Om två böcker av Deb Caletti

Deb Caletti är en författare jag velat testa på grund av hennes "för dig som gillar Sarah Dessen"-stämpel, men jag har aldrig riktigt känt att någon av hennes böcker lockat. Förrän den senaste, The Story of Us, kom tidigare i år. Så jag beställde den och impulsade hem även en av hennes tidigare böcker, Honey, Baby, Sweetheart, som kom med en National Book Award Finalist-stämpel på magen. Jag är svag för såna märken (utom när de förfular coola framsidor som den inbundna utgåvan av Frankie).

Honey, Baby, Sweetheart handlar om Ruby, "the Quiet Girl", som mycket okaraktäristiskt faller för Travis Becker som är rik, snygg och Trouble i kvadrat och kubik. På en motorcykel dessutom. Travis drar in Ruby i sitt liv som består av olagligt och allmänt korkat beteende och hon är som förhäxad. Och jag förstår inte. Jag får inte riktigt grepp om Ruby, hon är blek och formlös på något sätt, och när jag inte förstår henne förstår jag heller inte vad hon ser hos Travis.

För mig blir boken intressant först när Rubys bibliotekariemammas pensionärsbokcirkel kommer in i bilden. Det är inte ett särskilt gott betyg. Men gamlingarna är gulliga och äventyret i den delen av boken är åtminstone lite underhållande.

The Story of Us är bättre tycker jag. "Us" som boken handlar om är Cricket och hennes familj. En familj som återigen är på väg att ändra form när hennes mamma gifter sig med Dan Jax. OM hennes mamma gifter sig med Dan Jax. Hon har en tendens att sticka innan själva bröllopet. Men alla gillar Dan och Cricket hoppas att det ska gå vägen den här gången. Chanserna ser hyfsat goda ut när de befinner sig på en ö utan flygplats dagarna inför bröllopet.
"Us" är också Cricket och hennes pojkvän Janssen. De har varit tillsammans länge och känt varandra ännu längre. Janssen är som en del av familjen och allt med honom är fint och tryggt och stabilt. Eller har i alla fall varit. Nu är allt lite mer osäkert och i en serie mail skriver Cricket deras historia för att komma fram till nuet och framtiden. Pretty heartbreaking.

Dessutom är det väldigt mycket hund i båda böckerna, lite mer i The Story of Us kanske. Hade jag vetat det hade jag förmodligen inte varit lika sugen. Allt detta djurprat är ganska ointressant för mig för jag är en hjärtlös människa.

Hur funkar då jämförelsen med Sarah Dessen? Dessen är bättre, men jag är naturligtvis partisk. De har samma lite långsamma stil. (Herregud, vilken tid det tog att måla upp scenen i Honey, Baby, Sweetheart!) De skriver båda om fiktiva platser som de återanvänder. De låter familjerelationer spela lika stor roll som vänskaps- och kärleksrelationer. Till och med namnen känns som Dessen och båda har skrivit om Ruby (Dessen i Lock and Key).

Ingen av böckerna fick mig att längta efter att klicka hem resten av Calettis böcker, vilket är lite synd för det är alltid kul att hitta en ny favorit med flera böcker i bagaget, och jag skulle definitivt inte kasta utmärkelser över Honey, Baby, Sweetheart som många gjort men The Story of Us gillar jag trots väldigt mycket hund.

Flera av Deb Calettis böcker finns i Stockholm om du har tillgång till biblioteken där och vill testa Caletti om är något för dig.

Om en bok: PIECES OF US

av Margie Gelbwasser



Så fin framsida, så fult innehåll.


Every summer, four young adults from two families - sisters Katie and Julie and brothers Alex and Kyle - reunite in the Catskills. Staying with their grandparents, picking berries, using their Russian names, falling in love ...it's an idyllic break from school, parents, and other troubles. By keeping their home lives secret and separate from the blissful summers, Katie and Alex hope to preserve their fragile romance. When the couple risks pursuing a real, year round relationship, disaster strikes. A damning video of Katie surfaces, stirring up shame, self-hatred, and mistrust that sends all four teenagers to a precarious breaking point.

Ja, jag ger er en standardbeskrivning från Adlibris för jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Pieces of Us. Jag förväntade mig en sorts sommarbok, men åt det svartare hållet. Och det är det. Bara så mycket mer svärta än jag var beredd på. Så mycket vidrighet och trasighet.


