunde jag stoppa in lite identitetsfrågor (theme) och börja college (issue) och låta huvudpersonen vara mellan 18 och 26.

Räcker det? Njae. Det skulle väl lika gärna kunna vara en "riktig" vuxenbok? Eller en YA? Det är något i själva tonen som avgör tror jag. NA måste på ett distinkt sätt skilja sig från både YA och vuxen för att förtjäna sin egen plats, men samtidigt ligga nära YA när det kommer till driv och vad-det-nu-är-som-gör-YA-så-bra. Varför behövs NA överhuvudtaget? Kan man inte skriva om 20-åringar i YA? Jo, jag har aldrig sett problemet med att låta böcker för unga vuxna faktiskt handla om unga vuxna, men det har väl med amerikansk (utgivnings)kultur att göra. Och sex.

2. NA handlar om sex.
New Adult handlar om att tackla vuxenlivet när man möter det. Det borde innebära en hel massa saker det också. Vänskapsrelationer som rinner ut i sanden, nya som inleds eller gamla som ändrar form. Vad-vill-jag-göra-med-mitt-liv-?!-paniken. Beslutsfattande, skitjobb, tentaplugg och känslan av att vara king of the world eller samhällets bottenskrap. Kärleksrelationer, engångsligg och sexuell frustration.

Men i första hand verkar NA:s vuxenblivande handla om sex. Det kanske är logiskt i en kultur där ordet för vuxen också är synonym med porr, men det känns väldigt enkelspårigt. Det är heller inga trevande och taffliga sexuella eskapader i dessa böcker. Nej, killen (i den heterosexuella relationen of course) är i allmänhet en sexgud, det är perfekt varje gång och varierar mellan långsamt och ömsint och snabbt och hett, och ofta kommer de samtidigt. Att placera en bok i kategorin NA är ett sätt att säga "Här förekommer explicita sexscener på ett sätt som inte förekommer i YA".

3. Du bestämmer vad NA är.
Eftersom NA inte är någon etablerad kategori, med särskilda avdelningar på bibliotek och bokhandlar, är det rätt så godtyckligt vad som klassas som NA och inte. Så upplever jag det. Författaren själv (som ofta ger ut sin egen bok) kan kalla den NA och vi kan köpa det. Man kan hävda att om en bok handlar om en person mellan 18 och 26 så ska den NA-klassas och så är nog fallet med många av de böcker man hittar i NA-hyllor på Goodreads men som egentligen är vuxen. Kanske. Jag bara spekulerar.

Att NA får fäste samtidigt som romance och erotisk litteratur har ett uppsving påverkar också bilden av NA. Att sex är ett så dominerande inslag i den NA jag läst hittills beror kanske på att contemporary just nu är lika med contemporary romance. Vilka NA-böcker som får framgång påverkar bilden av NA och vad som skrivs. Beautiful Disaster har väl på något sätt gett upphov till en inriktning där till exempel Crash finns med. Explosiva relationsdraman (-dramer?) där man hittat sin själsfrände och inte släpper taget.

Vi bestämmer vad NA är varje gång vi taggar en bok på bloggen eller stoppar den i en hylla på Goodreads. Just den hylla Unga böcker tipsade om tidigare, Popular New Adult Books, listar böcker efter hur många gånger de blivit "shelved" som New Adult och det är intressant att se vilken typ av böcker det är och i vilka andra hyllor de stoppats.

Jag skulle kunna skriva om det här hur mycket som helst känner jag. Det jag fortfarande vill säga något om är huruvida NA alls behövs, varför jag fortfarande föredrar YA och slutligen berätta om ytterligare några NA?-böcker jag läst samt tipsa om bloggar som gillar NA som den ser ut idag för att inte bara lämna er med min skepsis. Så åtminstone tre inlägg till där jag svamlar om NA.

Maria läser New Adult: Crash av Nicole Williams

Hej och välkommen till denna vecka som jag kallar "Maria svamlar om New Adult"!

Egentligen hade jag tänkt publicera ett annat inlägg idag, men eftersom jag inte kommit mig för att skriva det hoppar vi rakt på min NA-läsning. (Om det nu är NA? Vad är NA? Vem bestämmer? <-- inlägget jag fortfarande jobbar på)

För att hitta något att läsa utgick jag från Elizabeth Burns avslutande inlägg där hon tipsar om böcker som kan klassas som NA. Hon länkar bland annat till ett blogginlägg hos Mostly YA Book Obsessed med den lovande rubriken My Top 10 New Adult Books of 2012!. Eftersom jag ville ge NA en chans till efter debaclet med Beautiful Disaster och kände att någons Top 10 kunde vara en bra början, studerade jag de tipsen i jakt på något lockande.