Boken pendlar mellan fyra röster och ingen av dem går att sympatisera med någon längre tid. Jag tror först att det ska vara Julie som är min karaktär, men det visar sig snart vara väldigt fel. Det är absolut inte Alex. Det är Katie ibland. Kanske Kyle mest. Kyle som är så trasig att han berättar om sig själv i andraperson.
Och mammorna! Mammorna som tävlar om vem som kan vara vidrigast. Jag tror att Katie och Julies mamma vinner den tävlingen.

Jag brukar hävda att jag inte gillar roliga böcker, men när jag läser böcker som den här inser jag att jag ÄLSKAR roliga böcker. För det finns ingenting roligt med Pieces of Us och det är heller inte avsikten. Det är en riktigt jobbig bok och inte alls vad jag vanligtvis brukar läsa. Men det är inte en dålig bok (tror jag inte, men jag har som sagt svårt att bedöma jobbiga böcker), bara fruktansvärd.

Om en bok: FORBIDDEN

av Tabitha Suzuma

Lochan älskar Maya. Maya älskar Lochan också. Så allt borde vara frid och fröjd, men istället är det ett problem. För Lochan och Maya är syskon.
Medan de drar ett tungt lass i hemmet och ansvarar för sina tre småsyskon angstar de över känslor som de vet är fel. Men vad är det egentligen som är så fel? Att de älskar varandra skadar väl ingen annan?
En svart och klibbig kärlekshistoria som omöjligt kan sluta lyckligt.

På schemat idag står två tunga böcker och grejen med jobbiga böcker är att jag har svårt att säga om de är bra eller inte.
På ett sätt antar jag att Forbidden är bra. Den får mig att sympatisera med det unga kärleksparet och uppleva en känsla av kallsvettig klaustrofobi av Lochans ångest. Men jag har också invändningar. Lochan och Maya turas om att berätta och deras röster låter inte alltid helt naturliga i mina öron. Det hinner också bli tjatigt med svartsjukan och det obligatoriska "vi får inte, men vi kan inte låta bli"-hattandet som är ett obligatoriskt inslag i historier om förbjudna relationer.

Lochan och Maya tror att de skulle ha hamnat i samma situation även om de haft mer "normala" familjeförhållanden, och, okej, ja , kanske, men nej. Att pressas in i en föräldraroll när en förälder sticker och den som är kvar dricker och sviker (what's up med alla pappor som sticker och lämnar sina barn hos instabila mammor förresten?) måste spela in. Den korta baksidestexten är väldigt förenklande. Att han är 17, gorgeous och med en lysande framtid framför sig är kanske sant, men han lider också av en stark social ångest som gör honom till en outsider som inte pratar med någon. Det spelar också in.

Men jag vill egentligen inte sitta här och förklara varför det blir som det blir (samtidigt som vissa teman oundvikligen tycks leda till att man gör det ändå). Jag är inte den som sätter ut varningstexter på böcker, men Forbidden kommer med en diskret "Not suitable for younger readers" på baksidan, så det gäller för den här som för alla, åtminstone tyngre, böcker - läs om du känner att du är redo för det.

Stacked och Andréa har också läst och bloggat om.

Om en bok: AN OFF YEAR

av Claire Zulkey

AUGUSTI: Cecily ska precis börja college. Hon står vid dörren till sitt studentrum med nyckeln i handen när någonting känns fel och hon bestämmer sig för att låta bli.

Sen följer månad efter månad, kapitel efter kapitel, utan att något egentligen händer. Hon reser inte jorden runt, skriver inte någon roman, hittar varken sig själv eller den stora kärleken. Hon sitter i soffan och kollar på TV. Och försöker att undvika grannar för att slippa förklara vad hon sysslar med. Glider ifrån vänner som gjort som man ska - valt den utstakade vägen och gått vidare. Hon vet inte vad som gick snett och hon vet inte vad hon ska göra härnäst.

Jag fattar att An Off Year inte är en bok för alla och att den låter superdeprimerande. Men den är rolig på ett bra sätt (det vill säga: på mitt sätt). Det finns snark om än inte på Jessica Darlings nivå (men dit är naturligtvis svårt att nå). En blurb på bokens baksida kallar den "subtly funny" och "quietly melancholy". Yes och yes.

För någon som tagit paus från livet mer än en gång finns det dessutom mycket som är välbekant. Det går inte alltid att ta raka vägen från A till B. Ibland vet man inte var B ligger eller om det ens är dit man ska. Man kan behöva säga "Stopp, vänta lite, det här känns off". Kanske händer det när man är 18 eller 30 eller 43. Eller så händer det när man är 18, 30 OCH 43. Och det är okej.