Nu visade det sig att MYABO och jag inte riktigt är ense när det gäller vad som är bra och inte för hon hade just Beautiful Disaster bland sina favoriter. Men jag läste i alla fall synopsis efter synopsis om dessa böcker som i regel har hångel och halvnaket på omslaget (hett tips om du går på framsidor när du letar böcker!) och fastnade för ganska precis ingen. Jag köpte ändå Nicole Williams Crash. 28 kronor var ett överkomligt pris för en bok jag inte hade så höga förväntningar på.

Var den bra? Nej.

I korthet handlar den om en skötsam tjej med ambitioner som räddar världen hund för hund. Som träffar en kille hon kanske också kan rädda. Den farliga typen. Snygg som synden och ett kriminellt förflutet. Inte typen som har en flickvän. Stora problem att behärska sig. De älskar varandra men kan de lita på varandra? Hatt hit och hatt dit. Är den snygga, välpolerade, rika killen egentligen bättre? Och så kommer det ett chockerande avslöjande som sätter käppar i hjulet just som allt verkar lösa sig för de unga tu och jag kan bara gapskratta. Tror inte riktigt att det var avsikten.

Vad gör det här till NA (om det nu är NA)?
Större delen utspelar sig på high school även om slutet och de följande två delarna (ja, det finns två till! goody!) utspelar sig efter. Är det då fokuset på sex(ighet) och det "utmanande språket" som bidrar till NA-stämpeln? NA = utmanande YA? Författaren själv kallade det contemporary YA för mogna läsare när hon introducerade boken i ett blogginlägg och på Goodreads kan man kalla böcker lite vad man känner för och vissa väljer att stoppa Crash i genren NA medan fler stoppar den i YA. Inte alls förvirrande.

Varför gillar jag inte?
Dels gillar jag inte hela biten med att våldsam svartsjuka likställs med passion. Dels tycker jag det är allmänt kasst och simpelt. Böcker jag fastnar för har ofta en komplexitet och flera historier som engagerar. Det är sällan enbart en kärlekshistoria utan innehåller också familjeproblematik. Just den kombinationen finns faktiskt även här, men allt som omger det "passionerade förhållandet" känns så alibi. Som att det bara stoppats in lite bitchig mamma, deprimerad pappa och dansambitioner för att ge kredibilitet, men låtit det vara totalt underutvecklat. Vad är poängen? Det är inte välskrivet, det är inte underhållande (om man inte räknar skrattretande uselhet) och det är inte vad jag letar efter.

Jakten fortsätter.

PS. Mer om utgivningen av Crash (+ Clash och Crush) kan du läsa hos Unga böcker! 

Jag gillar inte New Adult. En introduktion.

Här sitter jag och försöker formulera mina känslor och åsikter rörande begreppet New Adult för att skriva blogginlägg om det.

Det är inte lätt.

För det första är jag inte säker på vad N(ew)A(dult) är. Jag vet vad jag vill att det ska vara - typ som Y(oung)A(dult) fast med karaktärer som lämnat high school bakom sig och tvingas tackla (delvis) andra dilemman. Men allt jag ser när jag ser NA är böcker av typen jag-är-en-tjej-med-ett-mörkt-förflutet-och-du-är-en-svartsjuk-våldsam-bad boy-som-blir-som-en-gullig-hundvalp-i-min-närhet-let's-have-an-intense-and-passionate-relationship-and-lots-and-lots-of-steamy-sex. Och det är inte riktigt vad jag letar efter. Jag vill ju ha mina vaaanliga böcker med något förhöjd/romantiserad realism. Inte chick lit. Inte erotisk romance.

Men det är möjligt att jag letar på fel ställe. Mer om det i senare inlägg.

Min inställning till New Adult har utvecklats ungefär så här:

1. inte känt till NA - "Young adult! Ung vuxen! Jag har passerat tonåren, jag är en ung vuxen!"
2. fått veta att NA finns/upptäckt att YA till största del handlar om sextonåringar - "Coolt! Ge mig NA!"
3. läst böcker som kallas NA - "Blargh, det här är fruktansvärt!"

Det är i det sista stadiet jag befinner mig just nu.

Varför känner jag plötsligt ett behov av att blogga om New Adult?

För några veckor sen blev jag via Twitter (länken till allt tyckande) varse om en debatt om fenomenet som pågick i tidningar och bland amerikanska bokintressenter. (Om du har en dag eller en helg eller en vecka över kan du sätta dig in i debatten. Själv började jag hos Elizabeth Burns på School Library Journal som skrivit tre inlägg själv och länkar frikostigt til andra.)
Efter att ha doppat tårna i den debatten läste jag också två böcker som av vissa kallas NA. Mer om det i senare inlägg. Ja, allt kommer i senare inlägg, jag ville bara starta upp nu, förvarna, se till att ni är laddade inför nästa vecka.