John Green blurbar också (han och Zulkey är tydligen kompisar) och alla lyssnar väl på John Green? Han tycker i alla fall att An Off Year borde läsas av alla som någon gång känt sig "paralyzed thinking about the future". And who hasn't, really?

Om en bok: WHY WE BROKE UP

av Daniel Handler. Illustrationer av Maira Kalman.

En kartong full av saker. Obetydliga och meningslösa för någon annan, men för Min och Ed är de pusselbitar av ett förhållande som inte längre är. Bitar som Min måste dumpa hos Ed för att gå vidare. Men först måste hon skriva ner vad som hänt. Hur de blev ihop och varför de gjorde slut.

Jag vill gilla den här boken, men för mig blir det för mycket. Lite för arty eller lite för different. Lite för poetisk meningbyggnad och lite för många gånger jag måste gå tillbaka för att förstå.

   Mycket för mycket av Mins fascination för gamla filmer och hennes citerande från en bok om gamla filmer. Speciellt som filmerna inte ens finns på riktigt. Vilket förstås kan ses som väldigt kreativt av Daniel Handler att tänka ut en miljon filmer med skådespelare, titel, plot och regissör, men jag blir bara irriterad när jag inte får några filmtips.

Dessutom köper jag inte att Min sitter och skriver ett 350 sidor långt brev till Ed.

It's not you, boken - it's me? Ja, kanske. Jag läser recensioner på Goodreads (som jag gör ibland när jag inte gillat en bok och försöker förstå vad andra sett i den) och ser att många som gillar Why We Broke Up hade svårt för den till en början men att det vände. För mig kom aldrig den där vändningen. Jag kan inte säga att det är en dålig bok, men för mig blev det mer ett intressant koncept än en historia av kött och blod.

Läsa gärna Erins recension på Forever Young Adult för att få en alternativ bild av boken.

Bokrecensionsbonanza!

"Bonanza?" säger ni frågande. "Bröderna Cartwright?"

Nej, okej, jag är ganska säker på att ni inte säger det, men bonanza betyder "en stor mängd av något". Och kommande vecka blir det en stor mängd av bokrecensioner här på bloggen. Jag ska försöka säga något om de flesta böcker jag ignorerat under året.

Det betyder att det många gånger är längesen jag läste just den boken. Det betyder att det inte alltid kommer att vara superbra eller rättvisande. Det betyder kvantitet framför kvalitet.

Men sen, när det är gjort, börjar mitt nya liv där jag recenserar böcker typ direkt när jag läst dem. (Hahahahahaha!) Jag ska i alla fall försöka. Men uppskjutning är en djupt inrotad vana.

Så här ser schemat ut:

måndag: två lite annorlunda böcker
tisdag: två tunga böcker
onsdag: två (egentligen tre) böcker för dig som gillar Sarah Dessen? (OBS! Notera frågetecknet!)
torsdag: två böcker jag inte minns så mycket av
fredag: två fina böcker jag inte kan göra rättvisa

Sen är det helg och då får vi se vad som händer.

"Problem"

Den här bilden är lite suddig, men den funkar för att visa vad jag vill visa. Min bokhylla. Storleken på min bokhylla.

Den är inte större än så. Två hyllplan. Bristen på utrymme var tänkt att förhindra att jag köper på mig en massa böcker som jag sen måste bära med mig när jag flyttar härifrån. Det har inte hindrat mig från att skaffa ungefär två tredjedelar av den där samlingen efter att jag flyttat hit. Och det hindrade mig tyvärr inte från att släpa hem ännu fler böcker från bokmässan.

DE FÅR INTE PLATS! Myrstacken och The Double Life of Cassiel Roadnight som jag inte kunde låta bli att köpa efter att ha varit på Jenny Valentines seminarium. An Abundance of Katherines som jag förstås tänkt köpa men kunnat få tag på billigare på nätet, men det var ju 3 för 2 på The English Bookshop. Bilder som inte angår mig och Vi måste börja med orden hade jag inte tänkt köpa och jag hade inte planerat att gå på seminariet där författarna Felicia Stenroth och Kristian Johannesson debutantigt trevande pratade om klasslitteratur. Och så köpte jag I begynnelsen var Bob av Meg Rosoff eftersom jag fingrat på den förut och X Publishing också hade 3 för 2.

MEN NU DÅ? Jag blir tvungen att bära ner några i förrådet för att göra plats. Jag blir också tvungen att sluta köpa böcker.